Monthly Archive for juni, 2010

Page 2 of 5

Illaluktande eller grönskande? Eller både och?

Kvartärgeolog Jens Heimdahl berättar

Hur var det egentligen inne i en medeltida stad? De flesta av oss tänker sig nog att gränderna var trånga, husen små och att gatorna var fulla av skit som kastades ut ur husen. Eftersom vi hittar enorma mängder fiskben, kan man också tänka sig att det låg en viss stank över kvarteren närmast vattnet. Denna bild stämmer antagligen till en ganska stor del, men vissa fynd skaver lite i sammanhanget. Varför hittar vi så mycket fröer efter örter, rotfrukter och bär? Mycket av fröerna ligger där de ligger eftersom djur har ätit, kanske någon annan stans och sedan bajsat här inne i staden. Men vissa fröer kommer otvetydigt från odlingar. Det finns också vissa ytor invid och emellan hus som är ”tomma” dvs., vi hittar inga hus eller andra konstruktioner på dem. Kan det vara trädgårdar? Platser där man har odlat grönsaker och örter till husbehov? Det finns klara belägg för detta ifrån andra städer, som Vadstena och Skänninge i Östergötland t.ex. Och då ändras bilden av den medeltida staden plötsligt från att vara grå och trång till att vara ganska grönskande.

I kulturlager från samma tid i t.ex. Skänninge har man hittat ett flertal örter och växter. Vissa kan det vara svårt att belägga att de har odlats ”på plats” medan vissa är ganska säkra. Vad vi kan vara ganska säkra på är att man i städer under den här tiden har odlat, är dill, lök, rovor, sallad, gurkört, cikoria, mejram, salvia, oregano, persilja och palsternacka. I Nyköping har vi också hittat kärnor från odlade äpplen. I Skänninge finns både söt-och surkörsbär belagda.

Så, även om det troligen har varit trång och ibland ganska illaluktande i staden, så har det troligen funnits lungor, där det h ar luktat gott av kryddor och medicinalväxter och varit grönskande. Vad som är svårt att visa är när amn började odla blommor enbart för att de är fina. De blommor som hittas i medeltida lager har, som sagt ofta också varit medicinalväxter och därför kanske odlats i huvudsak för att vara till nytta, men de är ju också vackra, vllket också kan ha varit viktigt.

För övrigt är frågan om renhållning och hygien oerhört intresssant. Något som är värt att skriva mer om längre fram!
GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Annars önskas trevlig midsommar!

Anna

Järnåldershus vid Prästgården, Rasbo

Cecilia dokumenterar ett stolphål i det folkvandringstida huset.

Cecilia dokumenterar ett stolphål i det folkvandringstida huset.

Elin Säll undersöker en härd

Elin Säll undersöker en härd

I Rasbo visar naturen upp sig i sin finaste midsommarskrud. På stora Prästgården håller vi samtidigt på och schaktar bort matjorden. Simon Karlsson, Cecilia Falkendal och Elin Säll är fullt upptagna med att gräva och dokumentera var sitt hus. Simon gräver ett hus som vi preliminärt daterar till århundradena före vår tideräkning. Cecilia gräver ett hus från folkvandringstid medan Elin undersöker ett mindre uthus, ett så kallat fyrstolpshus. Husen omges av stolphål, gropar och eldstäder vilka vi också undersöker. Förutsättningarna för att undersöka anläggningarna är inte de bästa. Solen och värmen torkar ut leran som blir hård som betong. Men det gör inget eftersom vi är så tuffa. Trots de många vikingatida metallfynd som vi fann i matjorden med metalldetektor har vi inte än funnit några andra lämningar från den tiden, men skam den som ger sig.

Håkan Aspeborg & Anton Seiler

I sitt anletes svett bär Simon bort en sten från ett stolphåls stenskoning

I sitt anletes svett bär Simon bort en sten från ett stolphåls stenskoning

Pilar och Hus på Björkgärdet, väg 288 Uppland

Avtäckningen av lämningarna vid Björkgärdet fortsätter med oförändrad hastighet. I takt med att nya ytor avtäcks framkommer nya lämningar. Det har redan framkommit ett antal hus. Husen syns oftast bara som stolphål efter den takbärande konstruktionen. Längst ned i sydväst har två mindre hus avtäckts. Det är svårt att säga något säkert om lämningarnas ålder i detta skede. Att döma av stolpsättningen verkar det emellertid vara ett hus från bronsålder och ett från äldre järnåldern.

Husen i sydväst på Björkgärdet

Björkgärdet bjöd även på överraskande fynd redan under de första veckorna. Dateringarna från förundersökningen låg alla i intervallet 700 f.kr. till 400 e.kr. Redan tidigt har emellertid fynd som pekar mot yngre järnålder framkommit. Det rör sig om pilspetsar av typer som hör till perioden 700 till ca 1200 e. Kr. En annan typ av fynd som också pekar mot yngre järnålder är broddar som använts för att sko hästar under perioden. Broddar av detta slag har framkommit i stort antal vid Björkgärdet. Utöver nämnda föremål har också exempelvis en pärla av en typ som sannolikt hör till yngre järnåldern framkommit. Sammantaget visar dessa fynd att en omfattande verksamhet funnits vid Björkgärdet under vikingatiden och vi kommer säkerligen ha anledning att återkomma till vilken typ av aktiviteter det handlar om framöver.

Nytt från Skeke, väg 288, Uppland

På Skeke har nu schaktningen gått in på sin åttonde vecka och ett helt nytt landskap börjar nu framträda.

Platåhuset på toppen av Skekes höjdparti har rensats fram i sin helhet och det står nu klart att vi har lämningar av flera hus som stått på toppen. Fynd från folkvandringstid (400-550 e. kr.), vendeltid (550-800 e. kr) och vikingatid (800-1050 e. kr) finns i huset och består bland annat av pärlor, keramik, remändesbeslag, miniatyrlie mm. Stolphålen i huset verkar även vara av kolossalformat, i en sentida täktgrop i kanten av platån har ett av stolphålen naggats i kanten och verkar vara mer än 1 meter djupt och väl över en meter i diameter. Detta talar för att det på toppen av Skekes höjd under någon period stått en imponerande hallbyggnad kanske upp emot 6-7 meter i taknock. Bredvid platåhuset finns också flera mindre terrasshus som stått nedanför huset på toppen och möjligen varit i bruk samtidigt.

Skekes platåhus

Flera så kallade blockgravar har också påträffats. Denna gravtyp utmärks av att stora block omringats med mindre block eller stenar lagda i en kantkedja och där innanför har man sedan lagt rester av kremerade människor tillsammans med gravgåvor och ofta täckt dem med en packning av stenar. Vi misstänker att dessa gravar kommer från perioden yngre bronsålder- äldre järnålder (cirka 1000 f. kr till 550 e. kr.) och för tillfället är vi uppe i minst fyra stycken riktigt stora gravar och flera mindre. Det finns även mindre gravar som mest består av små stenpackningar som vi tror kan vara gravar från yngre järnålder (550 e. kr. -1050 e. kr.), ett fynd av en vikingatida pärla och del av en dräktnål tyder på detta.

För tillfället har vi även tre stora skärvstenshögar på Skeke samt antydningar om minst lika många mindre av samma typ. Skärvstenshögar består som namnet antyder mest av skärviga stenar som gått sönder vid upphettning men innehåller ofta också avfall, begravningar av människor och offrade föremål. Vi kommer att undersöka skärvstenshögarna extra noga för att försöka förstå hur och när de byggts men också för att komma några steg närmare frågan om varför de uppförts. Teorierna är många: avfallshögar, gravmonument, offerplatser mm, och de har uppförts under nästan 2000 år i Mälardalen. Frågan om dessa högars funktion har diskuterats under en lång tid och det är uppenbart att det inte finns något enkelt svar på frågan vad de en gång har varit och varför man anlagt dem. Det är även intressant att man ofta ristat in skålgropar och hällristningar i närheten av dessa skärvstenshögar, något som vi även har spår av på Skeke.

Hällristningsblock på Skeke

Mellan dessa stora fornlämningar finns också stora ytor med kulturlager vilka innehåller avfallsmaterial från alla de saker som människor ägnat sig åt på Skeke under årtusendena. I lagren ligger delar av kärl i keramik, delar av lerklining från husväggar, rester av mat och matlagning såsom brända ben och lera från matinpackningar, bruksföremål av järn, exv. knivar och pincetter samt t o m en del av ett hästbetsel från yngre järnålder. Alla dessa lager skall vi gräva oss igenom för att få en inblick i människors födoekonomi, husgeråd och hur man hanterat sitt avfall. Det finns även flera rester av hundratals eldstäder, kokgropar, avfallsgropar, brunnar och stolphål som använts vid matlagning, hantverksaktiviteter och i bostäder mm. Även dessa kommer vi inom kort att sätta tänderna i för att så småningom kunna teckna en bild av det dagliga livet på Skeke.

Ett hus från yngre bronsålder med tillhörande härd

En nygammal nyhet från väg 288, Uppland

I juli 2009 utförde UV Mitt, Uppsala en slutundersökning på Rasbo Prästgårds ägor (RAÄ 679) några hundra meter från dagens undersökningar vid Prästgården (RAÄ 630) och Skeke (RAÄ 669). Nu kommer denna grävning att publiceras i en rapport och därför tänkte vi ta tillfället i akt och kortfattat presentera resultaten.

Undersökningen, som utfördes alldeles intill väg 288 i korsningen mellan Gåvstavägen och väg 288, utfördes på grund av en ny gång och cykelväg som Vägverket planerar. Undersökningen visade att det här stått ett hus under den senare delen av förromersk järnålder, närmare bestämt någon gång under perioden 170 f. Kr till 40 f. Kr. Huset var treskeppigt och cirka 10 x 6 meter stort och har, på sitt gårdstun (ung. gårdsplan), haft en mindre yta för matlagning. Huset har varit ett enkelt boningshus som möjligen inrymt en obesutten familj knuten till en lokal storgård. På gården har man haft nötboskap samt får. Huset har varit uppdelat i en bostadsdel samt en köksdel och arbetsrum. Delar av huset har förmodligen brunnit vid något tillfälle och därefter har det byggts upp igen. Till slut har man övergett byggnaden och den har stått kvar och långsamt förmultnat. Förmodligen har huset och dess innevånare ingått i en tättbefolkad del av Rasbobygden, något som vi idag kan se genom flera stora gravlämningar och bebyggelse i området från denna och senare tid.

Då resultatet från de flera andra stora undersökningarna som just nu görs i Rasbo är klart, hoppas vi kunna koppla ihop händelserna vid denna lilla gård med bygdens övriga historia.

Den arkeologiska undersökningen vid Rasbo Prästgård