Monthly Archive for april, 2015

Från uroxe till borg i Östra Grevie

Var har man hittat ben av jättehjort och uroxe, en gudinnestatyett i brons, en guldring samt en borg? Jo, i och kring Östra Grevie. Byn ligger på den gamla Landsvägen, mellan Söderslätt och backlandskapet i sydvästra Skåne.  Trakten är full av både synliga och för ögat dolda fornlämningar. Gravhögarna ligger tätt precis väster om byn. Norr om byn ståtar borgen Månstorp.  Åkrarna gömmer spåren efter mängder av förhistoriska gårdar och gravar. I mossarna har skatter och offer sänkts ner. Och nu är det dags för en arkeologisk utgrävning i norra delen av just Östra Grevie.

De första veckorna av utgrävningen kommer vi att ta bort matjorden med hjälp av grävmaskiner och börja leta upp de arkeologiska spåren. Det är stora områden som ska täckas av, så vi kommer att få bra överblick och många fynd.

DSC_0240

Mot den ljusare grunden syns de arkeologiska spåren tydligt. Kolla Östra Grevie kyrka i bakgrunden! Med tornet i öster och koret i väster – bakvänt och ovanligt! Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Eftersom vi har varit här redan tidigare och gjort provutgrävningar (förundersökningar), så har vi en god uppfattning om vad vi kommer att hitta. Gropar som man har grävt för att ta lera till byggnation och som sedan har använts för att slänga skräp i. Rester av eldstäder, med träkol och sönderbrända stenar i. En massa stolphål, där stockar stått resta för att stötta taket i olika byggnader. Gärna några grophus. Sedan hoppas vi förstås på fina fynd, som kan hjälp oss att förstå när i tiden platsen har varit bebodd och vad man har hållit på med här.

DSC03406

Ungefär såhär kan grophus ha sett ut. Man grävde en grop och reste sedan ett tak över denna. Grophus innehåller ofta saker som kan kopplas till hantverk (spinning och vävning, smide) eller förråd, men kan nog ibland ha använts som bostad. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vid förundersökningen skaffade vi oss också en uppfattning om under vilka tider platsen har varit använd. I huvudsak har vi fått dateringar till yngre bronsålder och äldre järnålder, alltså för 1600 till 2900 år sedan.  Vi fick också en vink om spår efter vikingatida bebyggelse, för 1000 till 1200 år sedan, kanske den bosättning som så småningom ledde till att byn Östra Grevie byggdes upp just på denna plats.

Lerblock

Denna bit av ett lerblock hittades vid förundersökningen.  Ett helt lerblock ser lite grann ut som en tegelsten, men de användes som bärbara små värme-element. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sedan återstår att se vilka överraskningar som utgrävningen kan bjuda på. Fynden från omgivningarna pekar ju på att det kan bli spännande resultat. Det kommer förstås nya blogginlägg framöver. Så länge kan man avnjuta rapporten från förundersökningen här: http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6596/uvr2014_014.pdf?sequence=1.

Under arbetets gång svarar vi gärna på frågor, men om du besöker oss på plats – tänk på att inte gå ut på fältet där vi arbetar.  Eftersom vi har stora maskiner som kör omkring måste vi tänka på säkerheten!

 

Tyska tomter med tunnor

Den stora frågan, när vi skulle börja undersökningen i Falsterbo, var om vi skulle lyckas få överblick över hur en del av ett medeltida handelsområde tett sig. Hade man ordnat det med vägar och tomter och fanns det några spår efter bebyggelse? Tidigare utgrävningar i orten har ofta varit ganska små och spridda, men nu skulle vi få tillfälle att se en större, sammanhängande yta på en gång. Ett bra läge, när det gäller överblick. Hade lübeckarna haft någon ordning, inom sin fit?

Vår undersökningsyta var cirka 100 meter långt och 15 meter brett och låg i ungefär nord-sydlig riktning. När en grävmaskin hade flått av det täckande jordlagret framträdde spår efter gropar, resta stolpar, smala och breda diken samt märken efter nedgrävda tunnor. Vi kunde se att i den norra delen av ytan fanns stora prydligt svängda diken, som antagligen är avgränsningar av tomter. Mellan dem fanns en långsmal yta, som kan ha varit en gata.

 

DSC_4544

Sand överallt! Undersökningsytan i Falsterbo från söder. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Mitten av undersökningsytan låg aningens lägre än övrigt och var blöt och sank. Vår undersökning verkar ha lyckats beröra det lokalt kända Lyktekärret, som numera har dikats ut. Här fanns åter en del diken, men vi hittade också resterna efter tunnor som varit nedgrävda.

I den södra delen fanns mängder av hål, vari det stått resta stolpar. För en arkeolog signalerar det spår efter byggnader, där väggarna och tak burits upp av de resta stolparna. Det var dock att avgöra vilka stolphål som skulle knytas till vilka, för att urskilja respektive byggnad. Merparten av de byggnader som stått här lär ha varit av enklare slag, bodar och kanske rentav lätta tältkonstruktioner (kom ihåg att de bara skulle fungera under en kort period, augusti-oktober, årligen). Det finns uppgifter om att man årligen rest nya bodar, så undra på att det blir många stolphål. Nu har vi dock undersökt en massa av stolphålen och det ser ut som om det kommer att gå att reda ut det hela i grova drag.

DSC_0177

Christoffer och Sofia undersöker verkstaden. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Bland alla stolphålen upptäckte vi också en rektangulär plätt med lera. Än se´n då? Jo, lera finns inte alls här naturligt. I Falsterbo finns blott sand, sand, sand. Så leran måste ha hämtats hit från längre inåt land och lagts ut för att konstruera något. Alla Falsterbo-historiskt bevandrade kommer nu att utbrista ”en lerbotten!”, men det tror vi faktiskt inte alls att det är. För vi kunde se att det legat stora stenar på leran. Strax intill hittade vi en grop proppfull med träkol. Vi hittade både slagg och järnföremål ovanpå leran. Så vi menar att det antagligen är spåren efter en verkstad, säj en enkel smedja. Och det är klart att på Skånemarknaden har det behövts också smeder, som kunnat tillverka och laga saker.

DSC_0115

Det såg ut som en helt vanlig grop, men visade sig innehålla resterna av en tunna. Mollie och Christoffer fick ett sjå att få upp alla delarna, innan sanden rasade över alltihop. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Nu är undersökningen avslutad och vi ser fram emot att analysera allt vi samlat in och skriva en rapport. Hur är det egentligen med alla dessa nedgrävda tunnor? Vad har de använts till? Den funderingen ber vi att få återkomma till.

Fina fynd från Falsterbo

Nu gräver vi för glatta livet i Falsterbo. Och till alla er som undrar om vi hittar något, så kan vi säga att det gör vi! Diken, nedgrävda tunnor, diverse gropar samt en svärm av stolphål. Dessutom kvarlämnade tingestar, främst skärvor från krus gjorda i stengods, men smått och gott annat. Se här, några fina fynd:

 

DSC_0134

DSC_0143

Ovan foten till två olika krus (foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer). Det rör sig om så kallat Siegburg-stengods, som under senmedeltiden importerades från trakten av Bonn i Tyskland. Vi hittar faktiskt riktigt många skärvor av stengods likt den här typen, men det kanske inte är så konstigt eftersom vi är på lübeckarnas handelsområde (läs mer om detta under tidigare blogginlägg från Falsterbo). Som ett lustigt sammanträffande gräver vi strax intill Siegburgska vägen i Falsterbo.

 

mynt  beskuren vänd

Ett av våra mynt (foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer). Våra få mynt, ska påpekas. Trots idogt sökande med metalldetektor har vi än så länge hittat mycket färre mynt än vi väntade oss – vi föreställde oss att inom ett sådant här handelsområde hade pengarna rullat. Men så fick vi trevligt och upplysande besök av den arkeolog som ägnat betydande del av sin forskning åt Falsterbo, nämligen Lars Ersgård. Och han var inte särskilt förvånad, utan förklarade att betydligt fler mynt har hittats vid utgrävningar inom fiskarnas områden, längre utåt strandlinjerna kring Falsterbo och Skanör. Det tycks som om transaktionerna ägde rum där, snarare än inom handelsområdena!

Vi har inte hunnit titta närmare på var silvermyntet ovan kommer ifrån eller under vilken tid det användes, men eftersom det är i så gott skick lär det gå lätt att ta reda på.

 

Inlägg: SILL!

Rensa sill – för många ett bestyr i påsktider. Hur många pillrar du själv igenom inför din specialinläggning? … jaså, inte fler? Skänk då en tanke till det medeltida Falsterbos gällekonor, som kunde rensa uppåt 7000 sillar om dagen. Under ett par månaders tid. Varje år.

Gällekonor kallades de kvinnor som rensade sillen, som fiskarna hade landat på Skånemarknaden i Falsterbo och Skanör. Läggekoner kallades kvinnorna som packade sillen med salt i tunnor – för tre tunnor sill användes en tunna salt. Och nåde den som slarvade, straffet kunde bli döden! Kvalitén var viktig och markerades noga på tunnorna. Sillavfallet, som kallades grum, fick inte ligga mer än två dagar, utan skulle snarast hämtas av grumkarlar. I särskilda bodar fick renset ligga och ruttna, varvid fiskoljan separerades. Den stinkande sörjan kunde användas som bränsle i lampor. Grumbodarna låg på Grumhöjebackarna.

Under höjdarsäsongen 1494 fanns det 174 gällekoner i Falsterbo och Skanör. Varje kvinna lär ha packat 5-6 tunnor om dagen. Den säsongen hanterades cirka 60 000 tunnor. En formlig fors av fet, salt sill vällde via de tyska köpmännen ut i Europa från den sandiga halvön i sydvästra Skåne!

DSC_0055

Mollie och Annika beundrar en tunna i ett smalt rörschakt. Foto: Sofia Lindberg, Statens Historiska Museer Arkeologiska Uppdragsverksamheten.

Nu har vi schaktat bort matjorden från vårt utgrävningsområde i Falsterbo. Och tänk, vi har faktiskt hittat spår efter tunnor, som grävts ner i marken. Först har vi upptäckt dem som onaturligt perfekta, mörka cirklar mot den ljusare sandytan. Längs ytterkanten följer en mörkare rand, som antagligen är resterna av de förmultnade trälaggarna. Framöver ska vi undersöka cirklarna, för att kontrollera om det verkligen är tunnor och om det finns något i dem.

I ett smalt schakt som grävdes för att lägga ner ett rör fick vi snabba oss att gräva ut och då hittade vi bevarade trärester, där den nedersta delen av tunnan inte hade förmultnat helt. En dryg decimeter var kvar av de stående laggarna, men bäst bevarad var botten. Av någon anledning hade man borrat hål i bottenträet.

DSC_0061

Mollie håller fram en bit Falsterbohistoria, i form av tunnans botten. Foto: Sofia Lindberg, Statens Historiska Museer Arkeologiska Uppdragsverksamheten.

Frågan är förstås varför man grävt ner tunnorna. Man kan tänka sig flera olika skäl. För förvaring kanske, för att stabilisera den på sina ställen lite sanka marken eller som latriner. Det där får vi utforska vidare, när utgrävningen nu går vidare.