Author Archive for Asa B

Bilder från undersökningarna i Arninge

Nu har vi avslutat undersökningen av gravfältet Täby 63 i Arninge i Täby. Nu följer inomhusarbete under vintern med djupare analyser och rapportskrivning. Dessutom ska alla klasser som varit och hälsat på få ett återbesök där vi kommer till skolan och berättar om resultaten. Sammanlagt har vi undersökt 26 gravar och de flesta visade sig vara från folkvandringstid (ca 400-550 e. Kr.). I nästan alla gravar fanns brända ben. En av gravarna avvek genom att den döde inte hade kremerats utan lagts ned hel. Det enda som fanns kvar var ca 1 dm av personens lårben.

Nedan finns bilder på några av föremålen som vi hittat och lite tankar kring dessa.

Bildsten

Bildsten. Foto: Christina Holm

Redan andra veckan hittade vi en del av en bildsten mellan två gravar. Den är av röd sandsten och har ett tydligt inhugget mönster. Till höger på stenen finns tre streck som vi tror utgjort en slags kantbård på stenen. I vänstra kanten finns en figur som vi inte riktigt lyckats klura ut vad det är… Kan det vara näbben på en fågel? Eller kanske bakdelen på en häst? Vad tycker du?

Vi hittade ytterligare två bitar av röd sandsten mellan två andra gravar men de hade inga bilder. De var lika tjocka som bildstensfragmentet och hade en slät yta så vi antar att även dessa hört till en bildsten. De två bitarna passade dessutom ihop. Vi hade så klart hoppats på att fler bitar skulle dyka upp under grävningens gång men tyvärr, det blev bara tre.

Hålkälad ring

Hålkälad ring. Foto: Christina Holm

Denna lilla ring är en så kallad hålkälad ring. Det betyder att den har en ränna på utsidan. På bilden syns den som en mörkare rand. Sådana ringar brukar ofta sitta där remmar delar sig, t.ex. på en hästutrustning och är vanliga under folkvandringstid.

Okänt järnföremål

Okänt järnföremål. Foto: Christina Holm

Det här lilla föremålet dök upp i en av gravarna. Att det är äv järn är helt klart men vad är det för något? Vi har fått många fantasifulla förslag från våra besökare. Ser det inte ut som en pytteliten gitarr, tyckte någon. Eller kanske är det en stekspade? Vi har inget facit men vi tror att den smala ändan suttit i ett trähantag och den breda ändan varit vass. Det kan vara ett verktyg som använts för att arbeta i trä. Vi ska se om vi kan hitta några paralleller.

ringnål

Ringnål. Foto: Christina Holm

I samma grav som det okända föremålet fanns också detta föremål. Först trodde vi att det var en ringnål men har nu kommit fram till att det i stället är ett spänne till en rem som kan ha suttit på t.ex. en hästutrustning.

Agraffer

Agraffer. Foto: Christins Holm

Här kommer en bild på några av de berömda agrafferna. Vid slitsar på ärmar och byxben satt hakar och hyskor som man krokade ihop. Hakarna och hyskorna fästes i tyget med nitar vars huvud kan se lite olika ut. Längst till höger i bild ser vi en hyska som ovanligt nog är alldeles hel. Längst upp till vänster ligger en pytteliten hake.

Agraffknappar

Agraffknappar. Foto: Christina Holm

Dessa vackra bronsknappar har suttit som dekor på några agraffer. De hittades i pyttesmå gropar med brända ben som inte hade fått någon överbyggnad av jord och sten som de andra. De finaste fynden i den mest oansenliga graven alltså.

Benföremål

Benföremål. Foto: Christina Holm

Ett platt ben- eller hornföremål från den största graven på gravfältet. Exakt vad det varit för något är inte klart men vi tror att det varit en slags spatel eller sked. Vi funderar vidare.

Sölja

Sölja. Foto: Christina Holm

Denna lilla sölja av brons har suttit på en tunn rem. Vad den har använts till är svårt att säga. Den kan inte ha hållit fast något tungt eftersom den är så liten.  Remsöljor av den här typen har hittats på liknande gravfält tidigare.

Björnfalanger

Björnfalanger. Foto: Christina Holm

I flera av gravarna hittade vi björnfalanger, d.v.s. den yttersta fingerleden på björnens tass, som klon fäster i. Vi hittar inga andra björnben i gravarna och det tyder på att det är en björnfäll som lagts på gravbålet. När man bereder ett björnskinn brukar man lämna klorna och då blir även falangerna kvar. Från fall där den döde har begravts hel utan att kremeras har man kunnat se att fällen ofta fungerat som underlag i graven. Björnfalanger är ett förhållandevis vanligt fenomen i gravar under hela järnåldern. 

Vävtyngd

Vävtyngd. Foto: Malin Crona

Grävningens sista fynd var inte en potatis utan en vävtyngd av keramik. Vävstolarna under järnåldern var stående och varpen hängde rakt ned. I varpen fästes tyngder för att den skulle spännas. Ibland använde man bara vanliga stenar, ibland trekantiga, vackert dekorerade keramikklumpar. Detta är en enklare variant, en rund keramikklump med ett hål i mitten. En rot har växt rakt genom hålet vilket förstärker potatisintrycket…

Allmän visning

Allmän visning. Foto: Christina Holm

Sammanlagt har vi haft nästan 350 besökare under våra fem veckor. Vi vill tacka alla som besökt oss och ställt kluriga frågor och kommit med glada tillrop!

Vår grävning lider mot sitt slut

Hejsan!

Nu var det länge sedan vi skrev något här. Vi har haft lite datastrul men nu är vi tillbaka!

En av våra frågeställningar när vi kom hit var om gravarna hörde ihop med den gård som undersöktes vid byggnationen av Arningeleden 1997. Vi kan nu svara att ja, det gör de. Så gott som alla gravar vi undersökt verkar vara folkvandringstida. Detta kan vi se genom hur gravarna konstruerats och de föremål vi hittat. 

Vi har grävt fram många så kallade agraffer. Under folkvandringstid var det inne med smala ärmar och smala byxben. För att kunna ta av och på kläderna hade man slitsar vid hand- och fotleder. Slitsarna knäpptes ihop med hakar och hyskor som nitades fast i tyget med stift. Dessa konstruktioner kallas agraffer. Stiften är ibland prydda med extra fina förgyllda knappar men här hos oss har vi mest hittat enkla varianter i brons som ser ut som nubb eller häftstift. Själva hakarna och hyskorna har inte alltid klarat sig hela men vi har några fina exemplar där man kan förstå hur konstruktionen fungerat. 

Alla gravar utom två har innehållit brända ben. Vissa endast någon deciliter utspritt lite sporadiskt medan andra har litervis. Vi kan se att det förutom människoben också finns fågelben och så har vi hittat rester av björn! Vi hittar bara den yttersta fingerleden, den s.k. falangen. Detta berättar att personen i graven fått med sig en björnfäll. När man bereder björnskinnet lämnar man kvar klorna och det är alltså själva klons fäste som vi higttar. Den ser ut som en liten klo av ben. Det är ganska vanligt att hitta björnfalanger just i folkvandringstida gravar.

Vi kommer att lägga upp lite bilder under veckan så att ni kan se vad vi hittat. Kom gärna på visning hos oss kl 14.00 den 29/9. Det blir den sista visningen för snart är vi klara!

Den första bildstenen i Täby på 80 år!

Nu händer det grejer!! Strax efter lunch igår gjorde Christina vårt första riktiga fynd. Och inte vilket fynd som helst utan ett bildstensfragment av röd sandsten! Det låg i utkanten på en av stensättningarna vi håller på att rensa fram. Det lustiga var att vi pratat om bildstenar hela förmiddagen eftersom det kommit fram en stor flat sten i kanten på nämnda grav.  När vi insåg vad vi stod och tittade på mindes vi plötsligt varför det är så roligt med arkeologi.

Fyndet ledde till att vi fick tårta till morgonfikat idag.

Bildstenar är mest kända från Gotland men några fynd har också gjorts här i Mälardalen. Till exempel här i Täby på 1930-talet. Här är de oftast sönderslagna och lagda i och omkring gravar. Mälardalsstenarna brukar dateras till folkvandringstid (400-550 e. Kr.). När man grävde inför bygget av postterminalen i Tomteboda, Solna år 2001 hittades fragment av tre olika stenar på ett gravfält. Ett av fragmenten hade urnordiska runor.

Vårt exemplar har djupt huggna parallella linjer och något som liknar ett djur. Vi vet inte om det är framändan på en fågel eller bakändan på en häst. Vi hoppas att vi hittar flera delar så att gåtan kan få en lösning. Vi ska forska lite mer kring fyndet och återkommer med mera info framöver.

Vad ska egentligen arkeologi vara bra för?

I början av ett projekt innan man liksom fått kläm på platsen och börjat förstå den kan man ibland drabbas av tvivel. Vad gör vi? Och varför? Efter att ha schaktat i fem dagar befinner i alla fall jag mig i denna fas. Ytan ser bara ut som en stenöken med uppstickande rötter. Ibland ser man rader eller en rundad samling av sten. Ibland är det ingen ordning alls.  Håglösheten brukar kunna botas av att någon gör ett fynd eller att någon kommer med bullar!

Idag har vi kommit till den del av gravfältet där gravarna syns ovan mark som små kullar. Detta gör att det blir aningen lättare att schakta. Samtidigt börjar vi få ont om plats att köra med grävmaskinen eftersom vi helst inte vill att den kör där vi tagit bort torven. Vi trixar och fixar och hoppas att vi ska vara klara på fredag.

Vi har också rensat fram den stora graven på kullens topp för att få klart för oss hur stor den är och hur den är uppbyggd. I morgon ska vi fotografera den med vår fina lodfotoutrustning och sedan sätta igång att gräva ut den. Då tror jag att vi kommer att minnas vad arkeologi är bra för.

Vad är natur och vad är kultur?

Vi jobbar vidare på vårt gravfält. Just nu är vi fokuserade på att skilja stenar som hamnat på platsen på naturlig väg från stenar som någon lagt dit med flit. Inte helt lätt! Det är ingen brist på stenar i alla fall, inte på rötter heller…Vi har gett oss på den största graven på krönet och börjat torva av den. Det är lite trixigt att komma åt med maskinen eftersom det stupar brant ned mot cykelbanan men vår maskinist Andreas gör ett fantastiskt jobb!

Igår och idag har vi haft besök av Täby hembygdsförening i form av Leif. Han kommer att följa grävningen och rapportera intressanta fynd och händelser i föreningens nyhetsbrev. http://www.hembygd.se/index.asp?lev=25141 Vad skulle vi göra utan eldsjälar?!?