Monthly Archive for mars, 2011

Rena rama julbordet! Och en nallebjörn…

Den osteologiska analysen av benen från Inhåleskullen fortskrider, det är många fragment som ska granskas noggrant men Agneta är inte den som ger upp så lätt.

Hög med brända ben. Till höger syns ett fingerben av människa. Foto: Christina Holm.

 

Några roliga resultat kan vi berätta om redan nu. I en av ”lerkakorna” fanns det brända ben från sill. Dessa ingick uppenbarligen i gravgodset som hade deponerats på brandbålet, antagligen i rökt eller torkat tillstånd. Det är ändå 6-7 mil till den närmare delen av Östersjökusten.

I den här "lerkakan" fanns bl.a. fiskben. Foto: Christina Holm.

 

Att påträffa ben från fisk vid gravundersökningar är inte så vanligt, men delvis kan det bero på att de är så små att man inte ser dem om man inte vattensållar. Och det gjorde vi ju! I Vendlashög i Vendel fanns exempelvis brända och obrända ben (t.o.m. fjäll) av abborre, gädda, sik, sill, gös, ål, mört, stäm och lax. Men då undersöktes också gravgömmorna i laboratorium.

I ”lerkakan” fanns också ben från spädgrisar. Riktigt saftiga godbitar som den döde fick med sig som färdkost till dödsriket. Mums. Och sen har vi ett par klor från en björnunge i en urnegrav. Björnklor (eller falanger om man ska vara petig) i en grav vittnar om att en fäll ingick i gravgåvorna, säkert som ett mjukt underlag den döde fick vila på. I det aktuella fallet måste det ha varit en liten fäll, kanske bara en skön kudde?

Nytt om träfynden från Lindängelund

Det gått flera månader sedan vi sist uppdaterade bloggen. Det har hänt ganska mycket under den här tiden. Det är framför allt två saker som vi har jobbat mer intensivt med;

att sortera, registrera och fotodokumentera de många spännande träfynden från brunnar och

att ta fram en handlingsplan till länsstyrelsen, för hur vi kommer att lägga upp efterarbetet med rapportering, vetenskaplig publicering och förmedling.

I handlingsplanen ska vi även specificera hur vi avser att fördela medlen för analyser och konservering. Arbetet med planen är långt framskriden och vi hoppas i nästa block kunna berätta mer om innehållet i denna.

I den här bloggen berättar vi om de unika träfynden från Lindängelund. Det handlar totalt om knappt 80-talet fynd, som sedan några månader tillbaka befinner sig i stora vattenfyllda kar på konserveringsavdelningen, vid Historiska museet i Lund.

Vattenfyllda kar med träfynd.

I väntan på att konserveringen påbörjas förvaras träfynden i stora vattenfyllda plastbackar, för att träet inte ska torka och spricka.

Bearbetade spetsar
Bland träfynden från Lindängelund finns många naturliga småstammar eller grenar med spår efter tillhuggning i ena änden. Flera av de här föremålen hittade vi i botten av brunnarna, med den tillspetsade änden nedbankad i undergrunden.

Bearbetad spets.

Exempel på ett av träföremålen med bearbetad spets. Vilken funktion föremålet har haft vet vi inte.

Bland de tillspetsade föremålen finns även flera raka käppar, troligen av hassel eller vide, som försetts med ett enkelt snedställt snitt i ena änden.

Smala käppar med huggyta.

I flera brunnar hittade vi smala käppar med enkelt snedställt snitt i ena änden

‘”Grävkäppar” från brunnen med barnet
De här tre föremålen hittade vi när vi undersökte brunnen med det femåriga barnet (14C-daterat till slutet av yngre stenålder), som vi berättat om tidigare på bloggen. Föremålen är mellan sextio och sjuttio centimeter långa, och är tydligt bearbetade i ena änden. Vi har utifrån föremålens form och storlek tidigare föreslagit att de kan ha använts som grävkäppar. Men detta är bara ett antagande. Har du för tips och förslag på alternativa tolkningar, hör gärna av dig!

Grävkäppar

Här är de tre grävkäppar, som hittades i samma brunn som det fem åriga barnet.

2000 år gamla jordbruksredskap
Bland träfynden från Lindängelund finns flera bearbetade föremål, både i form av redskap för jordbruksarbete och olika bruks- eller vardagsföremål. Årderbillen som vi tidigare berättat om på bloggen utgör ett av dessa föremål. Hans Linderson vid Lunds Universitet, som är specialist på gammalt trä, har gjort en preliminär bestämning av träet i årderbillen. Den visar att billen är tillverkad av ek, men att man av någon anledning valt att även utnyttja splinten i trädet, dvs de yttersta årsringarna, som inte är lika tåliga. Det kan tyckas lite märkligt med tanke på att billen var avsedd att användas i jorden!

Årderbill

Årderbillen efter rengöring.

Dtalj av årderbill

Detalj av årderbillens väl bearbetade spets.

Bland jordbruksredskapen märks även denna helt kompletta tjuderpåle. Pålen hittade vi nedbankad i botten på en brunn med offerfynd från romersk järnålder (århundradena efter Kristi födelse). Vår tjuderpåle är mycket en av de tjuderpålar som hittats i Käringsjön i södra Halland. Bild på denna hittar ni i Historiska museets bildarkiv.

Tjuderpåle.

Denna tjuderpåle hittade vi stående med spetsen nedbankad i botten av en av offerbrunnarna från romersk järnålder.

Detalj av tjuderpåle.

Tjuderpålens bas försedd med en lätt inhuggning för att hålla repet på plats

Lappat och lagat!
Som exempel på några av de bruksföremål vi hittat vid Lindängelund, vill jag särskilt lyfta fram det här underbara små föremålen. Vi vet inte säkert vad det är. Men en hypotes är att det rör sig om delar av ett lock med handtag i form av en träplugg, till ett träkärl. Vad tror du?

Trälock? med tillhörande plugg.

Vad är detta? Kan det möjligen vara ena halvan av ett lock till ett litet träkärl, kanske en smörbytta? Den lilla träpluggen till höger i bilden satt i det mittcentrerade hålen. Pluggen var reparerad med en liten träkil. Det extra hålet snett ned till höger i locket är en skada vi åsamkade vid undersökningen.

Träplugg med kil.

Ungefär såhär såg träpluggen med kilen ut när vi hittade den. Det vill säga lappad och lagat! Kanske gick den sönder, eller så krymte pluggen och blev för liten.

En rolig detalj är att man har reparerat handtaget, dvs träpluggen, genom att slå in en liten träkil i änden. Kan vi komma närmare järnåldersmänniskornas vardag än så här?

Förhistoriskt blingbling man blir glad av

Plötsligt får man ett mejl som får en att glömma den långdragna vintern. I det här fallet var det ett meddelande från konservator Johan Fort. Han berättar att ett av våra fynd, ett metallbleck som från början såg ganska anonymt ut, egentligen består av försilvrad kopparlegering och dessutom är ornerat med djurornamentik. Läckert, häftigt, spännande! Ornamentiken verkar vara av typen Salins stil E, det vill säga från sen vendeltid eller tidig vikingatid.

Blecket före konservering. En jordig halvtråkig sak, två centimeter stor. Foto Johan Fort, Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna.

 

Röntgenbild av blecket. Det som avslöjas är inte så tokigt, eller? Foto Johan Fort SFMV.

 

Det är Maria som hittade fyndet när hon metalldetekterade mellan gravarna. Än en gång, snyggt jobbat Maria! Närmaste graven var en halvstor stensättning som innehöll andra fina saker, bland annat beslag ornerade med Salins stil D. Dessa beslag och andra fynd ger en preliminär datering till 700-tal.

Ornerade gravfynd. Inte försilvrade, men det har väl ingen betydelse? Foto Christina Holm.

 

Om blecket egentligen hör ihop med den närmaste graven är alltså inte givet. Vi vet inte heller vad blecket varit från början. En del av ett smycke? En ornering på ett större prydnadsföremål? Det visar nog sig så småningom. Undan för undan ökar vi vår förståelse kring Inhåleskullen. Snart berättar vi mer, hav tålamod.

14C-dateringar, äntligen!

Nu har många 14C-dateringar börjat trilla in i brevlådan, vad vi har väntat på dem! Perioden yngre romersk järnålder – folkvandringstid är väl representerad i boplatsmaterialet, samtliga hus och många av kringliggande anläggningar som härdar och tjärtrattar verkar höra till just den perioden. Det var säkert rätt livligt vid Prästgården runt 300-500 e.Kr. Enstaka kokgropar och ugnar är lite äldre, från yngre bronsålder och förromersk järnålder. Då har man tydligen lagat mat och verkat på andra sätt inom den yta vi undersökte, men kanske inte bott just där. Antagligen finns den samtida bebyggelsen inte så långt bort. Rapportarbetet går framåt, vi berättar mer allt eftersom. Så länge, lite fynd…

Lerklining när den är som bäst. Hålet efter den sedan länge försvunna grenen är 3 cm i diameter.

Spill från hornhantverk, påträffat i en avfallsgrop från förromersk järnålder.

Supernice löpare, från en kokgrop från yngre bronsålder - äldsta förromersk järnålder.

Ugnsfodring med fastsittande smält metall. Detta är en av smältorna som ska analyseras.

Det senaste kring Björkgärdet

Det är nu när snön ligger djup som kunskapen kring de lämningar vi undersökte vid Björkgärdet så sakteliga fördjupas. Detta sker i takt med att fynden registreras och analyserna blir färdiga. När det gäller dateringarna och keramiken från platsen infinner sig en viss logik. Det verkar som att det äldsta terasshuset rests under folkvandringstid-tidig Vendeltid (ca 500-600 e.Kr). Det äldre huset byggs över något hundratal år senare och i samband med detta lägger man ned en holkpilspets i ett av stolphålen till det nya bygget. Till skeendet hör också människoben som låg intill den äldre husgrunden både i norr och söder. Benen är brända och vi antog därför att dessa ben hörde till förstörda blockgravar från brons- eller äldre järnålder. Dateringarna av människobenen visar dock entydigt att dessa sannolikt hör till senare delen av det äldre terasshusets brukningstid.

Husterrasserna vid Björkgärdet från ovan. Man kan se att den öst-västligt orienterade husterrassen (hus 1) som anlagts ovanpå en äldre terrass (hus 2). I högra delen av bilden skymtar ytterliggare en terrass som hör till hus 15.

Husterrasserna vid Björkgärdet från ovan. Man kan se att den öst-västligt orienterade husterrassen (hus 1) som anlagts ovanpå en äldre terrass (hus 2). I högra delen av bilden skymtar ytterliggare en terrass som hör till hus 15.

Det hus som sedan byggs på platsen har fortsatt brukas långt in i Vikingatid. Brända sädeskorn från två av de mäktiga stolphålen i byggnaden har daterats och dessa ger en datering till perioden 840-1020 e. Kr. I huset har också visat sig finnas föremål, djurben och växtrester som ger en vink om på vilka verksamheter man ägnat sig åt på platsen. Hasselskal och djurben hör samman med mathållningen där både fisk och tamdjur förekommit. När det gäller växter finns förstås spår från odling i form av havre, råg, korn och vete. Det finns också andra växter (lin & växter som brukats för färgning under historisk tid) som indikerar både tillverkning och färgning av textila material. Väster om det stora hus 1 påvisades ett mindre hus med vävtyngder som sannolikt är samtida (hittills odaterat). Om det hör till perioden är detta nog en vävstuga som hör samman med spåren av linberedning och färgning.

Vi försöker också göra ett andra urval inför konservering, den första sändningen gick iväg redan i höstas och borde återkomma till oss ganska snart. Det är inte lätt att välja vilka föremål som skall och vilka som inte skall konserveras bland alla de fynd av järn och andra metaller som framkom vid terrasshusen.

Vi arbetar bland annat med att göra urval för vilka fynd som skall konserveras.

Vi arbetar bland annat med att göra urval för vilka fynd som skall konserveras.

Det finns också många andra intressanta resultat från både äldre järnålderfasen och bronsåldern. Keramiken från Björkgärdet, inte minst den från bronsåldern, håller god kvalité och hela bronsålders servisen har kunnat påvisas i materialet. Detta registreringsarbete pågår dock och fler spännande iakttagelser lär komma.