Monthly Archive for november, 2014

Schack – ett spel för kungar och biskopar

Under slutet av 900 talet- och början av 1000-talet spreds schackspelet från de arabiska länderna kring Medelhavet till länderna i norr. I de nordiska länderna började man spela schack under 1100-talet men då var det främst inom samhällets elit, bland kungar, adel och det högre prästerskapet. Det var endast några få procent av befolkningen som kände till och behärskade spelet, som ursprungligen kom från Indien.

 

_DSC1744

 

Drottningen från kvarteret Eddan är nu rengjord på Historiska museet i Lund. På hennes klänning finns röda färgpigment bevarade, som kommer att analyseras framöver. Foto: Historiska museet i Lund.

 

Den äldsta europeiska källan, som beskrivit spelet och dess regler, är Versus de scachis – ett 91-radigt poem från tiden kring år 1000. När spelet spreds över världen förändrades reglerna. Den dominerande militära symboliken med stridande enheter i en armé som fanns i det indiska och arabiska spelet, kom i Europa istället att vara symboler för de olika samhällsklasserna i det europiska feodalssamhället. Kungen var fortfarande kung, men den som i det indiska och arabiska spelet varit hans rådgivare, eller visir, blev nu i stället drottning, elefanten gjordes om till biskop, hästen till riddare, vagnen blev ett torn och fotsoldaten en bonde.

De äldsta schackpjäserna var mycket naturalistiskt utformade, något som stred mot Koranens förbud mot avbildningar av människor och djur. Därför kom schackpjäserna att under 1100- talets lopp omformas till mer abstrakta och stiliserade figurer.

 

IMG_4091

Konservator Lovisa Dal väger drottningen för att se hur mycket hon har minskat i vikt under torkningen. När vikten är konstant är torkningsprocessen klar. Foto: Historiska museet i Lund.

 

Vår schackdrottning, som är från 1200-talet, är ett exempel på den mer naturalistiska stilen. Ett lite äldre exempel på detta kommer från ön Lewis i Hebriderna. Fyndet består av inte mindre än 78 schackpjäser, och det är troligt att också dessa har ett skandinaviskt ursprung.

http://www.nms.ac.uk/explore/collections-stories/scottish-history-and-archaeology/lewis-chessmen/

 

Behnaz Ghoncheh

 

 

Färdiga i fält

I fredags avslutade vi den andra etappen av fältarbetena och nu börjar ett nytt skede i projektet. Fynden och kontexterna ska registreras, prover ska skickas på analys och rapporten ska skrivas.




fig1

 

 

Området för etapp 2 med Drottninggatan och Trädgårdsföreningen överst i bild. Foto Karin Lindeblad, RAÄ UV.

Den andra undersökningsytan motsvarar ett område som använts för odling enligt det äldsta kartmaterialet. Två av tomterna har vid slutet av 1600-talet använts som kålgårdar (köksträdgårdar ) och en av dem har varit en borgmästare Johansson fruktträdgård.

Våra resultat visar dock att området har använts för odling betydligt längre tillbaka i tiden än så. De äldsta lämningarna som vi undersökte denna gång var spår efter åkerbruk, troligen från början av medeltiden. Denna del av staden har alltså byggts ut på den äldre åkermarken,  på samma sätt som Linköping expanderar idag.

fig 2

Jimmy Axelsson Karlqvist rensar fram spår efter årderbuk i den ljusa sanden. Foto Rikard Hedvall, RAÄ UV.

I norra delen av området, längs med Trädgårdsgatan, fortsatte ett av de breda dikena som vi upptäckte och undersökte på den förra ytan. Parallellt med detta dike fanns ytterligare ett mycket brett dike, upp till fyra meter brett.

Från undersökningar i andra medeltida städer i Östergötland, bland annat i Vadstena, känner vi igen detta sätt att inhägna staden – med en vallgrav och en vall. Vår tolkning av de breda dikena är att de antingen har inhägnat denna del av staden under medeltiden, eller att de har fungerat som en begränsning för det närliggande medeltida franciskankonventet.

fig 3

Katarina Sköld schaktar fram de två stora begränsningsdikena utmed Trädgårdsgatan. Foto Karin Lindeblad, RAÄ UV.

Utanför dessa begränsingsdiken undersökte vi de sista dagarna en stor träkonstruktion, med liknande orientering som dikena. Konstruktionen var fylld med illaluktande jordmassor, som vi preliminärt tolkar som gödsel. Kan träkonstruktionen ha fungerat som uppsamlingsplats för gödsel och latrin, för vidare transport ut på åkermarken? Analyser av materialet kommer säkert att bidra till tolkningen av både datering och funktion.

fig 4

I förgrunden den medeltida träkosntruktionen. På andra sidan Apotekargatan låg under medeltiden ett franciskankonvent som på 1500-talet omvandlades till kronans hospital. Foto Annika Konsmar, RAÄ UV.

fig5

Detalj av träkonstruktionen, möjligen en trappa. Foto Karin Lindeblad, RAÄ, UV.

De breda dikena och träkonstruktionen var igenfyllda med raseringsmaterial från sten- och tegelbyggnader samt senmedeltida keramikskärvor, troligen från konventet. I nuläget tolkar vi det så att konstruktionerna togs ur bruk i början av 1500-talet, när konventet omvandlades till kronohospital.

fig6

Skärva av senmedeltida stengodskärl, importerat från Tyskland. Foto Karin Lindeblad, RAÄ, UV.

Senast under 1600-talet lades de tomter ut som vi ser i det äldsta kartmaterialet. Även dessa begränsades av diken, men med betydligt blygsammare dimensioner än de äldre. Tomterna användes sedan fram till mitten av 1800-talet i huvudsak för odling, både som köksträdgårdar men även för tobaksodling. På 1700-talet kan vi se att det var flera av Linköpings borgare som ägde flera tomter i staden, och då använde en av dem för boende och den andra för odling.

fig7

Den enda byggnaden som fanns i 1600-talets och 1700-talets kålgård var en liten källare med trägolv med en dräneringstunna i hörnet. Foto Anders Bornfalk Back, RAÄ, UV.

Denna del av kvarteret Eddan bebyggdes först under 1800-talet, något vi känner igen från andra städer. Städernas tidigare omfattande trädgårdsodlingar byggdes då bort, i samband med den tilltagande urbaniseringen.

 

Karin Lindeblad

Myntfynd i kvarteret Eddan

Kopparmynt

Att byta varor och tjänster var det grunden för handel i forntiden. Grunden till systemet för handel som mynt, sedlar, plastkort och andra betalningsmedel lades i Babylon och Egypten för cirka 5000 år sedan.  De äldsta kända mynten är från Lydien och Jonien i främre Asien och kan dateras till 600-talet f Kr. Silver var det vanligaste materialet men koppar började användas cirka 200 år senare.

Det första svenska myntet präglades under Olof Skötkonungs tid(ca 993-1022) med förebild av engelska mynt. I början av 1600-talet började man prägla kopparmynt och använde dem till 1770-talet.

I kvarteret Eddan har vi hittat ett tjugotal mynt och nedan följer ett urval.

 

Behnaz Ghoncheh

 

 

DSC_0152

1- Kopparmynt, Kristina, 1/4, öre, 1633-1634, Avesta

 

DSC_1002

DSC_0244

2-Kopparmynt, Johan III, Penning, 1575, Stockholm

DSC_1004

 

 

 

3-Koppar mynt, Johan III, ½ öre, 1582, Stockholm

 

DSC_0989

DSC_0990

4-Kopparmynt, Fredrik I ,1 öre , 1724

DSC_0963

5-Daler, Kopparmynt, Karl XII,1718

DSC_0964

6-Kopparmynt, Oskar II,2 öre, 1873

DSC_0980

DSC_0982

7- Kopparmynt, 1/6 öre, Karl XII,1707

DSC_0995

8-Kopparmynt, Oskar II,2 öre, 1877-1878

DSC_0996

9-Kopparmynt, Oskar II ,5 öre, 1875

DSC_0999

 

10-Kopparmynt, Johan III , klippning,1 mark/8 öre , 1591-1592

DSC_1005

11-Kopparmynt, Johan III,1575–1 577,1/2 öre

DSC_1007

 

12-Kopparmynt, Fredrik I,1720 eller Eleonora, 1719