Monthly Archive for november, 2011

Page 2 of 4

Björlanda 603 mellan frost och dimma

Under veckan som har gått har vi haft hjälp av grävmaskin i ytterligare två dagar. Arbetet med att dokumentera lämningarna fortskrider. I ett gruslager i den västra delen av boplatsen, där vi funnit ett flintmaterial som är 8000 år gammalt, finns också fler obrända tänder. Inom ytan i norr har vi kartlagt avtrycken av ett hus. Keramik och kol från ett stolphål i huset har daterats till 400-talet e. Kr.


Figur 1. Bengt gräver meterrutor i gruslagret och genomsöker jorden på ett hackbord. När nattfrosten tinat, bildas vattendroppar på träden och det ångar ur marken. Foto: UV Väst

Figur 2. Maria har grävt mörkfärgningar i marken och ritar profiler på en plan. Foto: UV Väst

Figur 3. Petra rensar fram och mäter in ytterligare mörkfärgningar på ytan i norr. Foto: UV Väst

Figur 4. Huset i norr. Vita käppar markerar takbärande innerstolpar och svarta käppar markerar väggstolpar. Foto från öster: UV Väst.

 

 

I de skumma hamnkvarteren är slutet nära

Det drar ihop sig i Åkroken… Det är en något decimerad styrka som fortsätter ett par veckor till, till den 2:a december. Johan Andersson och Björn Carlson slutar till vår stora sorg… De är ständiga källor till kunskap. Och så är de exceptionellt roliga också. Jag själv har också flyttat in till det varma och ombonade kontoret, men gör små avstickare för att kunna rapportera om vad som händer.

Spade nr 2

Spade nr 2

Det drar ihop sig… bara ett par veckor kvar. Men det blir nästan bara mer och mer intressant för var dag. Tänk att så mycket kan dölja sig i en till synes rätt obetydlig slänt. En stenstad, och massor med trähus. Och ofantligt mycket utfyllnadsmassor! Som de har jobbat för att göra staden beboelig, de har grävt och kånkat och grävt lite till. Vi hoppas att de har haft fler spadar än de två träspadar som vi har hittat, annars har det varit synd om dem i sanning.

Snyggt golv, brädorna ser ut som om det var gjorda av tyg och draperade över syllen

Snyggt golv, brädorna ser ut som om det var gjorda av tyg och draperade över syllen

Vi rör oss nere i de skumma hamnkvarteren i den unga staden, bland bryggor och gränder, fiskebodar och hantverkshus och troligen en doft av hav och tjära. Eller det kanske inte alls har varit skumt utan just och fräscht. Men det är inte lika roligt att skriva. Det har här varit en rätt avancerad träbebyggelse här. Och trät är väldigt bra bevarat, man får en riktig rumskänsla när man står mitt i något av ”husen”. Fränt.

Översikt, ån syns inte men ligger längst bak i bilden

Översikt, ån syns inte men ligger längst bak i bilden

Nästan för första gången under undersökningens gång har vi nu samtidighet, eller nästan samtidighet över hela ytan. Det som syns nu är allt lämningar från sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal. Också fränt.
Återkommer, förhoppningsvis på måndag med ett nytt inlägg.

Trevlig helg!

Anna

Visning på Björlanda 602 och 603

Söndag 20 november kl 13 är det visning av undersökningarna vid Björlanda 602 och 603. Samling vid Bilprovningen i Torslanda. Kör Torslandavägen och sväng in på Sörredsvägen.

Hitta dit med Google Maps

Välkomna!

Spår från sten- och järnålder i Björlanda

Under den andra veckan har vi börjat gräva ut anläggningarna som vi funnit på boplatsen Björlanda 603. Det finns många spår som tyder på bosättning här, bland annat eldstäder, stolphål och gropar. Vi har också hittat delar av krukor. I en grop fann vi rester av en tunn kruka som är cirka 1500 år gammal. Ett fragment av en kruka som är cirka 5000 år gammal påträffades i sanden.

Maria håller upp ett fragment av en tunn kruka preliminärt daterad till romersk järnålder, år 0-400 efter Kristus.

Maria håller upp ett fragment av en tunn kruka preliminärt daterad till romersk järnålder, år 0-400 efter Kristus.

Bengt håller upp de obrända hästtänderna. Foto UV Väst

Bengt håller upp de obrända hästtänderna. Foto UV Väst

Vi har också under veckan haft besök av journalisten Pia från Torslandatidningen. Foto UV Väst

Vi har också under veckan haft besök av journalisten Pia från Torslandatidningen. Foto UV Väst

Vikingarna vid Björkgärdet. Namngivna personer?

Händelserna kring runsten (U1011) är en fantastisk historia som hämtad ur en saga. Det är extra roligt att skeppshövdingen och ledungsmannen Vigmunds sten nu också ger en extra dimension till den rika vikinga gården vid Björkgärdet.

Vigmunds sten vid sin nuvarande uppställningsplats i universitetsparken i uppsala

 
Runstenen (U1011) stod en gång ca 400 meter från gården vid Björkgärdet. Denna runsten restes vid det gravfält från yngre järnåldern som ligger närmast gården vid Björkgärdet. Det intressanta med monument av detta slag är att de ger oss arkeologer en unik möjlighet att till namn och självbild lära känna personer från sista delen av den förhistoriska tiden. Personer som kankse har levt och verkat i de miljöer som vi undersöker. Det är definitivt en möjlighet att det faktiskt var på Björkgärdet som ledungsstyrmannen Vigmund och hans maka Åfrid, Björns dotter bodde (information hämtad från runstenarna U1011, U1012). På runstenen U1012 nämns också Åfrids syskon Sprake, Torbjörn, Otvagen och Ginnlög som kanske var på besök vid Björkgärdet från tid till annan. Det torde iallafall vara helt säkert att dessa personer var välbekanta med gården på Björkgärdet och de personer som bodde där.
 

Numera står Vigmunds sten i universitetsparken i Uppsala och den har flyttat omkring i staden. Ovan ses den vid en tidigare uppställningsplats.

En runstens öden och äventyr
Föga anade Vigmund och Åfrid vad som skulle komma att drabba deras monument. Runstenen kom att helt enligt planerna resas på gravfältet vid Björkgärdet. Detta vet vi därför att Johannes Bureus lät göra en avbildning då han år 1594 såg stenen på plats. I denna visas stenen passande nog stående som stäv i en närmast skeppsformig stensättning. Redan under 1670-talet lät emellertid Olaf Verelius flytta stenen till Uppsala. I Uppsala flyttas Vigmund skeppshövdingens sten sedan runt till en rad uppställningsplater genom åren. Berättelsen om Vigmunds och Åfrids runsten slutar emellertid inte med detta. På hösten 1867 fördes stenen hela vägen till Paris för att vara en del av den svenska avdelningen på världsutställningen året efter. Vigmund stenen ankom lyckligen dit, gjorde succé och belönades med medalj. När den sedan skulle återföras till Uppsala ville det sig inte bättre än att den vid lastningen föll i hamnbassängen i Havre de Grace och gick, trodde man, för alltid förlorad. Försäkringsbeloppet om 200 kr utbetalades till universitetet som en konsekvens av detta. Så kom det sig att den uppländske skeppshövdingens sten kom att ligga på botten av en Fransk hamnbassäng i en mansålder. Att den var för alltid förlorad var emellertid en betydande överdrift, för när man mot slutet av 1800-talet muddrade i hamnen hittades ett stort stenblock. När blocket, nu täckt med alger och snäckor, bärgades upptäcktes snart skriften och genom ett lärt detektivarbete lyckades man till slut återbörda stenen till Uppsala. Hösten 1897 var Örbystenen åter i Uppland och ställdes i Linneanums trädgård vid Svartbäcksgatan. År 1921 flyttades stenen till ärkebiskopsgården och 1949 till Gustavianum där den är kvar än idag.