Detta föremål antar vi preliminärt vara ett ornerat skaft till en bensked
Inom masterutbildningen i arkeologi vid Lunds universitet ingår åtta veckors praktik vid en grävande institution, museum eller annan arkeologirelaterad verksamhet. Tanken med kursen är att få känna på hur yrkeslivet ser ut för arkeologer och att reflektera kring arbetsplatsernas roll i kulturmiljövården.
Vi valde att göra vår praktik på Riksantikvarieämbetet, UV Syd. Ett preliminärt program hade ställts samman där det framgick att vi skulle få vara mycket ute i fält, vilket vi hade hoppats på. Vi fick dessutom arbeta med fyndhantering, makrofossil och forskning kring Döseryggprojektet. Fältarbetet startade redan första veckan. En av oss fick åka med till Hörby och gräva stenrösen/gravar och den andra åkte med på en utredning utanför Vellinge.
Den längsta tiden i fält spenderade vi i Blekinge, närmare bestämt Ljungaviken, söder om Sölvesborg. Här planeras ett bostadsområde och vi medverkade vid den arkeologiska slutundersökningen. Platsen förväntades vara ett neolitiskt boplatsområde men visade sig vara så mycket mer. Tidigt kunde det konstateras att det på platsen skett omfattande yxtillverkning. Flera slipade bergartsyxor påträffades, men också ämnen och avslag. På den yta där boplatslämningarna förväntades ligga som tätast visade det sig i slutskedet av utgrävningen finnas flatmarksgravar från tidig stenålder. Detta trots att inga ben hade bevarats. Utöver stenålderslämningarna stötte vi också helt oväntat på en grav från järnåldern, med brända ben i mitten. Graven bestod av en rund, vällagd, stensättning på ca tolv meter i diameter.
Innan vi gav oss ut på praktikens sista grävning fick vi möjligheten att arbeta med Döseryggsprojektet. Vår uppgift blev att göra en noggrannare kronologisk indelning av de neolitiska fynd- och boplatserna i sydvästra Skåne. Detta gjordes med hjälp av fmis och kartprogrammet ArcMap. Framförallt använde vi oss av olika yxtyper för att datera lämningarna.
Vi avslutar vår praktik i Stora Uppåkra, där vi nu sitter i kontorsboden på andra våningen och blickar bort mot centralplatsen, drygt en kilometer söderut. Våra upplevelser har alltigenom varit mycket positiva och det är inte svårt att rekommendera praktik på UV. De åtta veckorna har minst sagt gått väldigt fort men samtidigt har vi hunnit med så otroligt mycket. Det mest positiva, och även anledningen till varför vi valde UV Syd som praktikplats, var att vi fick vara så mycket i fält.
Slutligen har praktiken även gett oss en insikt i en fältarkeologs arbetssituation med allt från aktuella lagändringsförslag till pendlingsavstånd och inmätning av gps. Efter åtta veckors insyn i arbetslivet har vi fått en ny positiv syn på arbetsmarknaden för fältarkeologer och vi ser fram emot att komma ut och jobba!
Fyndet på bilden hittade vi på Stora Uppåkra.
Christoffer Hagberg & Erik Johansson
