Monthly Archive for mars, 2014

5800 år gammal stenåldersby

De arkeologiska fältundersökningarna på ESS området avslutades i november förra året. Det är under denna del av arbetet som vi arkeologer syns utåt. Det är då som vi kan arrangera visningar och föreläsningar på plats. Fältarbetet är dock endast en liten del av vårt arbete. Nu har det omfattande rapport- och analysarbetet vidtagit. Med hjälp av det stora arkeologiska fyndmaterialet, tillsammans med nya naturvetenskapliga analyser, hoppas vi besvara många frågor om stenålders- och järnåldersmänniskornas liv i området. Hur har det förhistoriska landskapet och växtligheten sett ut? Vad odlade och åt man? Hur såg bebyggelsen ut? Hur begravde man sina döda?

Redan nu har vi en bild av stenåldersbebyggelsen på platsen. Den ytmässigt stora undersökningen på drygt 100 000 kvm har inneburit att vi kan greppa och avgränsa en sammanhängande bebyggelse.

För omkring 5800 år sedan bosatte sig en grupp av människor på en nordvästlig utlöpare av Romeleåsen. De valde några sandiga terrasser alldeles invid en mindre sjö. Tiden för bosättningen motsvarar tidigneolitikum (tidig bondestenåldern 4000-3300 f. kr.). Det då som människorna för första gången odlade och höll boskap. Vi har på platsen funnit lämningar av åtminstone fjorton hyddor och två långhus. Hyddorna var runda eller rundovala med en eldstad centralt placerad. Lämningarna visar att styva pinnar eller stänger har stuckits ner i marken och lutats mot varandra. På så sätt konstruerades kombinerat vägg och snedtak som kan ha täckts med djurhudar eller risflätning/gräs. I vissa fall har en stolpe i mitten av hyddan varit ett stöd för taket. Marken har beretts innan hyddan uppförts. Troligen har man åtminstone torvat av ytan. Grästorvorna kan sedan ha staplats en bit upp längs med väggen.

hyddaC-anp

Figur 1. Exempel på hur hyddorna kan ha sett ut. Illustration Björn Wallebom, Riksantikvarieämbetet UV Syd

De två långhusen var 13-14 meter långa och 5-6 meter breda. Spåren i sanden visade att taken burits upp av tre-fyra takbärande stolpar. Breda rännor i sanden kan tyda på att väggarna har varit torvuppbyggda.

husD

Figur 2. Exempel på hur husen kan ha sett ut. Illustration Björn Wallebom, Riksantikvarieämbetet UV Syd

I hyddorna och husen hittade vi massor av intressanta fynd. Vanligast förekommande var föremål av flinta, framför allt fragment av yxor och skrapor. Vi hittade också mycket keramik av varierande typ och kvalitet.  14C-dateringarna på sädeskorn som vi fann i hyddorna och husen visar att det är möjligt att alla fjorton hyddorna och åtminstone ett av husen varit i bruk samtidigt och bildat en liten stenåldersby. Fynden av sädeskorn (naket korn och olika vetesorter) berättar också att människorna troligen odlat på platsen. Genom DNA analys på sädeskornen hoppas vi få bekräftat om odlingen skett på plats eller om man importerat säden.

DSCN1999Figur 3: Dös under utgrävning

Efter att bosättningen har övergetts byggs tre megalitgravar (storstensgravar) intill den gamla bosättningen. I Sydskandinavien uppfördes megalitgravar under en relativt kort period i början bondestenåldern, inom tidsintervallet 3600¬3300 f.Kr. Megalitgravar är byggda av oftast obearbetade stenblock och brukar delas in i dösar och gånggrifter. Dösen består av flera stenblock som bildar en gravkammare. På dessa vilar ett takblock. Oftast ingår stenkammaren i en rektangulär eller rund hög – långdös respektive runddös – som avgränsas av resta stenar.

Det var just dösar som vi fann spår av vid ESS. Samtliga vägg- och takblock i kammarkonstruktionerna liksom kantstenarna var emellertid borta. Det fanns dock delar av brätten av småsten bevarade, lagda i en rektangulär form kring gravmonumenten. Luckor och hålrum i brättena och mörka avtryck i sanden visade var kantstenarna varit placerade. I dösarna fanns också rester av den hög som ursprungligen täckte gravkammaren. Själva gravkammarna gav sig till känna genom stora avtryck i sanden efter kammarblocken. De gravlagda fann vi inga spår av, vilket enkelt kan förklaras med att bevaringsförhållandena för organiskt material är generellt dålig på platsen.

//Magnus Andersson, projektledare, Raä Uv Syd

 

Vem är detta?

Liten men väl värd att uppmärksammas. Läs mer på projektets hemsidan, www.arkeologigamlauppsala.se

Liten figurin från Gamla Uppsala, i förgylld kopparlegering.

Liten figurin från Gamla Uppsala, i förgylld kopparlegering. Foto: Sophie Nyström, Acta konserveringscentrum AB

1600-tal i Gamla Stan

DSC_3341Stadsarkeologisk dokumentation är en utmaning, inte minst på grund av många fysiska hinder. Foto: Maria Lingström.

Det arkeologiska fältarbetet på Tyska Brinken-Västerlånggatan börjar lida mot sitt slut och arbetet med fjärrvärmen startade bokstavligen samma sekund som vi fick klartecken från länsstyrelsen att lägga igen schaktet. Den 30 april är ett viktigt datum för alla som jobbar med exploateringar i Gamla Stan; innan dess måste alla schakt vara igenlagda för att kunna möta sommarens turistström. Men redan nu är turisterna många och för att Gamla Stan ska kunna vara en fungerande stadsdel för de som bor och arbetar där, är exploatörerna noga med att snabbt stängsla in schaktet och sätta ut gångbroar över det. Dessa tillsammans med spåntningar, kablar och rör gör att det arkeologiska dokumentationsarbetet ofta kan liknas vid en Fångarna på fortet-bana, där man ömsom får krypa under och över hindren i det smala schaktet. 

Keramik Tyska Brinken

Keramik med datering till 1600-tal: Uppe till vänster ett fat av yngre rödgods med typisk hemringsdekor från omkring 1660-1680. Därunder ytterligare ett fat av yngre rödgods med typisk dekor från perioden 1660-1680. Det gröna keramikfragmentet är en Salvekruka från norra Tyskland och har en datering till 1600-talets andra hälft. Uppe till höger fragment av ett ölkrus från Westerwald (Rhenlandet) med datering till 1600-tal. Nere till höger ett majolikafat från Holland eller Rhenlandet, med datering till 1600-talets andra hälft. Keramikbestämning: Mathias Bäck. Foto: Maria Lingstöm.

Resultatmässigt vad gäller arkeologin visade sig det aktuella partiet i Västerlånggatan vara söndergrävt av tidigare markarbeten, medan Tyska Brinken bjöd på intressanta arkeologiska resultat. I ett tjockt kulturlager hittade vi mycket keramik med en samlad datering till 1650-1680-tal. Sammansättningen av kärl och godstyper liknar mycket det från enklare/normala hem i Kalmar, men har en förhållandevis stor bredd i jämförelse med de inre Mälarstäderna.

Under kulturlagret fanns delar av en tegelbyggnad, som även denna troligen har en datering till 1600-tal. Dessa resultat är preliminära, eftersom rapportarbetet ännu inte har påbörjats.

Arbetet i Köpmangatan har påbörjats, medan exploatören har skjutit upp schaktningen i Svartmangatan-Källargränd till hösten. Vi återkommer med fler resultat under våren.

 

Om konsten att undersöka en gruva

Den 11-12 mars anordnar Riksantikvarieämbet en metodkonferens. GAL deltar med ett angeläget ämne, nämligen gruvlämningar. Eva HH kommer inte bara att prata om konsten att arkeologiskt undersöka en gruva utan också betydelsen av att göra det. Gruvdriften i Sverige är mer än 1000 år gammal. Trots att gruvbrytning och metallproduktionen varit en av de viktigaste näringarna i svensk historia har källmaterialets karaktär, med relativt få dokument under dess tidiga tid, vare sig kunnat belysa teknikfrågor, omfattning eller ålder fullt ut. Arkeologin har här kommit med nya rön som i vissa fall helt omkullkastat rådande teorier.

 DSC_137

Gruva vid Sinäs, norr om Heby, Uppland. Undersökt av GAL i rv56 projektet hösten 2013. Foto: Annika Willim

 Idag pågår saneringar av flera av våra gruvområden och det är därför av vikt att de kulturhistoriska värdena tas till vara. Här fordras att natur och kultur samarbetar. Undersökningar av det här slaget kräver en del insatser och ett tvärvetenskapligt samarbete är en förutsättning. Detta är ett av de ämnen som tas upp på metodkonferensen.

Så ni som planerar att besöka Storgatan och RAÄ i veckan har med andra ord två mycket intressanta dagar framför er!

Fig 15 Långgruvan

 Långruvan i Stripa, Västmanland. Inventerad i forskningsprojeket Stripa. Foto: Annika Willim.

//Eva och Annika

 

 

 

Att tolka blästsmedernas spår

Just nu registreras fynden från järnframställningsplatsen norr om Heby som vi undersökte i höstas. På platsen fanns rester efter flera ugnar och slagglager samt eventuellt också malmupplag och rostningsplatser för malmen. Även två så kallade fällstenar hittades. Med det menas stenar som använts som städ för att rensa det färdiga järnet från slagg. Framställningen har skett i liten skala i schaktugnar. Dateringar avslöjar att man arbetat på platsen under yngre bronsålder, men även äldre järnålder.

Fyndmaterialet består nästan uteslutande av slagg och ugnsvägg, vilket är vanligt för just järnframställningsplatser i utmark. Få andra spår efter aktiviteterna brukar finnas. Detta är platser som människor vistats en kortare tid på, och blästsmederna tog helt enkelt med sig sina saker när de lämnade platsen och gick hem.

I registreringen är det viktigt att beskriva de olika slaggtyperna och ugnsväggarna avseende en mängd variabler. Detta görs i en så kallad särskild registrering som är utformad för att fånga upp viktiga detaljer vad gäller fynden. Det är bland annat dessa detaljer som hjälper oss att kunna svara på frågor som: Hur var ugnarna konstruerade? Har de använts under en längre tid? Hur duktig var man på att framställa järn och bygga ugnar?

IMG_9100ugnsvägg

Ugnsväggarna avslöjar många detaljer om hur ugnarna var byggda.

Redan nu kan vi konstatera att slaggerna generellt sett är tunga, vilket är typiskt för den tidiga järnframställningen. Med moderna mått mätt skulle vi säga att järnutvinningen inte fungerat på topp, då en hel del järnoxid stannat kvar i slaggen. Men detta var alltså ett godkänt resultat för tiden. I några ugnsområden kan vi se att ugnarna har reparerats då de gått sönder och att järnproducenterna verkar ha föredragit olika slags magringsmaterial i ugnsväggarna. Vi kan också ana att det funnits ugnar som byggts på olika sätt. Nya upptäckter ställer nya frågor. Som ni ser har vi säkert anledning att återkomma med resultat allteftersom analysarbetet fortskrider.

IMG_9080

Att väga bottenslagger från järnframställningsugnar gör man inte på en vanlig liten fyndvåg.

Er arkeolog bland slaggerna / Mia Englund