Monthly Archive for maj, 2010

Page 2 of 3

Spår av våld och vardagsliv i Örja

Nu har grävningarna vid Örja utanför Landskrona varit igång ett par veckor. Det har varit en lång uppstart med en massa praktiska saker som måste ordnas innan det arkeologiska arbetet kunde börja. Vår stora etablering är på plats och vi har så smått börjat bo in oss på den kala åkern bredvid motorvägen. Under fyra månader ska ett tjugofemtal arkeologer och några maskinförare gräva ut fyra historiska gårdslägen och en stor järnåldersboplats. Här på bloggen kan du följa vårt arbete i fält.

Vy över gård 12 i Örja

Grävningen vid Örja igång på gård 12.

De första veckorna har vi ägnat åt att metalldetektera matjorden samt att få igång de två grävteamen på de historiska gårdarna nr 12 och 20. Även tvätt och registrering av fynd liksom kontextregistrering är i full gång. Det har redan kommit en massa spännande fynd, inte minst av metall, som vi har anledning att återkomma till.

Brandtomt spår efter krigshandlingar?

På gård 12 har team 1 bland annat fått fram delar av ett lergolv till en byggnad. Hur gammalt golvet är vet vi inte säkert, men spår av sot och brandlager tyder på att huset har brunnet. Vi vet att gårdar i Örja by brändes i ned i samband med stridigheter i området under de dansk-svenska krigen i slutet av 1600-talet. Kanske lergolvet i vårt schakt är rester av ett hus som eldhärjades vid dessa händelser.

 Team 1 gräver på gård 12

 

 

Team 1 igång med att undersöka ytan som ska handgrävas på gård 12.

 Handkvarn i stensyll på gård 12.

 

Redan första dagen hittade team 1 rester av en handkvarn (för att mala säd). Kvarnstenen låg i en rad av syllstenar som verkar ha ingått i den nedbrunna byggnaden som jag berättade om ovan.

Ugnar efter matberedning

På gård 20 har team 2 frilagt en fem gånger sju meter stor yta. Redan vid finrensningen av ytan framträdde flera ansamlingar med bränd lera. När vi började gräva oss ned genom jordlagret visade sig leran vara rester av flera ugnar.

 Ytan som ska handgrävas på gård 20. I förgrunden syns bränd lera efter ugnar.

Ytan som ska handgrävas på gård 20. I förgrunden syns bränd lera efter ugnar.

Tyra och Bo F diskuterar kontextregistering på gård 20.

Tyra och Bo F. diskuterar kontextregistrering på gård 20.

Ugnarna varierar i storlek, från cirka en halv meter och upp till över en meter i diameter. Att ugnarna ligger tillsammans och i samma plan tyder på att de är från ungefär samma tid. Fynd av äldre rödgods (lerkärl med glasering på kärlväggens utsida) och mynt av s k borgarkrigstyp, gör att vi tror ugnarna är från 1300-talet.

Marie begrundar resterna efter en av ugnarna på gård 20.

Marie begrundar resterna efter en av ugnarna på gård 20.

Vi vet ännu inte vilken funktion ugnarna har haft; om de har legat ute i det fria eller inuti en byggnad. En intressant sak är att jorden i och kring ugnarna innehåller väldigt mycket fiskben. Det kan tyda på att man vid sidan av annan matberedning även har sysslat med rökning av fisk. Det vore i och för sig inte så konstigt, eftersom Örja bara ligger ett par kilometer från Öresundskusten.

En händelserik vecka på Väg 288

Här kommer en liten sammanfattning så här långt på vad som tilldragit sig längs väg 288 i Uppland den senaste veckan. Det börjar bli väldigt tydligt att Rasbo socken har varit ett område fyllt med olika spännande händelser under vår förhistoria.

Björkgärdet RAÄ 661

Nu har vi börjat få upp lite större ytor på Björkgärdet. Avbaningen är slitig med rötter, sten och mycket som måste rensas för hand. Men resultatet är värd all möda. Det är en välbevarad och komplex plats som vi undersöker, kanske mer komplex än vi trodde först.

Anders, Cici och Magnus rensar så det dammar

Några av de låga skärvstenshögarna har visat sig vara mittblocksgravar, med spridd skärvsten i fyllningen. Gravtypen är typisk för yngre bronsålder och förromersk järnålder i Östra Mellansverige (ca 1000 f. Kr till Kristi födelse). Dessutom finns skärvstenshögar och stora skärvstensflak, flera som var okända innan slutundersökningen. Man verkar ha klätt in och ”möblerat om” stora moränryggar med gravar och skärvstenshögar. Hur vi ska tolka skärvstenshögarna vet vi inte än. Är det mer profana kokstenshögar, gravhögar, rituella platser eller en kombination av de olika alternativen? Det är det som undersökningen och olika typer av naturvetenskapliga analyser ska visa här framöver.

Kerstin gräver fram en av mittblocksgravarna. I förgrunden syns kedjan av stenar som går runt hela graven.

Här syns de kraftigt stenskodda terrasseringarna i väster. I dem kommer fynd från yngre järnålder och medeltid

Längst i väster kommer stora stenskodda terrasseringar och stenrader. Fynden tyder på att de antagligen är från yngre järnålder eller tidig medeltid (ca 550—1200 e Kr). Är det stora hus eller odlingssystem från vikingatid? Frågetecken hopar sig och undersökningen blir alltmer spännande.    

Thomas Eriksson

Torsdag den 20:e maj fyllde Riksantikvarieämbetet 380 år. Klart det ska firas! Med egenhändigt skriven skylt och allt. Från vänster: Anders B, Kalle L, Nils J, Kerstin F, Niclas B, Thomas E, Cici R och Magnus L.

Strömmen RAÄ 626-627

På Strömmen har det varit en intensiv aktivitet den senaste veckan. Vi har avslutat det mesta av vår avbaning med maskin och skall nu på allvar börja gräva ut det vi hittat. Och vilken förändring, vi har nu förutom minst fem ristnings- och skålgropslämningar, även ett möjligt kulthus från yngre bronsålder och troligen ett mindre gravfält från samma period. I två gravar har vi människoben från exempelvis tå eller fingerleder och gravarna har varit mycket svåra att hitta. De har gömts mellan block och stenar och består oftast av rektangulära eller rundade kantkedjor av små block som lagts kant i kant och innesluter antingen en mindre grop eller lager med människoben där vissa kan vara rester efter gravbålet där man kremerat den döda.

En cirka 70 cm lång ristning på ett trekantigt block, i bakgrundet ett liknande block och ristning. Från toppen av impedimentet bildar de en siktlinje...men till vad?

Kulthuset är D-format där man satt ned en mindre stensyll bestående av mindre stenar och block på vilken sedan förmodligen en lättare vägg rests och ovanpå vilken någon form av lätt takkonstruktion lagts. Hittills finns inget fyndmaterial från huset och troligen har det inte använts under någon längre tid. Vi återkommer inom kort med mer intressanta detaljer om allt vi hittat då vi fått gräva lite mer av konstruktionerna och se vad som kommer fram.

I förgrunden en del av den halvcirkelformade stensyllen till kulthuset. Inte någon lätt uppgift att hitta i Strömmens blockbundna terräng.

Skeke RAÄ 669 

På Skeke (RAÄ 669) har den senaste veckan ägnats åt att hinna klart med åkermarken på båda sidor av höjdryggen. Vi har med grävmaskiner banat av flera tusen kvadratmeter lermark och den är definitivt inte tom!

 I åkern norr om Skekes höjdrygg har vi påträffat ett hus, förmodligen från yngre bronsålder om man tittar lite närmre på hur exempelvis husets takbärande stolpar satts ned (se bilden nedan). Huset har varit minst 12 x 6 meter stort och orienterat så att ena kortsidan pekat upp emot höjdryggen och ena långsidan mot söder. En bit bort från huset ligger en riktigt stor kokgrop, minst 2,5 x 2 meter stor som använts för att tillaga mat. Ännu en bit bort finns rester av en hägnad som en gång i tiden bestått av nedsatta störar. Om denna hägnad är samtida med huset och kokgropen har vi kanske resterna efter ett så kallat fädrev, använt för att leda exempelvis boskap eller får från ett ställe till ett annat utan att de exempelvis trampar ned grödor eller ställer till med några andra hyss. Intressant nog slutar fädrevet i ett parti med tramplager där det finns tydliga spår av att man rört sig i en blöt terräng och trampat ned både växtmaterial samt skräp som kan ha kastats ut från bosättningen. Åkern har hittills givit oss en spännande inblick i den yngre bronsålderns boende och mer hoppas vi på när vi gräver fler av stolphålen, störhålen, kokgroparna och härdarna i området.

I bakgrunden toppen av Skekes höjdparti och i förgrunden syns de markerade (med rödfärgade pinnar) stolphålen till takbärarna i huset från yngre bronsålder.

 Söder om Skekes höjdrygg har vi påträffat en stor mängd härdar, avfallsgropar, kokgropar och stolphål. Dessa ser ut att ligga i en salig röra, men när vi gräver en del av dem anar vi ett mönster som tyder på att det kan ha stått minst ett hus i området och att kokgroparna, avfallsgroparna och härdarna är rester efter ytor där man lagat mat, kastat sitt avfall och kanske bedrivit ett hantverk. Oftast ligger sådana här aktiviteter samlade på baksidan och/eller framsidan av huset och kan ge oss en ledning till hur huset/husen varit orienterade i landskapet och hur människorna då valde att se på vad som var viktigt i landskapet. Idag orienteras ju nästan alltid husen efter vägar i vår hårt planlagda bebyggelse, under förhistorien kan man ha valt att använda sig av andra saker att orientera sig efter likaväl som en lokal stig eller väg.

Avfallsgropar i åkermarken söder om höjdryggen på Skeke. Vid undersökning av en av dessa gropar kom flera obrända ben av boskap.

Metalldetektering längs nya Riksväg 288

På senare tid har metalldetektering fått mycket negativ uppmärksamhet i massmedia. På Gotland har flera skattfyndplatser plundrats på vad som förmodas vara silver-, brons- och kanske guldföremål. Man får en bild av detektorn som ett plundringsverktyg, som används i snabba räder, där användaren sedan säljer föremålen på svarta marknaden, och lätt tjänar en rejäl hacka. Från professionellt håll har fokus i denna plundringsdebatt framför allt legat på föremålens potentiellt stora ekonomiska värde, och det omoraliska faktum att plundraren tjänar stora pengar på plundringen. Förlusten för arkeologibranschen är dock det vetenskapliga, att föremålen rycks ur sin kontext och därmed aldrig kan bidra till att spegla de aktuella platserna.

I förgrunden en gulklädd man i vit hjälm med metalldetektor samt en man i gul klädsel och grön hjälm med en hacka. I bakgrunden en liten grävmaskin.

Metalldetektering vid Björkgärdet RAÄ 661

Metalldetektering är ur professionell synvinkel helt väsensskild från den illegala. Oavsett väder handlar arbetet om att timme ut och timme in metodiskt avsöka stora ytor, som ofta är kontaminerade av stora mängder metallskrot, och där de arkeologiskt intressanta metallerna utgör några få procent, och då huvudsakligen i form av järn, kanske med ett litet fåtal bronser.

De arkeologiska undersökningarna längs nya Riksväg 288 utgörs av för exploateringsarkeologins del vanligt förekommande platser: boplatser och till viss del gravfält, huvudsakligen från yngre bronsålder och äldre järnålder. De har en helt annan fyndsammansättning än ovan nämnda gotländska platser och därtill en blygsam fyndmängd. Den absoluta merparten av de fynd som görs är vardagsföremål, oftast i järn, kanske i form av något redskap, en nyckel eller en kniv.

För denna undersökning mer intressanta föremål som hittats med metalldetektor längs väg 288

Undersökningar längs den nya vägsträckningen är, som ni redan läst om i tidigare inlägg, i full gång med allt vad det innebär att schaktning med grävmaskin, utgrävningar och inmätningar. Men denna personalintensiva period föregicks av en betydligt tystare period, där fågelkvittret endast avbröts av detektorernas metallutslag. Startdatum var den 22 april, en kulen dag med snöglopp och isande vindar, som följande dagar turligt nog bjöd på vackert vårväder. De arkeologiskt intressanta fynden utgjorde som alltid en liten bråkdel av det antal metaller som ligger i marken.

För denna undersökning mindre intressanta föremål. Påträffade vid metalldetektering längs väg 288

Inte mindre än 8 kg metallskrot samlades in under dessa inledande veckor: en tung kasse full av stora handsmidda spikar, hästskor, oidentifierbart järnskrot, kapsyler och jaktammunition. Timme ut och timme in av idogt detektorsvingande och grävande, för att när dagen är slut summera resultatet, som kanske består av några få järnfynd, som möjligen kan hjälpa till att datera platsen och visa vad den använts till. För det är det som professionell metalldetektering handlar om, att genom fynden få en bild av forntida aktiviteter: några bitar järnslagg kan vittna om att smide förekommit på platsen och en nyckel eller ett gammalt lås kan tidigt i undersökningsfasen visa att man är ett hus på spåren. Vi hoppas under säsongen kunna återkomma med fler rapporter om intressanta järnfynd!

 Maria Lingström

Tjoflöjt!

Rengjort helgon

 

Hej och välkomna tillbaka efter en behaglig långhelg! Jotack, jag har haft det bra, avverkat konsert (Spiders & Dead Meadow på Debaser) och friluftsliv tackar som frågar. 

...igen...

 

Men det kändes bra att komma tillbaks till grävningen. Sällan är det så roligt att gå till jobbet som nu faktiskt! Jag lägger in ett par bilder till på den lilla figuren, nu i rengjort skick. Vi vet ännu inte vem det är tyvärr. Spekulationerna här ute har rört sig mellan Heliga Birgitta, Gertrud av Nivelle, hildegard av Bingen eller  varför inte Katarina Av Alexandria? Men det är som sagt, bara spekulationer. Tips mottages gärna. Den konstvetenskapliga expertisen kommer säkert att komma med bra idéer. Materialet är horn eller tand. 

...och igen...

 

I skuggan av helgonet har det dykt upp ett par rätt fräna fynd till: en liten läderpung full med mossa verkar det vara, samt en benflöjt. Kvartärgeolog Jens Heimdahl har tittat som hastigast på innehållet i pungen och har hittills bar konstaterat att det är mossa, han kommer att återkomma om vad det är för sorts mossa. Det finns vissa mossor som har använts inom läkekonsten. Hur som helst ett mycket spännande fynd. Flöjter är inte helt vanliga att hitta. Jag tittar alltid fåfängt på den typen av ben som man brukar tillverka flöjter av men har hittills aldrig hittat någon. Denna hittades av vår osteolog Agneta Ohlsson när hon gick igenom benen från ett område ute på ytan. Nu har vi både hittat helgon, tärningar, svärdsdelar och flöjter. Jojo, det spänner mellan högt och lågt! 

Benflöjten

 

En magisk pung?

 GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Och jo, konserten fick en trea av fem möjliga. 

 Anna 

Ronnie Jamer Dio R.I.P.

Stoppa pressarna! Helgon låg i jorden i Nyköping!

Ett kort extrainsatt meddelande från Åkroken: Undertecknad hittade idag ett av de mest fantasktiska om inte det meste fantastiska fynd hon har gjort efter i alla fall 13 år i fält. I ett kulturlager med lite djurben och inte så mycket annat dök en miniatyrfigur upp! Vi vet ännu inte vem det är eller ens vad den är gjord av, men den är fantastisk detaljrik och föreställer troligen någon helgonfigur eller kanske jungfru Maria.
GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

En mycket liten helgonfigur