Monthly Archive for augusti, 2010

Page 2 of 5

En stenkammargrav från yngre stenålder

Ett stenkast från järnåldersbebyggelsen uppe på höjden har vi funnit resterna efter en dös. Det handlar alltså om en 5500 år gammal stenkammargrav från yngre stenålder. Dösen har varit uppbyggd av flera stenblock på vilka ett stort takblock vilat.

Eskilstorpsdösen söder om Malmö

Ja, något liknande Eskilstorpsdösen såg nog vår dös ut en gång tiden innan den raserades. Vi vet inte när den förstördes, men det kan ha skett i samband med att man behövde sten till byggnader eller för att komma åt platsen för jordbruk.

Översikt

Fastän dösen är förstörd har vi kunnat urskilja spår efter gravkammaren. Ljusa avtryck i marken visar bland annat var flera väggblock har stått. Gravrummet framträder som en tydlig mörkfärgning mellan väggblocken. Ingången markeras en rad med knytnävestora stenar att likna vid en tröskel.

Anna putsar på keramiken med bukornamentik

Gravrummet har varit ganska så litet och trångt. Troligen har bara en människa gravlagts i detta. Den döda måste ha gravlagts sittande med ryggen mot ena kammarväggen. Utrymmet medger inte mera. Vi har funnit flera söndertrasade keramikkärl längs väggarna i gravkammaren. Brända djurben efter bland annat ko och gris ligger bland skärvorna. Troligen har dessa ingått i begravningsritualen där den döde har fått med sig färdkost på vägen till andra sidan.

Keramikkärlet

Det har krävt en hel del insatser för att bygga en dös. Stenblocken väger ofta åtskilliga ton och kan i vissa fall ha kommit långväga ifrån. Troligen har blocken i vår gravkammare hämtats i rasbranterna längs kusten vid Glumslöv några kilometer bort.

Till sist en bild på två yxfragment som har hittats i dösen.

Yxfragment

Tack till Cia som har bidragit med texten samt Anna, Bo och Cia som ställt upp på bild!

Så kom kungen på besök i Åkroken…

Så lätt blir ni tydlingen inte av med mig idag. För så fort jag var klar med det förra inlägget hade nåt nytt hänt. Jag tittade ut ur boden och såg att folk samlats runt Peter nere i gropen.

De vinkade dit mig, och dra på trissor, Peter hade hittat den finaste lilla kung man kan tänka sig! Kanske en spelpjäs? Svälta räv? Reseschack? Eller nåt helt annat? Rasande fin är den i alla fall. Troligen tillverkad i ben. Kanske är det något inlagt i kronan, det går inte riktigt att se. Vi vill inte pilla för mycket på den när inte konservatorn är här. Hon är på semester se.

Kungen i närbild

Kung i profil

GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Ja, det var allt, nu önskar jag i alla fall trevlig helg!

Anna

Skomakare och… jaa…penisben

Man vill ju gärna ha med ordet penisben i en rubrik. Antar att det kanske måhända drar lite läsare. Men vi har faktiskt hittat ett penisben här i Åkroken. Men mer om det lite längre ner i texten.

Skoläst i storlek 34


Ett av de mer ovanliga fynden härifrån hittades häromdagen, en läst från en skomakare. Notera nu att jag valde att INTE skriva ”skomakare, bliv vid din läst” i rubriken. Det hade varit lite för pajigt. Lästen är gjord av trä och är ganska liten. Motsvarar ungefär storlek 34 i dag. Den hittades i ett område med mycket läderspill. En hel del skosulor och ett och annat ovanläder har också kommit fram i samma område. Det är nog inte så väldigt kontroversiellt att anta att det bott en skomakare på platsen, eller i alla fall en som kunde konstruera skor. En läst är som en form som man använder när man gör skor. Det finns förstås många olika varianter och i alla möjliga storlekar.

Skosulor och ett ovanläder. Den minsta har ungefär samma storlek som lästen.


Den andra bilden visar två sulor och ett ovanläder. Den minsta sulan har ungefär samma storlek som lästen. Vi hittar överhuvudtaget väldigt mycket läder. Mest spill från produktion men också knivslidor, skärp och mycket annat.

Penisben från säl. Det ser man inte varje dag.


Så till penisbenet då. Penisben förekommer hos alla insektsätare, fladdermöss, gnagare, och rovdjur, och hos samtliga primater utom människan och spindelapor. Det är ett s.k heterotropiskt ben vilket innebär att det inte sitter ihop med resten av skelettet. Syftet är, mycket förenklat, att hannen ska kunna ha erektion längre helt enkelt. Först trodde vi, eller snarare osteolog Agnetha Olsson att det var ett penisben från en björn. Men, efter ett besök på Naturhistoriska riksmuseet konstaterade hon att björnens penisben faktiskt var betydligt mindre än det vi hittat här. Det är sannolikt från en gråsäl. Lite osäkert än så länge. Men varför har vi det här? Det har inte hittats särskilt mycket andra sälben här, så det är nåt mysko. Jag känner till just nu om man har haft några särskilda föreställningar om sälpenisben. Hade det varit björn hade de måhända varit än med laddat. Men det får vi absolut forska vidare om.

Den sista bilden visar ett par extremt uttråkade arkeologer som sitter fast i en bilkö norr om Södertälje. Det tog nästan fyra timmar att ta sig till jobbet idag. Hemskt frustrerande.

Tina Mathiesen och undertecknad strax norr om Södertälje. Kanske den tråkigaste förmiddagen på tid och evighet

GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!

Ja det var nock för idag. Jag önskar trevlig helg och välkommen åter!

Anna

Allt är inte glamour

På bloggen berättar vi flitigt om stora undersökningar av spännande miljöer, med exempelvis välbevarade gårdsmiljöer och ovanliga fynd. En stor del av vår verksamhet består också av andra, mindre uppmärksammade uppdrag. Det kan vara utredningar inför nya vägsträckor, förundersökningar av mindre boplatser eller schaktövervakningarna när nya ledningar skall dras.

Ett sådant uppdrag var en förundersökning i avgränsande syfte som vi utförde utanför Gripsholm för någon vecka sedan. Kommunen planerar att bygga en ny fjärrvärmeanläggning i närheten av några kända förhistoriska gravar och vårt arbete gick ut på att se om det fanns fler gravar eller en boplats i närheten.

Runt den här kullen finns uppskattningsvis 50 miljarder mygg, men inga fornlämningar. Foto Anton Seiler

 

Gravarna var tydliga stensättningar med kantkedja, belägna på en kulle som kröntes av en mycket vacker gammal ek. Platsen hade lätt kunnat betraktas en landsbygdsidyll, om det inte varit för dess invånare i form av mygg, fästingar, blodiglar och getingar.

Under två dagar drog vi schakt med grävmaskin, utan att hitta några spår av nya fornlämningar. Inte ens kol eller bränd lera fanns i matjorden. Nu återstår att skriva ihop en liten rapport och sedan får Länsstyrelsen besluta om bygget kan påbörjas. Så här kan den arkeologiska verkligheten också se ut!

Döden under gatan

Jag, Andreas och Tina funderar

Nu ska jag berätta vad jag väntade mig att hitta under den absolut äldsta delen av gatan som har gått genom hela ytan. Jag väntade mig rätt ordinära saker; lite djurben, mest lera, kanske lite trärester och eventuellt det som var kvar efter ett lergolv som vägen hade förstört. Lite förstrött gräver man på, hummar lite och funderar kanske lite på hur det har sett ut på platsen. Då, under en liten sten och något träfragment ligger delar av ett mänskligt skalltak! Jaha? Varför då?

Skalltak i handen

Det är inte helt analyserat än, men det ser ut att komma från ett barn i 10/11-årsåldern.

Skalle in situ. Lite svår att se, men strax under skärsleven, något till höger kan man ana något.

Det är onekligen intressant. Mänskliga kvarlevor gör på något sätt att allt spetsas till. Speciellt om de hittas där de inte ”ska” vara. Begravningarna skedde ju på kyrkogården. Det kan ha kommit till platsen genom att man tagit fyllnadsmassor någonstans ifrån, där skelettdelar har legat, man har inte vetat om att det fanns där helt enkelt. I så fall skulle man kunna göra en helt vild och galen spekulation som innefattar andra fynd i området. Men jag vill påpeka att det egentligen inte finns några belägg egentligen: eftersom vi har hittat vikingatida pärlor samt ett dosspänne från samma period alldeles i närheten kanske en vikingatida grav ovetandes har grävts sönder och massorna använts som fyllnadsmaterial i staden. Men… nä, det motsägs lite av att skalltaket är obränt. Det borde vara bränt om det var en vikingatida grav.

Vi har för övrigt också börjat fundera på en deckare som utspelar sig på en arkeologisk undersökning med kopplingar österut och söderut. Huvudpersonen (en brilliant, vacker kvinnlig arkeolog som har sina rötter österut och därmed pratar flytande ryska) ska använda allt sitt kunnande för att begripa en historisk mordgåta samt en nutida och de ska vävas ihop på ett obegripligt fiffigt sätt. Men det är ett sidospår.

Faktum är att fyndet tär förbryllande och tarvar en stor del efterforskningar och jämförelser innan vi kan ha en vettig tolkning att komma med.

GLÖM INTE! Gå in på Sörmlands museums hemsida och läs deras blogg/dagbok!
Till nästa gång!
Anna