Min dagliga fornlämning

Hur många gånger har jag kört förbi den här fornlämningen? Jag skulle tippa… kanske femtusen gånger? Eller är det sextusen? Låt säga tusentals. Den ligger på min väg mellan hemmet och kontoret, för att inte tala om hemmet och biblioteket, affären och simhallen. Så det blir ju några ”skådningar” i veckan.

Just idag var den sällsynt suggestiv, höljd i isdimma som förgylldes av den uppgående solen, en trädallé i bakgrunden. Ooo, fint… Det fick bli ett tjyvstopp på en markväg och en rapp utryckning med mobilkameran.

Fornlämningen är inskriven i FMIS under det föga smickrande namnet Stenhögen och ungefär så ser den också ut. Några stenblock skevar nätt och jämnt upp över det risiga, högvuxna gräset, men anar en ytterst flack kulle. Den ligger bara drygt tjugo meter ifrån väg 104 mellan Kävlinge och Västra Karaby (i västra Skåne), men jag skulle tro att de flesta som kör förbi knappt uppfattar den, än mindre tänker ”Kolla, en dubbelgånggrift”.

 

Dubbelgånggriften Kävlinge 1:1

Dubbelgånggriften Kävlinge 1:1

Fornlämningen (RAÄ Kävlinge 1:1) undersöktes 1919 av Folke Hansen (som har undersökt massor av megalitgravar i närområdet). Den östra kammaren mätte cirka 3,75×2,5 meter och bestod av sju block – gång saknades. Den västra kammaren var cirka 3×2 meter stor och utgjordes av åtta block. Från denna ledde en kort gång, i form av ett par block, åt söder. Flertalet hällar är skadade av stensprängning. Några takhällar har inte påträffats.

När Hansen undersökte kamrarna visade det sig att de redan hade grävts i och att alltihop var omrört. Men han hittade keramikskärvor från kärl, utan någon dekor, en hjärtformig pilspets, några mindre skelettdelar, ett skifferhänge, en flintskära och en halv bärnstenspärla i form av en liten dubbeleggad yxa.

Nästan sjuttio år senare gjordes en så kallad seminariegrävning vid högen, varvid man hittade ytterligare keramikfragment (sammanlagt 9000 stycken enskilda skärvor, som man räknar med kommer från 260 olika kärl), men också tvärpilar, slipade flintyxor, bergartsyxor samt brända ben. FMIS har registrerat ett större område kring dubbelgånggriften som ”boplats”, men vad som egentligen döljs under marken är oklart.

Namnet Stenhögen har man hittat på kartor från början av 1800-talet, men i arkeologikretsar är den mer känd som ”Annehill”, en av tre kända dubbelgånggrifter i Skåne. Magnus Andersson har skrivit mer om gånggriften och dess arkeologiska miljö i sin avhandling från 2003 ”Att skapa plats i landskapet. Tidig- och mellanneolitiska samhällen utmed två västskånska dalgångar”.

Själv lär jag fortsätta att köra förbi Kävlinge 1:1 ganska ofta. Fornlämningen är fin även utan isdimma och gryningsljus.

0 Response to “Min dagliga fornlämning”


Comments are currently closed.