Monthly Archive for oktober, 2011

Page 2 of 2

Nu ska det väck…

Ujujuj, sista veckan och grävmaskinen går stekhet! Här knäcker vi brunnar, slaktar kulturlager och vräker sten! Nu ska det väck! Och snart vi också!

Det ser röjigt ut, men det ger bra resultat. Klas Holger har lokaliserat en stenläggning och ett lergolv i ena längan till gård 7 – ett fähus, tänker vi. Nathalie tampas med en formlig svärm av förmodade stolphål i en annan länga – men si, vid närmare påseende var det avtryck efter stenar, så det rör sig snarast de sorgliga spåren av ett stengolv. Karin och Håkan råkade på fullkomligt vanvettiga stenpackningar, precis söder om gården, maffiga som attan. De måste vara resterna av en synnerligen ståtlig infart, som snyggats, riktats och samtidigt dränerats med kolossala mängder sten. Gård 7 framstår faktiskt som mer och mer gedigen, och det trots att den i stor utsträckning plöjts bort i samband med modernt jordbruk och vi helt klart inte har särskilt många arkeologiska spår att arbeta med.

 

Ett dike fyllt med stora sten har just schaktats fram.

Rebecka står just i begrepp att börja mäta in diket med stora stenar, som Gert schaktat fram.

 

Ett stycke öster om gård 7: mängder av spår efter gamla hägnader i form av stolphål samt gränsdiken, riktade såväl öst-västligt som nord-sydligt. Några verkar ha hävdats om och om igen, villket syns i form av parallella stråk av diken eller rader av stolphål. Och mitt i gyttret av stolphål urskiljde vi äntligen spåren efter ett hus. Av allt att döma måste det vara medeltida, men det ligger utanför de från kartorna kända gårdarna. Kan det vara en riktigt tidig bebyggelse på platsen, rentav den första inom tomten?

 

Hela den undersökta ytan, med korsande gränsdiken i förgrunden.

Vy över den undersökta ytan. I förgrunden har nyss schaktats fram en del diken och rader av stolphål, som fungerat som gränser mellan ägor och tofter.

Och så tog vi oss tid att fira tidigare gjorda, fina fynd och utgrävningens förestående avslut…
I manskapsboden bjöds det fin chokladkakak garnerad med en bild av pilgrimsampullan.

Håkan bjöd på traditionsenlig fyndkaka, mörk choklad garnerad med en bild av den tidigare hittade pilgrimsampullan i ljus choklad. Mycket smakfullt!

 

 

En åra? Ett vävsvärd? Vi får väl se…

Björn i trähus

Björn i trähus

Ja livet går vidare, även här i Åkroken. På vissa delar av ytan liknar nu lämningarna det vi undersökte förra året på tomten intill. Det vill säga trähus och rester efter kavelbroar och passager. På andra delar ger lämningarna fortfarande intryck av att vara yngre, eller kanske 1300-tal. Ett hus är till exempel nedgrävt i en av sluttningarna och det har stengolv precis som de andra yngre husen. Tyvärr är fyndmaterialet i det huset mycket litet. Det finns keramik, men inte tillräckligt för att ge en entydig datering. Men den som gräver får se.

I ett hus är trät relativt välbevarat och det har dykt upp lite fynd av samma karaktär som vi hittade förra året: en tärning, bärnsten – både råämnen och en pärla samt en hel av vad som troligen är båtdelar och attiraljer.

Vi förstår inte hur huset har varit konstruerat ännu, vi måste gräva lite mer, men det verkar inte vara något bostadshus, snarare en bod. Här ligger bl. a. vad vi först trodde var en åra, men den ser alldeles för klen ut för det och för långsmal, som ett stort träspjut ungefär. Det kanske snarare är ett vävsvärd. Men den ligger delvis under en del av syllen som vi då måste ta bort först för att kunna titta närmare på fyndet. I det här huset låg också vad som nästan bara kan vara en liten barkbåt, kommer en bild på den i nästa inlägg. Väldigt söt.

Åra kanske? Eller vävsvärd?

Åra kanske? Eller vävsvärd?

Här och var kommer det också en del kammar, även om det inte är lika många som vi hittade förra året.

Trasig kam

Trasig kam

 

En av de finare kammarna

En av de finare kammarna

Man märker i våra tolkningar just nu att många av oss vill hitta rester efter båtar eller annat hamnrelaterat. Så ibland får man sansa sig och tänka att det kan vara något helt annat. Vi har inte heller hittat så många flöten vilket är lite märkligt, förra året hittade vi massor och nu är vi närmare vattnet och man kan tycka att vi borde hitta fler.

Anna

Gårdarnas brunnar och lertäkter

Vår utgrävningsplats ligger på fin, gul sand av prima kvalitet. Nu har det inte fallit mycket regn här, men det lilla som kommit har sugits upp av sanden såsom av ett läskpapper. Gård 7 ligger dessutom på ett flackt krön. Gårdsfolket har nog aldrig haft det särskilt fuktigt om fötterna! Värre är det för gård 42, den östliga av de två vi har inom utgrävningen. Den har legat närmare vägen och här har den ursprungliga terrängen varit lägre. Här övergår nämligen grundmaterialet till lera, som säkert hållit blötan bättre (eller värre, kanske man ska säga) och gjort boende kallt och fuktigt. Det har säkert varit ett problem för gårdens invånare och i form av flera diken och rännor anar vi hur de har försökt att styra undan vattnet och dränera.

Nu har vi lokaliserat ett par brunnar, en för vardera gården. Båda är kantade med sten en bit ner i nedgrävningen och båda har pluggats igen med ett rejält lager lera i toppen, när man tagit dem ur bruk. Återstår att se hur djupt de går, men där tar vi hjälp av grävmaskin, för att undersöka på ett säkert och effektivt sätt. Hoppas på något fint åt botten till! Där kan ligga föremål eller konstruktionsdetaljer av trä, villket kan ge fina fynd. Och när ska vi egentligen hitta skelettet efter någon brunnsål?

Arkeologen sitter på kanten av en brunn och skriver

Rebecka har slagit sig ner på kanten av en brunn (bara utgrävd till hälften) och skriver ner sina observationer.

Leran i söder har för övrigt inte bara varit ett problem utan också något som med flit tagits tillvara. Vi har hittat flera gropar i leran, där materialet antagligen har hämtats upp för att användas till byggnation. Enligt skicket på sydvästskånsk landsbygd har gärna väggarna varit lerklinade och inte sällan har lera använts som golvbeläggning. Inget ont som inte har något gott med sig.