Punkt 1 – arkeologin i nordöstra Lund

Inom Brunnshög har det gjorts utgrävningar sedan årtusendeskiftet. Lunds kommun hade bestämt att det vore lämpligt att staden växte i den här riktningen. Det var ett bra läge för arkeologin att komma in. Det blev ett också bra tillfälle att kontrollera om den dittillsvarande synen på områdets förhistoria verkligen stämde.

Kartan visar kända fornlämningar respektive utgrävda platser i trakten.

Kartan visar kända fornlämningar respektive utgrävda platser i trakten.

Innan marker bebyggs eller grävs upp för t ex parkeringar och vägar, så får arkeologerna undersöka om det finns fornlämningar inom området. Ibland är det kända, fullt synliga gravhögar, runstenar och stenkammargravar. Men oftast är de arkeologiska fynden gömda i och under jorden. Man får provgräva för att ta reda på om och var det finns något och i så fall hur gammalt det är. Sedan avgörs vad som ska undersökas mer noga – slutundersöka, kallar arkeologerna det.

Man behöver inte gräva särskilt djupt för att hitta spår efter människors liv och leverne. I det stora hela går det till så att arkeologerna låter en grävmaskin ta bort den bruna jorden, matjorden, som oftast är mindre än en halvmeter tjock. Därunder kan man hitta spåren efter hur folk har bott (t ex märken där stolpar till byggnader stått eller gropar som man slängt skräp i) eller vad de har sysslat med (t ex fläckar av kol efter eldstäder). Där ligger också föremål, hela eller i delar, så arkeologerna hittar keramikskärvor, vassa flintpilspetsar och rostiga knivblad. Ibland ligger det också gravar. Och så finns det rester av gamla tiders djur- och växtliv: en massa skelettdelar och pyttesmå fröer. Till och med tusenåriga pollen kan man hitta.

Arkeologerna hittade boplatser, gravar och monument, liksom spår efter hantverk och odling som gick så långt tillbaka i tiden som 6000 år. Det fanns fornlämningar lite varstans och egentligen från alla perioder, men det verkar ha varit särskilt intensivt under bondestenåldern och järnåldern.

Våtmarker, kustlinjen och höjder över havet. Landskapet har sett annorlunda ut, med havsvattennivåer som varierat och lite olika klimat.

Våtmarker, kustlinjen och höjder över havet. Landskapet har sett annorlunda ut, med havsvattennivåer som varierat och lite olika klimat.

Varför skulle det vara bra att bor och leva här då? Tittar man åt väster, så ser man en slätt breda ut sig. I äldre tider var markerna blötare, med vattendrag och våtmarker, och emellanåt har havet gått längre inåt land. Tittar man österut inåt land så anar man Romeleåsen i fjärran – då som nu mer kuperad och skogbeväxt. Brunnshögsområdet har helt klart legat ganska bra till, varken på den småsumpiga slätten eller i värsta backarna. Och ganska lagom mellan två vadställen, vid Höjeå i söder respektive Kävlingeån i norr.

0 Response to “Punkt 1 – arkeologin i nordöstra Lund”


Comments are currently closed.