Author Archive for Kristina Ekero Eriksson

Kulthydda i Tråsättra

Den ovala hyddan.

Den ovala hyddan.

En av de sex hyddor som vi undersöker i Tråsättra skiljer ut sig från de övriga.

Medan de fem andra hyddorna har städade golv, där man knappt hittat något fynd, ligger det mängder av krossad keramik i denna förmodade kulthydda. På golvet hittades en lerfigur föreställande en skäggig farbror som tittar upp mot skyn och en mejsel av bergart. Och i en grop påträffades brända djurben.

Den skäggiga lerfiguren som hittades i rännan.

Den skäggiga lerfiguren som hittades i rännan.

Även utanför hyddan, i själva rännan där väggen stått, hittades en likadan skäggig figur.

– Det skulle kunna föreställa en schaman, menar arkeologen Magnus Artursson.

En likadan skäggig lerfigur hittades inne i hyddan.

En likadan skäggig lerfigur hittades inne i hyddan.

Den ovala golvytan är på ungefär 15 kvadratmeter och avgränsas av en krets av stenar, ränna och stolphål.

– Utanför hyddan syns mörka märken i marken efter stolpar. De finns söder, väster och norr om hyddan. I öster begränsas hyddan av en berghäll. Stolparna kan ha utgjort en palissad kring hyddan, kanske en symbolisk avgränsning från resten av boplatsen, säger Magnus.

Utanför ingången till kulthyddan upptäcktes ett stolphål som var cirka 30 centimeter i diameter. Intill det stod två keramikkärl. Kan det ha varit en totempåle som stått här?

-Det kan röra sig en specialiserad hydda där man sysslat med kult och ritualer, kanske har schamanen bott där. Sådana kulthyddor har hittas på andra gropkeramiska boplatser, berättar Magnus Artursson.

Sveriges äldsta ansikten

Ett ansikte eller djurhuvud? Eller en blandform mellan djur och människa?

Ett ansikte eller djurhuvud? Eller en blandform mellan djur och människa?

På en ovanligt välbevarad stenåldersboplats i Åkersberga norr om Stockholm, har arkeologer hittat några av Sveriges äldsta kända avbildningar av människor. Lerfigurerna är 4500 år gamla.

– Vi har hittat ett tiotal människoliknande figurer vilket gör detta till landets största samling. Dessutom har vi påträffat ett 20-tal lerfigurer som föreställer djur – vanligtvis brukar man hitta någon enstaka på likande boplatser. Figurerna är ovanligt välbevarade och av hög kvalitet, säger arkeologen Niclas Björck från Statens historiska museer.

En av de unika lerfigurerna föreställer en kvinna, där bröst och förmodade detaljer av klädedräkten är framträdande. Dekoren på kläderna, som ser ut som prickar, kan vara avbildningar av sältandspärlor, något man hittat i samtida gravar på Gotland. Kanske föreställer figuren rentav en blandning av säl och kvinna, med koppling till tidens mytologi.

En kvinna med framträdande bröst och klädedräkt, markerad med punkter.

En kvinna med framträdande bröst och klädedräkt, markerad med punkter.

På några av de andra lerfigurerna kan man se detaljer som frisyr, skägg, ögon och näsa.

Fynden gjordes i en skogsbacke i ett villaområde i Åkersberga, som under stenåldern var en ö i ytterskärgården. Här bodde säljägare och fiskare i hyddor, som arkeologerna nu undersöker. Stranden användes som deras vardagsrum, kök och verkstadsplats. Mängder av fynd har gjorts, däribland pilspetsar, mejslar, malstenar och sänke till fiskenät.

Boplatsen är väldigt välbevarad, vilket gör den unik för Skandinavien. Den dateras till gropkeramisk kultur som existerade 3500-2300 f. Kr.

Forntida frisyr syns på denna lerfigur.

Forntida frisyr syns på denna lerfigur.

– Lerfigurer är typiska för den gropkeramiska kulturen. Förutom människa avbildas ofta säl, björn, älg, orm, svin och fågel. Eftersom gropkeramikerna försörjde sig som jägare, var djur förutsättningen för deras överlevnad, säger Niclas Björck.

Vad lerfigurerna fyllt för funktion är oklart. De kan vara kopplade till jaktmagi. Kanske hade jägarna totemdjur, alltså djur som de kände sig besläktade med? Det skulle kunna förklara de figurer som har form av både människa och djur.

– Lerfigurerna är av en typ som förekommer både i Finland och Ryssland och är troligen ett uttryck för ett vida spritt trossystem med ursprung i äldre stenåldern. Jag tror att det handlar om mer än jaktmagi, eftersom bildvärlden är enhetligt uttryckt över så stora områden. Lerfigurerna har kanske illustrerat berättelser som förklarat världen och människornas plats i tillvaron, menar Niclas Björck.

En man med tillbakalutat huvud och välvårdat skägg. Notera näsan.

En man med tillbakalutat huvud och välvårdat skägg. Notera näsan.

Vad gjorde Tråsättras säljägare?

skyltar-tra%cc%8asa%cc%88ttra4  skyltar-tra%cc%8asa%cc%88ttra6

Ett besök i Tråsättras kök

 

Osteologen Ola Magnell väger benen som grävts fram i Tråsättra.

Osteologen Ola Magnell väger benen som grävts fram i Tråsättra.

Säljägarna i Tråsättra fick ibland lite omväxling i sin marina föda – tydligen har det festats på svin också.

– Jag har hittat ett ben från svin. Eftersom vi hittills har funnit så pass få svinben tror jag knappast Tråsättraborna själv har hållit svin på öarna. Snarare har de haft kontakter med områden på fastlandet där svin varit vanligare, säger vår benexpert Ola Magnell.

För även om de så kallade gropkeramikerna i Tråsättra var jägare och samlare, så var andra vid samma tid bönder och boskapsskötare.

Om det är ett tamsvin eller vildsvin kan Ola inte bedöma utifrån det brända benet.

– Det går att se skillnad på tamsvin och vildsvin om benen är obrända, men bara om du har rätt ben och då oftast tänder. Sedan är ju de gropkeramiska svinen lite speciella då de morfologiskt utgör en blandform. Svinen är nämligen lite av varje. Vid traditionell svinskötsel, när svinen går fria stora delar av åren, så korsar sig tamsvinen med vildsvin. Det finns också flera exempel från Sardinien och Nya Guinea där man inte har några avelsgaltar utan medvetet låter vildsvinsgaltar betäcka suggorna, säger Ola.

Ola jämför sälbenen med ett referensmaterial för att se vilken art det är.

Ola jämför sälbenen med ett referensmaterial för att se vilken art det är.

Bland benen som Ola hittills analyserat kommer merparten från vikarsäl, men det finns också ben från grönlandssäl. Den senare sälarten finns inte idag i Östersjön och förekommer nuförtiden i huvudsak i arktiska vatten som Norra ishavet. För 4500 år sedan var grönlandssälen vanligt förekommande i Östersjön, men blev sedan allt ovanligare och finns kvar fram till medeltid.

En vanlig dag på jobbet: mätning av 4500 år gammal gäddkäke.

En vanlig dag på jobbet: mätning av 4500 år gammal gäddkäke.

– Frågan är om basfödan varit säl eller fisk. Vi har hittat mycket fiskben i kokgropar och i avfallslager. Abborre och gädda har varit vanliga, sen har vi också upptäckt torsk, strömming, lax eller sik och mört. För att hitta alla fiskben har vi använt ett vattensåll med två millimeter stora maskor.

Eftersom vi redan hittat ett fisksänke, tycks man ha fiskat med nät. Men det är också möjligt att mjärdar också använts, som tyvärr förmultnat.

Nätsänke av glimmerskiffer.

Nätsänke av glimmerskiffer.

Utöver svin, säl och fisk kommer en del ben från fågel, bland annat and.

– Vi har också upptäckt horn från älg eller kronhjort och ben från skogsmård, berättar Ola.

De ben som hittats är relativt bra bevarade för att vara här i Uppland. På Gotland, med sin kalkrika jord, är forntida skelett från både människa och djur nästan intakta när arkeologer gräver upp dem. Men så är inte fallet i denna sura jord.

– Eftersom benen legat på boplatsen där man trampat runt, har mycket gått sönder. Dessutom slog Tråsättraborna själva sönder benen när maten skulle tillagas, på så sätt kunde man bättre koka fettet ur benen, säger Ola Magnell.

Än har inte några människoben hittats. Men snart kommer vi att börja gräva anläggningar som ser ut som gravar, så vi får väl se…

Kan det vara…hyddor?

Kan det vara… hyddor?

I Tråsättra har vi ju varit bortskämda med en fantastisk variation av olika fynd; alltifrån slipstenar, pilspetsar, skrapor och malstenar till keramik, sälben och gäddkäkar.

Men vi har också hittat synnerligen intressanta anläggningar. På minst fyra ställen kan man ana svackor, rännor, mörkfärgningar och stenar lagda på ett särskilt sätt – som skulle kunna vara spår efter hyddor.

Jan Storå begrundar den möjliga hyddan.

Jan Storå begrundar den möjliga hyddan.

Utanför ”husknutarna” verkar man ha kastat ut sina matrester. I en avfallsgrop upptäcktes mängder av fiskben, som enligt vår osteolog Ola Magnell kommer från abborre, gädda, torsk, strömming, karp och lax/sik. Havet var uppenbarligen rikt!

I veckan fick vi besök av två benexperter, professor Torbjörn Ahlström och professor Jan Storå, som båda är specialister på gropkeramisk tid. Eftersom de är osteologer hoppades de såklart på att vi ska hitta människoben, men de var ändå nöjda över den mängd djurben som redan grävts fram.

Kalle Lindberg förevisar anläggningen som han undersöker.

Kalle Lindberg förevisar anläggningen som han undersöker.

Jan Storå har forskat om sälben, och han ser fram emot att få en inblick i var sälbenen hittas på boplatsen i Tråsättra. Var ligger de brända benen och var hittar man de obrända? Obrända sälben kan vara rester efter slakten – men varför har man valt ut vissa ben som blivit brända? Var har benen slängts? Utifrån sådana företeelser kan man lära sig mycket om struktur och hur man organiserat rummet – det vill säga vad man gjort var på boplatsen och varför.

I övrigt har vi under veckan som gått fortsatt att rensa fram anläggningar, sålla jordmassor och mäta in grävenheter. Grävenheterna är kvadratmeterstora och genom att jämföra vad man hittar i dem, kan man få en bild av vilka aktiviteter som ägt rum var. Vissa områden är fulla av fiskben, andra av avslag från stenarbete. Andra ytor är tomma – och då kan man fråga sig vad som ägt rum där som inte lämnat några spår efter sig.

Här sållas det fram sälben, fiskben och keramikskärvor. Bland annat!

Här sållas det fram sälben, fiskben och keramikskärvor. Bland annat!