Author Archive for Annika Willim

Geologins dag i Stripa gruvmiljö

Den nationella invigningen av Geologins dag gick i år av stapeln i Stripa gruvmiljö i Lindesbergs kommun. Föreningen Industrilandskap i Bergslagen genomförde tillsammans med Lindesbergs kommun och Lindesbergs museum ett tvådagars välbesökt program den 12-13 september.

Under en av dagarna var jag och Svante Forenius från GAL inbjudna för att hålla i visningar av gruvmedjan i Stripa. Smedjan är en borrsmedja som var i bruk under mitten av 1800-talet. Smedjan finns både på foton och på kartor, men har under århundradenas gång helt fallit i glömska. Fram till förundersökningen som vi utförde på platsen i augusti 2012 fanns inget kvar som avslöjar en byggnad i området. Men efter idogt grävande finns den slaggstenbyggda grunden idag att beskåda. Innanför grundmurarna vilar golvet och delar av ässjan. Golvet i smedjan innehåller en stor mängd järn och detaljer som innehåller information om byggnadens rumsliga struktur. En fortsatt undersökning på platsen planeras till våren 2015. Smedjan är också anlagd direkt på utjämnat äldre gruvvarp. Ett varp som resultat av 14C-dateringar visade sig höra hemma i 1500-tal. Med andra ord så väntar medeltiden på oss direkt under smedjans grund!

Denna historia fick vi nöjet att berätta i soligt höstväder i Stripas äldre gruvområde. En strid ström av intresserade besökare kom till platsen för utgrävningen. Barn som vuxna ställde en uppsjö av frågor; Hur hittade ni smedjan? Vem var smeden? När ska ni komma tillbaks och gräva? Hur mycket järn fanns det på platsen? Efter vår dag i Stripa kunde vi åka hemåt med insikten att intresset för vår gruvhistoria minst sagt lever!

För att läsa mer om utgrävningarna i Stripa samt projektet med att bena ut områdets äldre gruvhistoria sök på SAMLA och rapporterna: Stripa – från järnmalmsgruva till industriminne, Stripa i tid och rum samt Gruvsmedjan i Stripa.

Annika Willim

DSC_0045DSC_0031

Gruvbrytning i Torshälla

GAL har i dagarna undersökt en gruva med tillhörande lämningar. Platsen är Eskilstuna kommun i utkanten av Torshälla där en bergtäkt ska anläggas. Gruvan ligger otillgängligt i marker med storblockig terräng, men trots detta har man sökt sig hit för prospektering och brytning. Vad som brutits och när är än så länge okänt. Analyser på provtaget material från gruvan ska förhoppningsvis ge oss svaret. Turligt nog påträffades också ett lager med träkol vilket gör det möjligt att  14C-datera verksamheten.

DSC_0555

Gruvhålet.

Gruvhålet är litet, med ett djup på 3,5 meter och en diameter i överytan på ca 4 meter. Trots de anspråkslösa måtten är det tillräckligt stort för att hålet ska kunna gå under benämningen gruva. Spår efter brytteknik finns också i form av borrhål på tre nivåer i väggarna. Gruvan verkar därmed inte ha brutits med hjälp av tillmakning. Vid tömningen av hålet hittades även någon typ av konstruktionsvirke.

I den direkta omgivningen till gruvan fanns även ett skrotstensvarp, 6 m långt och som högst 1,10 m samt en iordningställd aktivitetsyta. Ytan tyder på att man markberett delar av området, kanske för att använda ytan för skrädning av malm.

Med dessa intressant resultat med oss in från fältfasen finns det anledning att återkomma framöver när analyser och efterarbetet kan presenteras.

DSC_0570
Någon form av aktivitetsyta/terrass  omedelbart norr om gruvan, med iordningställd yta av mindre skrotsten lagd med en flat sida uppåt kanter av större stenar i öst och norr.

 

Annika Willim projektledare

Om konsten att undersöka en gruva

Den 11-12 mars anordnar Riksantikvarieämbet en metodkonferens. GAL deltar med ett angeläget ämne, nämligen gruvlämningar. Eva HH kommer inte bara att prata om konsten att arkeologiskt undersöka en gruva utan också betydelsen av att göra det. Gruvdriften i Sverige är mer än 1000 år gammal. Trots att gruvbrytning och metallproduktionen varit en av de viktigaste näringarna i svensk historia har källmaterialets karaktär, med relativt få dokument under dess tidiga tid, vare sig kunnat belysa teknikfrågor, omfattning eller ålder fullt ut. Arkeologin har här kommit med nya rön som i vissa fall helt omkullkastat rådande teorier.

 DSC_137

Gruva vid Sinäs, norr om Heby, Uppland. Undersökt av GAL i rv56 projektet hösten 2013. Foto: Annika Willim

 Idag pågår saneringar av flera av våra gruvområden och det är därför av vikt att de kulturhistoriska värdena tas till vara. Här fordras att natur och kultur samarbetar. Undersökningar av det här slaget kräver en del insatser och ett tvärvetenskapligt samarbete är en förutsättning. Detta är ett av de ämnen som tas upp på metodkonferensen.

Så ni som planerar att besöka Storgatan och RAÄ i veckan har med andra ord två mycket intressanta dagar framför er!

Fig 15 Långgruvan

 Långruvan i Stripa, Västmanland. Inventerad i forskningsprojeket Stripa. Foto: Annika Willim.

//Eva och Annika

 

 

 

Att tolka blästsmedernas spår

Just nu registreras fynden från järnframställningsplatsen norr om Heby som vi undersökte i höstas. På platsen fanns rester efter flera ugnar och slagglager samt eventuellt också malmupplag och rostningsplatser för malmen. Även två så kallade fällstenar hittades. Med det menas stenar som använts som städ för att rensa det färdiga järnet från slagg. Framställningen har skett i liten skala i schaktugnar. Dateringar avslöjar att man arbetat på platsen under yngre bronsålder, men även äldre järnålder.

Fyndmaterialet består nästan uteslutande av slagg och ugnsvägg, vilket är vanligt för just järnframställningsplatser i utmark. Få andra spår efter aktiviteterna brukar finnas. Detta är platser som människor vistats en kortare tid på, och blästsmederna tog helt enkelt med sig sina saker när de lämnade platsen och gick hem.

I registreringen är det viktigt att beskriva de olika slaggtyperna och ugnsväggarna avseende en mängd variabler. Detta görs i en så kallad särskild registrering som är utformad för att fånga upp viktiga detaljer vad gäller fynden. Det är bland annat dessa detaljer som hjälper oss att kunna svara på frågor som: Hur var ugnarna konstruerade? Har de använts under en längre tid? Hur duktig var man på att framställa järn och bygga ugnar?

IMG_9100ugnsvägg

Ugnsväggarna avslöjar många detaljer om hur ugnarna var byggda.

Redan nu kan vi konstatera att slaggerna generellt sett är tunga, vilket är typiskt för den tidiga järnframställningen. Med moderna mått mätt skulle vi säga att järnutvinningen inte fungerat på topp, då en hel del järnoxid stannat kvar i slaggen. Men detta var alltså ett godkänt resultat för tiden. I några ugnsområden kan vi se att ugnarna har reparerats då de gått sönder och att järnproducenterna verkar ha föredragit olika slags magringsmaterial i ugnsväggarna. Vi kan också ana att det funnits ugnar som byggts på olika sätt. Nya upptäckter ställer nya frågor. Som ni ser har vi säkert anledning att återkomma med resultat allteftersom analysarbetet fortskrider.

IMG_9080

Att väga bottenslagger från järnframställningsugnar gör man inte på en vanlig liten fyndvåg.

Er arkeolog bland slaggerna / Mia Englund

Kan man datera slagger? Både ja och nej!

Slagger, dvs. avfall, från järnframställning är ett vanligt massmaterial från många arkeologiska undersökningar. Också när man inte hittar ugnarna för järnframställning där de en gång bildades. Eftersom det finns en mängd former och storlekar kan man undra om det finns någon koppling mellan slaggernas morfologi och kronologi. Delvis är det så, men ofta kan man hitta samma utseende under ett långt tidsspann så det är inte till någon större hjälp för en exakt tidsbestämning. Snarare är det regionala drag som kan avläsas i former och storleker.
Men, eftersom järnframställning kräver stora mängder bränsle kan man ofta hitta träkolsrester inkapslade i slaggerna. Kolbitar som kan dateras med hjälp av kol-14-metoden på samma sätt som annat organiskt material. Det betyder att även om man inte hittar någon ugn kan man datera järnframställningen med hjälp av slaggen.
Som extra bonus kan man via en vedartsanalys av kolbitarna få reda på vilket träslag som användes som bränsle. Ett spännande exempel hittar vi i ett område i Västmanland som heter Röda Jorden, där marken är rödfärgad av malm och där ugnarna en gång i tiden låg tätt. Där använde man under början av järnåldern i princip enbart tall som bränsle – tallar som dessutom alla var ca 30 år gamla!

Hyttan JulitaF1 tvärsnitt 013
Slagg med synliga kolbitar i tvärsnitt. Foto: Annika Willim.

Just nu håller vi på att plocka fram kol för datering av den järnframställningsplats i skogarna norr om Heby i västra delarna av Uppland som vi undersökte under hösten 2013. Kol från både anläggningar och slagger kommer bli viktiga för att kunna få en inblick i metallhantverket och dess utbredning i både tid och rum.

DSC_0135fältbild

Lena Grandin och Annika Willim diskuterar provtagning på undersökningen av järnframställningsplatsen norr om Heby. Foto: Mia Englund.

/ Lena Grandin