Monthly Archive for oktober, 2010

Den som väntar på något gott väntar ibland förgäves

Det såg minst sagt väldigt lovande ut. En avlång stenpackning under en grav i krönläge, en stenpackning som dessutom sammanföll med en rektangulär försänkning i mitten av graven (se flygfotot i senaste inlägget). En kammargrav förstås! Eller åtminstone en enklare skelettbegravning, inte fel det heller. Spekulationerna var många, i alla fall hos några (någon) av oss. ”Idag blir det fynd av förgyllt beslag med granatinläggningar, och kanske en finfin fingerring av guld också. Och varför inte en romersk glasbägare, helt intakt förstås”.

Så under stenarna fanns: Minst två kubik jord med en massa lösa djurben som t.ex. ett revben av ko och käkdelar av får eller get, med andra ord slaktavfall och matrester. I öster en fyndtom grop. I väster en liten stenpackning. ”Okej då, var hygglig nu, ge mig åtminstone ett helt kärl fyllt med gravgåvor, helst ett bronskärl”. Bort med stenarna, en till grop med lös jord och längst ner… en bit bränt ben, 5 millimeter stor…

Mycket jord, och äntligen, en liten stenpackning. Foto Anton Seiler.

I annat sammanhang hade dessa skräpfyllda gropar utan tvekan tolkats som avfallsgropar. Här kanske gäller annat. Foto Anton Seiler.

Men vad är detta nu? Man kan mycket tänka sig ett gäng ungdomar som festade på toppen av graven en sommarkväll år 518 e.Kr. Köttet i grytan är av prima kvalité, stämningen är på topp men det blir kanske lite för mycket mjöd. Det brukar vara då de bästa idéerna dyker upp. ”Hörrni grabbar, ska vi inte gräva upp gamle farfar, han behöver ju inte sina fina prylar längre”. Till verket, gräva gräva, bytet delas i lika delar och sen framåt morgontimmarna… ångest. ”Ånej, nu åker vi på stryk, var så säkra på det, vi måste undanröja va’ vi gjort!” In med festresterna, lite sten över, ingen som märker nåt…

Ja, det finns ju andra scenario förstås, plundring av kammargravar under förhistorisk tid är ett välkänt fenomen, med en annan bakgrund än ungdomsfylleri. Eller så har det aldrig funnits en begravning på toppen. Fast å andra sidan, hade vi inte obrända människoben som låg ytligt på stenlagret nedanför? Och vissa av fynden Maria hittade, var kommer de ifrån egentligen? Vi återkommer med en slutgiltig tolkning i rapporten så småningom, var så säkra på det.

Snart jobbar vi med pannlampa. Foto Christina Holm.

Nästa gång berättas om… Nej, den här gången är det faktiskt NI som får bestämma. Detta har ni att välja mellan:

A: Detta fanns i och under treudden, The Giant from The Hill of the Devil.

B: Detta fanns i de två stensättningarna närmast kröngraven, päls och en etta för två.

C: Detta fanns i brandgraven A700, täcksten och högkvalitativ konst.

Rösta genom att lämna en liten kommentar i bloggen, inga fina priser att vinna, förutom helt färsk ny kunskap (var det inte det som lovades i ett av de första inläggen? Lovar runt, håller tungt, vårt motto på UV…).

Fler hus och fina fynd!

Förra veckan beskrev vi några av de gårdar och byggnader som hittats på den östra delen av utgrävningsplatsen. Men vi har också fin bebyggelse på den västra änden.

Redan på förundersökningen, som gjordes 2004, hittades ett fint och tämligen välbevarat hus från järnåldern.
Tyvärr har ena gaveln skadats av ett senare anlagt dike och det är därför omöjligt att säga exakt hur långt huset har varit. Den del som är bevarad fram till idag har en imponerande längd på cirka 29 meter. Troligen har det funnits en bostadsdel i den västra delen och ett stall i den östra. Dess konstruktion ger en preliminär datering på 200 e. Kr.

Hus från järnåldern.

Det har också framkommit ett hus som antagligen byggdes under den yngre stenåldern, det vill säga för ca 4000 år sedan. Huset ligger ca 100 meter norr om järnåldershuset och sträcker sig i öst- västlig riktning. I nuläget vet vi inte så mycket om det eftersom det inte är utgrävt ännu. Förhoppningsvis hittar vi daterbara fynd likväl som tydliga strukturer när vi väl gräver ut det.

Huset från stenåldern, inmätt i Intrasis.

Veckan har också bjudit på flera fina fynd. I en grop från tidig medeltid (ca 1100-talet e. Kr.) hittades en keramikansamling. En expert i ämnet, Torbjörn Brorsson, har tidigare tittat på keramik från samma grop och konstaterat att typen är så kallad Östersjökeramik. Den här typen av keramik har starka slaviska influenser och det är troligt att stilen nådde vårt område genom keramiktillverkande slaver som vandrat norrut. Ornamentiken består av vågband, linjer och intryck.

Tyvärr kommer inte skärvorna från ett och samma kärl. Det kunde konstateras redan i fält och vid fyndtvätt. Mynningsbitarna skiljer sig nämligen åt både i dekoration och i form. Och de skärvor som kommer från bukregionerna är har olika grad av rundning.

I högra nedre hörnet av bilden kan man se en mynningsbit med vågbandsornamentik.

Sammanlagt hittades 48 bitar i samlingen. Antalet skärvor i gropen kommer dock att bli fler eftersom de olika lagren också innehöll keramik.

Annica Cardell och Sofie Ekstrand diskuterar lagrens olika beninnehåll.

I samband med utgrävning av en annan grop gjordes ett annat fint fynd. En dolkstav från neolitikum, ca 5000 år sedan, dök plötsligt upp i ett lager. Fyndets geografiska position är lovande. För precis intill gropen finns en stenpackning som påminner om en grav. Ytterligare en stenpackning hittades också senare i veckan inte långt därifrån. Hittills har vi endast hunnit rensa den första stenpackningen. Men redan nu har flintavslag hittats.

Dolkstav i flinta hittad i närheten av en förmodad grav.

I den nyschaktade delen kan man tydligt se ett mönster i packningen. Antagligen har det bildats då stenar lyfts bort från platsen. Den keramik som hittades i anläggningen var tyvärr i dåligt skick. Dess karaktär pekar dock på att den tillverkades under förhistorisk tid. Så vi håller nu tummarna för att de båda gravkandidaterna blir vad vi förväntar oss!

Personalen på utgrävningen vill gärna tacka de tio tappra själar som besökte oss på vår visning i onsdags. Trotts regn och blask. Förhoppningsvis ses vi igen på nästa visning, onsdagen den 17 november klockan 14.00- 15.30, tillsammans med nya intresserade!

Fuskbygge på Inhåleskullen – Arkeologerna i chocktillstånd

Ni som slaviskt följer vår blogg, och många är ni, webbstatistiken ljuger inte, vet att vi har haft lite funderingar kring graven i krönläge. En arbetshypotes var att det rörde sig om en storhög, vilket inte hade varit helt fel, om än något stressigt så där i höstmörkret.

En gång i tiden var Inhåleskullen en vacker plats. Numera är det kaos. Foto Christina Holm.

 

Storhögar undersöker man ganska sällan numera, däremot var det ett populärt nöje under slutet av 1800-talet och 50 år framåt. Det är lite synd, de innehåller ju ofta rika gravgömmor med stora mängder av offrade djur, exklusiva föremål som spelpjäser, importerade kärl, ovanliga beslag, ja, dåtidens bling bling. Men framförallt är de viktiga för att första samhällsstrukturen under mellersta och yngre järnålder, de som fick sådana gravmonument var betydande individer med omfattande resurser i form av land, följe och brett kontaktnät. Men någon storhög blev det i alla fall inte på Inhåleskullen. Besvikna? Som tröst kan ni alltid läsa om Vendlashög i Vendel som undersöktes för 10 år sedan, en spännande fornlämning vars hemligheter avslöjas i detalj i den lysande avhandlingen ”I skuggan av båtgravarna” (finns säkert på ett bibliotek nära er).

Vi fick kämpa mycket för att få kröngraven att se så här bra ut. Foto Hawkeye Flygfoto.

 

Nej, graven i krönläge vara bara en stor och platt stensättning på toppen av en naturlig förhöjning, eller nästan i alla fall. Stor möda hade lagts för att modellera moränkullen nedanför stensättningen, med ett tjockt lager av sten och jord som fyllde ojämnheter och bildade en jämn och fin yta. Landskapsarkitektur när den är som bäst, förvisso ett fuskbygge men ett skickligt utfört och högst imponerande sådant. Man häpnar över de förhistoriska människornas förmåga att med relativt små medel kunna skapa en riktigt trompe l’oeil, i sin strävan efter visualitet och monumentalitet.

Och därunder då? Tackar som frågar! Under stensättningen fanns en manslång stensatt grop, och sen… Hoppsan, vad tiden går, dags att avsluta för idag. Fortsättning följer… 

 

Detta fanns centralt under stenpackningen. Hmmm, vad liknar det? Foto Anton Seiler.

En helt vanlig dag hos…

… han man inte fick uttala namnet på. Det går bra för oss på Inhåleskullen, mest för att vi är så skickliga, professionella och tuffa allihopa. Vi rensar stenpackningar, fotar, dokumenterar, plockar bort sten och gräver ivrigt i gravgömmor i jakt på häftiga fynd. Häromdagen hittade Christian ett kamfragment, 700-tal eller tidigt 800-tal verkar det vara, det gäller att kunna sitt Petré i sådana sammanhang (Bo Petré är en legend vad gäller gravundersökningar och kamtypologi). Och Maria metalldetekterar massor av nitar från järnålder, och en stor mängd patronhylsor, rena vilda västern måste det ha varit vid Fyrislund en gång i tiden.

Christina hackar fram en stenpackning. Foto Anton Seiler.

Maria är alltid väldigt koncentrerad när hon jobbar. Foto Anton Seiler.

Nu har vi återigen en grävmaskin på plats, mycket odlingssten ska bort och även de större stenarna på treudden och graven i krönläget lyfts undan på detta sätt. Skickliga, professionella och tuffa, ja, men tyvärr inte begåvade med superkrafter.

Christian rotar i ett tjockt brandlager, Elsa tar fram en grav mellan några block. Foto Anton Seiler.

Med Louise och Andreas i arbete är det snart inget kvar av treudden. Foto Anton Seiler.

Ove är odlingsstenens värsta fiende. Foto Anton Seiler.

Och projektledningen sitter väl mest i baracken och dricker kaffe. Världen är orättvis…

Och förresten, missa inte våra visningar!

Visning, kv. Spinnrocken, Norrköping

På onsdag den 27 oktober 2010 kan du komma och titta på den arkeologiska undersökningen i kvarteret Spinnrocken i Norrköping! Lunchvisning kl 12.00 och kvällsvisning kl 16.30. Välkommen!