Archive for the 'Ales stenar' Category

Ales stenar – ny artikel

Tidningarna rapporterar om besöksrekord vid Ales stenar denna sommar. Dragningskraften hos skeppssättningen på backen ovanför Kåseberga tycks inte mattas av. Siffror från Tilllväxtverket uppger 750 000 besök under tidigare år (jodå, det sitter räknare på strategiska platser och tickar in förbipasserande). Det är en hög siffra, som vittnar om oräkneliga skolklasser, dagliga hund-promenader, busslaster av långväga turister, filminspelningar (stenarna har till exempel figurerat i Eurovision Song Contest 2016 och en Bollywood-skräckfilm) och barnfamiljer som stretar i backarna. Häromdagen gick Kåsebergaloppet, som bör ha adderat minst ett par hundra nya besök, bara det.

Vad upplever man vid Ales stenar? Himmel, hav, horisont. En vidsträckt grässlänt med sandiga stigar. Femtionio stora stenar, glest uppställda i spetsoval formation. Vindarna spelar fritt. En plats som är sig själv nog.

DSC_0155

Titta, Ales stenar! Ovanligt folktomt, men så var det ju i december. Foto: Bengt Söderberg, Arkeologerna.

Men Ales stenar har större sammanhang. En historia som bottnar i vikingatiden, med resurs- och idérika människor som reste stenarna i sitt samhälle, i sin tids landskap, utifrån sin tids tankevärld. En skeppssättning i samma monumentala form som förekommer på andra håll i Sydskandinavien. Ett landmärke med många ändamål, då som nu.

I en färsk artikel summeras kunskapsläget för Ales stenar och fornlämningen sätts i relation till andra monumentala skeppssättningar samt landskap och samhälle under perioden 550-1050 e Kr. Artikeln heter ”New light on Ale’s Stones. A monumental ship-setting in the province of Skåne, Sweden”. Den är publicerad på engelska i Lund Archaeological Review 2015, en vetenskaplig tidskrift utgiven av institutionen för Arkeologi och Antikens historia vid Lunds universitet. Författare är Bengt Söderberg och Annika Knarrström.

Abstract:

This article deals with the largest preserved ship-setting in Sweden, Ale’s Stones, situated on the Kåseberga ridge in the south-eastern part of the province of Skåne. The monument was subject to a research project which was initiated in 1987 by the late Professor Märta Strömberg at the Department of Archaeology, University of Lund, and carried on well into the 21st century. Different aspects and archaeological results were published and discussed in a number of articles, by Strömberg and other scientists engaged in the project. The excavations carried out by the project have also been described in some detail in a report published by the National Heritage Board in 2012. In this article we will recapitulate and update the state of knowledge regarding the monument and its setting. The site is also examined in relation to: (1) The distribution and contexts of similar monumental ship-settings in Denmark and Sweden; and (2) The local landscape. It is concluded that research along these lines is vital in order to contextualize Ale’s Stones.

 

Ales stenar tryggt för ankar

Efter stormen Gorm verkade det lämpligt att Arkeologerna tittade till Ales stenar. Skulle stenskeppet ligga kvar eller hade det slitit sina förtöjningar?

Lyckligtvis hade det inte rubbat sig en centimeter. Vi var ensamma vid besöket, det är väl få turister en vanlig tisdag i december. Strålande klar utsikt, intressanta fynd i rasbranterna, betänkligt slitage på marken närmast kring monumentets stenar medan vårt schakt från undersökningen 2012 däremot kunde knappt urskiljas (se http://www.uvblogg.se/wordpress/category/ales-stenar/).

DSC_0168

Bengt betraktar utsikten över stenskeppets akter. I förgrunden den så kallade altarstenen. Foto: Annika Knarrström, Arkeologerna.

Resultaten från nämnda undersökning har nyligen presenterats i en artikel:

Söderberg, B. & Wallebom, B. 2015. Monumental make-over? Remains of a long dolmen close to the ship-setting Ale’s stones. In: Small things – wide horizons. Studies in honour of Birgitta Hårdh. Edited by Lars Larsson, Fredrik Ekengren, Bertil Helgesson & Bengt Söderberg. Archaeopress Publishing Ltd.

Abstract:

This article deals with the site of the largest preserved ship-setting in Sweden, Ale’s stones, situated at the Kåseberga ridge in south-east Scania. The site is described and the late Iron Age monument is briefly discussed in relation to similar monumental ship-settings in Scandinavia. In 2012 the writers of this article took part in a research project “Ale’s stones in a new light” inspired by a hypothesis put forward by professor Märta Strömberg, that the ship-setting was built of re-cycled boulders, i.e. taken from older monuments in the district. A small excavation based on the results of a geophysical prospection was carried out, resulting in the find of traces from a Neolithic long-dolmen close to the ship-setting. The connection between the now standing and the disappeared monument is discussed and, finally, the question of how to put the monuments in a wider context is touched upon.

Ales stenar i nytt ljus…

Utgrävningen begynner! I bakgrunden skymtar Ales stenar.

Utgrävningen begynner! I bakgrunden skymtar Ales stenar. Fotograf: Annika Knarrström.

… heter ett projekt som dragits igång av arkeologer på UV Syd. Tanken är att studera miljön på Kåsehuvud – där skeppssättningen Ales stenar ligger – i ett långt tidsperspektiv. På köpet vill vi synliggöra arkeologin på plats genom att bedriva forskning och förmedla kunskap om Sveriges mest besökta fornlämning.

Till att börja med gjorde vi en utgrävning i oktober 2012, strax intill stenskeppet. Målet var att försöka finna spåren efter en dös, alltså en form av stenkammargrav från stenåldern (för cirka 5500 år sedan). Tanken att vissa stenblock har hämtats från äldre monument för att återanvändas i skeppssättning väcktes av Professor Emerita Märta Strömberg (†). Resultaten av en undersökning med georadar år 2006 gav uppslaget att undersöka denna möjlighet.

I vårt provschakt framträdde avtryck efter stenblock som tagits bort. Dessa visar att det har funnits en långdös helt nära platsen där Ales stenar skulle komma att uppföras under vikingatiden (för cirka 1000 år sedan).

Här mäts avtrycken efter stendösen in.

Här mäts avtrycken efter stendösen in. Fotograf: Bengt Söderberg.

Allt om utgrävningen kan man läsa i en rapport, som finns att ladda ner på Samla.