Monthly Archive for oktober, 2016

Page 2 of 2

Sveriges äldsta ansikten

Ett ansikte eller djurhuvud? Eller en blandform mellan djur och människa?

Ett ansikte eller djurhuvud? Eller en blandform mellan djur och människa?

På en ovanligt välbevarad stenåldersboplats i Åkersberga norr om Stockholm, har arkeologer hittat några av Sveriges äldsta kända avbildningar av människor. Lerfigurerna är 4500 år gamla.

– Vi har hittat ett tiotal människoliknande figurer vilket gör detta till landets största samling. Dessutom har vi påträffat ett 20-tal lerfigurer som föreställer djur – vanligtvis brukar man hitta någon enstaka på likande boplatser. Figurerna är ovanligt välbevarade och av hög kvalitet, säger arkeologen Niclas Björck från Statens historiska museer.

En av de unika lerfigurerna föreställer en kvinna, där bröst och förmodade detaljer av klädedräkten är framträdande. Dekoren på kläderna, som ser ut som prickar, kan vara avbildningar av sältandspärlor, något man hittat i samtida gravar på Gotland. Kanske föreställer figuren rentav en blandning av säl och kvinna, med koppling till tidens mytologi.

En kvinna med framträdande bröst och klädedräkt, markerad med punkter.

En kvinna med framträdande bröst och klädedräkt, markerad med punkter.

På några av de andra lerfigurerna kan man se detaljer som frisyr, skägg, ögon och näsa.

Fynden gjordes i en skogsbacke i ett villaområde i Åkersberga, som under stenåldern var en ö i ytterskärgården. Här bodde säljägare och fiskare i hyddor, som arkeologerna nu undersöker. Stranden användes som deras vardagsrum, kök och verkstadsplats. Mängder av fynd har gjorts, däribland pilspetsar, mejslar, malstenar och sänke till fiskenät.

Boplatsen är väldigt välbevarad, vilket gör den unik för Skandinavien. Den dateras till gropkeramisk kultur som existerade 3500-2300 f. Kr.

Forntida frisyr syns på denna lerfigur.

Forntida frisyr syns på denna lerfigur.

– Lerfigurer är typiska för den gropkeramiska kulturen. Förutom människa avbildas ofta säl, björn, älg, orm, svin och fågel. Eftersom gropkeramikerna försörjde sig som jägare, var djur förutsättningen för deras överlevnad, säger Niclas Björck.

Vad lerfigurerna fyllt för funktion är oklart. De kan vara kopplade till jaktmagi. Kanske hade jägarna totemdjur, alltså djur som de kände sig besläktade med? Det skulle kunna förklara de figurer som har form av både människa och djur.

– Lerfigurerna är av en typ som förekommer både i Finland och Ryssland och är troligen ett uttryck för ett vida spritt trossystem med ursprung i äldre stenåldern. Jag tror att det handlar om mer än jaktmagi, eftersom bildvärlden är enhetligt uttryckt över så stora områden. Lerfigurerna har kanske illustrerat berättelser som förklarat världen och människornas plats i tillvaron, menar Niclas Björck.

En man med tillbakalutat huvud och välvårdat skägg. Notera näsan.

En man med tillbakalutat huvud och välvårdat skägg. Notera näsan.

Tre gårdslägen i Fjelie by

Nu har vi grävt i 6 veckor och börjar få ett grepp om undersökningsytan. Vi vet att det är tre av byns gårdar som legat här: gård 18, 19 och 22 och ser redan att bevarandegrad och lämningarnas karaktär skiljer sig mellan de olika gårdslägena.

Bäst bevarat är lämningarna på det mellersta gårdsläget (gård 19). Här har vi undersökt rester efter en östvästlig huvudbyggnad i söder som flankerats av nordsydliga längor på ömse sidor.  I norr har en östvästlig länga legat som vi endast hittat sporadiska rester av. Den norra och västra längan har ännu inte dokumenterats och syns därför inte på kartbilden. Byggnaderna har ramat in en gårdsplan där vi träffat på flera brunnar, gropar och stenläggningar. De byggnadsrester och fynd som vi hittills har fått fram här daterar vi till 1600- och 1700-talet. Byggnaderna har legat på stensyll och har i flera fall byggts på ett fundamenteringslager av lera. De har varit indelade i flera rum – troligen med olika funktion. I den södra byggnaden finns lämningar efter flera ugnar. Under huvudbyggnaden i söder finns spår efter ett medeltida hus, som vi just nu är i färd med att rensa fram.

På de andra gårdslägena ser vi samma mönster av gårdsbyggnader som ramat in en gårdsplan med brunnar och gropar. På gårdsläge 18 finns väldigt lite kvar av 1600- och 1700-talshusen, men desto mer har vi av medeltida lager och fynd. De mest välbevarade lämningarna visar på omfattande spår av eld form av svarta träkolsrika jordlager varvade med rena lerlager. Fortfarande gäckar frågan oss vad det är man har sysslat med i huset som avsatt dessa brandlager. Har det varit samma verksamhet i hela huset eller olika i skilda rum? Har husets funktion förändrats över tid?

Inom läget för gård 22 är lämningarna mer fragmenterade, troligen pga topografiska förutsättningar. Här har heller inte påträffats några tecken på att det funnits en gård under medeltid utan snarast har gården bara existerat under 1700-talet.  Det finns alltså tydliga tecken på att bebyggelsen etablerats vid olika tidpunkter på de olika gårdslägena.

//Katalin & Sofia

På 1770-års karta är de tre gårdarna som vi undersöker i Fjelie inringade.

De tre gårdslägena som vi undersöker i Fjelie i närbild på 1770-års karta.

 

Här syns de arkeologiska spåren vi hittills har identifierat och mätt in i vår databas. De röda linjerna anger hur vi tolkat läget på de olika byggnaderna som vi identifierat fram till idag.

Här syns de arkeologiska spåren vi hittills har identifierat och mätt in i vår databas. De röda linjerna anger hur vi tolkat den rumsliga utbredningen för de olika byggnaderna som vi identifierat fram till idag.

En första utvärdering i Vikhem

skiktvis_detektering

Vegetationsskiktet har avlägsnats och metalldetektering av matjorden utförs.

Ni som läser våra inlägg i facebook har förstått att insamling och analys av metallföremål är en viktig del av Vikhemsprojektet. Det hänger samman med de fina resultat som uppnåddes vid förundersökningen, där delar av fornlämningsområdet avsöktes med metalldetektor. Ett femtiotal föremål med datering till järnåldern kunde tas tillvara redan då.

De frågor vi hoppas kunna belysa och diskutera utifrån metallföremålen rör både bosättningen i sig och dess relationer med andra bosättningar och i synnerhet då centralplatsen i Uppåkra. Vilka sociala skikt var representerade i Vikhem? Tillverkades metallföremål på plats? Vad säger metallföremålen om relationerna mellan Vikhem och Uppåkra?

Efter två veckor har Kennet och Iohannes som utför detektoravsökningarna funnit och mätt in ytterligare cirka 175 järnåldersföremål. Yngre föremål, främst knappar, kopparmynt samt plomber och kulor av bly från cirka 1500-1900 samlas också in och hänförs till ett rutsystem. Även sentida metallskrot – så här långt cirka tio kilo – tas tillvara men skickas till återvinningscentralen. Ett litet bidrag till en bättre miljö!

Metodiskt arbetar vi enligt följande: All växtlighet togs bort. Därefter detekteras hela fornlämningsområdet. När schaktning påbörjas banar grävmaskinerna av de översta 10-20 centimetrarna av matjorden varefter detektering sker. Slutligen detekteras lämningarna som framkommer under matjorden: grophus, långhus, gropar med mera. Vid detektering av matjorden kontrolleras endast ett urval indikationer på järnföremål medan indikationer på andra metaller grävs fram regelmässigt.

Så här långt utgörs nästan 25 % av fynden av dräktspännen. De 44 spännen som har identifierats fördelar sig preliminärt på följande typer och perioder:

Period Typ Antal
Yngre romersk järnålder

200-400 e Kr.

Armborstfibula 2
Folkvandringstid

400-550 e Kr.

Korsformig fibula

Reliefspänne

3

3

Vendeltid

550-800 e Kr.

 

 

 

 

Litet likarmat spänne

Näbbfibula

Övergångsformer

Cirkelformigt plattspänne

S-formigt spänne

Ovalt spänne

Genombrutet plattspänne

Fågelbrosch (vendelkråka)

9

14

4

1

3

1

1

1

Tidig Vikingatid

800-cirka 900 e Kr.

Treflikigt spänne

Stort likarmat spänne

1

1

 

I övrigt har vi identifierat delar av vendeltida sköldtornar (2 st), remändebeslag (3 st), en dräktnål och ett hjaltformigt föremål. Från tidig vikingatid märks mynt (4 st) och delar av nycklar (3 st). Ett 15-tal viktlod har också tagits tillvara, varav flertalet är tablettformiga. Sannolikt ska de ses i relation till fynd av diverse tenar, barrar, smältor och gjuttappar, vilka visar att metallhantverk har ägt rum på platsen.

armborstfibula

En av de båda armborstfibulorna som än så länge påträffats i samband med undersökningen.

Den bild som från och med förundersökningen allt tydligare växer fram, är att bosättningen etableras under 200-talet e Kr. Den tycks sedan vara kontinuerligt i bruk fram till 900-talets inledande del. Några föremål, till exempel en sköldtorne (se facebook-inlägg http://www.facebook.com/arkeologivikhem) är att betrakta som praktföremål, medan flertalet får anses vara tämligen ordinära och i en del fall förmodligen tillverkade på platsen. Metallhantverket och praktföremålen antyder att ett övre socialt skikt är representerat på boplatsen, i form av en storgård.

Ser vi till metallföremålens spridning så finns de inom i stort sett hela det fem hektar stora fornlämningsområdet, dock med vissa koncentrationer. Först efter avslutad schaktning kommer vi att kunna utvärdera detta mönster.

Avslutningsvis väcks frågan: hur representativt är Vikhem när det gäller metallföremålen? Senare års resultat pekar faktiskt på att det finns flera bosättningar kring Uppåkra med många metallfynd från och med 500-talets senare del. Vad vi vet idag är de något äldre fynden, från romartid och folkvandringstid mer sällsynt förekommande utanför centralplatsen i Uppåkra. Kanske är det denna aspekt av Vikhem som är mest iögonfallande just nu?

/Bengt Söderberg