Monthly Archive for juli, 2010

Page 2 of 4

Pågående visningar vid Stora Prästgården

Visning pågår

Christina Holm berättar om ett av husen vid Stora Prästgården. Foto: Elin Säll

Vi är i full gång med våra visningar av undersökningarna vid Stora Prästgården. Under några års tid har jag arbetat med förmedling och visningar vid det stora Historiska Museet i vår huvudstad. En trygghet där har varit att utställningarna i huvudsak sett likadana ut från en dag till en annan. Det föränderliga har varit besökarna och alla deras frågor. Vid Stora Prästgården däremot har allt varit föränderligt, vilket är en otroligt positiv utmaning! Eftersom avbaning med maskin fortfarande har pågått har detta begränsat var vi har kunnat visa, men extra kul är ju ändå våra besökares alla frågor:

”Hur kan vi veta att de mörkfärgade fläckarna i ”leråkern” är stolpar eller härdar?” ”Hur kan vi veta att stolparna utgör resterna av just hus?” ”Kan man veta hur gammal en väg är?” osv.

Vi har ju också frågor, förutom de mer vetenskapliga. T.ex. vem som har byggt skyddsborgen på vårt ”block”. En av våra kvinnliga besökare från trakten, som faktiskt är vår ”stammis” berättade att traktens barn byggt denna. ”Vi ska till stenen” – har det visst hetat.

Fikarast

Fikapaus vid blocket. Elin, Cecilia, Anton, Karin och Simon. Foto: Christina Holm

 Vi har ju inte varit så bortskämda med spektakulära fynd och det förbryllar oss en hel del att fynden från förundersökningen skiljer sig från vad vi hittar i slutundersökningen. Detta är något som är intressant att diskutera med besökarna. Så, trots ett fåtal fynd att visa, då våra förhistoriska Rasbo-bor har städat noga efter sig, har intresset från besökarna varit mycket stort. Jättekul!

Veckans nyheter har varit att vi har kunnat visa ytterligare ett förhistoriskt hus med en spännande härd med en smal kanal in mot huset samt flera brunnar.

 Vårt sista visningstillfälle är tisdag 27/7 kl 14. Samling vid våra blå bodar som vanligt. Se tidigare inlägg om färdbeskrivning.

 Christina Holm

Med tinbl bein tillverkade man snoddar!

Arbetet med schaktningarna på de historiska gårdslägena fortsätter i Örja. Under den gångna veckan har vi tagit bort stensyllen i den norra längan på gård 12. Under huset kom det ytterligare lager och länge såg det ut som att det inte fanns några andra bebyggelsespår. Men så fredag förmiddag, när resterna av den äldre matjorden skalades bort, framträdde rader av stolphål med mörkfärgad jord mot den ljusa undergrunden. I dagsläget ser det ut till att det rör sig om mer än ett hus. Vilken typ av stolphus det rör sig om och vilken del av järnåldern de tillhör är ännu för tidigt att säga.

Maskingrävning på gård 12.

Arkeologerna i team 1 undersöker lager med maskin på gård 12.

Veckans blogg handlar om två små textilredskap av typen tinbl bein, som vi hittat på gård 12. Föremålstypen har fått sitt namn efter ett liknande redskap som arkeologer hittade i Lund för en del år sedan. På det här redskapet fanns inristade runor som bildade ordet tinbl bein.

Våra två tinbl bein är ungefär lika stora (ca 6 cm). De är tillverkade av ett mindre rörben, där man skurit av ändarna och gröpt ur märgen. Båda redskapen är i ena ändan försedda med två utskurna spetsar och en lite bredare tapp, medan basen är rakt avskuren.

Tinbl bein 1.

Tinbl bein från gård 12. Redskapet är 6,5 centimeter långt och vackert dekorerat på alla sidor med vinkelställda linjer.

Tinbl bein 1.

Redskapets plana sida är dekorerad med ett granbarrsliknande mönster.

Sinsemellan är redskapen ganska olika. Det ena tinbl beinet har en väldigt smäcker form och är rikt dekorerat på alla sidor med olika typer av vinkelställda linjer. På det här föremålet sitter de två spetsarna några lägre placerade i förhållande till den breda tappen. Det andra tinbl beinet är av lite enklare slag och uppvisar inte samma hantverksskicklighet.

Tinbl bein 2.

Det andra tinbl beinet är också från gård 12. Föremålet är 6 centimeter långt.

Tinbl bein 2.

Föremålets plana sida är dekorerat med tre grupper av horisontella linjer och ett kryss.

Man har tidigare hittat fynd av tinbl bein, både i tidiga städer som t.ex. Lund och Sigtuna och på landsbygden i byar som t.ex. Filborna vid Helsingborg och Gårdsstånga utanför Lund. Redskapet använde man för att tillverka snoddar för olika ändamål, t.ex. kläder, skosnören eller till att hänga saker i. Själva tekniken att framställa snoddar kallas påtning, och kan jämföras med en slags stickning. Om du vill veta mer om tekniken hittar du illustrativa bilder och beskrivningar på webben. Jag skulle tro att många nickar igenkännande när ni ser bilderna och kanske rent av har påtat själva som barn.

Maria Pettersson.

Gästande arkeolog Maria Pettersson från UV Öst i Linköping undersöker gränsdiken vid gård 20.

Under veckan har vi även haft besök av arkeolog Maria Pettersson. Maria jobbar vanligtvis på vårt kontor UV Öst i Linköping. Hon har under ett par dagar hjälpt oss i Örja med att börja nysta i de många system av diken och rännor som vi har fått fram mellan de historiska gårdslägena.

Linda Rosendahl.

Linda registrerar kontexter i datorn.

Nu tar jag semester i två veckor. Under den här tiden kommer Linda att ta över bloggandet. Linda arbetar till vardags med att skriva in data från undersökningen i vårt dokumentationssystem Intrasis. Alla läsare önskas en fortsatt skön sommar. Så hörs vi igen i början av augusti. Anne.

Verkstan på kanten, väg 288, Uppland

Ola, Viktor och Fredrik handrensar stenpackningar på Skeke

Under handrensningen av Skekes gravar, hus och skärvstenshögar passade vi även på och rensade på partier av de terrasser som anlagts på platsen under många olika tidsåldrar. Dessa terrasser har byggts upp genom att antingen förstärka plana ytor i Skekes lite mer branta delar med block i kanterna, eller genom att i en sluttning anlägga en rad med större block och därefter fylla upp området innanför med morän och jord tills man fått en plan yta. Man har därigenom vunnit ytor som har använts för byggnader och aktiviteter kring toppen av Skekes höjdparti där bland annat platåhuset ligger. I terrasseringarna har vi hittat flera partier där man kastat ut avfall eller stenmaterial som man inte längre behövt samt flera ansamlingar av stolphål vilka förmodligen är från hus som rests på terrasseringarna.

Platåhuset med en stor terrass till höger om sig

Alldeles norr om platåhuset påträffade ett annat sätt man använt terrasseringarna på, här har man nämligen grävt sig in i kanten av terrasseringen för att anlägga ett stenfritt nedsänkt golv, omgivet av block och sten. Troligen rör det sig om ett suterränghus, alltså ett hus som delvis grävts ned i marken. I det stenfria golvet har vi påträffat delar av ugnsväggar, slagg och gjutformsfragment samt gott om smält lera. Troligen är detta rester av en metallhanteringsverkstad, anlagd i ukanten av ett gårdsläge för att minimera nedsmutsningen vilken varit omfattande kring en sådan här verksamhet med stora mängder sot, träkol, damm och metallavfall samt får man förmoda en god del oljud också.

Den nedsänkta verkstadsytan

Blocket vid Prästgården

En arkeolog står på toppen av ett stort naturligt stenblock och spanar.

Simon är inte höjdrädd. Här spanar han efter något, kanske våra kära kollegor vid det närbelägna Skeke. Foto: Christina Holm.

Redan innan vi började våra undersökningar kunde vi inte undgå att notera att det fanns ett stort block i den i övrigt ganska flacka och stenfria åkermarken. Blocket, som måste ha varit ett välkänt landmärke sedan lång tid tillbaka, hamnade nu i vårt undersökningsområde och vi såg fram emot att närmare studera vad som kunde dölja sig i anslutning till det.

På toppen av blocket finns ett litet värn; och antagligen har det varit en populär lekplats bland traktens ungar. Under ett lager med recent odlingssten och skräp har vi nu hittat en relativt välanlagd stenpackning och ett bevarat kulturlager. I lagret har Elin hittills hittat keramik, djurben, smält lera och en liten trasig kniv av järn. Som det ser ut just nu misstänker vi att det kan vara ett avfallslager, och det gör oss väldigt glada. För det första gillar vi arkeologer att rota runt bland förhistoriska sopor, där kan man ju få ut väldigt mycket information om dåtidens vardagsliv och ekonomi. För det andra kan lämningarna vid blocket spegla hur det såg ut i närområdet innan det mesta blev bortodlat genom många århundradens jordbruk.

Två arkeologer står vid ett stort naturligt stenblock med förhistoriska lämningar.

Elin och Christina ser till att lämningarna vid blocket blir ordentligt dokumenterade. Foto: Christina Holm (med självutlösare).

Men vem vet, det kanske är en grav vi gräver fram just nu…

Inte så långt ifrån blocket finns andra lämningar. Om dem berättar vi i ett annat inlägg inom kort (om ni inte deltar i våra spännande visningar förstås och får höra de senaste nyheterna före alla andra!).

Fiskhandlarens hus i Örja

Onsdag eftermiddag var det dags för vår andra öppna visning för allmänheten av utgrävningarna i Örja. Mer än sextiotalet besökare i olika åldrar trotsade sommarhettan och kom för att besöka grävningen. Vi vandrade ut i grävschakten för att hälsa på arkeologerna som berättade om sitt arbete.

I förra bloggen kunde du läsa om resultaten från gård 20 och 16. Nu är även de historiska lämningarna på gård 12 till stora delar färdigundersökta. I veckans blogg berättar fältledare Fredrik Strandmark om några av de spännande fynd som han och hans team har hittat på gård 12.

Fredrik berättar för personalen.

Fredrik (t.v.) berättar för personalen om de senaste fynden på gård 12.

Vilka förväntningar hade du inför undersökningen?
– Jag hoppades på att gårdsläget skulle ha varit bebyggt under mycket lång tid och att vi förutom den historiska och medeltida bebyggelsen även skulle hitta lämningar efter hus från järnålder och vikingatid.

Har förhoppningarna infriats så här långt?
– Ja, det måste jag säga. Hittills har vi hittat fynd som sträcker sig från 1800-talet och ner i tidigt 1100-tal och då har vi fortfarande inte undersökt de understa lagren och anläggningar som är nedgrävda i alven. Så det ser mycket lovande ut!

Har ni hittat bebyggelse från samtliga perioder?
– Nej, 1800-talets bebyggelse verkar vara helt raserad. De yngsta husen är från 1600- eller tidigt 1700-tal. Vi har hittat spår efter en fyrlängad gård, där boningshuset har legat i norr. Resterna efter lergolv, raserade klineväggar och stensyllar låg direkt under dagens matjord och var väldigt skadade av odling. I lager som legat skyddade från modern markberedning har vi däremot hittat mer välbevarade huslämningar. Vi har under flera veckors tid undersökt resterna efter en byggnad med syllstensgrund som är otroligt välbevarad.

Syllstenshuset på gård 12.

Lämningarna efter syllstenshuset på gård 12 framrensade i plan. Bilden är tagen från väster.

Den byggnaden måste du berättar mer om!
– Ja, huset avtecknar sig tydligt i marken i form av rader med syllstenar och sotiga golvlager. Byggnaden har varit ungefär 22 meter lång med fyra rum, som vart och ett har haft en egen värmekälla. Det största rummet har legat mitt i huset. Där har vi hittat rester efter en raserad ugn av lera. Kring ugnen finns lager av ett jordstampat golv med mycket sot och träkol. Lagret innehåller jättemycket fiskben.

– Vår benexpert Annica Cardell har tittat på benen. De flesta benen verkar vara från sill, men det finns även ben från torsk, flundra och ål. De här benen är från små individer, så kanske är det fisk man fått med sig i nätet i samband med sillfiske? Det finns även många redskap i anslutning till huset som tyder på att man har hanterat fisk. Vi har t.ex. hittat en metkrok och flera hullingar till ålaljuster. Men vi hittar även många knivar och brynen. Kanske är det fiskhandlarens hus i Örja vi har hittat?

Del av ljuster.

På gård 12 har vi hittat flera hullingar av järn till ljuster.

Hur gammalt är huset?
– Det spännande är att huset i takt med att vi grävt oss ned genom olika lager bara har blivit äldre och äldre. Från början trodde vi att det kunde vara från 1600-talet. Men alla de fynd vi hittar visar tydligt att huset är från medeltiden. De äldsta fynden är från 1100-1200-talet, men det finns även föremål som är från 1300-talet. Vi tror därför att byggnaden har varit i bruk under mycket lång tid, kanske flera hundra år!

Botten till kanna.

Bottendelen till en serveringskanna från 12-1300-talet funnen på gård 12.

Ljushållare av järn.

Medeltida ljushållare funnen på gård 12.

Vad är det mest spännande ni har hittat?
– Ojdå! Fyndmaterialet från gård 12 är så otroligt rikt och det finns massor av intressanta fynd. Ska jag nämna något måste det väl bli runblecket och urnesspännet, som vi berättat om tidigare på bloggen. Och så förstås de många småkorsen och krucifixet. Vi har även hittat flera medeltida vapen, bl.a. en armborstpil och en pilspets av järn.

Medeltida kam.

Medeltida kam från gård 12. Under medeltiden var kammar med dubbla tandrader populära.

– Det vi hittar mest av är förstås olika vardags- och brukssaker. Här finns det många trevliga fynd – bland annat en ljushållare av järn och bottendelen till en serveringskanna. Vi har även hittat flera kammar och små sländtrissor av bly.

Sländtrissor av bly.

Medeltida sländtrissor av bly. Trissorna är cirka två till tre centimeter stora.

Vad händer under de kommande veckorna?
– Vi räknar att bli klara med att undersöka syllstenshuset i början av nästa vecka. Då flyttar de flesta i teamet över till gård 1. Några får dock bli kvar på gård 12, för att schakta bort den äldre matjorden. Jag hoppas mycket på att vi då ska hitta ännu äldre bebyggelselämningar. Det hade varit häftigt om vi hittade ett stolpbyggt hus från vikingatiden under syllstenshuset!