Author Archive for Marita Sjölin

Fint fynd i Östra Fyrislund

I botten av en brunn låg ett fint fynd – en cirka 1 500 år gammal kam!

Den första ytan som snart har undersökts i Östra Fyrislund har innehållet gårdslämningar från romersk järnålder och folkvandringstid, det vill säga tiden från år 0 till cirka 550 e Kr. Gården har bestått av två treskeppiga långhus som delvis omgärdat ett gårdstun. Inom ytan har det också funnits två brunnar. Den första undersökte vi för ett par veckor sedan. Den var två meter djup och innehöll en hel del djurben, där vår osteolog Ola har kunnat se att det framför allt var ben från häst och får. Förmodligen har brunnen fyllts med avfall när den har sinat eller av andra orsaker tagits ur bruk.

Den andra brunnen undersökte vi den här veckan. Den var också drygt två meter djup och innehöll djurben. Men, den innehöll också ett mer ovanligt fynd. Cirka 1,5 meter ner i fyllningen i brunnen låg en kam.

Kammen är tillverkad av horn och är dekorerad. Den är tillverkad i ett stycke och har en rad med tänder. Tack vare utformning och dekor kan vi redan nu grovt datera kammen till romersk järnålder eller folkvandringstid. Det betyder att den är samtida med övriga gårdslämningar på platsen. Kammen ska nu skickas för konservering.

Den fina kammen direkt upplockad ur en brunn. För att den inte ska spricka sönder nu när den har plockats upp ur leran där den legat i ungefär 1 500 år, ska den omgående skickas för konservering.

Den fina kammen direkt upplockad ur en brunn. För att den inte ska spricka sönder nu när den har plockats upp ur leran där den legat i ungefär 1 500 år, ska den omgående skickas för konservering.

En gård från folkvandringstid

Nu när undersökningarna i Östra Fyrislund är inne på sin tredje vecka börjar också lämningarna framträda tydligt. Inom den första ytan som undersöks ser vi nu välbevarade lämningar efter en gård från folkvandringstid.

För ungefär 1 500 år sedan, under folkvandringstid, fanns en gård inom ytan som vi nu undersöker. Gården bestod av två långhus, byggda i vinkel mot varandra så att de ramade ett gårdstun. Husen var ungefär 20 meter långa och 6-7 meter breda. De var uppbyggda av stående stolpar som har burit upp tak och väggar. Av väggstolparna återstår nästan inget, men takstolparna var stadgade med stora stenar och både stenar och avtryck av stolparna finns kvar. Ja, leran på platsen har också gjort att träsrester från själva stolpen finns bevarade i flera stolphål. Inom ytan finns även några mindre hus, som kan ha fungerat som ekonomibyggnader.

På tunet mellan husen finns lämningar efter eldstäder och gropar – här har gårdens dagliga aktiviteter som matlagning ägt rum. Flera eldstäder innehåller matrester i form av djurben. Det djurslag som man tycks ha haft mest av var får.

Följ oss även på: https://www.facebook.com/ostrafyrislund

Flera av de takbärande stolparna i husen har haft kraftiga stenar, så kallad stenskoning, som stöd, för att stå stadigt.

Flera av de takbärande stolparna i husen har haft kraftiga stenar, så kallad stenskoning, som stöd, för att stå stadigt.

Även denna stolpe har haft kraftig stenskoning. Ett avtryck av själva stolpen syns som rödfärgad jord i högra kanten av stolphålet.

Även denna stolpe har haft kraftig stenskoning. Ett avtryck av själva stolpen syns som rödfärgad jord i högra kanten av stolphålet.

Ett av de treskeppiga långhusen. De stolpar som har burit upp taket har markerats med träkubbar.

Ett av de treskeppiga långhusen. De stolpar som har burit upp taket har markerats med träkubbar.

DSC_4634DSC_4653

DSC_4683Alla eldstäder, stolphål och andra lämningar undersöks och dokumenteras. I år använder Statens Historiska Museer för första gången surfplattor, för att kunna dokumentera digitalt.

 

 

Första huset i Östra Fyrislund

Efter ett par veckors undersökning framträdde lämningarna efter det första huset i Fyrislund – och vilket hus sedan! Det har varit byggt av kraftiga stolpar som burit upp taket och haft en längd på 27 meter!

De första spåren av huset framträdde som runda mörkfärgningar i två rader. Till en början fick arkeologerna fram fyra par av sådana mörkfärgningar. Det var lämningar efter stolpar som burit upp taket. Efter lite letande dök flera parställda mörkfärgningar upp och lite regn som blötte upp den hårda leran gjorde att ytterligare par framträdde. Till slut var lämningar efter hela huset synliga. Tio par med stolpar hade burit upp takkonstruktionen, som kan ha varit av trä, vass eller strå, och huset var en gång 27 meter långt.

Som två spikraka rader framträder stolphålen, som utgör lämningar efter Hus 1. Huset var hela 27 meter långt. För att de ibland diffusa lämningarna efter stolpar ska synas har de på bilden ovan markerats med träkubbar.

Som två spikraka rader framträder stolphålen, som utgör lämningar efter Hus 1. Huset var hela 27 meter långt. För att de ibland diffusa lämningarna efter stolpar ska synas har de på bilden ovan markerats med träkubbar. Fotograferat från nordväst.

Amanda undersöker stolphål i Hus 1.

Amanda undersöker stolphål i Hus 1.

Hus 1 utgjordes av tio par stolpar som en gång bar upp takkonstruktionen. På planen ovan är stolphålen ifyllda med svart färg och paren har tydliggjorts med en linje mellan stolphålen.

Hus 1 utgjordes av tio par stolpar som en gång bar upp takkonstruktionen. På planen ovan är stolphålen ifyllda med svart färg och paren har tydliggjorts med en linje mellan stolphålen.

Prover visade på naturligt bildade lager

I samma område av boplatsen som brunnen hade grävts i, fanns också mörka jordlager. En fråga var om de här lagren var naturligt bildade eller om de hade kommit till genom mänsklig aktivitet.

För att försöka svara på frågan var Nathalie Dimc, Statens Historiska Museer, på plats och samlade in jordprover från lagret. Jordproverna flotterade hon sedan inne på labbet, för att se om de innehöll kulturpåverkade växtdelar och fröer.

Redan samma dag hade hon hunnit titta på några prover. – Inget av de prover som jag hittills har analyserat har innehållit kulturpåverkat material, säger Nathalie. Det tyder på att lagren är naturligt bildade.

Nathalie samlar in jordprover från ett lager i den södra delen av undersökningen.

Nathalie samlar in jordprover från ett lager i den södra delen av undersökningen.

Varje prov består av 1-2 liter jord.  – Det är tillräckligt för att se om det innehåller några fröer, säger Nathalie.

Varje prov består av 1-2 liter jord. – Det är tillräckligt för att se om det innehåller några fröer, säger Nathalie.

En drygt två meter djup brunn

Brunnar innehåller ofta mycket information. Det är en anledning till att arkeologer gärna vill hitta brunnar när de undersöker förhistoriska gårdslägren. En annan är att de är så kul att gräva! Därför var det roligt att hitta en brunn redan tidigt på undersökningen i Östra Fyrislund.

I ena kanten av undersökningsytan fanns en närmast rund, två meter stor fläck. Den var inte sotig och innehöll inga sönderbrända stenar och den var alldeles för stor för att vara ett stolphål. Kunde det vara en brunn? Anders började gräva ut ena halvan med hjälp av handredskap, men insåg snart att här behövdes det maskinhjälp. Linus fick avbryta sitt arbete med att ta bort matjord i en annan del av undersökningen och larva in på ytan med sin 21 ton tunga grävmaskin. Tack vara att maskinen går på band är marktrycket lågt och det syntes knappt var maskinen hade gått. Sakta arbetade sig skopan ner genom leran och frilade efter hand halva brunnen.

DSC_4539k

Grävmaskinsskopan frilägger försiktigt ena halvan av brunnen.

Brunnen visade sig vara mer än två meter djup och innehöll träkol och en hel del djurben. Det är inte ovanligt att hitta djurben och olika föremål i brunnar. Ibland verkar de ha lagts ned när brunnen har tagits ur bruk. När ena halvan av brunnen var frilagd dokumenterades profilen och både träkol och jordprov samlades in. Förhoppningsvis kan proverna hjälpa oss att få reda på från vilken tid brunnen är. I brunnar brukar det kunna finnas förkolnade fröer som kan berätta om vad som har växt i området.

DSC_4547

Anders tar tillvara de djurben som fanns i brunnen.

DSC_4552

Nathalie samlar in jordprov från brunnen. Om det finns bevarade fröer i brunnen kan de visa vilka växter som funnits i området och vilka grödor som har odlats.

DSC_4557

Fynd och prover mäts in. Pinnen som håller upp GPS-mottagaren är två meter hög. I schaktväggen syns brunnen som en trattformad mörkfärgning.