Monthly Archive for juni, 2011

Page 2 of 3

Nu har vi börjat gräva i Kungsbacka!

Det är mycket sand och grus som ska bort först…

… men äntligen kommer vi ned till kulturlagren

Och Caj kan börja mäta in den första konstruktionen, en stenrad som kanske är en gräns mellan olika delar av tomten.

160 intensiva kvadratmetrar

Det blev ett kärt återseende, Rasbo, denna bygd som nästan är en enda sammanhängande fornlämning…

Denna gång skulle vi undersöka en tegelugn från efterreformatorisk tid och förhistoriska boplatslämningar, alldeles intill korsningen väg 288 – Frötunavägen. Uppdraget skulle egentligen ha utförts förra sommaren, men det blev en liten försening eftersom detaljplanen för arbetsområdet inte blev färdig då. Men men, nu har vi gjort vårt i fält, det är fritt fram för bulldozrar och andra dieseldrivna monster.

Bengt ser till att matjorden försvinner i rasande tempo, Katarina hackar fram finfina stenskodda stolphål, Maria metalldetekterar och en nyfiken bilist frågar ”har ni hittat nåt?”

Och fina lämningar blev det! Ugnen, eller botten på den, var välbevarad, med t.ex. ett hårt bränt lergolv med tydliga avtryck efter liggande slanor. Men är det verkligen tegel man har bränt där, kan det vara kalk istället? Vi vet inte riktigt än och ber om att få återkomma.

Botten av ugnen i framrensat tillstånd. Ser ni de långsmala avtrycken efter brända slanor?

I leran fanns även fingeravtryck. Häftig ögonblicksbild. Här under Agnetas fingrar.

Här utan Agnetas fingrar. Ser ni?

Runt och även under ugnen fanns stolphål, gropar och härdar, på platsen kan man lokalisera ett par hus verkar det som. En liten gårdsmiljö från kanske romersk järnålder eller folkvandringstid, som tillsammans med t.ex. den närbelägna gården vid Björkgärdet (kommer ni ihåg Björkgärdet, detta häftiga ställe?) hjälper oss att förstå hur Rasboborna hade det under järnålder. Lite fynd blev det också, främst djurben (även ETT fiskben!), ett kopparmynt och kanske en amulettring.

Så småningom ska vi analysera det hela, självklart blir ni de första att veta vad som händer…

Plan över husen och ugnen (den gröna rektangeln). Allt koncentrerat inom 160 kvadratmeter. Det stora husets nordöstra hörn var skadat av den befintliga vägen.

Stenålder längs nya väg 56 i Uppland

Under hösten 2009 genomförde UV Mitt förundersökningar för en planerad nydragning av väg 56 mellan Stingtorpet–Tärnsjö i Västerlövsta, Huddunge och Nora socknar i Uppland. De fornlämningar som förundersöktes var alla boplatslämningar från äldre stenåldern, mesolitikum. Vägsträckan går längs Dalkarlsåsen som är en del av Enköpingsåsen. Åsen utgjorde under en del av mesolitikum, perioden cirka 7000–4900 f.Kr., en stor ö. Området kan därför också sägas ha utgjort en välavgränsad bygd vid denna tid. Det planerade vägområdet berörde 19 lokaler med mesolitiska boplatser. Förundersökningarna visar att det rör sig om platser med lämningar av olika slag från mesolitikum. På flera av platserna fanns konstruktioner, härdar, kokgropar med mera. Sammantaget bör dessa platser ge mycket ny kunskap om människans utnyttjande av den mesolitiska skärgårdsbygden kring Dalälvens mynning. De många boplatserna längs Dalkarlsåsen ger därigenom också en unik möjlighet till en fördjupad förståelse för Upplands äldsta historia.

Den 27 juni klockan 18:00 kommer arkeologerna som ledde de arkeologiska undersökningarna att finnas på plats vid en av lokalerna (Mossboda), för att berätta om stenåldern längs Dalkarlsåsen (för platsanvisning se figur nedan). Föreläsningen är en del av Fest i Heby-veckan som anordnas av Heby kommun under perioden 25/6 till den 3/7. För den som också vill fördjupa sig i rapporten finns den nu att ladda ner från vår hemsida under publikationer/rapporter/uv rapport/2011_041.pdf.

Röd punkt är platsen för stenåldersboplatsen Mossboda där vi håller ett föredrag om stenålder längs Dalkarlsåsen. Mossboda ligger cirka 14 kilometer norr om Heby på höger sida om väg 56.

Visning av grävningen

Stolphål i Hus 3

Stolphål i Hus 3

Grävningen fortsätter i full fart. Vi fortsätter att undersöka våra fina hus och gräva i gropar och härdar. På onsdag den 15 juni, kl 17:00 har vi visning av grävningen. Samling sker vid bodetableringen. Välkomna.

En vendeltida skönhet – eller konsten att se snygg ut på 700-talet

Vem var hon då kvinnan som blev begravd bara några meter från graven med den hjälmprydde mannen? Konstruktionsmässigt liknar gravarna varandra och även vad gäller innehållet finns en hel del likheter. I båda finns t.ex. ben från nöt, får/get, hund, häst, höns och gris. Även dateringarna stämmer överens, 700-tal borde det vara för båda, ja, vi är långt ifrån färdiga med fyndanalyserna men där någonstans i yngre vendeltid borde vi landa. Så… kan de ha varit gifta medan de levde? Omöjligt att veta säkert, men långt ifrån omöjligt.

Vilket par de måste ha utgjort i så fall, iögonfallande båda två när de strosade runt i de sydöstra delarna av Uppsalaslätten. Det är nämligen så att om den tuffe mannen kunde stoltsera med en finfin hjälm och kanske en ornerad svärdsskida var kvinnan inte sämre vad gäller snygga attiraljer. Vad sägs om ett riktigt läckert ryggknappspänne, ornerade pärlspridare som måste ha framkallat en hel del avundsjuka blickar och en stor uppsättning färgglada pärlor gjorda av olika material.

Del av ryggknappspänne. Ännu finare exemplar finns förstås, förgyllda och hela, men ändå, kolla ornamentiken. Snyggt var ordet.

Fragment av pärlspridare, prov på fantastiskt metallhantverk för sisådär 1300 år sedan. Man blir nästan gråtfärdig.

Små små kedjelänkar till pärlspridare, några millimeter i diameter. Inte illa att hitta dem, särskilt som graven undersöktes under pågående snöstorm. Vi kan vi på UV…

Pärlor av bergkristall, glas (vissa i millefioriteknik) och glasfluss. Samtliga ramponerade av elden men fortfarande vackra. Foto Christina Holm.

Bronsspiralpärlor med lite olika utseenden. Mångfalden var nog viktig.

Bronspärlor av den lite exklusivare typen. Ett par av dem har en kärna av någon form av bergart, den tredje är ornerad. Garanterat inte varje kvinnas egendom.

Det luktar förstås överklass lång väg av vårt hypotetiska par, inte samhällets högsta topp men däremot folk med relativt gott om materiella resurser, och som dessutom gärna ville synas lite, lite extra. Helt osökt kan man undra, låg den dåtida Stureplan i trakterna kring Fyrislund? (dock var hundarna i gravarna inga chiwavor).