Author Archive for Christina R

Page 2 of 4

Vad är detta? Ett konstigt träkar i Kungsbacka.

En träkontruktion som vi såg redan vid förundersökningen var denna. En ram av stående plank, ungefär 3 x 4 meter stor. Kunde det vara en ram kring en odlingsbädd, eller kanske en avfallsbinge? Grävmaskinen får tömma fyllningen försiktigt i tunna skikt.

Överst låg det en del keramik, allt av 1800-talstyp.

Någon hade slängt ned en trasig metallspann.

Längre ned fanns det inga fynd alls, bara en botten av stora stenar. Någon träbotten fanns inte, så gott det nu gick att se i lera och inströmmande vatten. Träkaret byggt av sågade plankor (alltså inte så gammalt) och var minst 1.40 meter djupt, men vad användes det till? Dränering? Brunn? Avfallsdump? Gigantisk kompostbehållare? Vi har ingen aning. Kanske jordproverna från fyllningen kan ge några svar.

Nu har vi börjat gräva i Kungsbacka!

Det är mycket sand och grus som ska bort först…

… men äntligen kommer vi ned till kulturlagren

Och Caj kan börja mäta in den första konstruktionen, en stenrad som kanske är en gräns mellan olika delar av tomten.

Gräva i arkiven del 2 – vad säger bouppteckningarna?

Att gräva bland gamla bouppteckningar ger lite perspektiv på vår arkeologiska verksamhet. Medan vi plockar igenom det som kasserades, glömdes bort eller gömdes undan så ger bouppteckningarna bilden av det som värderades och lämnades vidare till nästa generation. Men varken arkeologiska fynd eller bouppteckningar ger hela bilden av hushållens tillhörigheter. Att dödsbon innehöll mängder med saker som vi inte hittar i jorden är ju ganska självklart. Men det finns också en rad småsaker som är vanliga jordfynd men som sällan eller aldrig syns i bouppteckningarna.

Spik och en krukskärva, några av de vanligaste fynden på stadsgrävningar

Från vår tomt har vi flera bouppteckningar bevarade. Margareta Andersdotter, som vi berättade om i ett tidigare inlägg, avled 1778 och lämnade ganska få saker efter sig. Lite kontanta pengar, inget guld eller silver, en bryggkittel, en brännvinspanna och en liten kokkittel i koppar. Att göra brännvin för eget bruk var i princip tillåtet vid denna tid, men man skulle betala skatt för det.

Bordet hos Margareta Andersdotter kunde dukas med ett halvdussin tenntallrikar och ett par gamla tennljusstakar, men det nämns inget särskilt om porslin eller annan keramik. Det enda som tas upp på den punkten är ”glas- och stenkärl” till en symbolisk klumpsumma, samtidigt som keramik av olika slag är ett av de vanligaste arkeologiska fynden. Inga knivar, gafflar eller skedar nämns. Kniven var en personlig tillhörighet som man inte alltid dukade med, gaffeln var en ovanlighet ännu vid denna tid medan skedarna kan ha varit av trä eller horn och därmed inte värdefulla nog att tas upp.

Möblerna var ganska få. Bord och bänkar, två små speglar, en säng med ”sparlakan”, sängomhängen, sex ”gamla trästolar” och kistor till förvaring. Ett par ljusplåtar i mässing lyste upp rummet. I köket fanns det några järngrytor, en bakpanna, en mortel, tunnor till dricka och lite annat smått och gott.

Textilier var värdefulla vid den här tiden och förtecknades noggrant. Man skilde noga mellan olika kvaliteter på linne, från grovt blaggarn till finaste lärft – Margareta Andersdotter hade 14 par blaggarnslakan men bara ett par i lärft. I övrigt bäddade man med bolster och täcken, men också med knutna ryor som var ett enklare alternativ till varma fällar. Sängen omgavs med sängomhängen och blev nästan som ett tält i rummet. Det blev då betydligt lättare att hålla värmen kalla vinternätter.

När Karin Hellman avled 1787 såg hennes bouppteckning nästan likadan ut som Margareta Andersdotters nio år tidigare. Karin och Jacob Hellman hade tagit över boet och använt de saker som redan fanns i huset. Några småsaker hade dock tillkommit. En tekittel i koppar och fyra tekoppar vittnar om nya seder – vanan att dricka te och alla de specialtillbehör som behövdes för detta spred sig genom Ostindiska kompaniets verksamhet. Såväl teblad som tekoppar kom hit med kompaniets skepp och de europeiska tillverkarna var snabba med att förse hemmen med annat som behövdes, som tekittlar, speciella tebord och annat smått och gott. Kontakterna med Kina syntes i Karin Hellmans bo också i form av sex porslinstallrikar.

Att återanvända tidigare generationers föremål var det vanliga vid denna tid. Både möbler, föremål och kläder gick i arv och det mesta användes till det var utslitet. Därefter blev det till ved, tygtrasor, bindor eller råvaror till nya föremål. Metaller kunde arbetas om, kläder lappas och lagas och ulltextilier kunde repas upp och bli till nytt garn. Att återvinna och återbruka var det normala. Därför hittar vi egentligen ganska få hushållsföremål på arkeologisk väg. Det mesta av våra fynd är sånt som inte gick att återanvända, som krukskärvor, glasbitar eller trasiga tobakspipor. Arkeologin kan däremot berätta om helt andra saker, sådant som vi inte hittar i arkiven. Till detta får vi återkomma.

Porslin, lergods och annat smått som sällan syns i bouppteckningarna.

Förberedelser: Grävning i arkiven, del 1

När man gräver lämningar som bara är några hundra år gamla så har man goda chanser att faktiskt få fatt på människorna som bodde på platsen. Grävningen i jorden kan kompletteras med grävning i arkiven. Ibland har man sån tur att någon historiskt kunnig människa redan har forskat kring den plats man undersöker och publicerat resultaten, andra gånger får man göra jobbet själv.

I fallet Kungsbacka finns det en del gjort redan. Brandförsäkringshandlingarna från 1800-talets början, som beskriver hur husen såg ut, finns publicerade tillsammans med en del uppgifter om tomternas ägare. Från de uppgifterna kan man sedan gå vidare och nysta upp vilka som bodde i staden under olika tider, hur hushållen såg ut och vad folk hade för yrken.

År 1750 gjordes en karta med alla tomter i staden numrerade. ”Vår” tomt hade då nummer 39 (det kommer sedan att ändras till 41) och ägdes enligt kartan av Erik Andersson. Det är allt vi får veta där.

Från 1771 och framåt har vi husförhörslängder att tillgå för Kungsbacka. Husförhörslängderna var en sorts folkbokföring, samtidigt som husförhören var ett sätt att kartlägga folks kristendomskunskaper, läs- och skrivkunnighet och allmänna vandel. Här får vi oftast uppgifter om alla som bodde i ett hushåll – föräldrar, barn, tjänstefolk, eventuella inneboende. För personhistorikern är dessa längder en guldgruva!

År 1771 bodde följande personer på vår tomt: änkan Margareta Andersdotter 54 år, pigorna Karin och Maret, 30 resp. 28 år och glasmästaren Pettersson, som dock inte var närvarande vid husförhöret. Frågan var nu om det fanns någon koppling mellan dessa människor och Erik Andersson som ägde tomten 20 år tidigare?

Jodå. Margareta Andersdotter hittar vi i bouppteckningsregistret för Kungsbacka. Hon avled 1777 och här har vi det svart på vitt. Bouppteckningen gjordes efter krögaren Erik Anderssons änka Margareta Andersdotter ”vilken med döden avled den 28 sistlidna november, utan bröstarvingar”. Egendomen uppgavs av den avlidnas ”i huset intagna släktingen borgaren och krögaren Jacob Hellman och dess hustru”. Här får vi alltså veta att Erik Andersson dog någon gång före 1777, men efter 1750, då han stod som tomtägare. Vi får också uppgiften att han var krögare.

Nästa steg är att leta i dödboken, en förteckning över dem som avled och begravdes i staden. Från år 1770 hittar vi då uppgiften att Erik Andersson på Mellangatan avlidit den 30 oktober, ”af ålderdomssvaghet”, 61 år gammal. Han begravdes den 4 november på stadens begravningsplats. Erik Anderssons sista resa blev kort – kyrkogården låg omedelbart norr om hans tomt, på det som idag är norra delen av Stortorget – se kartan ovan!

Jacob Hellman och han hustru Karin Eriksdotter Hellman övertar sedan gården på tomt 41. De kommer inte att bo där tillsammans så många år. Jacob Hellman var ofta till sjöss, han omtalas i källorna som både krögare och styrman. Karin Hellman finner vi i dödboken, avliden den 19 september 1789 i ”hetsig feber”. Hon blev 50 år och var änka sedan en tid tillbaka, då Jacob Hellman avlidit i en olycka till sjöss.

Det är intressant att två krögare bodde på tomten efter varandra. Drev de en krog på själva tomten eller någon annanstans? Och hur ser lämningarna efter en krog ut när vi hittar dem i jorden?

Arkeologi i Kungsbacka

Under Stortorget i Kungsbacka döljer sig spåren av den gamla staden. Här var tomtmark, med hus och bakgårdar, innan staden brann ned 1846 och en helt ny stadsplan lades ut som ett prydligt rutnät över den gamla, oregelbundna stadsplanen.

Den 20 maj börjar vi gräva ett område centralt på i staden, på södra delen av Stortorget. Läs mera på hemsidan http://www.arkeologiuv.se/cms/extern/arkeologiuv/uppdrag_uv/uppdrag_2011/kungsbacka_stortorget/kungsbacka_stortorget.html

Följ grävningen och berättelsen om Kungsbacka under mark på bloggen. Här kommer vi först att berätta mera om staden, om tidigare grävningar, om vad vi hittade på förundersökningen och om människorna som bodde i staden. Sen kommer det spännande rapporter när själva grävningen kommer igång!