Monthly Archive for december, 2010

Vad som göms i snö…

Årets sista (?) undersökning för nya Östhammarsvägen drog i gång nu sent i november. Samtidigt kom kylan och snön. Det har varit mellan -1° och -21° C och snö och storm och lite sol om vartannat. Egentligen hade det inte varit möjligt att göra någon undersökning över huvudtaget om vi hade fått prova på ny teknik. Det var ett aggregat som värmde upp glykolslangar som höll +70° C. Slangarna som lades ut och täcktes med isolerande mattor. De var effektiva men tunga att arbeta med. Dessutom gjorde mörkret och kylan att allt blev ännu svårare och mer tidsödande.

Snöstorm över det täckta röset.  Otäckt var det. Foto Peter Lindbom, RAÄ

Snöstorm över det täckta röset. Otäckt var det. Foto Peter Lindbom, RAÄ

Så här blev röset när man lyfte bort snö, is och torv. Riktigt snyggt och större än vad som hade förväntats. Det var byggt så att det skulle se störst ut mot norr, där den gamla landsvägen gick på 1700- och 1800-talen. Foto Thomas Eriksson RAÄ.

Så här blev röset när man lyfte bort snö, is och torv. Riktigt snyggt och större än vad som hade förväntats. Det var byggt så att det skulle se störst ut mot norr, där den gamla landsvägen gick på 1700- och 1800-talen. Foto Thomas Eriksson RAÄ.

Men varför var vi ute?

Jo, en stensättning låg kvar, mitt i den planerade vägen och stoppade vägbygget.  Stensättningen visade sig vara större än beräknat. Den var draperad på en liten förhöjning så att den såg ut som ett nästan 2 meter högt röse med mittblock. På ena sidan av mittblocket kom en stenkista med ett keramikkärl. Själva röset har legat vid den gamla sträckningen av landsvägen mellan Vaksala och Rasbo och vägen bör vara lika gammal som röset. Antagligen lades röset för att synas av de förbipasserande. Än så länge har vi inga dateringar av graven men den bör komma från yngre bronsålder eller äldre järnålder.

 Thomas Eriksson

Mats Nelson sitter i solskenet och gräver ut kärlet i stenkistan. Foto Peter Lindbom RAÄ.

Mats Nelson sitter i solskenet och gräver ut kärlet i stenkistan. Foto Peter Lindbom RAÄ.

Senaste nytt från Lindängelund avslöjar spännande träkärl!

Efter en veckas upphåll är vi tillbaka med bloggen. Det blev ett hastig uppbrott från grävningen de sista dagarna i november. Den ursprungliga planen var att vi skulle packa ihop och köra in utrustningen till kontoret fredagen den 3 december. Men den bittra kylan och snön tvingade oss att tänka om.

Vår etablering

Vår etablering i vinterskrud.

Redan på måndag morgonen sista grävveckan höll vi på att köra fast med bilarna i snön. Vattnet hade frusit i ledningarna och till råga på allt blev vi strömlösa i flera timmar på förmiddagen. Efter en del överläggningar kom vi fram till att det mest förnuftiga var att avbryta grävningen och flytta inom hus. Det skulle visa sig vara ett klokt beslut! Visst ett och annat stolphål hann vi inte med att undersöka. Men på det stora hela känner vi oss jätte nöjda med resultaten.

Vintergrävning

Ensam arkeolog gräver stolphål under snön.

Väl inne i värmen på kontoret fanns det massor av arbete att göra. Alla grävredskap måste rengöras från smuts och lera, de sist insamlade fynden måste tvättas och registreras, anläggningar ska beskrivas och registreras, ritningar sorteras, jordprover flotteras samt mycket annat.

Sofie registrerar

Sofie skriver in data från ritningar i intrasis.

Anna och Karin

Anna och Karin diskuterar fynd.

Linda flotterar

Linda flotterar makroprover för att hitta fröer och annat organiskt material.

Nu när fältarbetet är avslutat har också de flesta av våra extra anställda arkeologer slutat för säsongen. Det känns jättetråkigt och tomt efter alla veckor och månader med både strapatser och många fina upplevelser tillsammans.

Som en liten julklapp till Er alla som varit med på utgrävningarna vid Lindängelund och naturligtvis även till våra andra läsare vill vi dela med oss av lite bilder på vackra träföremål som trollats fram av vår konservator Lovisa Dal på Historiska museet i Lund. Titta och njut!

Träskål

Såhär fint blev träkärlet efter ha rengjorts av konservatorn på Historiska museet i Lund.

Träkärlets botten

Som ni ser har det svarvade träkärlet en liten avsatt fot. Det finns också spår efter dekor mitt på kärlet och strax under mynningen i form av horisonella linjer.

Svepkärl

Svepkärlet som vi tog upp i preparat för några veckor sedan, efter att konservatorn rengjort kärlet.

Näverremsa

Denna remsa av näver låg vikt under svepkärlet.

Med dessa bilder önskar vi, Anne, Anna och Bo, Er alla en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År!

Bloggen kommer framöver att uppdateras lite mer oregelbundet, när vi har nyheter att berätta. Så håll utkik, kanske leran döljer fler spännande träföremål!

Örby, Rasbo socken – Förra årets vintergrävning

I november 2009 gjordes den första slutundersökningen inför nya vägen mellan Rasbo och Vaksala. Det var vid Örby, på en svag sluttning ned mot en äldre sumpmark vid Tomtaån. Platsen låg bara 400 meter öster om Björkgärdet, som undersöktes i år. Ytan låg i plöjd åkermark och såg först inte så mycket ut för världen. Men under ploglagret dolde sig aktiviteter från olika tider. Vad som är speciellt intressant är att den kan analyseras i ljuset av de delvis samtida verksamheterna vid det närbelägna Björkgärdet.

Under äldre bronsålder har de första människorna kommit till platsen, ca 1300-1000 f Kr. Vid den dåtida havsstranden har man uppfört två små hus, som antagligen har funkat som strandbodar eller någon typ av förråd eller ekonomibyggnader. Någon kilometer längre österut, i samma havsvik, har man även runt år 1000 f Kr offrat ett bronsålderssvärd.

Sen återkommer man till platsen under vendeltid och tidig vikingatid, ca 600-900 e Kr. Då låg platsen i stället vid våtängar runt Tomtaån. Man lade ut en gårdsplan med skärvsten och hade olika typer av hantverk här. Några småhus byggdes runt planen. Lågtemperaturugnar för matlagning påträffades liksom tjärtrattar och en båtnit.

En profil genom en timglasformad tjärtratt. Den här typen av anläggningar är mycket vanliga runt Uppsala under mellersta och yngre järnålder. Här har man tillverkat tjära till hus och båtar. Foto Niclas Björck, RAÄ

En profil genom en timglasformad tjärtratt. Den här typen av anläggningar är mycket vanliga runt Uppsala under mellersta och yngre järnålder. Här har man tillverkat tjära till hus och båtar. Foto Niclas Björck, RAÄ

Kanske underhöll man sina båtar här, med olika lagningar och tjärning. Båtar som behövdes för att kunna ta sig vidare söderut mot Funbosjön. Kanske var det just de som bodde i terrasshuset vid Björkgärdet som hade sin hantverksplats här.

Efter vikingatid verkar platsen bara ha använts för slåtter och som åker. Och nu är den en vägbank.

Thomas Eriksson

Ett handtag tillverkat av ben. Det är ytterst välbevarat och man kan se varje täljspån och till och med spår efter jack i knivseggen.  Av någon anledning kasserades benet och framstår nästan som nytt efter cirka 1000 år i uppsalaleran. Foto Thomas Eriksson, RAÄ.

Ett handtag tillverkat av ben. Det är ytterst välbevarat och man kan se varje täljspån och till och med spår efter jack i knivseggen. Av någon anledning kasserades benet och framstår nästan som nytt efter cirka 1000 år i uppsalaleran. Foto Thomas Eriksson, RAÄ.

300 kg jord och massor med vatten

Inhåleskullen låg ju mitt i ett åkergärde och det var därför helt omöjligt att vattensålla brandlagren från gravarna medan undersökningen pågick. Ok, vattenslangar som är flera hundra meter långa finns förstås men det är kanske inte optimalt. Så istället fraktade vi ett 40-tal mer eller mindre välfyllda sopsäckar med jord till kontoret, jord som Christina undersöker nu väldigt noga.

200 gram jord har precis försvunnit i avloppet, bara 130 kg kvar. Foto Anton Seiler.

Processen tar sin lilla tid, gravgömmorna var väldigt leriga, men det går framåt. Många gravar är redan färdiga och med jämna mellanrum dyker det upp fynd bland de brända benen. Kamfragment, pärlor och delar av spännen hör till vardagen.

Dagens skörd. Pärlor, några helt smälta, och kamfragment. Foto Anton Seiler.

När allting har torkat sorteras det i olika backar, ben för sig och fynd från samma kontext tillsammans. Ordning och reda, det är Christina bra på.

Arbetsglädje på kontoret. Tecken på ett lyckat projekt? Foto Anton Seiler.

Efter årsskiftet börjar rapportarbetet på allvar, vi berättar mer då…

Det var länge sen…

… vi skrev något om Prästgårdsprojektet, hoppas ni kan förlåta oss. Ändå har det pågått saker hela tiden. Just nu sitter Elin på kontoret och registrerar fynd och foton.

Så här koncentrerad är Elin när hon arbetar. Det gillar projektledningen. Foto Anton Seiler.

 

En hel del roliga detaljer har kommit fram, som en triangelformad ornamentik på en keramikskärva.

Keramikskärva med vacker och ovanlig ornamentik. Foto Anton seiler.

 

Metallfynden av kopparlegering konserveras just nu och även där framträder spännande saker. Att många fynd från matjorden var delar av vikingatida smycken visste vi redan, men nu är det tydligt att även bitar som från början såg anonyma ut är ornerade eller till och med bär spår av förgyllning. Coolt!

Resultaten från 14C-analyserna vi fått hittills är äldre än dessa fynd, perioden förromersk järnålder – folkvandringstid verkar dominera bland boplatslämningarna.

Cecilia står mitt i lämningarna från ett litet hus som nu daterats till yngre romersk järnålder. Foto Christina Holm.

 

I övrigt ska osteologen Agneta Ohlsson gå genom och bestämma benmaterialet inom kort, och snart är arkeobotanikern Håkan Ranheden färdig med makrofossilanalyserna. Fynd av bland annat vete, korn och hasselnöt är redan konstaterade. Skrivandet av själva rapporten påbörjas inom ett par veckor. Vi återkommer…