Monthly Archive for juni, 2011

Samma ogräs då som nu – köksträdgårdar under torget i Kungsbacka

De första analyserna av jorden under Stortorget i Kungsbacka visar att stora delar av det som idag är torg användes till odling av köksväxter i äldre tid. Här odlades kål och kryddväxter och säkert mera som de fortsatta analyserna kommer att visa. Vi kan också se att de odlande kungsbackaborna kämpade med precis samma ogräs som dagens köksträdgårdsodlare.

Revsmörblomman bredde ut sina revor då som nu…

… och våtarven, som här brer ut sig mellan bönplantorna, fanns i Kungsbackas köksträdgårdar också…

…medan svinmållan, som vi här ser bland ringblommor, fanns rikligt i Kungsbackas jordar också, precis som nässlor.

En del av de här ogräsen är ju goda att äta också och vi vet inte säkert om 1700-talets Kungsbackabor såg dem som ogräs eller matväxter – eller kanske både-och. Svinmållan är god som spenat och kan användas till djurfoder, våtarven kan ätas som sallad och nässelsoppa känner vi ju alla till. Nässlan kunde också användas till tyg – fibrerna i stjälken kan spinnas till garn och vävas till tyg.

Kungsbacka – grön stad

Nu har vi schaktat fram nästan hela grävytan och det ser ju inte så grönt ut, förstås. Snarare gråsvart och lerigt. Över stora delar av ytan ligger bara ett kulturlager utan några egentliga konstruktioner. Här har varit glest bebyggt ända in i 1700-talet. Men vad använde man de här ”tomma” ytorna till?

Kartan från 1752 ger oss några ledtrådar. Nästan hela staden är markerad med grönt och en mindre del med rosa. De rosa områdena är – av allt att döma – bebyggda partier av staden. De gröna kan ha använts på olika sätt, som odlingsmark för grönsaker och kryddväxter, utrymme för smådjur eller kanske bara som öppna gräsytor.

För att få lite klarhet i detta samlar in vi jordprover från de olika delarna av grävytan. Dessa analyseras av arkeobotanikern Jens Heimdahl och vad han kommer fram till återkommer vi till senare. Men vi kan nog redan nu säga att Kungsbacka, som så många andra städer för ett par hundra år sedan, var en mycket grön stad, där stadsborna själva producerade mycket av sin mat. Idag, när kraven på lokalt och ekologiskt producerad mat växer, har stadsodlingen fått en renässans med guerillaodling och balkongodlingar. Kanske har vi något att lära av 1700-talets stadsbor?

Vad är detta? Ett konstigt träkar i Kungsbacka.

En träkontruktion som vi såg redan vid förundersökningen var denna. En ram av stående plank, ungefär 3 x 4 meter stor. Kunde det vara en ram kring en odlingsbädd, eller kanske en avfallsbinge? Grävmaskinen får tömma fyllningen försiktigt i tunna skikt.

Överst låg det en del keramik, allt av 1800-talstyp.

Någon hade slängt ned en trasig metallspann.

Längre ned fanns det inga fynd alls, bara en botten av stora stenar. Någon träbotten fanns inte, så gott det nu gick att se i lera och inströmmande vatten. Träkaret byggt av sågade plankor (alltså inte så gammalt) och var minst 1.40 meter djupt, men vad användes det till? Dränering? Brunn? Avfallsdump? Gigantisk kompostbehållare? Vi har ingen aning. Kanske jordproverna från fyllningen kan ge några svar.

Inga smulor från den rike mannens bord funna…än

En bronsfibula från grävningen. Foto Håkan Svensson.

En bronsfibula från grävningen. Foto Håkan Svensson.

Arkeologi handlar mycket om att jämföra. Därför är det intressant att gräva på en fyndfattig boplats från äldre järnålder, strax norr om Sveriges fyndrikaste från samma tid. På centralplatsen har man funnit ca 30 000 fynd av guld, silver eller brons, medan vi på våran plats har funnit högst fyra bronsföremål som är från äldre järnålder. Centralplatsen har varit centrum för religiös kultutövning, för hantverk, innovationer och maktutövning. Men nästan inget av detta har spridits till de boende i närheten. Inte heller de nymodigheter som kommer till centralboplatsen under romersk järnålder, som vridkvarnen, verkar man ha sett till att sprida till sina närmsta grannar.

Hittills har vi på våran boplats på Stora Uppåkra endast påträffat enkla föremål som minner om dagligt liv, jordbruk och boskapsskötsel. Håkan Svensson hittade förvisso ett dräktspänne i brons igår. Spännet tillverkades någon gång för ca 1 800 år sedan. I en stor grop hittade Håkan Aspeborg flera klumpar med tusentals brända linfrön. Vi tror att de är spår efter framställning linolja. Vi har hitta mängder med djurben. Dessa ska artbestämmas senare av osteolog Annica Cardell men redan nu kan vi slå fast att såväl ben från nötkreatur, svin och får/get hittats.

Betraktade tillsammans ger de båda boplatserna en intressant bild av makt, ekonomi och fördelningspolitik under äldre järnålder i Skåne, som vi ska fortsätta att studera. Men imorgon kanske vi finner något som förändrar hela bilden. Den som gräver får se.

Ta del av handlingsplanen för Lindängelund

För några veckor sedan godkände Länsstyrelsen i Skåne vår handlingsplan för den arkeologiska undersökningen vid Lindängelund 1, i södra Malmö.

I planen finns, förutom en kort sammanställning över undersökningsresultat, även en presentation av hur rapport- och publiceringsarbetet ska bedrivas. Vidare kan du ta del av vilka analyser som planeras samt tidplan och kostnader för arbetet.

Bland de analyser som kommer att utföras finns kol 14, vedartsanalys, vedanatomisk analys, analyser av växtmaterial och pollen, bestämning av djurben och människoben. Vidare kommer en hantverkstolkning att utföras på de unika träföremålen.

I handlingsplanen kan du också läsa om vilka vetenskapliga artiklar som planeras, samt hur resultaten kommer att kommuniceras till allmänheten. Här kan vi avslöja att flera av träföremålen kommer att ingå i en utställning på Malmö museer, som planeras till 2013.

Länk till Lindängelund järnåldersboplats, resultat.

Möte på Historiska museets konserveringsavdelning i Lund.

Möte på Historiska museets konserveringsavdelning i Lund för att planera analyser och konservering av träfynden från Lindängelund. På bilden ses från vänster: konservator Bernd Gerlach, projektledare Anne Carlie, forskningsingenjör Hans Linderson och konservator Lovisa Dal. Foto: Anna Lagergren.