Archive for the 'Arkeologi, övrigt' Category

Nibble ånyo

Kommer ni ihåg Nibble? Om inte så låt mig då påminna er. I maj 2007 gick dåvarande UV Uppsala ut på den Uppländska landsbygden utanför Enköping på vad som skulle komma att bli en fantastisk undersökning för den nya E18-sträckningen. På tre stora kullar intill dagens Mälarbana fann vi ett rituellt och religiöst komplex från yngre bronsålder. Välbevarade kulthus och matlagningshus samsades med hällristningar och gravar. Vi blottlade med våra spadar, skärslevar och grävmaskiner ett helt landskap av lämningar som varit ämnade att användas vid offer och tillbedjan till en svunnen gudavärld och för att begrava och hedra de som avlidit. Kopplingen matlagning-offerkult-döda människor och säsongernas växlingar var speciellt stark och det är sannolikt att man även gått så långt som till att blanda delar av de kremerade människorna i maten som man offrade och åt uppe på kullarna.

Nu på lördag den 29 oktober startar en utställning på Enköpings museum (se länk nedan) där delar av denna värld visas upp. Jag tycker att ni skall göra ett besök och ta chansen att få en känsla av det vi upptäckte.

På väg. Utställning på Enköpings museum

Sensationellt fynd från Vendeltiden! Aldrig skådat tidigare…

 Glöm alla trasiga och jordiga mojänger vi brukar skriva om på denna sida, här kommer ett fynd med stort F, en äkta Cykloped!

Ett sånt fornfynd har ni väl aldrig sett förut? Nej, just det…

 
Den är restaurerad till originalskick av Leif Högström, cyklopedie konservator och känd konstnär från Tobo i Uppland. Leif berättar om fornfyndet:

”Troligen Ottar Vendelkråkas stridscykloped framförd i slaget vid Pesarby år 674. Funnen under stolpgrävning vid Mörners gärde, Tobo, 1 april 2006 av E. Mörner, agronomie traktore dr. Cyklopeden är det äldsta och enda bevarade fyndet från vendeltid 550 – 800. Fullt stridsrustad med vapenhållare och sköldförsett framhjul. Stridspingla och stormlykta för strid i mörker. Fårskinnsbrämad sittbräda och bakhållare för smörgåspaket. Cyklopeden, som är av märket Monark, har direktverkande framhjulsdrift med stödkedja för terrängbruk. Troligen konstruerad av Sven Trä-Tälja i Göksby. Vid slaget mot danskarna, som förskansat sig vid svedbergska pumpen, leddes den cyklopedburna hären av Ottar Vendelkråka. Danskarnas hästar, som aldrig tidigare mött cyklopeder, skrämdes av det flackande ljuset från stormlyktorna och larmet från stridspinglorna. Hästarna föll i sken och danskarna kunde drivas ut i Toboån. En stor del av den danska hären drunknade i det strida vattnet och resten flydde söderut. Det var det sista stora slaget som utkämpats i Tobo. Cyklopeden anses vara den viktigaste orsaken till den totala segern över danska hären.”

Niclas poserar stolt med Cyklopeden. ”Mycket roligare än mellanneolitiska boplatser”, erkänner han något skamsen.

 Cyklopeden har vi vänligen fått låna av Leif ett tag, den står på UV:s kontor i Uppsala. Alla arkeologer som går förbi får kraftigt utvidgade pupiller och lite dregel i mungipan. Inte så konstigt kanske, Cyklopeden har verkligen allt. Läcker design, så där lagom tuff, praktisk med massor med smarta lösningar, superskön att köra och inte minst respektingivande. Frågan är förstås om man inte skulle satsa på en cyklopedproduktion i Trollhättan…

Praktik vid Riksantikvarieämbetet, UV Syd

Detta föremål antar vi preliminärt vara ett ornerat skaft till en bensked

Detta föremål antar vi preliminärt vara ett ornerat skaft till en bensked

Inom masterutbildningen i arkeologi vid Lunds universitet ingår åtta veckors praktik vid en grävande institution, museum eller annan arkeologirelaterad verksamhet. Tanken med kursen är att få känna på hur yrkeslivet ser ut för arkeologer och att reflektera kring arbetsplatsernas roll i kulturmiljövården.

Vi valde att göra vår praktik på Riksantikvarieämbetet, UV Syd. Ett preliminärt program hade ställts samman där det framgick att vi skulle få vara mycket ute i fält, vilket vi hade hoppats på. Vi fick dessutom arbeta med fyndhantering, makrofossil och forskning kring Döseryggprojektet. Fältarbetet startade redan första veckan. En av oss fick åka med till Hörby och gräva stenrösen/gravar och den andra åkte med på en utredning utanför Vellinge.

Den längsta tiden i fält spenderade vi i Blekinge, närmare bestämt Ljungaviken, söder om Sölvesborg. Här planeras ett bostadsområde och vi medverkade vid den arkeologiska slutundersökningen. Platsen förväntades vara ett neolitiskt boplatsområde men visade sig vara så mycket mer. Tidigt kunde det konstateras att det på platsen skett omfattande yxtillverkning. Flera slipade bergartsyxor påträffades, men också ämnen och avslag. På den yta där boplatslämningarna förväntades ligga som tätast visade det sig i slutskedet av utgrävningen finnas flatmarksgravar från tidig stenålder. Detta trots att inga ben hade bevarats. Utöver stenålderslämningarna stötte vi också helt oväntat på en grav från järnåldern, med brända ben i mitten. Graven bestod av en rund, vällagd, stensättning på ca tolv meter i diameter.

Innan vi gav oss ut på praktikens sista grävning fick vi möjligheten att arbeta med Döseryggsprojektet. Vår uppgift blev att göra en noggrannare kronologisk indelning av de neolitiska fynd- och boplatserna i sydvästra Skåne. Detta gjordes med hjälp av fmis och kartprogrammet ArcMap. Framförallt använde vi oss av olika yxtyper för att datera lämningarna.

Vi avslutar vår praktik i Stora Uppåkra, där vi nu sitter i kontorsboden på andra våningen och blickar bort mot centralplatsen, drygt en kilometer söderut. Våra upplevelser har alltigenom varit mycket positiva och det är inte svårt att rekommendera praktik på UV. De åtta veckorna har minst sagt gått väldigt fort men samtidigt har vi hunnit med så otroligt mycket. Det mest positiva, och även anledningen till varför vi valde UV Syd som praktikplats, var att vi fick vara så mycket i fält.

Slutligen har praktiken även gett oss en insikt i en fältarkeologs arbetssituation med allt från aktuella lagändringsförslag till pendlingsavstånd och inmätning av gps. Efter åtta veckors insyn i arbetslivet har vi fått en ny positiv syn på arbetsmarknaden för fältarkeologer och vi ser fram emot att komma ut och jobba!

Fyndet på bilden hittade vi på Stora Uppåkra.

Christoffer Hagberg & Erik Johansson

En fältarkeologs funderingar om föreslagna förändringar av uppdragsarkeologin

Funderingar vid ett stolphål

Funderingar vid ett stolphål

Nuvarande system med ”upphandlingsliknade förfarande” på det uppdragsarkeologiska området fungerar dåligt, så långt är de flesta svenska arkeologer överens. Det föreliggande förslaget i kulturdepartementets promemoria kommer inte att förbättra sakernas tillstånd, snarare försämra dessa. Att få ut ny kunskap om det förflutna och människors villkor under svunnen tid är syftet med all arkeologi. Detta är nu inte syftet med promemorian, utan endast att öka konkurrensen på området och att sänka kostnaderna för uppdragsarkeologin i samhället. Det är därför inte förvånande att forskningen endast nämns tre gånger i dokumentet, kunskap på 13 ställen medan konkurrens nämns på 53 ställen och kostnad på 83.

Ett problem med propositionen är dess syn på arkeologisk verksamhet. Dagens arkeologi är problemorienterad och driven av specifika frågeställningar förankrade i forskningsprogram. Den arkeologi som beskrivs i propositionen är, förlegad 70-tals arkeologi, präglad av ett förment objektivt dokumenterande av vissa parametrar i syftet att frambringa ett material som forskarsamhället ska ta hand om och beforska. Regeringen föreslår således att svensk forskning ska återgå till ett tillstånd som rådde för 40 år sedan, för där kommer vi att hamna. I regeringens förslag är det länsstyrelserna som i sina förfrågningsunderlag kommer att få företräde att ställa relevanta problemformuleringar för varje undersökning. Detta ställer stora krav på länsstyrelserna att uppbringa den vetenskapliga kompetensen – en kompetens som kan vara nog så specialiserad och som många länsstyrelser saknar. Detta är ett problem redan idag, men de kommer att öka i och med att länsstyrelsen måste formulera den vetenskapliga inriktningen och veta vilka krav som ska ställas för att nå dit. Det kommer framöver att ställas oerhört stora krav på tydliga och stringenta kravspecifikationer och förfrågningsunderlag om inte kvalitén på de arkeologiska undersökningarna ska sjunka drastiskt. Problemet skulle kunna lösas om länsstyrelserna tilldelades nya stora resurser men i propositionen anses inte det behövas. I förslaget ges det inte heller någon möjlighet att överklaga val av utförare. Detta är olyckligt. En arkeologisk undersökning är en engångsföreteelse, en dålig undersökning kan inte göras om.

I propositionen hänvisas till att företagarna sköter upphandlingarna i Nederländerna, Storbritannien och Irland. Med inte ett ord nämns att detta system kritiserats hårt av brittiska arkeologer, bland annat Adrian Chadwick. Kritikerna menar att systemet lett till en försämring av den arkeologiska kunskapsproduktionen och spridandet av arkeologins resultat. Irland torde också vara ett avskräckande exempel. Förslaget lär få samma konsekvenser här. Promemorian när en from förhoppning att fler fristående aktörer ska etablera sig. Här ägnar man sig åt rent önsketänkanden utan empirisk förankring. I Storbritannien har man snarare sett en minskning av antalet aktörer. Svensk arkeologi är en marginell marknad, betydligt mindre en den i England därför saknas också utrymme för en mängd nya aktörer. Det är tveksamt ens att det finns något som skulle kunna kallas en marknad.

Det råder ingen tvekan om att den upphandlande företagaren kommer att upphandla det billigaste anbudet med föreliggande förslag, annars vore han/hon dum. Propositionen kommer att uppnå sitt syfte men till priset av att svensk arkeologi går med sjumila-kliv bakåt. Förlorarna är de som är de som är intresserade av Sveriges kulturmiljö och historia.

Arkeologi som inte genererar ny kunskap utan bara utför en standardiserad dokumentation av det som förstörs är näst intill meningslös och bortkastade pengar.

Vad barn vill veta om vikingatiden

När man är ute och berättar om arkeologi för allmänheten, och särskilt för skolbarn måste man vara skärpt. Det gäller att vara beredd på att svara på frågor av det mest skilda slag. Ofta rör det sig om frågor som sällan eller aldrig formuleras i vare sig våra vetenskapliga program eller i undersökningsplaner. När man är ute i skolor märker man att det finns ett stort intresse för historia och arkeologi. Men frågan är, om vi tar till vara detta genom att besvara de frågor som barnen ställer? Om vi inte tar allmänhetens och barnens frågor på allvar, så har arkeologin ingen framtid. Här kommer en lista med frågor som jag ägnade några timmar åt att, efter bästa förmåga, besvara i en mellanstadieklass. Vissa var enkla att besvara, andra var betydligt knepigare. Varsågoda och ta för er av dessa till nästa gång ni ska skriva en undersökningsplan, eller en bok om vikingatid.

Barnens frågor om vikingatiden
Kunde vikingarna matte?
Gick vikingarna i skolan?
Fanns det idrott på vikingatiden?
Fanns det mediciner?
Hade de fotbollslag
Hade de tävlingar?
Fanns det böcker?
Fanns det målarfärg?
Fanns det sås?
Hur kom de på att bygga båtar?
Hur kom de på att använda segel?
Varför slutade vikingarna härja?
Blev Birka anfallet av andra vikingar?
Fanns det choklad på vikingatiden?
Lekte barnen på vikingatiden samma sorts lekar som barn gör idag?
Fanns det TV-spel?
Fanns det gevär?
Hade man tandborstar på vikingatiden?
Fanns det duschar på vikingatiden?
Fanns det katter på vikingatiden?
Fanns det hårborstar?
Hur såg familjerelationerna ut under vikingatiden?
Hur vet ni att runor är bokstäver?
Hur vet ni att vikingar upptäckte olika länder?
Hur lärde sig kvinnorna att laga mat?
Hur tillverkade de skor på vikingatiden?
Fanns det andra farkoster än båtar på vikingatiden?
Gjorde man något annat än att plundra, byta och tillverka vapen?
Vad var vikingarna rustningar gjorda av?
Vilket år blev vikingarna kristna?
Varför reste de runstenar?
Vilka husdjur hade de?
Vad åt de mest?
Var det lätt att bo på vikingatiden?
Vad önskade de sig mest?
Varför var vikingarna onda?
Vad är det finaste eller häftigaste fynd du har hittat?
Varför var det vikingatid?
Klippte de håret på vikingatiden?
Hur många var de ungefär i en by på vikingatiden?
Snöade det på vikingatiden?
Var gräver man upp skelett?
Var har ni hittat gamla hus?
Vad var husen gjorda av?
Hur vet arkeologerna hur vikingarna såg ut?