Monthly Archive for november, 2010

Page 2 of 4

Adjö från Skeke RAÄ 669

I fredags den tolfte november tystnade till slut fyllhammarnas dova dunsar, skärslevarnas ivriga skrapande och larvbandens gnissel över Skeke. Efter sex och en halv månads arkeologiska undersökningar är vi nu färdiga och vi skulle vilja ta tillfället i akt att tacka alla våra duktiga arkeologer som varit inblandade i undersökningarna, ni är bäst!! Vi skulle även vilja tacka våra besökare som bidragit till undersökningen med sitt intresse och frågor.

Kulturlager under undersökning i snöstormen, -5 C, 20 cm tjäle och drivsnö men undersökningen stannar aldrig upp.

Hackor, inte så praktiskt men ack så effektivt. Gustav Gonelius och Elin Säll hugger i.

Den sista veckans arbete utfördes under lite besvärliga förhållanden, där fornlämningens stratigrafi uppifrån och ned enklast kan beskrivas som 20 centimeter snö följt av 20 centimeter tjäle och därefter en genomvåt och motsträvig fornlämning. Vi valde dock att inte låta oss nedslås av något så alldagligt som väderförhållanden, utan plockade raskt fram hackor, fyllhammare och en god portion gott humör och gjorde sedan processen kort med de återstående kulturlagren och anläggningarna.

Munter snöskottning och arkeologisk undersökning. Torbjörn Holback och Elinor Sabel lägger sista handen vid skärvstenshögen A83.

Den södra moränutlöparen med gravar från bronsålder i snöskrud. Anna-Sara Noge och Anders Bornfalck-Back packar upp en grav dagen efter stormen.

Under sista veckan hann vi med att fördjupa kunskapen kring flera gravar från yngre bronsålder och i vissa av dem faktiskt göra flera fynd av väldigt intressant art. Bland annat påträffade vi två mindre skopor i keramik från yngre bronsålder, skopor som liknar den skopa som påträffades på Björkgärdet (RAÄ 661) under deras sista vecka. Dessa skopor har förmodligen varit en del i en servis som använts vid speciella måltider eller bjudningar, efter mönster från Centraleuropa. Vi hann även med att undersöka flera större matlagningsområden och lager med avfall från bronsålder och järnålder, som legat i utkanten av bronsålderns gravområde och järnålderns stormannagård.

Skeke några minuter efter den sista slutspurten, när vi har gjort vårt bästa för att krama ur varenda droppe kunskap ur marken

Men att vi nu avslutat Skeke i fält innebär inte att ni inte kommer att få reda på mer vad som händer med materialet från platsen. Vi lovar att vi kommer att uppdatera er alla med jämna mellanrum med information om allt från spännande nya kunskaper om vårt fyndmaterial, till platsens dateringar samt rekonstruktioner av hus och gravar och mycket mycket annat.

På återseende!

Vi som gjorde det.

Några fynd och lite om de första dateringarna från Björkgärdet

Här är två av de tiotalet glaspärlor som vi fann på Björkgärdet. En märklig omständighet, inte minst i relation till dateringarna, är att pärlor av detta slag påträffades även i skärvstenshögar.

Pärlor är en kategori av fynd som vi fann på Björkgärdet

Pärlor är en kategori av fynd som vi fann på Björkgärdet

Pärlor är ett av de fynd som vi fann på Björkgärdet

Pärlor är ett av de fynd som vi fann på Björkgärdet

När det gäller dateringarna har vi nu erhållit de första från Björkgärdet. De kontexter som vi valt för datering i detta skede är dels de skärvstenshögar, skärvstensgropar och skärvstensflak som ligger längs moränryggarna och dels den vikingatida hallbyggnaden på platsen.

Vi bestämde oss för att inledningsvis för att datera 6 prover från varje av dessa två delytor.

Inom den första delytan har några blockgravar (A404, A4655 och A12766) och skärvstensanläggningar (A18918, A2445) daterats. Dateringarna ligger alla 900-400 f.Kr, huvuddelen samlade till en tydlig fas 800-500 f.Kr. Äldst är den lilla blockgraven A4655 som ligger 900-800 f.Kr.

Den stora blockgraven A404 på Björkgärdet.

Den stora blockgraven A404 på Björkgärdet.

I den andra delytan vid huset har också 6 prover analyserats. Dateringarna i denna miljö ligger alla samlade 600-1000 AD. De sädeskorn som daterats från stolphålen i hus 1 är något yngre än de ben som daterats i det överlagrade hus 2. Dateringarna kan möjligen sägas stödja att det ena huset avlöser det andra.

Hus 1 vid Björkgärdet verkar enligt dateringarna av sädeskorn ha rests under sent 800-tal

Hus 1 vid Björkgärdet verkar enligt dateringarna av sädeskorn ha rests under sent 800-tal

Slut på fältarbetet i Gustavslund

Bo Strömberg i färd med att undersöka en blästugn

Bo Strömberg i färd med att undersöka en blästugn


Nu har vi grävt färdigt boplatsen från äldre järnålder i Gustavslund. Vi daterar lämningarna preliminärt till perioden 500 f.Kr till 100 e.Kr. Boplatsen bestod av tre gårdslägen med sammanlagt 11 stolpbyggda långhus och ett fyrstolpshus. Dessutom fanns drygt 10 grophus på platsen det vill säga små nedgrävad hus eller källare som täcktes av ett enkelt tak. Därutöver fanns arbetsgropar, lertäktsgropar, gropsystem, brunnar, härdar, kokgropar och ugnar. En del av ugnarna har använts för att bränna keramik i medan en annan, i vilken vi fann slagg, har använts för att tillverka järn. Totalt hittade vi ungefär 1600 arkeologiska anläggningar. De som bodde på gårdarna var främst självförsörjande jordbrukare och boskapsskötare. Vad de odlade hoppas vi jordproverna kommer att ge svar på. Trots att vi fann få och små ben hoppas vi att några ska gå att artbestämma så att vi får reda på vilka djur som man åt.

Nu väntar ett omfattande efterarbete. Vi måste tvätta och ta hand om fynden. Vi har också arbete kvar med att registrera anläggningar. Dessutom ska vi ta hand om kolprover och flotera makrofossilprover. Sedan ska vi välja ut vilka prover som ska skickas till analys. Därefter kan vi börja med att skriva rapport. Men till den är färdig så kommer resultat att presenteras fortlöpande här på bloggen.

Nya träfynd förgyller i höstrusket.

Arbetet med att gräva brunnar fortsätter. Så gör även vår träfyndskavalkad. I en av brunnarna på områdets östra del hittades denna vecka en träskål. Typen är helt annorlunda än den svepask vi skrev om i förra veckans blogg. Svepasken består av flera trädelar som är sammansatta till ett föremål. Denna veckas träskålen är gjord av ett enda stycke trä som bearbetats till dess det fått sin fina form.

Håkan gräver försiktigt fram den hela träskålen.

Skålen är för liten för att ha använts till att ta upp vatten ur brunn med. Den mäter bara 13 centimeter i diameter. Träskålar hittas sällan i torra miljöer på arkeologiska utgrävningar eftersom träföremål snabbt ruttnar och försvinner. Därför är vi extra glada för dem vi hittat i våra brunnar under vår vistelse i Lindängelund.

Träskålen är ännu fylld med jord.

Brunnen som träskålen hittades i var tämligen djup, ca 2,5 meter. Kärlet stod i botten av brunnskaret med bara ett tunt sedimentlager som skiljde det från blåleran. Över skålen fanns ett lager som innehöll mycket trädgrenar (med barken bevarad) och fibrer från organsikt material (möjligen vass eller lin). Det exakta innehållet kommer vi reda på först efter att en mackroanalys har gjorts. Mängden organsiskt material är i lagret för stor för att det ska anses som ett naturligt inslag.

Skålen får först ett skyddande hölje av plast...

Arbetet

I lagret kunde arkeologerna också se en stor mängd små korn. Dessa var så kallade mältade korn. Det innebär att kornen har fått groddar. Möjligen har dessa använts till någon typ av mattillverkning. Just de här som hittades i brunnen var brända, kanske från en rostning som gått snett?

... och får sedan ett skyddande gipslager.

Tyvärr hittades inga daterbara föremål, som keramik, i brunnen. Istället får arkeologerna förlita sig till C-14 dateringar (av kornen) och dess stratigrafiska relation till andra omkringliggande anläggningar. Det sistnämnda låter sig väl göras. Brunnen skär nämligen ett dike som har daterats till vikingatid eller tidig medeltid (ca 1000- 1100 e. Kr.). Diket har i sin tur relation till ett hus som ligger i nord-sydlig riktning något norr om platsen. Den preliminära tolkningen är att huset, som har flera byggnadsfaser, under någon period har befunnit sig i samma fas som brunnen.

En bit av en trästege som hittades i ett lager ovanför skålen.

Sist men inte minst vill vi i dagens blogg åter igen flagga för nästa veckas visning. På onsdag 17/11 klockan 14.00-15.30 är alla välkomna att besöka oss. En rundvandring (om vädret tillåter) och fyndvisning utlovas. Oömma och varma kläder är ett måste!

Fynd från Örja

Efter det att fältarbetet i Örja avslutades har bloggen legat nere. Det innebär naturligtvis inte att arbetet med Örja är avslutat. Tvärtom är det arbete som nu vidtar minst lika omfattande som arbetet i fält. Här ska vi kort beskriva vad som händer med de fynd som vi tagit tillvara.

Fynden från Örja sorterades i fält under 4 900 registerposter. Då är inte djur- och fiskben inräknade. En sådan registerpost består oftast av ett föremål men innehåller ibland fler. Det kan till exempel röra sig om keramikskärvor av samma slag som fanns i ett visst lager, eller flintavslag från en och samma grop.

Alla fyndbackarna för Örjafynden

Alla föremål har packats i små kartonger som ryms i ett åttiotal backar

Med hjälp av databasen kan vi nu skapa sammanställningar och spridningsbilder över fynden med några enkla knapptryck. Men för ögonblicket pågår ett mer grannlaga arbete. Vilka föremål ska vi välja ut till konservering? Prioriteringar krävs eftersom resurserna är begränsade. Många föremål råder det ingen tvekan om. Men samtidigt ska vi göra urval som i någon mening är representativa.

För närvarande har vi fått tillbaka ett femtiotal föremål från konserveringsateljen på Lunds universitets historiska museum. Utöver dessa ligger bortemot 400 konserverade mynt kvar på ateljen, i väntan på numismatisk analys.

Totalt räknar vi med att välja ut omkring 700 föremål för någon form av konservering. Det rör sig främst om metallföremål. Eftersom metalldetektering användes i särskilt stor omfattning i Örja är denna kategori omfattande. Vissa metallföremål – av till exempel bly – behöver bara en grundlig rengöring. I andra fall krävs större insatser.

Cellemaljfibula. Notera de vackert komponerade olikfärgade cellerna.

Ett av de föremål som behöver mer omfattande konserveringsinsatser är en så kallad cellemaljfibula. Tillverkningen av detta lilla runda spänne har gått till så att man har lött på celler på en vågrät liggande kopparplatta. Cellerna har man sedan fyllt med pulvriserat glas i olika färger. Därefter har plattan värmts upp till cirka 800 grader. Eftersom pulvret har en tendens att minska vid smältning måste processen ofta upprepas flera gånger. Smycket har sedan kylts av, för att slutligen slipas och poleras.

Emaljerade fibulor av detta slag kan ha tillverkats i Skandinavien men bruket att bära dem härrör från kontinenten, där de kända verkstäderna också fanns. Dräktskicket introducerades här under vikingatiden, och fibulan från Örja härrör troligen från 1000- eller 1100-talet.

Den korsformiga fibulan berättar om dess ägares kristna tro. Flera föremål från Örja ger uttryck för detta, till exempel ett krucifix, flera små kors av bly och några mynt eller myntavbildningar (se bild) vilka burits som hängsmycken.

Hänge med spår av förgyllning som avbildar en biskop med kors och kräkla.

Eftersom det rör sig om föremål som i samtliga fall påträffats med hjälp av metalldetektor är det svårt att säga hur representativa de är i sitt sammanhang, i den medeltida byn. Så omfattande detektorinsatser som i Örja har aldrig tidigare skett inom ramen för en by-undersökning.

För några av föremålen ligger det nära till hands att tänka sig att de tillhört individer i byn som var knutna till kyrkliga institutioner.