Author Archive for Fredrik L

Tillökning i familjen!

Publicerad 25 november, 2011 i Okategoriserat av Fredrik L. 0 Comments

Nibblerapporten

Så kom den då till slut, 2,7 kilo tung och över 29 centimeter lång, det blev en välskapt rapport. Rapporten heter/kommer att heta: Nibble. En bronsåldersmiljö i Uppland. Och den handlar om undersökningarna vid Nibble som UV Uppsala genomförde under 2007 inför byggandet av den nya sträckan av E18 mellan Enköping och Sagån. Som en försmak får ni en titt på baksidestexten.

Vid Nibble undersöktes en intressant bronsåldersmiljö med välbevarade boplats- och gravlämningar. Tyngdpunkten i materialet ligger i de olika typerna av gravar och de rituellt och kultiskt använda anläggningar samt konstruktioner som framkom i anslutning till dem. Framförallt har vi kunnat visa på komplexa rumsliga och funktionella samband mellan lämningarna. Gravarna med anslutande kultbyggnader kan ses som monument uppförda för att inordna vissa utvalda förfäder i de levandes värld och för att rationalisera de levandes förhållande till de döda. Kring monumenten har man haft områden för matlagning, bakning och öltillverkning och på dessa har man uppfört speciella, D-formade byggnader. Flera av ytorna har avgränsats med olika typer av stenhägnader som kompletterats med mer subtila avgränsningar i form av skålgropar och hällristningar. Här har man ägnat sig åt rituellt festande, förfaderskult och någon form av fruktbarhetskult. Olika former av döds- och livsritualer har således utförts på samma plats, i varje fall under den senare delen av yngre bronsålder. Utifrån detta material har mycket ny kunskap kunnat utvinnas om framförallt den yngre bronsålderns rituella och kultiska värld och de då rådande ideologiska samt religiösa föreställningarna.

Nibble ånyo

Publicerad 28 oktober, 2011 i Arkeologi, övrigt av Fredrik L. 0 Comments

Kommer ni ihåg Nibble? Om inte så låt mig då påminna er. I maj 2007 gick dåvarande UV Uppsala ut på den Uppländska landsbygden utanför Enköping på vad som skulle komma att bli en fantastisk undersökning för den nya E18-sträckningen. På tre stora kullar intill dagens Mälarbana fann vi ett rituellt och religiöst komplex från yngre bronsålder. Välbevarade kulthus och matlagningshus samsades med hällristningar och gravar. Vi blottlade med våra spadar, skärslevar och grävmaskiner ett helt landskap av lämningar som varit ämnade att användas vid offer och tillbedjan till en svunnen gudavärld och för att begrava och hedra de som avlidit. Kopplingen matlagning-offerkult-döda människor och säsongernas växlingar var speciellt stark och det är sannolikt att man även gått så långt som till att blanda delar av de kremerade människorna i maten som man offrade och åt uppe på kullarna.

Nu på lördag den 29 oktober startar en utställning på Enköpings museum (se länk nedan) där delar av denna värld visas upp. Jag tycker att ni skall göra ett besök och ta chansen att få en känsla av det vi upptäckte.

På väg. Utställning på Enköpings museum

Stenålder längs nya väg 56 i Uppland

Publicerad 14 juni, 2011 i Väg 56, Uppland av Fredrik L. 0 Comments

Under hösten 2009 genomförde UV Mitt förundersökningar för en planerad nydragning av väg 56 mellan Stingtorpet–Tärnsjö i Västerlövsta, Huddunge och Nora socknar i Uppland. De fornlämningar som förundersöktes var alla boplatslämningar från äldre stenåldern, mesolitikum. Vägsträckan går längs Dalkarlsåsen som är en del av Enköpingsåsen. Åsen utgjorde under en del av mesolitikum, perioden cirka 7000–4900 f.Kr., en stor ö. Området kan därför också sägas ha utgjort en välavgränsad bygd vid denna tid. Det planerade vägområdet berörde 19 lokaler med mesolitiska boplatser. Förundersökningarna visar att det rör sig om platser med lämningar av olika slag från mesolitikum. På flera av platserna fanns konstruktioner, härdar, kokgropar med mera. Sammantaget bör dessa platser ge mycket ny kunskap om människans utnyttjande av den mesolitiska skärgårdsbygden kring Dalälvens mynning. De många boplatserna längs Dalkarlsåsen ger därigenom också en unik möjlighet till en fördjupad förståelse för Upplands äldsta historia.

Den 27 juni klockan 18:00 kommer arkeologerna som ledde de arkeologiska undersökningarna att finnas på plats vid en av lokalerna (Mossboda), för att berätta om stenåldern längs Dalkarlsåsen (för platsanvisning se figur nedan). Föreläsningen är en del av Fest i Heby-veckan som anordnas av Heby kommun under perioden 25/6 till den 3/7. För den som också vill fördjupa sig i rapporten finns den nu att ladda ner från vår hemsida under publikationer/rapporter/uv rapport/2011_041.pdf.

Röd punkt är platsen för stenåldersboplatsen Mossboda där vi håller ett föredrag om stenålder längs Dalkarlsåsen. Mossboda ligger cirka 14 kilometer norr om Heby på höger sida om väg 56.

Hur var gjuteriverkstaden i Skeke byggd?

Publicerad 19 april, 2011 i Väg 288, Uppland av Fredrik L. 0 Comments

Efter studier av ritningar, anläggningsbeskrivningar, foton, fynd och litteratur (samt många intressanta samtal med kollegor förstås!) börjar bilden av hur gjuteriverkstaden sett ut växa fram. Det förra årets blogginlägg handlade mest om verkstadens inre, nu tänkte jag berätta något om husets yttre.

Gjuteriverkstaden låg på en terrasskant nedanför den stora hallbyggnaden i Skeke. Mycket talar i skrivande stund för att dessa hus varit samtida, dvs. de har varit i bruk under folkvandringstid ( 375-550 e.Kr.). I fält uppmärksammade vi en ”öppning” i terrasskanten vid verkstaden som förmodligen utgjort en av vägarna in till området. Som folkvandringstida gäst till gården anlände man förmodligen från norr och leddes då till och förbi gjuteriverkstaden upp mot hallen och det övriga komplexet.

Verkstaden var byggd på syllstenar och vi förmodar att väggarna helt vilat på syllstockar eftersom vi inte fann några stolphål tillhörande huset. Väggarna tolkas ha varit byggda med skiftesverk, eftersom knuttimring hade tagit för stor plats i verkstaden med tanke på husets utformning. De fyra rödmarkerade mindre blocken i bildens högra nederkant utgör grunden till en innervägg. Gjutning kräver nämligen avskärmning från ljus och innerväggen har fungerat som en ljussluss som hindrade ljuset från att komma direkt in till verkstaden från ingången.

Bilden är tagen från verkstadens ingång (från Ö).

Fyndet av ett gångjärn i närheten av ingången antyder att huset haft en uppfäst trädörr. Den inre takbärande konstruktionen har förmodligen utgjorts av en ryggås. Taket bärs därigenom av längsgående bjälkar mellan gavlarna. Vi kan anta att arbetet i gjuteriverkstaden har krävt en relativt hög, ”luftig” byggnad.

Förmodligen hade byggnaden ett imponerande utseende utvändigt, där det låg nedanför den stora hallen. Gjuteriverkstadens placering vid ingången till den folkvandringstida storgården har för besökaren och omgivningen genast markerat platsens resurser och ambitioner. Om färger och övriga eventuella utsmyckningar på gjutarens verkstad kan vi bara spekulera. Men en intressant detalj vi noterade i fält var en syllsten med avvikande karaktär. Syllstenen var ett rödaktigt block. Denna syllsten låg närmast gjuterihärden och var kanske utvald särskilt för detta läge.

Vid pennan, Mia Englund

Strömmen – ristat i sten

Publicerad 15 april, 2011 i Väg 288, Uppland av Fredrik L. 0 Comments

Hej igen!

Få se nu… vad pratade vi om sist.
I det senaste blogginlägget från Strömmen förra året så berättade vi att Botark (Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam) skulle göra en skålgropsinventering innanför undersökningsområdet.
Vi hade ju redan hittat ett antal skålgropar och skålgropskandidater, så vi visste att det fanns skålgropar att finna på Strömmen. Frågan var bara hur många och, framför allt, var på området de skulle kunna finnas.

Inventeringen gav ett finfint resultat. Sammanlagt konstaterades 7 skålgropslokaler med sammanlagt 12 skålgropar. Till denna ristningsmiljö kan vi tillägga de två blocken med var sin ristade ränna som vi nämnt tidigare i bloggen.
De olika ristningslokalernas placering i terrängen i kombination med bland annat stensträngarna och gravarna vi hittade gör att funktionen för Strömmens tidigaste faser kommer att omtolkas.

Denna 10 centimeter stora skålgrop hittades strax utanför grav A2, i den södra delen av Strömmen.

Här ser vi tydligt hur de två ristade trekantiga blocken samspelar med varann och... vad mer: kanske grav A2? eller fornsjön i bakgrunden? eller varför inte Björkgärdet 4 kilometer härifrån?

Det finns förstås mer oförklarliga ristade fynd: Det som än så länge framstår som mest udda är ristningen på skålgropslokal 15. Ca 40 centimeter från en skålgrop finns en ristad figur som till formen påminner om hur vikingatida kvinnor gestaltas bland annat på gotländska bildstenar och i smycken.

Vem är denna mystiska person: En trött vikingatida kvinna eller en tillbedjande bronsålders-mö?

Figurens liggande placering på blocket kan man fundera kring liksom de två strecken som utgår från kroppen. Det är inte ovanligt vikingatidens avbildade kvinnor håller dryckeshorn i händerna. Kan det möjligtvis vara ett dryckeshorn vi ser? En annan möjlighet är att figuren, som avbildas med ansiktet vänt upp mot himlen, håller upp armarna i en tillbedjande gest. Den stora frågan är: Är figuren vikingatida eller är den äldre? Materialet från Strömmen är under bearbetning och vi återkommer senare med ytterligare uppdateringar.
Torbjörn

Ps. Angående dagens titel: Det är inget jag kommit på själv utan det är en skamlig rip-off. Jag ber aller ödmjukast salig Stieg Trenter om ursäkt genom att med denna sista bild aktualisera en stor svensk deckarförfattare.
D.s

Harry Friberg ute på vådligheter igen, nu med hällristningar i fokus… hur bra som helst.