Author Archive for Sofie E

Snö, snö, snö och mera snö…

Nu är vi inne på vår näst sista fältarbetesvecka här i Lindängelund och klimatet blir allt hårdare. Snön faller och temperaturen sjunker. Snart är det omöjligt att hitta pinnarna som markerar anläggningarnas positioner.

Klas- Holger visar vägen till område 5.

Tidigare i veckan var det dock regnet som ställde till mest skada. Vattnet steg snabbt i de grävda anläggningarna och hotade med att täcka stora delar av utgrävningsytan. Det blev betydligt svårare att gå över de delar av fältet som tidigare grävts, till exempel det stora brunnsområdet, utan att fastna i leran.

Rebecka försöker gräva ut sin anläggning innan vattnet täcker den helt.

Klas- Holger har fastnat i leran och får hjälp av Håkan. Tillslut sjunker dock även Håkan. Alla utom en hink (som tillfälligt offrades) tog sig lyckligt upp på fast mark igen.

Denna vecka har det dock varit snön som ställt till problem. För att slippa skotta fram anläggningarna har presseningar lagts ut. Vi har också införskaffat stora isoleringsmattor som förhindrar att marken fryser. Det är dock omöjligt att täcka alla de områden vi vill gräva. Därför har ett antal stolphålskluster, hus och gropar prioriterats och täckts.

Herrarna Bo och Bo diskuterar det hus de arbetar med. Kubbarna är placerade vid de takbärande stolparna.

Men snön är inte bara till ondo. Den har också en isolerande effekt och håller marken mjuk. Problem är bara att anläggningen snabbt måste dokumenteras innan den åter igen försvinner under ett snötäcke. På vissa områden är detta dock inte tillräckligt och marken fryser ändå.

Det är inte bara marken som blir kall i vintervädret. Vantar åker av och på i samband med att anteckningar och ritningar måste göras. Att frysa om fingrarna är därför en del av vardagen. För övrigt är personalen väl påpälsad. Vinterkängor, underställ och varma strumpor tillhör grävutrustningen. Och självklart dricks det en hel del kaffe och te under pauserna!

Anders gräver stolphål på område 5. Tyvärr har marken redan hunnit frysa trots den isolerade snön. Anders själv är dock väl isolerad från kylan i sin grävmundering

Alla i grävteamet behöver dock inte befinna sig ute på fältet hela tiden. Karin arbetar med fyndhantering och spenderar mycket tid med tvätt och registrering. Hon har förmånen att få se och röra alla fynd som hittas och tas in. Vi registrerar också en stor del av de anläggningar vi gräver redan under fältperioden. Det ger en välbehövlig paus från utomhusarbetet.

Karin lägger tvättade och torkade hästtänder i en fyndpåse. Det är viktigt att allt hamnar där det ska vara så ingen data blir fel.

Nästa vecka är vår sista arbetsvecka här i Lindängelund. Men det betyder inte att projektarbetet tar slut där. Alla prover ska analyseras, fynd ska gås igenom och rapporter ska skrivas. Men först ska ytterligare fem vinterkalla arbetsdagar klaras av. Det är också projektets sista bloggtillfälle. Så besök oss då för en sista uppdatering!

Uppdateringar av tidigare resultat

Den första nyhet vi vill delge i veckans blogg handlar åter igen om barnet i ”brunnen”. Vi har äntligen fått kol 14-dateringen som vi beställde från ett laboratorium i Uppsala.

Hela teamet har gått som katter kring het gröt i en månads tid och väntat på resultatet. Och förra veckan kom det äntligen. Vårt 4,5–5-åriga barn härstammar definitivt från stenåldern. Vår teori, att barnet var ca 4000 år gammalt, visade sig vara korrekt. Den tolkningen gjorde vi utifrån brunnens position (under ett torvlager) samt de tre grävkäppar som hittades i en fyllning under skelettet. Grävkäppar var vanligt förekommande under stenåldern.

Skelettdelar av barnet

Skellettdelarna av det 4,5- 5 åriga barnet har lagts i anatomisk korrekt ordning.

Vi har också fått in nya resultat angående den träkäpp vi skrev om den 5:e november. Dess annorlunda spjutspetsliknande form lämnade oss konfunderade. Nu har vi dock fått hjälp av en av UV Syd:s experter, Per Lagerås, att fastställa vad det egentligen är. Vår första tanke var att även detta skulle vara en grävkäpp. Det visade sig dock efter lite detektivarbete att det istället är en årderbill från äldre järnåldern. En årderbill är den del av årdern som tvingar upp jorden, vilket även kallas för att ärja. Under 500-talet e.Kr. började man använda järnbillar istället för dem i trä och kring början av vikingatiden (cirka 1000 e.Kr.) försvann träbillen.

En bild på årderbillen kan ses här.

Vi är mycket glada över vårt exemplar eftersom den är i sådant gott skick. För det första var den oanvänd när den lades ner i brunnen och för det andra så har vattnet bevarat den så väl att den ser ut som ny.

I tisdags arrangerades ett pressmöte ute på Lindängelund där våra resultat presenterades. De som har missat reportagen kan klicka på länkarna här: TV4 Malmöhus , Sydnytt (med minutinställningen 08.57 – 10.45) samt P4 Malmöhus (den 15/11 kl 15.00- 15.30, minuttid 19.30- 24.13)

Mitt under pågående inspelning, till vår projektledare Annes Carlies stora förtjusning, gjorde Ola Kronberg ett intressant keramikfynd. I ett kulturlager låg en del av en fotskål. Denna typ tillhör kategorin fingodskeramik och har troligen fungerat som ett serveringskärl. I Lindängelund har vi hittills mest hittat vardagskeramik och därför var lyckan stor när Ola presenterade sitt fynd. Kärlet tillverkades för cirka 2000 år sedan och har lagts ner som offer i en brunn. Den här typen av keramik har sin förebild i samtida romerska glasskålar. Eftersom få av dessa fanns i omlopp i det här området gjorde man helt enkelt imitationer i lera.

Själva foten av fotskålen, fortfarande täckt i lera.

Vi vill åter igen tacka alla de cirka 30 personer som medverkade vid våra guidade turer i onsdags. Trots regn och kyla. Det var tyvärr vår sista visning innan grävningens slut. Men det går fortfarande hålla sig uppdaterad om hur vårt arbete framskrider här på bloggen i några veckor till!

Nya träfynd förgyller i höstrusket.

Arbetet med att gräva brunnar fortsätter. Så gör även vår träfyndskavalkad. I en av brunnarna på områdets östra del hittades denna vecka en träskål. Typen är helt annorlunda än den svepask vi skrev om i förra veckans blogg. Svepasken består av flera trädelar som är sammansatta till ett föremål. Denna veckas träskålen är gjord av ett enda stycke trä som bearbetats till dess det fått sin fina form.

Håkan gräver försiktigt fram den hela träskålen.

Skålen är för liten för att ha använts till att ta upp vatten ur brunn med. Den mäter bara 13 centimeter i diameter. Träskålar hittas sällan i torra miljöer på arkeologiska utgrävningar eftersom träföremål snabbt ruttnar och försvinner. Därför är vi extra glada för dem vi hittat i våra brunnar under vår vistelse i Lindängelund.

Träskålen är ännu fylld med jord.

Brunnen som träskålen hittades i var tämligen djup, ca 2,5 meter. Kärlet stod i botten av brunnskaret med bara ett tunt sedimentlager som skiljde det från blåleran. Över skålen fanns ett lager som innehöll mycket trädgrenar (med barken bevarad) och fibrer från organsikt material (möjligen vass eller lin). Det exakta innehållet kommer vi reda på först efter att en mackroanalys har gjorts. Mängden organsiskt material är i lagret för stor för att det ska anses som ett naturligt inslag.

Skålen får först ett skyddande hölje av plast...

Arbetet

I lagret kunde arkeologerna också se en stor mängd små korn. Dessa var så kallade mältade korn. Det innebär att kornen har fått groddar. Möjligen har dessa använts till någon typ av mattillverkning. Just de här som hittades i brunnen var brända, kanske från en rostning som gått snett?

... och får sedan ett skyddande gipslager.

Tyvärr hittades inga daterbara föremål, som keramik, i brunnen. Istället får arkeologerna förlita sig till C-14 dateringar (av kornen) och dess stratigrafiska relation till andra omkringliggande anläggningar. Det sistnämnda låter sig väl göras. Brunnen skär nämligen ett dike som har daterats till vikingatid eller tidig medeltid (ca 1000- 1100 e. Kr.). Diket har i sin tur relation till ett hus som ligger i nord-sydlig riktning något norr om platsen. Den preliminära tolkningen är att huset, som har flera byggnadsfaser, under någon period har befunnit sig i samma fas som brunnen.

En bit av en trästege som hittades i ett lager ovanför skålen.

Sist men inte minst vill vi i dagens blogg åter igen flagga för nästa veckas visning. På onsdag 17/11 klockan 14.00-15.30 är alla välkomna att besöka oss. En rundvandring (om vädret tillåter) och fyndvisning utlovas. Oömma och varma kläder är ett måste!

Mysteriet med barnet i ”brunnen” fortsätter…

För några veckor sedan skrev vi om flera skelettdelar av ett barn som hittades i en brunn. Nu har det hänt igen.

Rebecka undersöker skelettdelarna.

I tisdags upptäcktes ett kranie, skulderblad och en bröstkorta djupt nere i ett brunnslager. Delarna pekar på att det är överdelen av en människa som hittats. Underligt nog är det just dessa delar av barnet som saknades i den andra brunnen. Tyvärr har inte Uv Syds expert på humanosteologi fått tillgång till benen ännu. Därför vet vi inte om även dessa delar tillhör ett barn, ”vårt barn” eller kanske en vuxen.

Kraniet i närbild.

Längre ner i brunnen, ned mot botten, gjordes ett annat intressant fynd. I lerlagret låg en grävkäpp av något annorlunda slag. Den undre delen, själva grävdelen, var formad som en spjutspets. Den övre delen hade inte en traditionell rund form utan var istället fyrkantig.

Grävkäppen med dess annorlunda form.

Grävkäppen är bara ett av många välbevarade träfynd som hittats i våra brunnar. Vi har tidigare beskrivit tre andra grävkäppar som alla låg i samma lager. I veckan hittades också en svepask. Denna typ av förvaring har använts troligen redan på stenåldern. En svepask består av ett spån som böjts kring en bottenplatta till det fått en rund form (eller oval).

Svepasken in situ.

Vårt fynd togs upp i preparat, det vill säga den lera som skyddade kärlet fick sitta kvar för att det inte ska förstöras. Därför vet vi ännu inte om asken är intakt eller om den innehåller några intressanta föremål. Vi har dock redan tagit mackroprover som senare ska analyseras och ge svar på vilka växter som finns i leran.

Det var en glad Anne som hittade svepasken.

Klas Holger och Håkan gräver fram svepasken.

Vi hittade fler träfynd i brunnarna i veckan, till exempel träpålar. Dessa var dock inte lika spektakulära som de ovan nämnda. Men vi kan konkludera att brunnarna är några av de mest intressanta och innehållsrika kontexter vi har på utgrävningen. Och än har vi några kvar. Hittills har drygt 10 stycken grävts ut, vilka ligger någorlunda samlade i våtmarksområdet. Men vi har ännu inte börjat utforska dem som ligger i gårdsbebyggelse. Det arbetet påbörjar vi nästa vecka. Förhoppningsvis får vi då fram ännu fler (trä)föremål.

Våra fina träfynd har körts till LUHMs magasin i Gastelyckan där de kommer förvaras till grävningen är slut. Då börjar arbetet med att prioritera vilka som ska konserveras. På de allra finaste kommer analyser göras där man kan se vilken sorts trä som använts. Troligen är det sorter som funnits lokalt i området. Dateringen på veckans fynd har vi redan ett hum om. Äldre järnålderskeramik hittades i brunnarna och ger en preliminär datering runt år 0. Men naturvetenskapliga prover kommer också tas för att bekräfta detta.

Vi kan redan i fält konstatera att flera av träpålarna har spår efter huggmärken och öppna snittytor. Dessa ska självklart undersökas för att få ut så mycket information som möjligt om vilka redskap som använts.

Svepasken är väl inlindad för att den inte ska falla sönder under transporten.

Alla träfynd är lastade och redo för sin nya tillvaro i magasinet.

Detta var en sammanfattning av veckans brunnsaktivitet. Vi fortsätter vårt arbete i ur och (hagel)skur och ser fram emot nästa veckas, förhoppningsvis intressanta, utgrävningsresultat.

Fler hus och fina fynd!

Förra veckan beskrev vi några av de gårdar och byggnader som hittats på den östra delen av utgrävningsplatsen. Men vi har också fin bebyggelse på den västra änden.

Redan på förundersökningen, som gjordes 2004, hittades ett fint och tämligen välbevarat hus från järnåldern.
Tyvärr har ena gaveln skadats av ett senare anlagt dike och det är därför omöjligt att säga exakt hur långt huset har varit. Den del som är bevarad fram till idag har en imponerande längd på cirka 29 meter. Troligen har det funnits en bostadsdel i den västra delen och ett stall i den östra. Dess konstruktion ger en preliminär datering på 200 e. Kr.

Hus från järnåldern.

Det har också framkommit ett hus som antagligen byggdes under den yngre stenåldern, det vill säga för ca 4000 år sedan. Huset ligger ca 100 meter norr om järnåldershuset och sträcker sig i öst- västlig riktning. I nuläget vet vi inte så mycket om det eftersom det inte är utgrävt ännu. Förhoppningsvis hittar vi daterbara fynd likväl som tydliga strukturer när vi väl gräver ut det.

Huset från stenåldern, inmätt i Intrasis.

Veckan har också bjudit på flera fina fynd. I en grop från tidig medeltid (ca 1100-talet e. Kr.) hittades en keramikansamling. En expert i ämnet, Torbjörn Brorsson, har tidigare tittat på keramik från samma grop och konstaterat att typen är så kallad Östersjökeramik. Den här typen av keramik har starka slaviska influenser och det är troligt att stilen nådde vårt område genom keramiktillverkande slaver som vandrat norrut. Ornamentiken består av vågband, linjer och intryck.

Tyvärr kommer inte skärvorna från ett och samma kärl. Det kunde konstateras redan i fält och vid fyndtvätt. Mynningsbitarna skiljer sig nämligen åt både i dekoration och i form. Och de skärvor som kommer från bukregionerna är har olika grad av rundning.

I högra nedre hörnet av bilden kan man se en mynningsbit med vågbandsornamentik.

Sammanlagt hittades 48 bitar i samlingen. Antalet skärvor i gropen kommer dock att bli fler eftersom de olika lagren också innehöll keramik.

Annica Cardell och Sofie Ekstrand diskuterar lagrens olika beninnehåll.

I samband med utgrävning av en annan grop gjordes ett annat fint fynd. En dolkstav från neolitikum, ca 5000 år sedan, dök plötsligt upp i ett lager. Fyndets geografiska position är lovande. För precis intill gropen finns en stenpackning som påminner om en grav. Ytterligare en stenpackning hittades också senare i veckan inte långt därifrån. Hittills har vi endast hunnit rensa den första stenpackningen. Men redan nu har flintavslag hittats.

Dolkstav i flinta hittad i närheten av en förmodad grav.

I den nyschaktade delen kan man tydligt se ett mönster i packningen. Antagligen har det bildats då stenar lyfts bort från platsen. Den keramik som hittades i anläggningen var tyvärr i dåligt skick. Dess karaktär pekar dock på att den tillverkades under förhistorisk tid. Så vi håller nu tummarna för att de båda gravkandidaterna blir vad vi förväntar oss!

Personalen på utgrävningen vill gärna tacka de tio tappra själar som besökte oss på vår visning i onsdags. Trotts regn och blask. Förhoppningsvis ses vi igen på nästa visning, onsdagen den 17 november klockan 14.00- 15.30, tillsammans med nya intresserade!