Author Archive for Adam Bolander

Page 2 of 2

Beden, Kungsbetet och något kring hästens betydelse i Vikhem

Jordarterna på slätten närmast Uppåkra domineras av moränleror som är synnerligen väl lämpade för spannmålsodling. I första hand odlade man korn, som kunde mätta många munnar och som var en av förutsättningarna för centralplatsens uppkomst och fortsatta existens.

I Vikhem rådde andra förutsättningar. Platsen ligger i ett stråk med lättare jordar, s.k. glacifluviala sediment. Utmed de närbelägna vattendragen Sege å och Torrebergabäcken fanns stora våtmarksområden och sammantaget var förutsättningarna för djurhållning särskilt goda. Detta märktes också av resultaten från förundersökningarna, då djurben från i synnerhet nöt och häst togs tillvara. I tre gropar påträffades dessutom kranier av häst som var prydligt nedlagda tillsammans med hästens nedre extremiteter. En av groparna daterades till folkvandringstid (400-550 e. Kr.) och syns på fotografiet nedan.

De tre groparna tolkades som lämningar efter hästoffer: efter rituella måltider offrades de köttfattiga delarna av hästarna till gudarna. Det kan då ligga nära till hands att tänka sig att hästuppfödning var av särskild betydelse för människorna i Vikhem. Kanske var det rentav en specialiserad verksamhet och en del i ett utbyte med Uppåkra?

hastoffergrop2

Hästoffergrop i Vikhem. Foto av Caroline Hulting Lindgren, CMB Uppdragsarkeologi AB

I föregående blogg nämnde vi att det finns en ansamling av hus strax söder om Vikhem som heter Beden. Bebyggelsen växte fram efter skiftena under 1800-talet, då grunden lades till en större befolkningsökning. Namnet kommer sig av att man tog en gammal betesmark i anspråk.  Gatunamn som Dragonvägen och Husarvägen anspelar på att området användes av husarerna som rastplats och betesmark. I öster sluter Beden an till Kungsbetet som är en strimma av allmänningsmark mellan Lund och Genarp, vilken anses ha varit en landsväg med tillhörande bete. Kartan nedan visar allmänningens utsträckning i området kring Vikhem.

Det finns förstås olika åsikter om hur långt tillbaka i tiden Beden och Kungsbetet kan föras, men mer allmänt stärker de ju uppfattningen om djurhållningens betydelse för Vikhemsborna. Så är det faktiskt fortfarande: De många hästgårdarna som idag finns på Beden förvaltar ett historiskt arv. Slutligen är det intressant att konstatera att Vikhem ligger alldeles invid en gammal vägled till Lund, som passerade förbi Uppåkra! Mer om vägarna i en kommande blogg.

kungsbetet_cut

Kongs Betet till Staffentorp, Näfvitshög och Grevie byar. Skifteskarta från 1806 med vårt undersökningsområde markerat (röd linje)

/Bengt Söderberg

En första utvärdering i Vikhem

skiktvis_detektering

Vegetationsskiktet har avlägsnats och metalldetektering av matjorden utförs.

Ni som läser våra inlägg i facebook har förstått att insamling och analys av metallföremål är en viktig del av Vikhemsprojektet. Det hänger samman med de fina resultat som uppnåddes vid förundersökningen, där delar av fornlämningsområdet avsöktes med metalldetektor. Ett femtiotal föremål med datering till järnåldern kunde tas tillvara redan då.

De frågor vi hoppas kunna belysa och diskutera utifrån metallföremålen rör både bosättningen i sig och dess relationer med andra bosättningar och i synnerhet då centralplatsen i Uppåkra. Vilka sociala skikt var representerade i Vikhem? Tillverkades metallföremål på plats? Vad säger metallföremålen om relationerna mellan Vikhem och Uppåkra?

Efter två veckor har Kennet och Iohannes som utför detektoravsökningarna funnit och mätt in ytterligare cirka 175 järnåldersföremål. Yngre föremål, främst knappar, kopparmynt samt plomber och kulor av bly från cirka 1500-1900 samlas också in och hänförs till ett rutsystem. Även sentida metallskrot – så här långt cirka tio kilo – tas tillvara men skickas till återvinningscentralen. Ett litet bidrag till en bättre miljö!

Metodiskt arbetar vi enligt följande: All växtlighet togs bort. Därefter detekteras hela fornlämningsområdet. När schaktning påbörjas banar grävmaskinerna av de översta 10-20 centimetrarna av matjorden varefter detektering sker. Slutligen detekteras lämningarna som framkommer under matjorden: grophus, långhus, gropar med mera. Vid detektering av matjorden kontrolleras endast ett urval indikationer på järnföremål medan indikationer på andra metaller grävs fram regelmässigt.

Så här långt utgörs nästan 25 % av fynden av dräktspännen. De 44 spännen som har identifierats fördelar sig preliminärt på följande typer och perioder:

Period Typ Antal
Yngre romersk järnålder

200-400 e Kr.

Armborstfibula 2
Folkvandringstid

400-550 e Kr.

Korsformig fibula

Reliefspänne

3

3

Vendeltid

550-800 e Kr.

 

 

 

 

Litet likarmat spänne

Näbbfibula

Övergångsformer

Cirkelformigt plattspänne

S-formigt spänne

Ovalt spänne

Genombrutet plattspänne

Fågelbrosch (vendelkråka)

9

14

4

1

3

1

1

1

Tidig Vikingatid

800-cirka 900 e Kr.

Treflikigt spänne

Stort likarmat spänne

1

1

 

I övrigt har vi identifierat delar av vendeltida sköldtornar (2 st), remändebeslag (3 st), en dräktnål och ett hjaltformigt föremål. Från tidig vikingatid märks mynt (4 st) och delar av nycklar (3 st). Ett 15-tal viktlod har också tagits tillvara, varav flertalet är tablettformiga. Sannolikt ska de ses i relation till fynd av diverse tenar, barrar, smältor och gjuttappar, vilka visar att metallhantverk har ägt rum på platsen.

armborstfibula

En av de båda armborstfibulorna som än så länge påträffats i samband med undersökningen.

Den bild som från och med förundersökningen allt tydligare växer fram, är att bosättningen etableras under 200-talet e Kr. Den tycks sedan vara kontinuerligt i bruk fram till 900-talets inledande del. Några föremål, till exempel en sköldtorne (se facebook-inlägg http://www.facebook.com/arkeologivikhem) är att betrakta som praktföremål, medan flertalet får anses vara tämligen ordinära och i en del fall förmodligen tillverkade på platsen. Metallhantverket och praktföremålen antyder att ett övre socialt skikt är representerat på boplatsen, i form av en storgård.

Ser vi till metallföremålens spridning så finns de inom i stort sett hela det fem hektar stora fornlämningsområdet, dock med vissa koncentrationer. Först efter avslutad schaktning kommer vi att kunna utvärdera detta mönster.

Avslutningsvis väcks frågan: hur representativt är Vikhem när det gäller metallföremålen? Senare års resultat pekar faktiskt på att det finns flera bosättningar kring Uppåkra med många metallfynd från och med 500-talets senare del. Vad vi vet idag är de något äldre fynden, från romartid och folkvandringstid mer sällsynt förekommande utanför centralplatsen i Uppåkra. Kanske är det denna aspekt av Vikhem som är mest iögonfallande just nu?

/Bengt Söderberg

 

Arkeologi i Vikhemsområdet

20160512_082007_blogg

Bilden visar en stubbåker i den södra utkanten av Staffanstorp i sydvästra Skåne. Den sista skörden har bärgats: jordhögar och hus skvallrar om att förändring är på gång. Under 2017 påbörjas etapp IV i utbyggnaden av Vikhemsområdet. På sikt ska omkring tusen personer bo och leva här. Utbyggnaden innebär också att man knyter an till ett platsbruk med gamla anor.

Den lilla ”höjd” som fotografen står på ligger nämligen på en järnåldersboplats som ska undersökas med start i slutet av september. Av förundersökningarna att döma har människor bott här från romersk järnålder (ca 200 e. Kr.) och ända fram in i vikingatiden (800-1050 e. Kr.). Spår efter hus och olika aktiviteter finns inom hela den fem hektar stora boplatsen. Några fynd framstår som särskilt spännande: skelettdelar av offrade hästar, påkostade dräktsmycken och ett frankiskt mynt från 800-talet visar att resursstarka människor med omvärldskontakter bodde och verkade på platsen.

I kommunens information om Vikhemsområdet framhålls det fördelaktiga läget i förhållande till Malmö och Lund. Men under järnåldern var det närheten till centralplatsen i Uppåkra som gällde. Ett mål med den nu aktuella undersökningen i Vikhem är just att belysa förhållandet mellan centralplats och kringliggande boplatser.  På vilka sätt drog man nytta av varandra?

Vi hoppas att kunna diskutera denna och liknande frågor fortlöpande i vår blogg. Kortare uppdateringar finner du på vår facebooksida: http://www.facebook.com/arkeologivikhem

Följ oss gärna!

Per, Ola och jakten på ett svunnet landskap

Vår undersöknings viktigaste infallsvinkel är att kartlägga bronsålders- och järnåldersmänniskans hushållsekonomi i ett ekologiskt landskapsperspektiv. Det är lätt att föreställa sig att det kuperade backlandskapet har varit svårt att bedriva jordbruk i, men att det däremot kan ha lämpat sig bättre för kreatursdrift. Vi vet däremot inte med säkerhet att så varit fallet.

Vi vill gärna få reda på vad basen i människans hushållsekonomi har varit, vilka grödor man har odlat och hur stor andel av näringsfånget som odlingen har varit i förhållande till kreaturshållning.

Hursomhelst har människans mångtusenåriga närvaro kraftigt påverkat och förändrat landskapet, exempelvis genom avskogning, uppodling och betesdrift. Växtarter har utplånats och nya har tillkommit allt eftersom biotoperna förändrats. Genom att analysera fröer och pollen ur de prover vi samlar in kan vi få en bild av människans roll i denna förändringsprocess. Hushållsavfall och inte minst djurben, som är spår efter vad man ätit, berättar för oss hur djurhållningen sett ut. Därigenom kan vi få svar på vilka djurarter som funnits på gårdarna, i vilken omfattning djurhållningen bedrivits och hur människan valt att prioritera sitt näringsfång i förhållande till det omgivande landskapets karaktär.

_DSC0300

Ola Magnell förevisas en del av det benmaterial som Lotten Haglund insamlat från en avfallsgrop. Per Lagerås lyssnar intresserat. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Igår var två av specialister på plats för att diskutera med oss hur vi bäst får svar på våra frågor. Per Lagerås är paleoekolog och analyserar framförallt pollen, sädeskorn, fröer och annat växtmaterial, medan Ola Magnell är animalosteolog, det vil säga specialist på djurben. Tillsammans är de nyckelfigurer som ni kommer att få bekanta er med fler gånger framöver. Inte minst kommer de att vara med vid undersökandet av de brunnar som vi tidigare berättat om. Just brunnsmiljöer är nämligen ypperliga när det gäller bevarande av pollen- och frömaterial. Vattnet leder också till goda bevaringsförhållanden för benmaterial, så förhoppningsvis kommer även Ola att få fram ett material att analysera.

Till vår lycka har vi nu identifierat flera brunnar, alla norr om Bolmersvägen i det område som vi innan undersökningen pekat ut som just ett möjligt brunnsområde!

/Adam

_DSC0305

Per Lagerås dokumenterar och provtar en utdränerad och överplöjd torvbildning. I torven hoppas han hitta ett bevarat frö- och växtmaterial som kan bistå i rekonstruerandet av det omgivande landskapet och dess artsammansättning. Ola Magnell hittade märgspaltade och styckade benfragment från nötkreatur och häst i samma torvbildning. Hästbenet antyder att det rör sig om måltidsrester från brons- eller järnålder. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.