Author Archive for Håkan

Många hus i Vikhem

I Vikhem i Staffanstorps kommun bygger man så det knakar. Det är inte första gången i historien. Området var tätt bebyggt redan under yngre järnålder.

Bebyggelsestrukturen i Vikhem börjar klarna. Totalt har vi nu registrerat 91 stolpbyggda hus. Trots det kan det möjligen funnits spår av något mer hus bland de 3595 stolphålen som vi påträffade. Alla husen har inte stått på platsen samtidigt. Hus har övergivits och rivits och ersatts av nya hus på gårdarna. De flesta förefaller att vara byggda och bebodda inom ett fyrahundra år långt tidsspann från yngre romersk järnålder till och med vendeltid, (200 e.Kr – 800 e.Kr). Dessutom fanns enstaka hus från bronsålder (1700 f.Kr. – 500 f.Kr. och förromersk järnålder (500 f.Kr – 0 Kr.f), liksom hus från vikingatid (800 e.Kr – 1050 e.Kr). Boplatsens höjdpunkt förefaller dock ha infallit under folkvandringtid och vendeltid, (400 e.Kr – 800 e.Kr). Stora gårdar har dock byggts i byn även under vikingatiden.

Planen med huskropparna utritade visar att flera hus ligger på ungefär samma yta (figur 1). Dessa hus kan därför inte ha stått där samtidigt utan måste ha avlöst varandra på platsen.

Fyra hus var stora, över 30 meter långa. Det längsta huset var 38 meter lång och hade en golvyta på 268 m². Dessa hus har varit huvudbyggnader på betydande gårdar. Gårdarna har ägts och bebotts av människor som hade en hög ställning i samhället och gott ställt. Husen har sannolikt varit flerfunktionella. De har rymt bostadsutrymmen, förråd och fähus under samma tak. Elva stycken medelstora hus, mellan 20 och 30 meter långa, har också varit flerfunktionella huvudbyggnader, men på mindre gårdar. Utöver dessa fanns fem hus som förmodligen varit stora eller medelstora. Att vi inte säkert vet hur det förhåller sig i dessa fall beror på att husen delvis ligger utanför undersökningsområdet. De flesta husen utgjordes dock av hus som var kortare än 20 meter. Några av dem kan också ha varit flerfunktionella långhus på små gårdar med underlydande hushåll, medan andra endast har fyllt olika ekonomiska funktioner. De kan ha varit logar, lador, kök, andra typer av förråd, fähus eller verkstadshus. Under yngre järnålder brukar verkstadshusen byggas som delvis nedgrävda hus, så kallade grophus. I Vikhem fann vi endast ett fåtal grophus. Avsaknade av hustypen kan kanske förklaras av att grundvattnet ligger så ytlig i på platsen att sådana hus inte lämpade sig eftersom de snabbt vattenfylldes. Detta faktum kan möjligen också förklara de många små stolphusen på platsen. Dessa har kanske i många fall rymt de verksamheter som på andra platser förlades till grophusen.

Två mindre hus utgör förmodligen så kallade hallar. De var festsalar för gillen och representation, men också för kultutövning. De två hallarna kan säkerligen knytas till någon av de mer betydande gårdarna i byn.

Dessutom fanns 19 stycken fyrstolpshus. Dessa enkla hus har förmodligen varit enkla ekonomibyggnader. De kvadratiska hörnstolpshusen bland dessa har förmodligen fungerat som lador.


Figur 1.

Planen visar att de flesta husen hade en i öst–västlig utsträckning (figur 1). De flesta låg grupperade kring en tom oval yta som var ca 200 x 75 m stor. Ytan ger intryck av att ha varit en byallmänning. Under folkvandringstid byggs mitt på denna yta en stor gård med en drygt 30 meter lång huvudbyggnad (figur 2). Husen på gården hade en annan orientering än den övriga bebyggelsen i byn. Etableringen av denna storgård mitt på den tidigare byallmänningen är ett uttryck för ett tydligt maktspråk.

Vi arbetar vidare med att ordna husen i olika gårdsgrupper och i tidsavsnitt. Mycket arbete återstår innan vi är klara med husens och gårdarnas kronologi.

I dagsläget är endast åtta hus daterade med hjälp av kol-14 metoden. Resterande hus är typdaterade utifrån stolpsättning. Ytterligare ett urval av husen kommer att dateras med hjälp av kol-14 metoden framöver.


Figur 2.

Vikhemsområdet under historisk tid

Som vi berättade i den förra bloggen tror vi att bosättningen i Vikhemsområdet upphörde kring år 900 e Kr. Här vill vi kort beskriva det yngre bruket av platsen, och försöka sätta in det i ett större sammanhang.
Fotografiet kan vara en lämplig utgångspunkt. Det visar två parallella diken som löper genom undersökningsområdet. Dikena markerar gränsen mellan två ägor, tillhöriga gård 4 i väster och gård 6 i öster. Mellan dem syns en liten härd som bevarats på en högre nivå än övriga lämningar som vi har dokumenterat. Det beror på att den kom att skyddas från plogen då den hamnade under den gränsvall som bildades då jorden kastades upp från de båda dikena. Detta bör ha skett kring 1804, det år då skifteskartan ritades upp.
Före skiftet låg de båda gårdarna i Stanstorps by, ungefär 800 meter norr om undersökningsområdet, strax väster om idrottsplatsen Staffansvallen. Totalt fanns åtta gårdar i byn, vars odlingsmark var uppdelad i tre vångar. Det område vi undersöker låg nästan längst ned i den södra delen av byns Södre Wång. Kartan visar också situationen före skiftet: de åtta gårdarna hade smala tegar bredvid varandra i samtliga vångar. När vi schaktar bort matjorden syns ibland rester efter denna äldre tegindelning i form av grunda rännor.
Stanstorp omnämns i skrift första gången år 1304, då i formen Stafnsthorp. Enligt Svenskt ortnamnslexikon hänger förleden troligen samman med ett gammalt mansnamn, Stafn. Namnet antas ha haft innebörden ”stäv” (på ett skepp). Byns namn förvandlades sedan i dagligt tal till Stanstorp. När järnvägsstationen sedan byggdes år 1875 fick den namnet Staffanstorp. Denna form hade dock använts redan tidigare under 1800-talet för att undvika förväxling med ett annat Stanstorp, i Höörs kommun.
Strax söder om undersökningsområdet, Södre wång och dagens väg 11 ligger en hussamling med det märkliga namnet Beden. Denna plats ska vi så småningom återkomma till!
Bengt Söderberg

blogg_3

Mellan gränsdikena från 1804 är bevaringsförhållandena bäst: en härd har undgått att plöjas bort.

bykarta_blog3

Skifteskartan från 1804 med undersökningsområdet markerat med röd linje. Notera den nya gränsen mellan gård 4 och 6 som löper diagonalt genom undersökningsområdet.
Skifteskartan visar gränserna både före och efter skiftet. Byns gårdar ligger fortfarande inom det grå området som markerar bytomten i det nordvästra hörnet. Efter skiftet låg några gårdar kvar på bytomten medan andra flyttades ut till de nya ägorna.

Vi gräver och vi gräver och vi fortsätter att gräva

Nu har vi grävt i drygt 1 vecka. Vi har schaktat bort matjorden på en större yta avfornlämningen och börjat gräva i de mörkfärgade gropar som är från förhistorisk tid. Än så länge är fynden få, men vi räknar med att hitta mer. Grävningen kommer att pågå till slutet av september. Hittills har vi funnit keramik, ett föremål av brons, järnslagg, härdar, gropar, enstaka stolphål och stolphål tillhörande ett hus. Vi räknar med att hitta fler hus och gårdar på platsen. Vi tror också att vi kommer att få veta mycket om vad människorna i Ribby levde av och hur de levde sina liv.
Undersökningsytan är ungefär 1 hektar stor. Vid förundersökningen hittades stolphål tillhörande minst två långhus, härdar och en brunn. I brunnen påträffades keramikskärvor. Keramiken hade en rabbig eller strimmig yta vilket visar att den är från bronsåldern. Lämningarna är preliminärt daterade till en tidsperiod från yngre bronsålder till och med äldre järnålder.
Undersökningen ligger i en fornlämningsrik trakt. Omdedelbart väster om ytan ligger Ribbys bytomt med en runsten. I närheten finns flera hällristningslokaler med skålgropar. Dessutom finns flera boplatser med hus och grophus från bronsålder och äldre järnålder. I Haningebygden finns annars många gravar i form av rösen och stensättningar samt stora gravfält som Åby och Jordbrogravfälten.
Vår målsättning är att belysa boplatsens karaktär och roll i sin samtid och region.20160822_134811

Ny artikel om användning av lin och oljedådra under äldre järnålder

Photo: Staffan Hyll Riksantikvarieämbetet staffan.hyll@raa.seDen vetenskapliga bearbetningen och publiceringen av resultaten från undersökningen fortsätter. Mikael Larsson har skrivit en artikel om användning av lin och oljedådra under äldre järnålder, med utgångspunkt från fynden från Stora Uppåkra 2:25. Artikeln är nyligen publicerad i tidskriften Vegetation History and Archaeobotany. Läs den! Bilden ovan visar en klump med linfröer.

NU är rapporten klar

Projektledarna Håkan Aspeborg och Nathalie Becker med den nytryckta rapporten

Projektledarna Håkan Aspeborg och Nathalie Becker med den nytryckta rapporten

Nu har den kommit, rapporten från undersökningen av den stora järnåldersbyn på Stora Uppåkra 2:25. Undersökningen är den största som gjorts i centralplatsen omedelbara omland. Boken ger en inblick av hur bebyggelsen såg ut och hur människor levde i maktens närhet under äldre järnålder. I boken berättar vi om hur livet var för de som bodde grannar med härskarna. Platsen, fynden och människorna diskuteras hela tiden i förhållande till centralplatsen och den där boende eliten. En fråga som diskuteras är, i vilka avseenden och hur mycket påverkades människorna i byn av närheten till makten? Dessutom diskuterar vi orsakerna till byns uppkomst och dess upphörande.

Rapporten innehåller många spännade resultat. Den som är intresserad av järnåldershus får sitt lystmäte. Sammanlagt 35 stolphus presenteras och diskuteras liksom bebyggelseutvecklingen. I byn fanns sammanlagt 8 gårdar. De har varit av varierande storlek, haft olika många faser och livslängd. Byns storhetstid var under äldre romersk järnålder, från vår tideräknings början 200 e. Kr . Vi presenterar en spännande kvinnograv från romersk järnålder. Skelettet låg i en märklig position vilket Caroline Arcini utreder. På boplatsen hittade vi många djurben som Annica Cardell har analyserat. Hon gör jämförelser med de osteologiska materialen från centralplatsen och andra undersökta järnålderboplatser i närheten. I byn påträffades t ex mer ben av nötkreatur än på centralplatsen. En intressant iakttagelse var att ben från ”stekarna” saknades från får och svin i byn. Kan detta bero på att dessa lämnats som tribut till hövdingen? Mikael Larsson gjorde analysen av ett stort och spännande makrofossilmaterial som bland annat innehöll det största fyndet av linfö som gjorts i Norden. Han skriver om jordbruket och växtutnyttjande på platsen. Vi hittade mycket keramik. Torbjörn Brorsson analyserade materialet och skriver om detta. Trots att platsen låg drygt 500 meter från centralplatsen och trots intensivt metalldetekterande påträffades nästan inga metallfynd som var samtida med boplatsen. Orsaken till detta diskuteras. Däremot hittade vi fina medeltida fynd som ett franskt silvermynt präglat för Filip IV (den Sköne ) och en doppsko. Håkan Svensson skriver om hur detekteringen genomfördes. Detta och mycket mer kan man läsa om i rapporten. Tanka ned en pdf! UV Rapport 2013:61

Rapporten kommer att följas upp av flera vetenskapliga artiklar som behandlar centralplatsen Uppåkras omland. Där kommer frågor kring problemområden som rumslig organisation, centralitet och maktrelationer att utvecklas.
Huvudförfattare till rapporten är Håkan Aspeborg, Nathalie Becker, Mats Anglert och Stefan Larsson.