Monthly Archive for maj, 2015

Östra Fyrislund

Danmark 216

År 1993 upptäcktes de första boplatslämningarna i det område som Arkeologiska Uppdragsverksamheten skall börja undersöka med start 1 juni i år. Det rör sig om tre boplatser med en sammanlagd yta på över 40 000 kvadratmeter belägna inom området Fyrislund i Uppsalas sydöstra utkant. Platserna skall under åren som kommer, bebyggas av Uppsala kommun och därför kommer vi att finnas på plats för att undersöka spåren av de som en gång bebodde området, långt innan historien om Uppsala startade. Boplatserna har lämningar från perioden yngre bronsålder till yngre järnålder och inom boplatserna finns både hus, brunnar, hägnader, ugnar för matlagning och grophus.

Ett stort antal fornlämningar från äldre och yngre järnålder, både boplatser och gravplatser, är undersökta eller kommer att bli undersökta de kommande åren i denna del av Uppsala. Inom en snar framtid kommer området kring östra Fyrislund således att vara en av de bäst undersökta, sammanhängande järnåldersmiljöerna i Mälarområdet, och därmed ett nyckelobjekt i forskningen kring socioekonomiska strukturer och samhällsorganisation i ett tätbefolkat område med flerkärnig bebyggelsestruktur under denna tidsperiod. De föreliggande undersökningarna har särskild stor potential för att belysa föränderliga och bestående skeenden/strukturer under järnålder i ett lokalt perspektiv, och för att bidra med ny kunskap kring hur människor som bott nära varandra organiserat sina livsmiljöer och nätverkat med varandra.

Följ oss också på Facebook: https://www.facebook.com/ostrafyrislund

För barn och vuxna i Östra Grevie

Kolla, en hästsko! Den kan du nog få hittelön för, sa barnen till varandra. Ivriga händer, leriga skor och tusen frågor, när skolbarnen kom en förmiddag och hjälpte till med utgrävningen.

_DSC0012

_DSC0032

Ett myller av arkeologer! Jätteroligt, tyckte många av barnen, och vi också! Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vi ville gärna dela med oss av det roliga med arkeologi, så vi bjöd in ett par tredje-klasser från skolan i Västra Ingelstad (som ligger närmast till Östra Grevie) för att uppleva lite fältarbete. Museipedagogerna Maria och Anette från Trelleborgs museum och Malmö museer förberedde klasserna och visade dem bilder och saker från utgrävningen. Sedan kom varje klass hit till oss ett par timmar vardera, tillsammans med sina lärare och museipedagogerna. Vi hade förberett med spadar, grävskedar och hinkar och visade några gropar som såg ut att kunna bli spännande att gräva i.

_DSC0037

Är det en sten, eller vad? Museipedagogen Maria visade och svarade. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Mycket riktigt hittade barnen en massa saker: keramikbitar, djurben, föremål av järn och flinta. Barnen var jätteproffsiga och sade ”avslag” om flintorna, skrev noga upp groparnas identitetsnummer på påsarna, hade med egna knäskydd och grävde ordentligt djupt, så att de inte skulle missa något.

_DSC0019

Visst är det en hästsko! Det är hemskt roligt att hitta saker – det tycker alla arkeologer. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vad många frågor! Är det här något? Vad är det orange för något? Kolla, är det här kol?! Har dom haft grillfest här, eller? Varför är det grönt på keramiken? Vad är det svåraste du grävt ut? Kan vi aldrig få prova metalldetektorerna?! Vad har det här varit för djur?

_DSC0042

Skärvor av keramik, delar av djurben och saker av järn. En hel hink med fynd blev det, prydligt nedstoppade i fyndpåsar. Den lilla käken i mitten var svår att lista ut. Vilket djur? Så vi fotade, mejlade från fält till djurbensexperten Ola inne på kontoret i Lund och fick bums svar: ”Hej! Det är en underkäke från en liten gris på kring ett år, den har tappat några mjölktänder (framtänder), men har några kvar som den skulle ha tappat ett halvt år senare ifall den fått leva så länge. Hälsningar Ola.” Wow, sa barnen, och tyckte lite synd om den lille grisen. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Det var jätteroligt att träffa er, tycker vi, och vi hoppas att ni blivit riktigt intresserade av arkeologi, förhistoria och historia!

FÖREDRAG:

Torsdagen den 28e maj berättar arkeologen Adam Bolander om arkeologin kring Östra Grevie och om den pågående utgrävningen i synnerhet. Arrangemanget äger rum på Pub Mose i vassen i Östra Grevie, kl 18.30 (föranmälan!). Se mer på Östra Grevie byalags hemsida: http://ostragreviebyalag.weebly.com/.

Allt du vill veta om vikingarna!…

… och lite till!

Vägen genom dalgången ligger öde, men plötsligt flyger en liten flock korpar hastigt upp och försvinner iväg. Fåglarna är skrämda av en grupp hirdmän som kommer ridande längs vägen från Uppsala. Skogen framför dem öppnar sig och de ser ut över den vidsträckta Rasbodalgången och hör ett entonigt knackande, järn mot sten, som ekar ut över landskapet. Åt öster ser männen rök stiga från ett stort hus och bakom huset blänker en sjö. Allteftersom att de närmar sig tilltar det entoniga ljudet i styrka och detaljer på huset växer fram. Hirdmännen noterar att huset är gammalt, har ett torn högt som fem män och en konstfärdigt smyckad entré. När de nästan är framme vid gården syns två gestalter böjda över ett stort stenblock vid vävstugan intill gårdens harg. Ryttarna konstaterar att det var därifrån ljudet kom, nickar till hälsning och fortsätter efter vägen mot Yrsta och Skeke. Husfolket stirrar oroligt och ilsket efter männen, omvälvningar och maktkamp, såväl socialt som religiöst, präglar deras samtid. Vigmund och hans skickliga medhjälpare återgår till att hugga runor och drakslingor i blocket av ljusgrå, finkornig granit. Arbetet närmar sig sin fullbordan och monumentet är mer magnifikt än Vigmund vågat hoppas. Han läser nöjt;

”Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe Vigmund Skeppshövdingens själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde”.

Tanken var att monumentet för all framtid skulle stå som stävsten i den skeppsformiga stensättningen på gravområdet intill gården och bekräfta släktens uråldriga anknytning till Björkgärdet och de människor som levt där. Han var övertygad om att detta skulle befästa familjens position i de oroliga tider som stundade.

[Untitled]001

Låter det spännande? Läs mer här! http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/8320

 

 

 

 

Ugn i lergrop i Hjärup

Inom vår undersökningsyta fanns några större nedgrävningar samlade i söder. De flesta visade sig vara brunnar. Men så fanns även en stor avlång grop med en rund formation av bränd lera i öster. Vad kunde detta vara? Vår praktikant Molly tog sig an uppdraget att undersöka denna lämning lite närmare. Efter framrensning gjorde hon ett tvärsnitt genom hela anläggningen. Själva gropen var seg att gräva ut eftersom den var fylld med mängder av obränd lera och gropen var både lång och djup. Den brända leran i ena kanten visade sig vara en ugn som var anlagd i en fördjupning i leran. Man kunde se flera skikt med rödbränd lera, varvade med tunna lager av träkol och sot/aska. Vad använde man ugnen till? Vi kunde inte komma på något definitivt svar, kanske för rostning av säd, kanske för rökning av mat. Molly tog flera makroprover från de olika lagren som vi hoppas kommer att peka åt någon riktning. Nästan ända nere i botten av ugnen fann hon en lång järnkniv.
DSC_0058
Den stora lergropen med en ugn.

DSC_0062
Halva anläggningen är nu undersökt. Man ser att ugnen använts upprepade gånger för upphettning.

DSC_0075
En stor järnkniv dök upp precis i kanten på ugnen, Molly pekar ut platsen. Vad skar man med kniven?

DSC_0080
Nu är snart ugnsgropen tömd på sitt innehåll.

Analysera trätunnor från Skånemarknaden

Tunna efter tunna efter tunna. Inte så konstigt att det blir många sådana, på en plats som ingått i Skånemarknaden och där det under delar av året har packats sill så att gälarna rykte. Men, det ska sägas direkt att vi hittade inga hela tunnor, i bästa fall bara den nedre fjärdedel som bevarats tack vare att den varit i kontakt med väta. Tänk om tunnorna skulle kunna säga oss mer, än att de på olika sätt använts i sillhanteringen?

Vi hittade drygt tjugo tunnor, varav några var fullkomligt uppluckrade och bara bestod av en brun smet. Mer intakt trä har vi kunnat ta tillvara från tio tunnor och nu lämnar vi prover från dessa till analys. En expert ska få titta närmare på träslag, men också utifrån årsringar göra en bedömning av när det träd som använts kan ha fällts samt till och med om det går att bedöma var trädet har vuxit.

DSC_0214

Delar av en tunna som vi tog upp under utgrävningen i Falsterbo. Titta extra noga längst ner på stavarna i mitten, där kan man se ett bomärke. Både tunnbindare och sillhandlare lär ha satt märken på tunnorna, som en slags kvalitetsstämpel. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

På så vis hoppas vi får intressant information om vilket träslag som man föredragit när man bundit tunnorna, en närmare datering av dem plus i bästa fall en vink om det rör sig om trämaterial/tunnor som varit på vift någon annanstans innan de hamnat i Falsterbo. Det sägs ju, att det inte bara var sill, pengar och lokalproducerade varor som bytte ägare och/eller transportmedel här, utan också mer långväga handelsgods.

DSC_0225

I brådskan sista dagen i fält hittade vi den här tunnan. Sofia försöker få fram den innan vattnet väller in från sidorna. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vi har grunnat en hel del på varför man över huvudtaget har grävt ner så pass många tunnor. Det här är för övrigt inte den enda platsen i Falsterbo där man stött på tunnor, som satts ner i gropar, det har man hittat på många ställen och i stora mängder. De flesta av våra tunnor hade en massa hål i botten eller långt nere på stavarna. Ibland fanns ingen botten alls. Antingen måste det vara för att något ska rinna ut – eller rinna in. Vi har knappt hittat några fiskben alls, så just dessa tunnor kanske inte har använts till sillförvaring. Vi har heller inte upptäckt några direkt spår av att tunnorna skulle ha använts som toaletter… När vi undersökte tunnorna på plats märkte vi att vatten snabbt sipprade in och fyllde dem. Kanske har det varit meningen att de ska dra in vatten, inte främst för att dricka, men kanske för att tvätta i. Hade jag gällat eller saltat några tusen sillar om dagen så hade jag verkligen velat skölja händerna ibland!