Monthly Archive for november, 2011

Syllstenrad inom Björlanda 602

Under förra veckan rensade vi fram en syllstensrad. Syllen är ett stöd som en huskonstruktion kan vila på. I fyllningen återfanns lerklining. Det var vanligt förr att man lerklinade väggarna.
Bilden visar den framrensade syllstensraden. Foto från Norr: UV VästFoto: UV Väst.

En stenpackning och en ca 2 meter i diameter stor grop låg också inom området för syllstensraden. I gropen dokumenterades en eldstad och några stolphål. Flera olika krukskärvor låg spridda i gropen. Merparten av keramiken är från äldre järnålder, ca 500 f. Kr. till 400 e. Kr. Nedan ses Petra rita en korsprofil genom syllstensraden och gropen.
Petra dokumenterar syllstensraden och gropen. Foto: UV Väst.Foto: UV Väst.

En 5000 år gammal flintslagningsplats från gropkeramisk tid åtefanns också inom boplatsen. Flintavslagen är restavfall vid produktion av redskap. Nedan ses Bengt gräva ut mörkfärgningar inom flintslagningsplatsen.

Bengt gräver mörkfärgningar invid flintslagningsplatsenFoto: UV Väst.

 

13% från sanningen…

Ibland blir man lite för exalterad, som med den här elektrum-grejen, det lät ju så spännande… Minst 20% silver ska det dock tydligen vara i elektrum (eller 10% beroende på vem man frågar), så det är ”bara” guld vi fanns på Inhåleskullen. Viva eldorado!

Pang boom elektrum

 Vi lät vår eminenta geokemist Lena Grandin göra en analys av den folkvandringstida guldtenen från Inhåleskullen. De kantiga brottytorna och den ljusa färgen gjorde oss lite fundersamma, kunde det vara något annat än guld, rentav en recent legering som hamnat i graven av en outgrundlig anledning? Även en auktoritet i ämnet, docent Kent Andersson, tyckte att fyndet var märkligt, inte tillräckligt gult och utan huggspår…

En syn man aldrig tröttnar på, ett finfint fynd från Inhåleskullen.

 Analysen visar att tenen består av elektrum, en legering av guld och silver, i det här fallet med proportionerna 92-7%. Lite koppar finns också.

Ytan av tenen, fotad på riktigt riktigt nära håll.

 Vid Skeke i Rasbo hittade våra kollegor en smälta av elektrum förra sommaren, det var värst vad denna metall blir aktuell plötsligt. ¡Viva el elektrum-åldern!

Tillökning i familjen!

Nibblerapporten

Så kom den då till slut, 2,7 kilo tung och över 29 centimeter lång, det blev en välskapt rapport. Rapporten heter/kommer att heta: Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Och den handlar om undersökningarna vid Nibble som UV Uppsala genomförde under 2007 inför byggandet av den nya sträckan av E18 mellan Enköping och Sagån. Som en försmak får ni en titt på baksidestexten.

Vid Nibble undersöktes en intressant bronsåldersmiljö med välbevarade boplats- och gravlämningar. Tyngdpunkten i materialet ligger i de olika typerna av gravar och de rituellt och kultiskt använda anläggningar samt konstruktioner som framkom i anslutning till dem. Framförallt har vi kunnat visa på komplexa rumsliga och funktionella samband mellan lämningarna. Gravarna med anslutande kultbyggnader kan ses som monument uppförda för att inordna vissa utvalda förfäder i de levandes värld och för att rationalisera de levandes förhållande till de döda. Kring monumenten har man haft områden för matlagning, bakning och öltillverkning och på dessa har man uppfört speciella, D-formade byggnader. Flera av ytorna har avgränsats med olika typer av stenhägnader som kompletterats med mer subtila avgränsningar i form av skålgropar och hällristningar. Här har man ägnat sig åt rituellt festande, förfaderskult och någon form av fruktbarhetskult. Olika former av döds- och livsritualer har således utförts på samma plats, i varje fall under den senare delen av yngre bronsålder. Utifrån detta material har mycket ny kunskap kunnat utvinnas om framförallt den yngre bronsålderns rituella och kultiska värld och de då rådande ideologiska samt religiösa föreställningarna.

Fältundersökningarna avslutas inför vintern

Vi har packat ihop för denna gång. Sista veckan schaktade vi bort ytterligare några decimeter av sanden. Fram kom fler eldstäder och gropar. Stratigrafiskt sett bör några av dem ha anlagts under mesolitikum.

Fyra arkeologer rensar fram meterstora cirklar av sten på undersökningsytan på fornlämning Tanum 1802.

Framrensning av yta med anläggningar på Tanum 1802

 

Hur vi skall tolka Tanum 1802 vet vi först när alla analysresultaten av prover och fynd är klara. De slutsatser som vi kunnat dra under utgrävningen är att platsen varit bebodd under senmesolitikum, troligen besökt under mellanmesolitikum och eventuellt mellanneolitikum. Någon form av verksamhet har även förekommit under metalltid, troligen yngre bronsålder/äldre järnålder. Den sandiga långsträckta sluttningen har varit attraktiv under många tillfällen, både när den utgjorde havsstrand och när den angränsade en mindre sjö. Att man brukat tidigare bosättares redskap som man funnit på platsen torde vara närmast en självklarhet. Vidare studier av materialet kommer förhoppningsvis att visa på i vilken omfattning.