Monthly Archive for september, 2011

Hästen under stengärdet

Strax norr om gård 7 löper en rad med stora stenar, som varit delvis nedsänkta i ett dike. Det skulle kunna vara resterna av en äldre toftgräns – den som gällde vid Laga skiftet på 1800-talet har vi snyggt prickat in ytterligare något längre åt norr. Kloss an mot och på ”utsidan” av stenraden har vi lokaliserat en slags stenläggning. Trots att den ligger lite utanför gården tänkte vi oss först att det var resterna av ett golv som alltså kan ha legat i en mindre byggnad. Men i så fall är golvet ohyggligt illa lagt. Stenarna är grova och ligger huller om buller – en bokstavlig vristknäckare, fungerande varken för mjuka skinnsulor eller stöddiga ”träbonner”. Golv- och byggnadsteorin vacklar, men är inte avförd! Där ligger också gott om djurben samt keramikfragment och något mynt. Dateringen är medeltida, närmast 1200-1300-talet, vilket förstås är intressant. Åtminstone gård 7 börjar verkar gediget gammal.

 

Ett hästskeltt under en rad med stenar
Först ett dike, sedan en häst, därpå en rad med stenar.

Vi har alla tagit ett pass med att rensa fram stenar, även om Adam varit ihärdigast. När han rensat sig fram till den intilliggande stenraden och på prov korsade den dök det upp ett hästskelett, uppenbarligen mycket prydligt placerat i diket som stenarna sedan förankrats i. Hästben är inte ovanligt alls, men ett helt skelett och så omsorgsfullt nedlagt..? Precis i något slags gräns? Det här ska vi gå vidare med, liksom frågan om vad den knaggliga stenläggningen egentligen har varit.

Medel- och vendeltid

Den vackra pärlan låg i rännan

Den vackra pärlan låg i rännan

Hur gammalt var nu det där berömda huset som hittades under förra årets grävning? Den första 14C-dateringen sa vendeltid och en senare sa sen vikingatid. Hm. Var någon av dateringarna ”fel”? Nu har vi fått fler analyssvar. En fem-sex dateringar säger att huset är från vendeltid, dvs ca 550-700 e. kr. En fem-sex andra säger alltså sen vikingatid. Hur ska vi egentligen tolka det här? Jo, det är väl så att vad vi har fått fatt i är en byggnad som har stått på platsen under en lång tidsperiod. Kanske i upp till 400 år! Alltså; de prover som tagits i trä från själva konstruktionen säger att byggnaden är vendeltida, de andra proverna kommer från frön och hasselnötsskal som hittats i konstruktionen om ni förstår. Det gör att huset troligen byggdes under vendeltid men att det revs under vikingatid. Kan man då verkligen koppla ihop huset med den medeltida trästaden? Ja, det är i alla fall högst sannolikt. De äldsta dateringarna från själva trästaden är från sent tusental, dvs strax efter det att den stora byggnaden revs. Man har under en period använd marken för gårdsnära odling, kanske kålgårdar och liknande och sedan börjat anlägga en bebyggelse av mer stadsliknande karaktär. Det hela är mycket spännande, så vitt jag vet finns inga andra exempel på ett liknande förlopp och det gör att man måste börja tänka om när det gäller när de medeltida städerna etablerades.

Medeltid då? Jojomensan!
Vi har nu helts säkert kommit ner i lager från 1200-talet och tidigt 1300-tal. De om vi nu undersöker ser nu i mpngt och mycket ut som de lämningar vi undersökte förra året. Vi har hittat rester efter ett antal trähus och träbeläggningar.

Helén vid rännan

Helén vid rännan

 

Husknut, närmast i bilden syns en bit av en träbelagd gata

Husknut, närmast i bilden syns en bit av en träbelagd gata

Vi har också hittat en ränna, kanske ett avlopp eller i all fall dräneringsränna som ligger prydligt mellan två tomtgränser. Huset på ena sidan är väldigt trasigt och svårt att fatt i, på andra sidan är lämningarna månne mer välbevarade. Vi får se längre fram.

Peter, Ingela, Johan, Tomas och Helén på rad

Peter, Ingela, Johan, Tomas och Helén på rad

Undertecknad har också undersökt en avfallsbinge eller rent av latrin i den kraftiga sluttningen som finns mitt på ytan. Kanske har vi snart framme lämningar som är samtida över stora delar av ytan, ett hus, ev kavelbro, ett dike, en ränna och en avfallsbinge. Det känns riktigt roligt just nu!

Anna

Pilgrimsampullan vid Pilgrimsvägen

Håkans metalldetektor tjöt till rejält. Han spadade ner i matjorden, vände upp en jordkoka och letade igenom den. Sedan tjoade han själv till, så att vi andra studsade till och fort vände oss. I triumf och ren och skär fyndlycka höll han upp en liten klump och ropade: ”En pilgrimsampulla!”  Vilket dyrgrip!

Pilgrimsampulla med kors

Pilgrimsampullans ena sida, med kors med två tvärarmar

Den knappt 5 centimeter höga tingesten är stöpt i bly. Formen påminner om en liten vas eller flaska, med rund mage och en lite trattformad hals. På ömse sidor av halsen har det suttit små runda hankar. Den är ganska platt. På dess ena sida ståtar ett kors med två tvärarmar och på den andra en blomma, med flera långa smala kronblad. Den här typen av föremål har plockats upp under någon pilgrimsfärd. Någon barsebäcksbo har tagit sig ner i Europa och besökt en helig, kristen plats, och sedan burit med sig ett minne, ett bevis, på resan hem! I den lilla flaskbuken kan det ha funnits olja eller vigvatten eller rentav något heligt föremål.

Pilgrimsampulla med blomma

På pilgrimsampullans andra sida syns mönstret av en blomma

Sådana här pilgrimsamuletter har funnits av flera slag, till exempel musselskal, små kors eller kristusbilder. Det har forskats en hel del kring var olika typer eller mönster kommer ifrån, så vi har gott hopp om att ta reda på vilken plats som pilgrimen besökte, kanske rentav under vilken tid. I det här fallet tyder korset på att föremålet kommer någonstans öster ifrån. Vi har skickat förfrågningar till några kunskapare och hoppas att längre fram kunna berätta mer om fyndet.

Pilgrimsampullan har dessutom en lokal dimension, av det egendomligare slaget. Inom området där vi har vår utgrävning byggs det nya villor. Och nya gator läggs ut. Och de nya gatorna har förstås fått nya namn. Inte lätt att finna på vad de ska heta, så att alla blir nöjda och det inte går att ta fel på adress. Händelsevis, eller tack vare förslag från bybon och forna kyrkvärden Hans, så döptes en av vägarna till Pilgrimsvägen. Just den vägen, som stryker förbi vår utgrävning. Behöver det säjas, att Hans är väldigt glad för vårt fynd? Vågar man påstå att sammanträffandet är en smula… mirakulöst?

Gatunamnsskylt Pilgrimsvägen

Och där, på andra sidan Pilgrimsvägen, vår utgrävning

Urnegraven på gårdstunet

En dryg vecka in i den arkeologiska utgrävningen i Barsebäcks by har vi fått fram spåren efter en fyrlängad gård, som ska ha legat här fram tills att Laga skiftet genomfördes. Lite naggad i kanten är den, av moderna brunnar och en väg, men också av att plöjningen på sina ställen har gnagt ner lämningarna. Vi ser i alla fall sten i stråk, märken efter fordom resta stolpar i byggnaden, olika lager av lera och sand efter golv samt fläckar med mycket träkol och bränd lera. Visst är det gård 7, precis där vi hoppades hitta den. Än så länge vet vi inte riktigt hur långt tillbaka i tiden som gården har legat här, men i matjorden som täckte resterna av gården har vi hittat mynt från borgarkrigstid (1241-1377) och några skärvor keramik av östersjötyp (1000-1200-talet).

Något ännu äldre har också dykt upp: en urnegrav. Några vitnade bitar brända människoben, jämte några skärvor keramik, omgärdade av några stenar. Keramiken ser ut att härröra från romersk järnålder, så graven är sisådär 1800-2000 år gammal. Helt säkra är vi inte ännu, för graven har inte undersökts på plats. I stället grävde vi oss ner runt graven,  sköt in en bräda under den och slog in hela packen i plast.

Arkeologen gräver runt en liten urnegrav

Adam gräver runt urnegraven, för att sedan kunna skjuta in en platta under och ta upp graven i intakt skick.

Nu får experter gräva ut den försiktigt i lugn och ro inne på kontoret! Ute i fält fortsätter vi att förundra oss över att graven alls bevarats. Den låg nämligen i ena hörnet av den många hundra år yngre gårdens innergård. Tänk, att den inte helt förötts av byggnationer och åratal av vardagsliv på gården.

 

Bergman och medeltiden

Jonas Bergman i schaktet

Jonas Bergman i schaktet

Ingmar Bergman, den store svenske regissören, gjorde många fantastiska filmer om medeltiden. Den mest kända är förstås Det sjunde inseglet, med den kända scenen där Max von Sydows karaktär (Antonius Block) spelar schack med döden.

Detta har dock ingenting alls att göra med den Bergman som vi arbetar med här i Åkroken, jag tror inte ens att de är släkt. Men, icke desto mindre bidrar ”vår” Bergman, Jonas stort till vårt arbete med att förstå och tolka det vi hittar.

Jonas Bergman är kvartärgeolog och paleoekolog. Detta innebär att han kan hjälpa oss med lite olika saker i fält. Kvartärgeologen Jonas Bergman hälper oss att förstå den geologiska stratigrafin på den platsen där vi är. Vi vet t.ex. att det i kvarteret Åkroken finns mäktiga lager av skredbenägen glacial lera. Det är dessutom extra stor risk för skred eftersom vi befinner oss i en ådalgång. En av uppgifterna Jonas har är att hjälpa oss se om, och i så fall när, skred eller sättningar har skett. Detta kan hjälpa oss att förstå hur det människorna här har hanterat skredrisken. Hur lever man i en miljö där det hela tiden är risk för skred och sättningar?

Jonas i schaktet, vid glacialleran

Jonas i schaktet, vid glacialleran


Paleoekologen Jonas Bergman är till stor hjälp för att hjälpa oss analysera sk. Makrofossilprover, vilket man gör för att bilda sig en uppfattning om vad man t.ex. tillagade och åt. Han kolla på pollenprover som vi tar vilket visar vad man odlade lokalt på platsen.

Nytt är också analyser av parasiter. Det finns förstås en lång rad olika parasiter som lever i olika typer av värddjur. Vad som finns kvar är äggen. Resten försvinner. Vid förra årets undersökningar av Åkroken 3 hittades sk Piskmaskägg i ett avfallslager från 1100-talet. Enligt Jonas finns det olika varianter av piskmaskägg som ser olika ut beroende på vilket värddjur de har haft. Det här funna har haft en människa som värddjur. Vad betyder då det? Tja, inget nobelprisresultat som Jonas sa, men det visar att man faktiskt måsta ha kastat ut avföring. Det hittades inte i en latrin, vilket kanske hade varit att föredra. Piskmasksägg hittades för övrigt också i ismannen Ötzis kropp.

Så här ser den ut den lille rackaren, TrichurisTrichuria-piskmaskägg

Så här ser den ut den lille rackaren, TrichurisTrichuria-piskmaskägg


Detta är ett nyt sätt att arbeta vid arkeologsika undersökningar och vi hoppas anturligtvis att vi ska hitta fler typer av parasiter som t. ex. fiskbinnikemaskägg som skulle kunna visa mer fakta om näringsfång. Denna typ av mask kommer från larver (dynt) som tränger sig in i fisken i vattnet. Människan kan få i sig denna via dåligt tillagad fisk.

Så, detta var lite om en av de experter vi samarbetar med, förhoppningsvis kommer fler djupdykningar längre fram.

Anna