Monthly Archive for maj, 2015

Page 2 of 3

Per, Ola och jakten på ett svunnet landskap

Vår undersöknings viktigaste infallsvinkel är att kartlägga bronsålders- och järnåldersmänniskans hushållsekonomi i ett ekologiskt landskapsperspektiv. Det är lätt att föreställa sig att det kuperade backlandskapet har varit svårt att bedriva jordbruk i, men att det däremot kan ha lämpat sig bättre för kreatursdrift. Vi vet däremot inte med säkerhet att så varit fallet.

Vi vill gärna få reda på vad basen i människans hushållsekonomi har varit, vilka grödor man har odlat och hur stor andel av näringsfånget som odlingen har varit i förhållande till kreaturshållning.

Hursomhelst har människans mångtusenåriga närvaro kraftigt påverkat och förändrat landskapet, exempelvis genom avskogning, uppodling och betesdrift. Växtarter har utplånats och nya har tillkommit allt eftersom biotoperna förändrats. Genom att analysera fröer och pollen ur de prover vi samlar in kan vi få en bild av människans roll i denna förändringsprocess. Hushållsavfall och inte minst djurben, som är spår efter vad man ätit, berättar för oss hur djurhållningen sett ut. Därigenom kan vi få svar på vilka djurarter som funnits på gårdarna, i vilken omfattning djurhållningen bedrivits och hur människan valt att prioritera sitt näringsfång i förhållande till det omgivande landskapets karaktär.

_DSC0300

Ola Magnell förevisas en del av det benmaterial som Lotten Haglund insamlat från en avfallsgrop. Per Lagerås lyssnar intresserat. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Igår var två av specialister på plats för att diskutera med oss hur vi bäst får svar på våra frågor. Per Lagerås är paleoekolog och analyserar framförallt pollen, sädeskorn, fröer och annat växtmaterial, medan Ola Magnell är animalosteolog, det vil säga specialist på djurben. Tillsammans är de nyckelfigurer som ni kommer att få bekanta er med fler gånger framöver. Inte minst kommer de att vara med vid undersökandet av de brunnar som vi tidigare berättat om. Just brunnsmiljöer är nämligen ypperliga när det gäller bevarande av pollen- och frömaterial. Vattnet leder också till goda bevaringsförhållanden för benmaterial, så förhoppningsvis kommer även Ola att få fram ett material att analysera.

Till vår lycka har vi nu identifierat flera brunnar, alla norr om Bolmersvägen i det område som vi innan undersökningen pekat ut som just ett möjligt brunnsområde!

/Adam

_DSC0305

Per Lagerås dokumenterar och provtar en utdränerad och överplöjd torvbildning. I torven hoppas han hitta ett bevarat frö- och växtmaterial som kan bistå i rekonstruerandet av det omgivande landskapet och dess artsammansättning. Ola Magnell hittade märgspaltade och styckade benfragment från nötkreatur och häst i samma torvbildning. Hästbenet antyder att det rör sig om måltidsrester från brons- eller järnålder. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Östra Fyrislund

År 1993 upptäcktes de första boplatslämningarna i det område som arkeologiska Uppdragsverksamheten skall börja undersöka med start 1 juni i år. Det rör sig om tre boplatser med en sammanlagd yta på över 40 000 kvadratmeter belägna inom området Fyrislund i Uppsalas sydöstra utkant. Platserna skall under åren som kommer, bebyggas av Uppsala kommun och därför kommer vi att finnas på plats för att undersöka spåren av de som en gång bebodde området, långt innan historien om Uppsala startade. Boplatserna har lämningar från perioden yngre bronsålder till yngre järnålder och inom boplatserna finns både hus, brunnar, hägnader, ugnar för matlagning och grophus.

Ett stort antal fornlämningar från äldre och yngre järnålder, både boplatser och gravplatser, är undersökta eller kommer att bli undersökta de kommande åren i denna del av Uppsala. Inom en snar framtid kommer området kring östra Fyrislund således att vara en av de bäst undersökta, sammanhängande järnåldersmiljöerna i Mälarområdet, och därmed ett nyckelobjekt i forskningen kring socioekonomiska strukturer och samhällsorganisation i ett tätbefolkat område med flerkärnig bebyggelsestruktur under denna tidsperiod. De föreliggande undersökningarna har särskild stor potential för att belysa föränderliga och bestående skeenden/strukturer under järnålder i ett lokalt perspektiv, och för att bidra med ny kunskap kring hur människor som bott nära varandra organiserat sina livsmiljöer och nätverkat med varandra.

Vendels svarta jord

Vendel

 

Under våren 2014 genomförde vi en arkeologisk schaktningsövervakning i de centrala och fornlämningsrika delarna av Vendels socken i norra Uppland. Anledningen var ledningsarbeten på en sträcka på drygt två kilometer.

Ingen ny båtgrav påträffades!! Men… fornlämningar framkom i princip i samtliga schakt, i form av bl.a. tjocka och mörka kulturlager, stolphål, kokgropar och härdar. Äldst bland lämningarna var ett fyndrikt lager från mellanneolitikum som innehöll keramik, stenartefakter samt ben av fisk (även fjäll!), fågel och däggdjur. Dateringarna i övrigt sträcker sig troligen från bronsålder fram till modern tid. Fornlämningarna avspeglar boplatser och gårdar, några fynd kan även härröra från skadade eller förstörda gravar.

Uppdraget visar att ett vidsträckt, sammanhängande och välbevarat fornlämningskomplex döljer sig under markytan i Vendelbygdens centrala delar. De nyupptäckta fornlämningarna är välkomna inslag för att diskutera Vendels äldre historia, i synnerhet bronsålder och äldre järnålder som hittills varit föga framträdande i bygden.

Rapporten kan du ladda ner från Samla

Figur 11Gropar med bränd fyllning

Figur 21Mellanneolitisk keramik

 

Tidigmedeltida hus i Hjärup

Ur det som från början mest ser ut som spridda mörka fläckar i jorden har nu minst ett tidigmedeltida hus utkristalliserat sig. Huset har varit byggt med jordgrävda stolpar, där väggarna har burit hela husets tyngd. Detta innebär ett skifte från äldre traditioner då det vanliga under förhistorisk tid var att kraftiga stolpar inuti husen bar upp taket. Huset daterar vi bland annat med hjälp av Östersjökeramik, som hittats i groparna där stolparna har stått. Just den här typen av keramik var vanlig under ett par hundra år, mellan ca 1000 – 1200 e Kr. Huset som vi nu undersöker i Hjärup kan troligen dateras till 1100-talet och berättar om en återetablering på platsen. Efter att storgården strax västerut försvann i mitten av 1000-talet odlades marken under ett par generationer men sedan valde man åter att bosätta sig i området.

På fotot står Sofia inne i det tidigmedeltida huset i Hjärup. Groparna efter de jordgrävda stolparna har markerats med små ”kubbar” för att visualisera storlek och form.  Huset har varit ca 5 meter brett.  Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.

På fotot står Sofia inne i det tidigmedeltida huset i Hjärup. Groparna efter de jordgrävda stolparna har markerats med små ”kubbar” för att visualisera storlek och form. Huset har varit ca 5 meter brett. Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.


Idag har vi haft besök av Torbjörn Brorsson, Kontoret för keramiska studier, som hjälper oss att bestämma keramikens ålder och proveniens.  Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.

Idag har vi haft besök av Torbjörn Brorsson, Kontoret för keramiska studier, som hjälper oss att bestämma keramikens ålder och proveniens. Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.

Djupt under jorden fann vi källan som släckt deras törst

Att landskapet kring Östra Grevie bildats under dramatiska former vittnar inte minst de många dödishålorna och de böljande backformationerna i omgivningarna om. Vi visste sedan våra provundersökningar att dagens marknivå och förhållandevis plana topografi inte ger en rättvisande bild av hur landskapet sett ut under svunna tider. Naturlig erosion och årtusenden av jordbrukande har gjort att jorden förflyttats och bidragit till att topografin ständigt förvandlats. För att få grepp om den ursprungliga topografin arbetar vi i projektet bland annat med att ta fram en terrängmodell (se tidigare bloggpost). Genom den kan vi fånga upp de otaliga mikrotopografiska svackor som berikat området, men även illustrera den omfattande matjordspålagring som över tid skett i den norra delen av området.

Häromdagen fick den 25-ton tunga grävmaskinen arbeta på högvarv, då vi schaktade oss ned i en svacka som till synes inte hade något slut. Kubikmeter efter kubikmeter matjord slukades av grävskopan, och närmast oändliga dumperlass transporterades bort allteftersom vi arbetade oss längre och längre ned. På ett djup överstigande två meter från dagens marknivå ändrade matjorden däremot karaktär och enstaka stänk av träkol, bränd lera och skörbränd sten kunde skönjas. Det stod då klart för oss att detta inte var en naturlig svacka bildad av inlandsisens framfart. Istället kunde vi konstatera att vi plötsligt stod nere i en brunn med en cirka 18 m vid mynning!

DSC_1094

Kennet står i den kraterlika svacka, i vars botten vi hittade en brunnsanläggning med datering i yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0). Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sannolikt har människan utnyttjat de hydrologiska egenskaper som en, från början, naturlig svacka erbjudit. Genom att förstärka svackan och anlägga en vattenförande grop i svackans mitt har det varit möjligt att utvinna vatten från platsen. Det är inte långsökt att tänka sig att det är invånarna på den gård som är belägen ca 40 m söder om brunnen som varit initiativtagarna till dess anläggande. Gården har vi sedan tidigare daterat till yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0), vilket visade sig stämma väl med de fynd som insamlades ur brunnens fyllning, nämligen flera lerblocksfragment såväl med som utan ornamentik. Därtill hittade Kennet även en fin bronsring i samband med metalldetektering. Längre fram kommer vi att undersöka brunnen i sin helhet, då vår paleoekolog Per Lagerås kommer för att bistå oss i dokumentation och provtagning. Genom att analysera pollen och fröer som ansamlats i brunnens bottensediment hoppas vi få svar på hur det omgivande landskapet sett ut, det vill säga vilka träd och buskar som förekom, samt vilka grödor som odlats på de omgivande fälten.

/Adam

DSC_1084 

Kennet Stark visar upp den bronsring som han genom metalldetektering hittade i brunnsfyllningen. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.