Monthly Archive for juni, 2010

Målat näver- meddelanden från medeltiden

Näverbiten med bemålning.


Det är varmt i Åkroken. Luften står still och kortbyxorna åker på. Plötsligt blir det populärt att vattensålla, vilket annars brukar anses som rätt segt. Överhuvudtaget går arbetet lite långsammare. Nere i gropen där vi är fläktar det inte alls och det finns nästan ingen skugga. Man får konstig solbränna – bruna armar och nacke samt en liten ellipsformad strimma längs ned på ryggen, där tröjan åker upp när man hukar sig eller böjer sig framåt, vilket vi gör ungefär hela tiden. Man kommer att bli utskrattad om man vågar sig till en badstrand. Men, det är faktiskt rätt oväsentligt när man får undersöka en plats som den här!

Jag hade tänkte skriva enbart om flätverk idag, men nu på morgonen kom det upp ett, ja, man får nästan säga ett unikt fynd i Sverige. Eller som Mathias sa: ”De står inte som spön i backen direkt”. Vad är det då? Jo, en utskuren bit näver som är bemålad! Med färg kvar! Det är känt från framför allt Novgorod att man har skrivit på näver, ristat in meddelanden av olika slag. Men att nävret är så fint bevarat och att färgen finns kvar är som sagt väldigt ovanligt. Mönstret är ett vackert flätmönster, intill finns röda ränder med jämna mellanrum. Det är också ett inristat rutmönster som verkar finnas över hela ytan.

Vi har haft midsommarlunch också... Tomas tar för sig

Detta kan vi förstås vara mycket nöjda med, men det är inte utan att man sneglar på fynden från Novgorod och önskar att vi kommer att hitta ett skrivet brev även här. Näverbreven verkar ha skrivits av alla möjliga olika människor i de mest skilda syften.

Läs- och skrivkunnigheten verkar ha varit utbredd. 1030 införde Jaroslav den vise (som för övrigt var gift med Olof Skötkonungs dotter storfurstinnan Ingegerd) de första skolorna där man troligen lärde ut skrivkonsten. Språket var kyrkoslaviska.

Näverbreven behandlar högt och lågt, t.ex. ”Från Boris till Nastasia. När det här brevet kommer fram, så skicka mig en man på en häst, för jag har mycket att göra här. Och skicka skjortan, jag glömde skjortan.”

Eller mer känslosamma som:”Jag har sänt till dig tre gånger. Vad ont har du mot mig, eftersom du inte kom till mig den här veckan? Jag har då uppfört mig inför dig som inför en bror! Jag har väl inte sårat dig med det jag sände? Men jag inser att du inte har mig kär. Om du hållit mig kär, så hade du slitit dig loss från (folks) ögon och kommit … Skriv mig om …Om jag har sårat dig genom mitt oförstånd och om du börjar att göra narr av mig, så vill Gud och min eländighet döma (dig).”

Och hjärtskärande som:”Hälsningar från Fovronja till Feliks med tårar. Min styvson har slagit mig och jagat mig från gården. Vill du att jag skall åka till staden? Eller kom själv hit. Jag är sönderslagen.”

Jag tror att det räcker så här… flätverken kommer nästa gång!

GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Anna

Husterrass på Björkgärdet, väg 288, uppland

En överraskning här på Björkgärdet var de oväntade mängder med fynd som dateras till vendeltid till och med tidig medeltid (ca 600-1100 e Kr). Vi lovade tidigare att återkomma när vi började få en bättre bild av sammanhanget i vilket dessa yngre järnålderns lämningar framkom. Detta sammanhang börjar nu klarna. Centralt på Björkgärdet finns flera markanta stensträngar. I takt med att dessa lämningar avtäckts har det blivit tydligt att stensträngarna är delar av en stor husterrass. På denna terrass har nu spåren efter ett omkring 35 meter långt och 8 meter brett hus framkommit. Det har därför blivit tydligt att det sammanhang till vilket fynden från yngre järnåldern skall föras är en stor byggnad som stod på platsen sannolikt under vikingatiden. Huset har en närmast öst-västlig utsträckning och av särskilt intresse är att det vid terrassen finns vad som verkar vara åtminstone tre utbyggnader.

Husterrassen på Björkgärdet

En grävning går mot sitt slut

Ett fähus grävs bort

Om några dagar är vi färdiga med undersökningen i Jönköping. Nu återstår att komma ned till de understa lagren över resten av ytan – sedan kan vi packa ihop och åka hem för att sedan börja bearbeta resultaten. Redan nu kan vi se att det är stora skillnader i hur kvarteret bebyggts och använts över tid. Som det verkar, har man lagt ut de olika tomterna i ett sammanhang, kanske kring 1620. Men sedan dröjer det flera generationer innan kvarteret är bebyggt fullt ut.

I norr, upp mot Kanalgatan (då en kanal på riktigt) bygger man ganska snart ett par huslängor som sedan byggs till och byggs på i flera omgångar fram till stadsbranden 1790. Men den mellersta och södra delen av kvarteret får ligga obebyggda ett tag till, kanske ända till början av 1700-talet. Under tiden används de som odlingsytor – väl närmast köksträdgårdar. Här har också funnits fähus där man stallat kor och kanske hästar. Intrycket är att det fanns en plan för hur kvarteret skulle bebyggas – men verkligheten kom att se lite annorlunda ut.

På bilden gräver vi ut ett av fähusen för att komma ned till de understa lagren, med sand och rustbäddar med ris och kvistar som man lade ut först av allt för att få det lite torrare om fötterna på den fuktiga maden.

Bortglömt slagfält funnet vid Örja!

Undersökningen vid Örja är nu inne på sin sjunde vecka. Det ger anledning att fundera över vilka resultat vi har uppnått så här långt. I veckans blogg berättar vi om utfallet från metalldekteringen. Vi låter vi en av arkeologerna i projektet, Bo Knarrström, berätta om vad han tycker varit mest spännande och vad han hoppas på inför det fortsatta arbetet.

Bo Knarrström detekterar.

Bo Knarrström detekterar matjorden söder om gård 16.

Din främsta uppgift på utgrävningen är att söka efter metallföremål i marken. Vilka resultat tycker du att detekteringen har gett så här långt?

– Ja, jag måste säga att utdelningen har varit mycket god. Vi hittar precis så mycket föremål som vi förväntade oss. Av de cirka 1100 fynd som registrerats hittills är 900 föremål av metall. De flesta metallfynden kommer som väntat i anslutning till husen på de historiska gårdslägena. Det är mycket vardagliga saker som folk säkert har tappat, som t.ex. detaljer till klädedräkten typ spännen, söljor och knappar. Men vi har även hittat en del arbetsredskap och förstås ganska många mynt. Vi är uppe i ungefär 140 mynt vid det här laget, som spänner från 1200-talet och fram till idag.

Vilka är de mest spännande fynden ni har hittat?

– För mig är det nog alla föremålen med militär anknytning. Vi har för närvarande funnit mer än ett hundra projektiler. Det handlar mest om blykulor från pistoler och musköter. Det häftigaste med de här fynden är att vi kunna bekräfta Slaget vid Örja. Här finns allt, vad som ska finnas på ett slagfält från 1600-talet. Tidigare visste vi bara, utifrån en samtida källa, att det skulle ha ägt rum en skärmytsling mellan de danska och svenska trupper 1678 i byn.

1600-tals projektiler.

Olika typer av 1600-tals projektiler. Överst t.v. druvhagel av järn och bly. Nederst t.v. muskötkulor. Överst i mitten deformerad muskötkula. T.h. kulor med gjuttapp. I mitten små pistolkultor.

– Fynden av pistol- och muskötkulor berättar för oss att kavalleriet var inblandat i stridigheterna. Mest oväntat är att vi även hittat projektiler efter artilleri, i form av druvhagel och karteschkulor. Dessutom har vi hittat en grovkalibrig kanonkula av järn. Under alla år då vi har sökt med detektor på olika slagfält både i Sverige och utomlands, har vi aldrig hittat en kanonkula. Det är första gången här i Örja!

– Vi hittade kulan alldeles invid stensyllen till en byggnad. Mest troligt är att kulan har träffat resterna av en byggnad och rullat in under rasmassorna, så den låg gömd. Kanonkulor var eftertraktade och samlades in inte bara av soldaterna själva, utan också av vanligt folk, som gärna använde dem i hushållet som senapskulor och dörrvikter.

Kanonkula.

Kanonkula av järn. Kulan är cirka tio centimeter stor.

– De flesta projektiler hittar vi i anslutning till husen på de historiska gårdslägena. Vi vet att de svenska trupperna redan 1676, dvs. två år före slaget vid Örja, brände ner många gårdar i byarna runt Landskrona. Så när svenskar och danskar drabbade samman i Örja, låg gårdarna troligen i ruiner och kunde användas av soldaterna för att ta skydd.

Råämne av bly.

Råämne av bly som troligen var avsett för att tillverka pistol- eller muskötkulor.

– Det var på sensommaren efter att den svenske kungen Karl XI intagit Kristianstad, då svenskarna följde efter danskarna som efter att ha förlorat striden, drog sig tillbaka mot Landskrona. Vi vet i stort sett ingenting om bakgrunden till slaget vid Örja. Men om vi tänker oss att de svenska trupperna slagit läger vid byn, så gav det danskarna som intagit Citadellet i Landskrona, ett bra tillfälle att överraska och angripa svenskarna.

– Vi vet inte hur många soldater som kan ha varit inblandade. I jämförelse med slaget vid Landskrona året innan (1677), med mer än tjugotusen man, var antalet soldater vid Örja mer blygsamt och uppgick kanske till mellan två eller tretusen man på vardera sidan. Det är troligen förklaringen till att slaget glömdes bort. Det är jättehäftigt att arkeologin nu kan ge oss nya ledtrådar för att förstå vad som egentligen hände.

Vad har du för förväntningar inför den fortsatta undersökningen? Vad skulle du helst vilja hitta?

– Jag ser verkligen fram emot slutet av grävningen när vi ska undersöka gårdarnas brunnar. Vi vet att man i krigstider ofta förstörde brunnar för fienden, genom slänga ned döda hästar eller andra djur som förgiftade vattnet och gjorde det obrukbart. Då kan även andra saker ha följt med ned i brunnarna, som t.ex. remtyg till hästutrustning, hölster till pistoler eller liknande. Det skulle vara spännande!

Personalen i Örja.

Det är vi som jobbar på utgrävningen i Örja.

Till sist vill vi alla på grävningen önska er läsare en riktigt skön midsommar med sill, dans och kanske en liten nubbe!

Från Bagdad till Rasbo

Det arabiska silvermyntet

Det arabiska silvermyntet

Ni minns säkert att det fanns en bit av ett arabiskt silvermynt bland de många vikingatida fynden från matjorden vid Prästgården. Nu har experten Gert Rispling vid Kungliga Myntkabinettet tittat lite närmare på fyndet, här kommer delar av hans uttalande.
Myntet är en dirham, ett islamiskt silvermynt som blev pläglat för kalifen al-Mahdi under den Abbasidiska dynastin. Myntorten är troligen Madinat al-Salam, dvs. Bagdad, och präglingsår kan närmare bestämmas till 775-781 e.Kr.
Myntet blev således tillverkat i början av vikingatiden men utan att behöva spekulera för mycket gissar vi ändå att det kan ha hamnat i den svenska myllan många decennier senare. På den tiden kunde man ju inte att avverka 6000 kilometer hur fort som helst, avståndet som faktiskt skiljer Bagdad från Rasbo. Men genom en livlig handel och många mellanhänder gick det till slut.

Tyvärr har vi ingen bild på kalifen al-Mahdi, håll till godo med en bild på när Anton Seiler och Simon Karlsson schaktar. Foto Christina Holm.

Tyvärr har vi ingen bild på kalifen al-Mahdi, håll till godo med en bild på när Anton Seiler och Simon Karlsson schaktar. Foto Christina Holm.