Author Archive for Håkan

Page 2 of 8

Jubileum! – 20 år sedan undersökningen i Västra Skälby, Västmanland avslutades

Håkan Aspeborg i färd med att undersöka en av de 50 brunnarna.

Håkan Aspeborg i färd med att undersöka en av de 50 brunnarna.

Idag, fredagen den 31/8 är det 20 år sedan den första stora undersökningen av en boplats från äldre järnålder vid Västra Skälby utanför Västerås avslutades. Undersökningen var den dittills största som hade genomförts i Västmanland. Lars Wilson från UV Uppsala ledde undersökningen. Vid undersökningen av den 6 hektar stora ytan hittades en del av en by från äldre järnålder. Den bestod av sammanlagt 21 hus, hägnader, 50 brunnar, eldstäder, avfallsgropar och kokgropar mm. Undersökningen hade en bred miljöarkeologisk inriktning. Resultaten kom bland annat bidra till forskningen om bebyggelse struktur och bybildning under järnålder i Mälardalen, liksom om huskronologi och keramikkronologi under tidsperioden.

Grävledarna Jenny Holm och Lars Wilson. Jag hade gärna firat denna dag med dig Lasse.

Grävledarna Jenny Holm och Lars Wilson. Jag hade gärna firat denna dag med dig Lasse.

Andra delar av järnåldersbyn har sedan dess blivit föremål för flera undersökningar och kunskapen har fördjupats på alla plan. Även äldre järnålderslämning i grannbyarna har undersökts och området kring Skälby torde vara ett av de mer välundersökta beträffande tidsperioden i Mälardalen. Resultaten torde också vara bland de mer välpublicerade.

Undersökningsresultaten har genom åren presenterats och diskuterats i en rad publikationer, bl a:

Aspeborg, H. & Holm, J. 1993. När brunnen blev obrukbar grävde de strax en ny intill. Populär arkeologi Nr 2. 1993.

Aspeborg, H., 1994. Den arkeologiska undersökningen i Västra Skälby. Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands Läns Museum Årsskrift 71. Västerås. s. 53–61.

Aspeborg, H., 1999. Västra Skälby –En by från äldre järnålder. Arkeologisk undersökning Västmanland, Lundby socken, Skälby 2:42, 2:43, 2:44 och 2:54. RAÄ 865. Riksantikvarieämbetet UV Uppsala Rapport 1997:56. Uppsala. 249 s.

Aspeborg H, 1998. Boplatsstruktur under äldre järnålder i Västmanland: -exemplet Västra Skälby. I: Andersson, K. (Red) Suionum Hinc Civitates, Nya undersökningar kring norra Mälardalens äldre järnålder. Äldre järnålder i Uppland och Västmanland. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University. Opia 19. Uppsala.

Onsten-Molander, A 2008. Skälby. Bilden av byn växer fram. Fortsatta undersökningar av boplatslämningar från äldre järnålder. Särskild arkeologisk undersökning. RAÄ 865, 951:1 & 1020:1. Västerås 2:42, 2:50, Västerås (f d Lundby socken), Västerås kommun, Västmanland. SAU Rapport 14. Uppsala.

Wikborg, J. 2011. Skälby – en järnåldersby i Västmanland. Med bidrag av Susanna Eklund och Ola Korpås. SAU Skrifter 21.

Damen från Stora Uppåkra daterad

Den begravda vuxna kvinnan från Stora Uppåkra

Den begravda vuxna kvinnan från Stora Uppåkra

Nu vet vi när den begravda kvinnan från Stora Uppåkra som vi tidigare skrivit om levde och dog. Kol från en av hennes tänder har tidsbestämts. Hon dog och begravdes någon gång mellan år 80 och 250 e. Kr, det vill säga under romersk järnålder. Hon levde därmed något tidigare än vad vi förut trodde. Nu väntar vi bara på att hennes dräktnål av järn ska komma tillbaka från konserveringen.

Vi har nu fått de flesta kol-dateringarna från undersökningen. Dateringarna visar att boplatsen har en väldigt kort livslängd och att den i stort sett endast fanns under romersk järnålder. Frågan är var människorna kom ifrån och var de flyttade?

Nu har vi också en datering av isläggen. Den visade sig också vara äldre än vi trodde, från yngre romersk järnålder. Skridskoåkning har således gamla anor i trakten.

Benmaterialet antyder att kött betalades som tribut till ledaren på centralplatsen

Tvättade ben från stora Uppåkra liggandes på tork. Foto Håkan Svensson.

Tvättade ben från stora Uppåkra som ligger och soltorkar. Foto Håkan Svensson

Vi fortsätter oförtrutet med analysarbetet. Annica Cardell har nyss lämnat sin rapport över djurbensfynden från undersökningen. Hon har fått fram många spännande resultat. De arter hon funnit är nötboskap, får/get, svin, häst och hund. Jämfört med centralplatsen så fanns det procentuellt mer nötboskap men färre svin och får på gårdarna i Stora Uppåkra. Det mesta av materialet var slaktavfall. På gårdarna har man slaktat såväl ungdjur som vuxna individer.

Det förefaller också som om de finare bitarna på djuren saknas eller är kraftigt underrepresenterade. Från såväl får som svin är bålen underrepresenterad i benmaterialet. Dessutom saknas bakre delen av fåren. Den ”bästa” biten på fåret, steken eller kylen saknas helt. Även för nötkreatur så var andelen av lårben alltför liten, här saknas alltså också stora stekar. Resultatet antyder att människorna på boplatsen har försett centralplatsen med kött. Det är troligt att människorna som bodde på Stora Uppåkra fick lämna ifrån sig de bästa bitarna som tribut till ledaren som satt i sitt residens på centralplatsen.

Nya gravar i Stora Uppåkra

Analysarbetet efter sommarens undersökning vid Stora Uppåkra är i full gång. Analyserna medför ibland att vi måste göra nya tolkningar. När benen undersöktes av Annica Cardell fann hon att en mängd brända ben inte var djurben utan människoben. Det vi trodde var en härd med matrester i visade sig vara en bålplats. Kremeringen av den döde har skett inte långt från husen men det är inte säkert att husen och bålplatsen är samtida.

Caroline Arcini som är vår expert på människoskelett har tittat på de brända benen. Hon kunde se att de har tillhört en vuxen individ. Hon fann delar av skalltak, underkäke och en del rörben. Däremot gick det inte att könsbestämma benen ifråga.

Annica fann ytterligare ett obränt människoben. Det hade slängts ned i en stor lertäktsgrop när den fylldes igen. Enligt Caroline Arcini är benet ett överarmsben från en mycket kraftig individ, förmodligen en man. Benet kan komma från någon förstörd grav men det kan också vara från någon person som inte fick någon begravning. Inte långt från platsen där vi fann detta ben hittade vi en grav där en vuxen kvinna begravts.

Benen är nu skickade till Uppsala universitet för att dateras med kol-14 metoden.
Håkan Aspeborg

Sensationellt gravfynd i Stora Uppåkra

Skelettet framrensat. Foto Adam Bolander

Skelettet framrensat. Foto Adam Bolander

Arkeologi bjuder alltid på överraskningar. Det blev Adam Bolander och Linda Rosendahl varse när de gav sig på att handgräva i vad som vi trodde var en brunn. Efter en tids grävande stötte de på ett kranium. I en hast fick de byta grävmetod. Nu var det gravgrävning som gällde. Vår osteolog Caroline Ahlström Arcini tillkallades. Hon kunde konstatera att den gravlagda var en vuxen kvinna som hade varit 1,50 cm lång. Kvinnan har troligen begravts i sittande ställning. Graven har dock störts, ja, den kanske t.o.m. har plundrats. En del ben påträffades nämligen på platser där de inte borde ha legat. I graven har vi hittat keramik som dateras till yngre romersk järnålder eller folkvandringstid. Därför daterar vi preliminärt graven till den perioden. Förutom keramikkärl påträffade vi också ett träkärl i graven. Vi fann också en järnnål. Skelettet kommer att dateras med kol-14 metoden.