Monthly Archive for december, 2011

Prästgården- en sista grävinsats?

Det hade varit på tal länge men först på självaste luciadagen blev det dags att schakta bort den grusväg, som går i nord-sydlig riktning genom fornlämningsområdet vid Prästgården. Det var med stor spänning vi satte skopan i jorden, och undrade: hur mycket av fornlämningen finns bevarad under vägen och kommer dessa eventuella lämningar att komplettera bilden av Prästgården?

Magnus Lindberg mäter in anläggningar med GPS. Bakom det lilla impedimentet som vi ser till höger i bild var 2010 års undersöknings anläggningstätaste område beläget. Här fanns flera byggnader från äldre järnålder.

Svevias önskemål var att schakta bort vägen från norr till söder. Till en början var det lugnt, några decimeter tjäle och sedan ”inget av antikvariskt intresse”, som det brukar heta. Men en bit söderut dök ett kulturlager upp, som av metallfynden att döma hade en datering till vikingatid-medeltid. Det innehöll broddar och hästskor, och skulle kunna utgöra en äldre vägyta. Lagret innehöll också djurben och en del annat. Nuvarande vägsträckning finns med redan på 1600-talskartorna, och med våra fynd kanske vi kan datera den så långt tillbaka som till vikingatid/medeltid. Under detta väglager fanns ett par anläggningar, kanske samtida med flera av Prästgårdens övriga anläggningar? Inget direkt daterande hittades, men anläggningarna provtogs.

I höjd med de anläggningstätaste områdena från slutundersökningen i fjol tog fornlämningen fart igen. I ett blockrikt område på en liten förhöjning hittade vi en härd och ett avfallslager, varav det senare innehöll bland annat järnålderskeramik. Söder om dessa kom ett nytt kulturlager, liknande det förra väglagret men denna gång tunnare, mycket ytligare, och endast överlagrat av en modern vägfyllning om max 1 dm. Även detta lager innehöll medeltida hästskor och hästskosömmar. Under lagret hittade vi ett antal stolphål och härdar. Eftersom de låg så ytligt är risken stor att andra anläggningar i området har förstörts genom plöjning och dikesanläggning. Så lämningarna är fragmentariska men vi anar att ett eller flera hus har stått i området. Genom 14C-dateringar och makroprovsanalyser hoppas vi få veta mer. Kan huset eller husen ha varit samtida med de hus, som i fjol undersöktes strax öster om vägen?

Den tappra skara som såg till att de forntida lämningarna hann dokumenteras innan snön kom. Från vänster Magnus Lindberg, Maria Lingström, Karl-Fredrik Lindberg och Mats Nelson.

SMHI varnade för snö och minusgrader från och med den 17 december och framåt, så vi kallade ut mer personal under fredagen den 16 december, för att hinna undersöka och dokumentera lämningarna i ”tjänlig väderlek”. Och mycket riktigt, snön och vintern kom den 17 december. Och nu är vi så glada att få vara inomhus! Vi återkommer då vi har fått svar på 14C-dateringarna.

/Maria Lingström

Nya gravar i Stora Uppåkra

Analysarbetet efter sommarens undersökning vid Stora Uppåkra är i full gång. Analyserna medför ibland att vi måste göra nya tolkningar. När benen undersöktes av Annica Cardell fann hon att en mängd brända ben inte var djurben utan människoben. Det vi trodde var en härd med matrester i visade sig vara en bålplats. Kremeringen av den döde har skett inte långt från husen men det är inte säkert att husen och bålplatsen är samtida.

Caroline Arcini som är vår expert på människoskelett har tittat på de brända benen. Hon kunde se att de har tillhört en vuxen individ. Hon fann delar av skalltak, underkäke och en del rörben. Däremot gick det inte att könsbestämma benen ifråga.

Annica fann ytterligare ett obränt människoben. Det hade slängts ned i en stor lertäktsgrop när den fylldes igen. Enligt Caroline Arcini är benet ett överarmsben från en mycket kraftig individ, förmodligen en man. Benet kan komma från någon förstörd grav men det kan också vara från någon person som inte fick någon begravning. Inte långt från platsen där vi fann detta ben hittade vi en grav där en vuxen kvinna begravts.

Benen är nu skickade till Uppsala universitet för att dateras med kol-14 metoden.
Håkan Aspeborg

Slutspurten efter ”Berit”

Under grävningens gång har vi kartlagt avtrycken efter minst fem hus. Vi också samlat in flera jord- och kolprover från mörkfärgningarna. Vår förhoppning är att de kan ge oss en mer komplett bild av hur forntiden har sett ut. Nedan följer några bilder från den sista arbetsveckan i fält.
Foto: UV Väst
Vita och gula käppar markerar de takbärande stolphålen i hus 4. Huset har legat orienterat i nordväst-sydostlig riktning. I området till höger har vi kartlagt ytterligare ett hus. Det senare har legat i öst-västlig riktning. På bilden ovan ligger området under vatten.

Nedan ses ytterligare ett hus, som har markerats med svarta käppar. Efter stormen ”Berit” översvämmades schakten av vatten och nedfallna grenar låg spridda över ytan.
Foto: UV Väst
På fotot ovan skymmer Petra en av de svarta käpparna. Huset har legat orienterat i nordväst-sydostlig riktning.

Visning för allmänheten

Söndagen den 20 november visade vi grävplatsen för en intresserad allmänhet. Nedan följer några bilder som Pia Magnusson från Torslanda-Tidningen tog.

Foto: Pia Magnusson, Torslanda-Tidningen.

Allmänheten fick också se några av fynden som vi har hittat. Merparten av fynden är krukskärvor och de flesta av dem är från äldre järnålder.

Foto: Pia Magnusson, Torslanda-Tidningen.

På bilden ovan håller Maria en krukskärva som är ungefär 1600 år gammal.

Foto: Pia Magnusson, Torslanda-Tidningen.

Krukskärvan på bilden är cirka 4000 år gammal.