Monthly Archive for november, 2010

Snö, snö, snö och mera snö…

Nu är vi inne på vår näst sista fältarbetesvecka här i Lindängelund och klimatet blir allt hårdare. Snön faller och temperaturen sjunker. Snart är det omöjligt att hitta pinnarna som markerar anläggningarnas positioner.

Klas- Holger visar vägen till område 5.

Tidigare i veckan var det dock regnet som ställde till mest skada. Vattnet steg snabbt i de grävda anläggningarna och hotade med att täcka stora delar av utgrävningsytan. Det blev betydligt svårare att gå över de delar av fältet som tidigare grävts, till exempel det stora brunnsområdet, utan att fastna i leran.

Rebecka försöker gräva ut sin anläggning innan vattnet täcker den helt.

Klas- Holger har fastnat i leran och får hjälp av Håkan. Tillslut sjunker dock även Håkan. Alla utom en hink (som tillfälligt offrades) tog sig lyckligt upp på fast mark igen.

Denna vecka har det dock varit snön som ställt till problem. För att slippa skotta fram anläggningarna har presseningar lagts ut. Vi har också införskaffat stora isoleringsmattor som förhindrar att marken fryser. Det är dock omöjligt att täcka alla de områden vi vill gräva. Därför har ett antal stolphålskluster, hus och gropar prioriterats och täckts.

Herrarna Bo och Bo diskuterar det hus de arbetar med. Kubbarna är placerade vid de takbärande stolparna.

Men snön är inte bara till ondo. Den har också en isolerande effekt och håller marken mjuk. Problem är bara att anläggningen snabbt måste dokumenteras innan den åter igen försvinner under ett snötäcke. På vissa områden är detta dock inte tillräckligt och marken fryser ändå.

Det är inte bara marken som blir kall i vintervädret. Vantar åker av och på i samband med att anteckningar och ritningar måste göras. Att frysa om fingrarna är därför en del av vardagen. För övrigt är personalen väl påpälsad. Vinterkängor, underställ och varma strumpor tillhör grävutrustningen. Och självklart dricks det en hel del kaffe och te under pauserna!

Anders gräver stolphål på område 5. Tyvärr har marken redan hunnit frysa trots den isolerade snön. Anders själv är dock väl isolerad från kylan i sin grävmundering

Alla i grävteamet behöver dock inte befinna sig ute på fältet hela tiden. Karin arbetar med fyndhantering och spenderar mycket tid med tvätt och registrering. Hon har förmånen att få se och röra alla fynd som hittas och tas in. Vi registrerar också en stor del av de anläggningar vi gräver redan under fältperioden. Det ger en välbehövlig paus från utomhusarbetet.

Karin lägger tvättade och torkade hästtänder i en fyndpåse. Det är viktigt att allt hamnar där det ska vara så ingen data blir fel.

Nästa vecka är vår sista arbetsvecka här i Lindängelund. Men det betyder inte att projektarbetet tar slut där. Alla prover ska analyseras, fynd ska gås igenom och rapporter ska skrivas. Men först ska ytterligare fem vinterkalla arbetsdagar klaras av. Det är också projektets sista bloggtillfälle. Så besök oss då för en sista uppdatering!

Tummen upp för Hin Håle… eller?

Sista dagarna av undersökningen fick verkligen ”tummen ner”.  Uller ville väl åka skidor, så han (eller någon) försåg oss med ett vitt täcke och det blir ju alltid extra besvärligt att genomföra en arkeologisk undersökning. Den sista graven vi undersökte fick vi ta med oss i preparat för genomgång inomhus.

Den sista graven under pågående undersökning. Foto Christina Holm.

 

Graven, en rund stensättning, syntes inte innan avbaning. Direkt under markytan kom det fram ett brandlager, som visade sig vara väldigt tjock. I brandlagret påträffades en urna, som tyvärr var fragmenterad.

Fragmentariskt kärl in situ. Foto Christina Holm.

 

Godset är tjockt och rödbränt – ingen finkeramik direkt. Vid närmare genomgång inomhus på en av mynningsbitarna upptäckte jag något spännande. Alldeles intill kanten fanns ett intryck av en tumme. Den passar perfekt för min tumme. Det är en spännande känsla att sätta sin tumme i fördjupningen och man kommer, enligt mitt tycke,  ännu närmare människan genom ett sådant avtryck. Någon har suttit och tillverkat en kruka förmodligen av den uppländska leran för ca 1300 år sedan och lämnat ett personligt avtryck. Vill man läsa mer om andra spännande fingeravtryck från forntiden så kan man t.ex. läsa en artikel ur Fornvännen nr 101, 2006, av Mikael Jägerbrand, Christel Lindholm och Karl-Erik Sjöquist. Där får man bland annat kunskapen att man kan avgöra ålder på personen som lämnat sitt fingeravtryck genom att mäta avståndet mellan papillarlinjerna. Så har man turen att fingeravtrycket finns bevarat, så har vi en hel del spännande information att hämta. Godset från vår ”vintergrav” är ju ganska grovt, så jag har ännu inte sett något mer än själva intrycket/fördjupningen.

Keramikskärva med tumavtryck. Foto Christina Holm.

 

Tumme över tumavtrycket. Foto Christina Holm.

 

Så trots det avslutande vädret, så ”tummen” upp för Inhåleskullen – i alla fall tummen uppåt på keramiken!

Vet man att man ska genomföra fördjupade analyser på keramik, så ska man undvika att hantera det direkt med händerna. Det kan finnas matrester kvar på insidan, s.k. matskorpa. I keramikens innerväggar kan också spår av vad kärlet har använts till finnas. Framförallt lipider (fetter) kan anrikas i kärlväggarna och för att undvika kontamination från våra egna fingrar där ”moderna” lipider kan finnas, så bör man hantera keramiken med handskar och allra helst slå in det i folie och lägga i frysen fram tills analysen ska genomföras.

Andra fynd från graven har bland annat varit järnnitar, kamfragment, delar av spännen samt pärlor.

Vacker glaspärla från Inhåleskullen. Foto Christina Holm.

 

/Christina Holm

Uppdateringar av tidigare resultat

Den första nyhet vi vill delge i veckans blogg handlar åter igen om barnet i ”brunnen”. Vi har äntligen fått kol 14-dateringen som vi beställde från ett laboratorium i Uppsala.

Hela teamet har gått som katter kring het gröt i en månads tid och väntat på resultatet. Och förra veckan kom det äntligen. Vårt 4,5–5-åriga barn härstammar definitivt från stenåldern. Vår teori, att barnet var ca 4000 år gammalt, visade sig vara korrekt. Den tolkningen gjorde vi utifrån brunnens position (under ett torvlager) samt de tre grävkäppar som hittades i en fyllning under skelettet. Grävkäppar var vanligt förekommande under stenåldern.

Skelettdelar av barnet

Skellettdelarna av det 4,5- 5 åriga barnet har lagts i anatomisk korrekt ordning.

Vi har också fått in nya resultat angående den träkäpp vi skrev om den 5:e november. Dess annorlunda spjutspetsliknande form lämnade oss konfunderade. Nu har vi dock fått hjälp av en av UV Syd:s experter, Per Lagerås, att fastställa vad det egentligen är. Vår första tanke var att även detta skulle vara en grävkäpp. Det visade sig dock efter lite detektivarbete att det istället är en årderbill från äldre järnåldern. En årderbill är den del av årdern som tvingar upp jorden, vilket även kallas för att ärja. Under 500-talet e.Kr. började man använda järnbillar istället för dem i trä och kring början av vikingatiden (cirka 1000 e.Kr.) försvann träbillen.

En bild på årderbillen kan ses här.

Vi är mycket glada över vårt exemplar eftersom den är i sådant gott skick. För det första var den oanvänd när den lades ner i brunnen och för det andra så har vattnet bevarat den så väl att den ser ut som ny.

I tisdags arrangerades ett pressmöte ute på Lindängelund där våra resultat presenterades. De som har missat reportagen kan klicka på länkarna här: TV4 Malmöhus , Sydnytt (med minutinställningen 08.57 – 10.45) samt P4 Malmöhus (den 15/11 kl 15.00- 15.30, minuttid 19.30- 24.13)

Mitt under pågående inspelning, till vår projektledare Annes Carlies stora förtjusning, gjorde Ola Kronberg ett intressant keramikfynd. I ett kulturlager låg en del av en fotskål. Denna typ tillhör kategorin fingodskeramik och har troligen fungerat som ett serveringskärl. I Lindängelund har vi hittills mest hittat vardagskeramik och därför var lyckan stor när Ola presenterade sitt fynd. Kärlet tillverkades för cirka 2000 år sedan och har lagts ner som offer i en brunn. Den här typen av keramik har sin förebild i samtida romerska glasskålar. Eftersom få av dessa fanns i omlopp i det här området gjorde man helt enkelt imitationer i lera.

Själva foten av fotskålen, fortfarande täckt i lera.

Vi vill åter igen tacka alla de cirka 30 personer som medverkade vid våra guidade turer i onsdags. Trots regn och kyla. Det var tyvärr vår sista visning innan grävningens slut. Men det går fortfarande hålla sig uppdaterad om hur vårt arbete framskrider här på bloggen i några veckor till!

Från stadslandskap till kontorslandskap

Vi var en stor arbetsstyrka som arbetade på Åkroken. All bidrog till att göra undersökningen särdeles rolig och bra genomförd. Några av oss arbetar inomhus nu med att registrera det som inte hanns med i fält. Vi har bland annat skickat iväg 14c och fynd till konservering. Men det återstår mycket. Mathias och Helene har arbetat med den enorma matrisen. När den är klar kommer man att kunna följa de olika lagren och faserna som vi har undersökt. Det är ett digert arbete.

Mycket är digitalt... men inte allt. Arbete med matris pågår

Mycket är digitalt... men inte allt. Arbete med matris pågår


Matrisen växer sig allt större

Matrisen växer sig allt större


Ivonne arbetar vidare med fyndregistrering, jag och Ingela registrerar kontextblanketter och Tomas har arbetat med keramikmaterialet. Idag kör Mathias och Annika ner ett lass med trä och läderföremål till Studio västsvensk konservering i Göteborg.

Vi var också med på Riksantikvarieämbetets höstmöte där vi svarade på frågor och funderingar kring arbetet med Åkroken. Årets tema handlade mycket om hållbara städer och var ett samarbete med bland andra Arkitekturmuseet. Åkroken visade sig vara intressant för arkitekter och samhällsplanerare eftersom vi kunde visa bland annat att staden redan mycket tidigt var organiserad och planerad.

Jag glömde att skicka med en bild som skulle ha varit med i det förra inlägget, ett där Tomas stolt visar upp hur mycket sten han har lyft ur ett av de stora stolphålen.

Så glad man kan vara över så mycket sten

Så glad man kan vara över så mycket sten


Vi hörs!

Anna

Hus och hemkomst

Efter en lång och rasande rolig säsong är vi nu inne igen. Eller, vi har varit inne i två veckor. Det är mycket som ska ordnas innan analysarbetet kan börja på allvar.

Men först fick vi ju tacka av platsledarna! Det har varit en särdeles välordnad och trevlig undersökning och de är värda all uppskattning för detta och ett välplanerat och genomfört projekt! Vi skramlade ihop till champagne och blommor.

Cheferna hyllas! Patrik Gustafsson, Mathias Bäck, Ann-Marie Hållans, Annika Nordström och Björm Pettersson

Cheferna hyllas! Patrik Gustafsson, Mathias Bäck, Ann-Marie Hållans, Annika Nordström och Björn Pettersson


Men, jag är inte riktigt klar med att berätta om spåren efter den enorma byggnad som låg under den medeltida staden. En cirka 35-40 meter lång och ca 12 meter bred byggnad. Konstruerad med enorma stolphål med väliga mängder sten i. Byggnaden måste ha varit stor och hög. Stolparna har varit kraftiga och ganska många. Påfallande är också att konstruktionen ser olika ut på de båda långsidorna. Vi tror nu att det skulle kunna ha att göra med att marken på den södra sidan är mycket sankare och kanske behöver stagas upp ytterligare. Men, att vi upplever det som sankare behöver nödvändigtvis inte betyda att det var det så huset byggdes. Konstruktionens storlek och uppbyggnad är något märklig. De kraftiga stolparna måste ha lyft upp ett enormt tak, och en sak som många här har tänkt på är stavkyrkor. Men, det måste naturligtvis studeras ytterligare. Ytterligare en intressant detalj är att golvet tycks ha varit nedsänkt i mitten, från gavel till gavel. Har det månne funnits någon lite källare eller förvaringsyta i byggnaden? Eller har nedsänkningen haft en helt annan funktion?
Mörkfärgningarna avtecknar sig tydligt mot det sandiga underlaget

Mörkfärgningarna avtecknar sig tydligt mot det sandiga underlaget


Ett intressant problem är att vi inte, trots idogt vattensållande hittade några fynd som kunde indikera hur gammal kåken är. Det fanns en hel del kol i så vi kommer att få 14C-dateringar så småningom. Det roligaste för vår del vore om huset brukats under yngre vikingatid, 1000-1100-tal, för då kanske det har något att göra med stadens framväxt och uppbyggnad.

Västra delen av huset

Västra delen av huset

Och, jo, jag höll på att glömma, det finns ytterligare ett hus som troligen är lika stort under staden. Vi hittade hörnet på en ränna och ett stort hörnstolphål på det också. Det ligger i samma riktning, men något förskjutet mot öster.

Eftersom inte hela husbygganden var framme samtidigt så visas två bilder så får ni tänka ihop det själva!

Vad gäller bloggen så kommer den att fortsätta, troligen dock lite mer oregelbundet. Men så fort något händer eller vi tycker att något är värt att berätta så kommer vi att göra det. Nästa inlägg handlar mer om arbetet inomhus.

Anna