Author Archive for Annika

Page 2 of 5

Smycka, väva, kamma, hugga

Nu börjar det bli en hel del påsar med fynd. Arkeologerna undersöker gropar, härdar, stolphål och grophus och hittar föremålen från olika tider när platsen varit bebodd.  Samtidigt ger det inblickar i vad man tillverkat, sysslat med, tyckt om, tappat, slängt och gömt…Låt oss få bjuda på ett urval av vad vi samlat in!

Likarmat spänne

En del av ett likarmat spänne i brons, från vikingatiden. Liknande har hittats i till exempel Uppåkra. Anar man en förgyllning? Det får vi klarhet i, när spännet har konserverats. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Spänne

Del av ett annat spänne i brons, som ser ut att vara från äldre järnålder. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Vävtyngd

En vävtyngd av lera låg i kanten av ett grophus, mot botten. Passar prima, vävtyngder hittar vi ofta i grophus. Tyngden har hängt i änden på varptrådarna i en stående väv. Övriga fynd i samma grophus tyder på att det rör sig om vikingatiden. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Kamfragment

En bit av en kam, gjord av djurben. Hittades i samma grophus som vävtyngden. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

_DSC0044

Stenåldern hugger till! Här är en del av eggen till en slipad flintyxa. Det tog ett par timmar att hugga till yxans form, sedan krävdes sisådär åtta timmar för att slipa den slät och len. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

För barn och vuxna i Östra Grevie

Kolla, en hästsko! Den kan du nog få hittelön för, sa barnen till varandra. Ivriga händer, leriga skor och tusen frågor, när skolbarnen kom en förmiddag och hjälpte till med utgrävningen.

_DSC0012

_DSC0032

Ett myller av arkeologer! Jätteroligt, tyckte många av barnen, och vi också! Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vi ville gärna dela med oss av det roliga med arkeologi, så vi bjöd in ett par tredje-klasser från skolan i Västra Ingelstad (som ligger närmast till Östra Grevie) för att uppleva lite fältarbete. Museipedagogerna Maria och Anette från Trelleborgs museum och Malmö museer förberedde klasserna och visade dem bilder och saker från utgrävningen. Sedan kom varje klass hit till oss ett par timmar vardera, tillsammans med sina lärare och museipedagogerna. Vi hade förberett med spadar, grävskedar och hinkar och visade några gropar som såg ut att kunna bli spännande att gräva i.

_DSC0037

Är det en sten, eller vad? Museipedagogen Maria visade och svarade. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Mycket riktigt hittade barnen en massa saker: keramikbitar, djurben, föremål av järn och flinta. Barnen var jätteproffsiga och sade ”avslag” om flintorna, skrev noga upp groparnas identitetsnummer på påsarna, hade med egna knäskydd och grävde ordentligt djupt, så att de inte skulle missa något.

_DSC0019

Visst är det en hästsko! Det är hemskt roligt att hitta saker – det tycker alla arkeologer. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vad många frågor! Är det här något? Vad är det orange för något? Kolla, är det här kol?! Har dom haft grillfest här, eller? Varför är det grönt på keramiken? Vad är det svåraste du grävt ut? Kan vi aldrig få prova metalldetektorerna?! Vad har det här varit för djur?

_DSC0042

Skärvor av keramik, delar av djurben och saker av järn. En hel hink med fynd blev det, prydligt nedstoppade i fyndpåsar. Den lilla käken i mitten var svår att lista ut. Vilket djur? Så vi fotade, mejlade från fält till djurbensexperten Ola inne på kontoret i Lund och fick bums svar: ”Hej! Det är en underkäke från en liten gris på kring ett år, den har tappat några mjölktänder (framtänder), men har några kvar som den skulle ha tappat ett halvt år senare ifall den fått leva så länge. Hälsningar Ola.” Wow, sa barnen, och tyckte lite synd om den lille grisen. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Det var jätteroligt att träffa er, tycker vi, och vi hoppas att ni blivit riktigt intresserade av arkeologi, förhistoria och historia!

FÖREDRAG:

Torsdagen den 28e maj berättar arkeologen Adam Bolander om arkeologin kring Östra Grevie och om den pågående utgrävningen i synnerhet. Arrangemanget äger rum på Pub Mose i vassen i Östra Grevie, kl 18.30 (föranmälan!). Se mer på Östra Grevie byalags hemsida: http://ostragreviebyalag.weebly.com/.

Analysera trätunnor från Skånemarknaden

Tunna efter tunna efter tunna. Inte så konstigt att det blir många sådana, på en plats som ingått i Skånemarknaden och där det under delar av året har packats sill så att gälarna rykte. Men, det ska sägas direkt att vi hittade inga hela tunnor, i bästa fall bara den nedre fjärdedel som bevarats tack vare att den varit i kontakt med väta. Tänk om tunnorna skulle kunna säga oss mer, än att de på olika sätt använts i sillhanteringen?

Vi hittade drygt tjugo tunnor, varav några var fullkomligt uppluckrade och bara bestod av en brun smet. Mer intakt trä har vi kunnat ta tillvara från tio tunnor och nu lämnar vi prover från dessa till analys. En expert ska få titta närmare på träslag, men också utifrån årsringar göra en bedömning av när det träd som använts kan ha fällts samt till och med om det går att bedöma var trädet har vuxit.

DSC_0214

Delar av en tunna som vi tog upp under utgrävningen i Falsterbo. Titta extra noga längst ner på stavarna i mitten, där kan man se ett bomärke. Både tunnbindare och sillhandlare lär ha satt märken på tunnorna, som en slags kvalitetsstämpel. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

På så vis hoppas vi får intressant information om vilket träslag som man föredragit när man bundit tunnorna, en närmare datering av dem plus i bästa fall en vink om det rör sig om trämaterial/tunnor som varit på vift någon annanstans innan de hamnat i Falsterbo. Det sägs ju, att det inte bara var sill, pengar och lokalproducerade varor som bytte ägare och/eller transportmedel här, utan också mer långväga handelsgods.

DSC_0225

I brådskan sista dagen i fält hittade vi den här tunnan. Sofia försöker få fram den innan vattnet väller in från sidorna. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vi har grunnat en hel del på varför man över huvudtaget har grävt ner så pass många tunnor. Det här är för övrigt inte den enda platsen i Falsterbo där man stött på tunnor, som satts ner i gropar, det har man hittat på många ställen och i stora mängder. De flesta av våra tunnor hade en massa hål i botten eller långt nere på stavarna. Ibland fanns ingen botten alls. Antingen måste det vara för att något ska rinna ut – eller rinna in. Vi har knappt hittat några fiskben alls, så just dessa tunnor kanske inte har använts till sillförvaring. Vi har heller inte upptäckt några direkt spår av att tunnorna skulle ha använts som toaletter… När vi undersökte tunnorna på plats märkte vi att vatten snabbt sipprade in och fyllde dem. Kanske har det varit meningen att de ska dra in vatten, inte främst för att dricka, men kanske för att tvätta i. Hade jag gällat eller saltat några tusen sillar om dagen så hade jag verkligen velat skölja händerna ibland!

Djupt under jorden fann vi källan som släckt deras törst

Att landskapet kring Östra Grevie bildats under dramatiska former vittnar inte minst de många dödishålorna och de böljande backformationerna i omgivningarna om. Vi visste sedan våra provundersökningar att dagens marknivå och förhållandevis plana topografi inte ger en rättvisande bild av hur landskapet sett ut under svunna tider. Naturlig erosion och årtusenden av jordbrukande har gjort att jorden förflyttats och bidragit till att topografin ständigt förvandlats. För att få grepp om den ursprungliga topografin arbetar vi i projektet bland annat med att ta fram en terrängmodell (se tidigare bloggpost). Genom den kan vi fånga upp de otaliga mikrotopografiska svackor som berikat området, men även illustrera den omfattande matjordspålagring som över tid skett i den norra delen av området.

Häromdagen fick den 25-ton tunga grävmaskinen arbeta på högvarv, då vi schaktade oss ned i en svacka som till synes inte hade något slut. Kubikmeter efter kubikmeter matjord slukades av grävskopan, och närmast oändliga dumperlass transporterades bort allteftersom vi arbetade oss längre och längre ned. På ett djup överstigande två meter från dagens marknivå ändrade matjorden däremot karaktär och enstaka stänk av träkol, bränd lera och skörbränd sten kunde skönjas. Det stod då klart för oss att detta inte var en naturlig svacka bildad av inlandsisens framfart. Istället kunde vi konstatera att vi plötsligt stod nere i en brunn med en cirka 18 m vid mynning!

DSC_1094

Kennet står i den kraterlika svacka, i vars botten vi hittade en brunnsanläggning med datering i yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0). Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

Sannolikt har människan utnyttjat de hydrologiska egenskaper som en, från början, naturlig svacka erbjudit. Genom att förstärka svackan och anlägga en vattenförande grop i svackans mitt har det varit möjligt att utvinna vatten från platsen. Det är inte långsökt att tänka sig att det är invånarna på den gård som är belägen ca 40 m söder om brunnen som varit initiativtagarna till dess anläggande. Gården har vi sedan tidigare daterat till yngre bronsålder – förromersk järnålder (900 f.Kr. – 0), vilket visade sig stämma väl med de fynd som insamlades ur brunnens fyllning, nämligen flera lerblocksfragment såväl med som utan ornamentik. Därtill hittade Kennet även en fin bronsring i samband med metalldetektering. Längre fram kommer vi att undersöka brunnen i sin helhet, då vår paleoekolog Per Lagerås kommer för att bistå oss i dokumentation och provtagning. Genom att analysera pollen och fröer som ansamlats i brunnens bottensediment hoppas vi få svar på hur det omgivande landskapet sett ut, det vill säga vilka träd och buskar som förekom, samt vilka grödor som odlats på de omgivande fälten.

/Adam

DSC_1084 

Kennet Stark visar upp den bronsring som han genom metalldetektering hittade i brunnsfyllningen. Foto: Adam Bolander, Statens Historiska Museer.

 

Något hett i Östra Grevie…

Vi börjar väl med att undersöka några grophus, tänkte vi. I en av groparna såg vi att det i ytan låg väldigt mycket orangefärgad lera, så den skilde ut sig litegrann från andra. Varför såg det ut så? Där måste det finnas något särskilt intressant.

Mollie började skrapa undan jordresterna som fyllt igen gropen och mer och mer orangefärgad lera kom i dagern. Till slut hade hon grävt fram som en stor kaka av lera, med på sina ställen fina platta, hårda ytor. Leran har färgats orange och blivit hård när den har varit i kontakt med stark värme, så vi drog snabbt slutsatsen att det rör sig om resterna av någon slags ugn. Frågan är bara vad den använts till. Baka bröd? Bränna keramik? Röka fisk? Hetta upp stenar som kan stoppas ner i vatten, för att koka upp detta?

Mollie lägger ut en tumstock över den orangebrända leran från ugnskonstruktionen. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Mollie lägger ut en tumstock över den orangebrända leran från ugnskonstruktionen. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Gärna en ugn, säger vi, eftersom vi i våra planer inför undersökningen har skrivit in att vi vill undersöka hushållsekonomin på platsen. Det här är ett bra exempel på att man haft olika verksamheter för sig. Hur gammal ugnen är återstår att ta reda på, men den ligger inte långt ifrån Lindas grophus, som är från vikingatiden. Mollie får fortsätta undersöka ugnen och ta prover, så ska vi komma närmare svar på både hur den har varit byggd och när den användes.