Monthly Archive for oktober, 2011

Nibble ånyo

Kommer ni ihåg Nibble? Om inte så låt mig då påminna er. I maj 2007 gick dåvarande UV Uppsala ut på den Uppländska landsbygden utanför Enköping på vad som skulle komma att bli en fantastisk undersökning för den nya E18-sträckningen. På tre stora kullar intill dagens Mälarbana fann vi ett rituellt och religiöst komplex från yngre bronsålder. Välbevarade kulthus och matlagningshus samsades med hällristningar och gravar. Vi blottlade med våra spadar, skärslevar och grävmaskiner ett helt landskap av lämningar som varit ämnade att användas vid offer och tillbedjan till en svunnen gudavärld och för att begrava och hedra de som avlidit. Kopplingen matlagning-offerkult-döda människor och säsongernas växlingar var speciellt stark och det är sannolikt att man även gått så långt som till att blanda delar av de kremerade människorna i maten som man offrade och åt uppe på kullarna.

Nu på lördag den 29 oktober startar en utställning på Enköpings museum (se länk nedan) där delar av denna värld visas upp. Jag tycker att ni skall göra ett besök och ta chansen att få en känsla av det vi upptäckte.

På väg. Utställning på Enköpings museum

Första dagen på Tanum 1802

Vi hade knappt fått grävskopan i marken förrän journalister från Bohuslänningen och Strömstadsbladet dök upp.  Som tur var hade vi något att visa upp. Det första fyndet var ett riktigt praktfynd på så vis att det stämde väl med en av våra frågeställningar; återbruk eller inte. Fyndet var ett flathugget föremål (dolk/skära/”matkniv”) som sekundärt retuscherats längs långsidorna och slutligen använts som eldslagningsflinta.

En hand håller i ett rektangulärt format flathygget flintföremål.

Flathugget flintföremål i Tanums världsarv

1300-talets trappstegsstad

Först trodde vi att det var en tegelugn (stolpen kommer från det yngre huset med den ev. åran)

Först trodde vi att det var en tegelugn (stolpen kommer från det yngre huset med den ev. åran)

Vi gräver och gräver. Den ena fyllnadsmassan efter den andra, vilket är helt logiskt eftersom vi befinner oss i en sluttning som man med jämn mellanrum har önskat jämna ut. Men ett intressant faktum är det, att man på ett par ställen har grävt ned sig i sluttningen, genom äldre fyllnadsmassor för att bygga hus som liksom ligger ingrävda så att det blir en form av souterränghus. Det är förstås ett bra sätt att jämna yt marken inför ett husbygge, men innan vi förstod var det knepigt. Ibland har nämligen den ”sterila” leran grävts av och då använts som utjämningslager eller fyllnadsmassor. Då kan det vara så att man som enkel arkeolog tror att man är nere på orörd mark och så blir man väldigt förvånad när t. ex. brädgolv försvinner in under alltihop. Men, bl.a. tack vare våra eminenta geologer, förstod vi hur det låg till.

Just nu undersöker vi ett par hus, ett som ligger på ett övre plan oom amn kan säga så, och ett lägre ner. Det nedre bör vara något äldre eftersom det har grävt av en liten bit av en yta som vi är ganska säkra hör till det övre huset.

Det fina trägolvet

Det fina trägolvet

Det ingrävda huset nedanför

Det ingrävda huset nedanför

Det övre av de här husen täcktes av en byggnad som jag skrev om häromsistens, med en åra/vävsvärd och lita annat. Det som stöder vävsvärd/skäktteorin för övrigt, är att det fanns mycket rester efter linberedning i lagren samt en liten bit vävt tyg. Årteorin stärks av det faktum att vi är nära ån, samt att det fanns en del attiraljer som tycks vara båtdetaljer samt ett och annat flöte.

Nå, under den byggnaden visade sig alltså det nu aktuella huset som en stor hög med tegel, sot och kol samt ett par syllstockar. I en ahörnet var som en väldig upphöjning med väldigt bränt material, varför vi trodde att det under skulle komma en stenkonstruktion som hörde till en ugn. Men tji fick vi. Det verkar förvisso vara en ugnskonstruktion med väggar, men som fullständigt har kollapsat. Mycket av teglet var krossat till smulor och brädgolvet under mar kraftigt bränt.

Förtom att stora delar av brädgolvet är kraftigt bränt, är det väldigt snyggt. Det är också ett stort hus med två relativt stora rum. I öster ser det dessutom ut avv ha varit en farstu eller dylikt. Möjligtvis är det en mindre bod som hör ihop med huset, det får vi se. Det är den delen som är avgrävd inför anläggandet av det lägre huset som istället för brädgolv har stengolv.

Husknut

Husknut

I det övre huset hittas inte så väldigt mycket fynd, men vid en vägg låg tre skålar av trä. Väldigt fint. Den keramiken som hittas är från 1300-talet.

Och där låg tre skålar

Och där låg tre skålar

Så det är mycket som händer just nu och mycket att rapportera.

På återhörande,

Anna

Kul från arkivet

 I rapportarbetet ingår ofta en genomgång av olika arkiv, i jakt på opublicerade grävningar, lösfynd och annat skojigt som bidrar med nyttig information om just de platser vi undersöker. Ett sånt intressant fynd dök upp häromdagen i fyndmagasinet till Museum Gustavianum i Uppsala. Det är en vackert ornerad benplatta, troligen en sländtrissa, som någon fick upp när man muddrade i Lejstaån på Prästgårdens ägor i början av 1900-talet. Ornamentiken med punktcirklar och våglinjer känns igen från kammar och ger en datering till romersk järnålder eller folkvandringstid. Kul med tanke på att boplatsen vi undersökte förra sommaren var just från den här perioden.

Så här prydligt kan ett dokumentationskort se ut i ett analogt arkiv.

Förresten är vi inte riktigt klara än med fältfasen vid Prästgården, ni vet, den här platsen med de fantastiska matjordsfynden från yngre järnålder och Sveriges äldsta tamkatt. Inom kort får vi tillfälle att undersöka vad som gömmer sig under grusvägen. Självklart blir ni de första att få veta om något skojigt dyker upp…

Här är barkbåten och lite till

Hej igen!
Utlovade en barkbåtsbild i det förra inlägget och varsågoda här är den. Nu väntar jag bara på att någon ska säga att det inte alls är en barkbåt, utan nån konstig del till en båt. Men, det ser absolut mest ut som en barkbåt. Det är intressant eftersom det är ett material från en grupp i samhället som inte syns särskilt ofta i fyndmateralet, nämligen barnen. En grupp som varnog så viktig och som lekte och hade sig, och som precis som nu beredde sina föräldrar och andra både glädje och sorg.

Barkbåten

Barkbåten

Och så en bild på fredagens fynd! En fint ornerad knivslida! Upphittad av Patrik i ett kager med påfallande mycket läderspill samt en och annan sko.

Knivslida med finfin växtornamentik

Knivslida med finfin växtornamentik

Väl mött,

Anna