Archive for the 'Barsebäcks bytomt' Category

Nu ska det väck…

Ujujuj, sista veckan och grävmaskinen går stekhet! Här knäcker vi brunnar, slaktar kulturlager och vräker sten! Nu ska det väck! Och snart vi också!

Det ser röjigt ut, men det ger bra resultat. Klas Holger har lokaliserat en stenläggning och ett lergolv i ena längan till gård 7 – ett fähus, tänker vi. Nathalie tampas med en formlig svärm av förmodade stolphål i en annan länga – men si, vid närmare påseende var det avtryck efter stenar, så det rör sig snarast de sorgliga spåren av ett stengolv. Karin och Håkan råkade på fullkomligt vanvettiga stenpackningar, precis söder om gården, maffiga som attan. De måste vara resterna av en synnerligen ståtlig infart, som snyggats, riktats och samtidigt dränerats med kolossala mängder sten. Gård 7 framstår faktiskt som mer och mer gedigen, och det trots att den i stor utsträckning plöjts bort i samband med modernt jordbruk och vi helt klart inte har särskilt många arkeologiska spår att arbeta med.

 

Ett dike fyllt med stora sten har just schaktats fram.

Rebecka står just i begrepp att börja mäta in diket med stora stenar, som Gert schaktat fram.

 

Ett stycke öster om gård 7: mängder av spår efter gamla hägnader i form av stolphål samt gränsdiken, riktade såväl öst-västligt som nord-sydligt. Några verkar ha hävdats om och om igen, villket syns i form av parallella stråk av diken eller rader av stolphål. Och mitt i gyttret av stolphål urskiljde vi äntligen spåren efter ett hus. Av allt att döma måste det vara medeltida, men det ligger utanför de från kartorna kända gårdarna. Kan det vara en riktigt tidig bebyggelse på platsen, rentav den första inom tomten?

 

Hela den undersökta ytan, med korsande gränsdiken i förgrunden.

Vy över den undersökta ytan. I förgrunden har nyss schaktats fram en del diken och rader av stolphål, som fungerat som gränser mellan ägor och tofter.

Och så tog vi oss tid att fira tidigare gjorda, fina fynd och utgrävningens förestående avslut…
I manskapsboden bjöds det fin chokladkakak garnerad med en bild av pilgrimsampullan.

Håkan bjöd på traditionsenlig fyndkaka, mörk choklad garnerad med en bild av den tidigare hittade pilgrimsampullan i ljus choklad. Mycket smakfullt!

 

 

Gårdarnas brunnar och lertäkter

Vår utgrävningsplats ligger på fin, gul sand av prima kvalitet. Nu har det inte fallit mycket regn här, men det lilla som kommit har sugits upp av sanden såsom av ett läskpapper. Gård 7 ligger dessutom på ett flackt krön. Gårdsfolket har nog aldrig haft det särskilt fuktigt om fötterna! Värre är det för gård 42, den östliga av de två vi har inom utgrävningen. Den har legat närmare vägen och här har den ursprungliga terrängen varit lägre. Här övergår nämligen grundmaterialet till lera, som säkert hållit blötan bättre (eller värre, kanske man ska säga) och gjort boende kallt och fuktigt. Det har säkert varit ett problem för gårdens invånare och i form av flera diken och rännor anar vi hur de har försökt att styra undan vattnet och dränera.

Nu har vi lokaliserat ett par brunnar, en för vardera gården. Båda är kantade med sten en bit ner i nedgrävningen och båda har pluggats igen med ett rejält lager lera i toppen, när man tagit dem ur bruk. Återstår att se hur djupt de går, men där tar vi hjälp av grävmaskin, för att undersöka på ett säkert och effektivt sätt. Hoppas på något fint åt botten till! Där kan ligga föremål eller konstruktionsdetaljer av trä, villket kan ge fina fynd. Och när ska vi egentligen hitta skelettet efter någon brunnsål?

Arkeologen sitter på kanten av en brunn och skriver

Rebecka har slagit sig ner på kanten av en brunn (bara utgrävd till hälften) och skriver ner sina observationer.

Leran i söder har för övrigt inte bara varit ett problem utan också något som med flit tagits tillvara. Vi har hittat flera gropar i leran, där materialet antagligen har hämtats upp för att användas till byggnation. Enligt skicket på sydvästskånsk landsbygd har gärna väggarna varit lerklinade och inte sällan har lera använts som golvbeläggning. Inget ont som inte har något gott med sig.

Hästen under stengärdet

Strax norr om gård 7 löper en rad med stora stenar, som varit delvis nedsänkta i ett dike. Det skulle kunna vara resterna av en äldre toftgräns – den som gällde vid Laga skiftet på 1800-talet har vi snyggt prickat in ytterligare något längre åt norr. Kloss an mot och på ”utsidan” av stenraden har vi lokaliserat en slags stenläggning. Trots att den ligger lite utanför gården tänkte vi oss först att det var resterna av ett golv som alltså kan ha legat i en mindre byggnad. Men i så fall är golvet ohyggligt illa lagt. Stenarna är grova och ligger huller om buller – en bokstavlig vristknäckare, fungerande varken för mjuka skinnsulor eller stöddiga ”träbonner”. Golv- och byggnadsteorin vacklar, men är inte avförd! Där ligger också gott om djurben samt keramikfragment och något mynt. Dateringen är medeltida, närmast 1200-1300-talet, vilket förstås är intressant. Åtminstone gård 7 börjar verkar gediget gammal.

 

Ett hästskeltt under en rad med stenar
Först ett dike, sedan en häst, därpå en rad med stenar.

Vi har alla tagit ett pass med att rensa fram stenar, även om Adam varit ihärdigast. När han rensat sig fram till den intilliggande stenraden och på prov korsade den dök det upp ett hästskelett, uppenbarligen mycket prydligt placerat i diket som stenarna sedan förankrats i. Hästben är inte ovanligt alls, men ett helt skelett och så omsorgsfullt nedlagt..? Precis i något slags gräns? Det här ska vi gå vidare med, liksom frågan om vad den knaggliga stenläggningen egentligen har varit.

Pilgrimsampullan vid Pilgrimsvägen

Håkans metalldetektor tjöt till rejält. Han spadade ner i matjorden, vände upp en jordkoka och letade igenom den. Sedan tjoade han själv till, så att vi andra studsade till och fort vände oss. I triumf och ren och skär fyndlycka höll han upp en liten klump och ropade: ”En pilgrimsampulla!”  Vilket dyrgrip!

Pilgrimsampulla med kors

Pilgrimsampullans ena sida, med kors med två tvärarmar

Den knappt 5 centimeter höga tingesten är stöpt i bly. Formen påminner om en liten vas eller flaska, med rund mage och en lite trattformad hals. På ömse sidor av halsen har det suttit små runda hankar. Den är ganska platt. På dess ena sida ståtar ett kors med två tvärarmar och på den andra en blomma, med flera långa smala kronblad. Den här typen av föremål har plockats upp under någon pilgrimsfärd. Någon barsebäcksbo har tagit sig ner i Europa och besökt en helig, kristen plats, och sedan burit med sig ett minne, ett bevis, på resan hem! I den lilla flaskbuken kan det ha funnits olja eller vigvatten eller rentav något heligt föremål.

Pilgrimsampulla med blomma

På pilgrimsampullans andra sida syns mönstret av en blomma

Sådana här pilgrimsamuletter har funnits av flera slag, till exempel musselskal, små kors eller kristusbilder. Det har forskats en hel del kring var olika typer eller mönster kommer ifrån, så vi har gott hopp om att ta reda på vilken plats som pilgrimen besökte, kanske rentav under vilken tid. I det här fallet tyder korset på att föremålet kommer någonstans öster ifrån. Vi har skickat förfrågningar till några kunskapare och hoppas att längre fram kunna berätta mer om fyndet.

Pilgrimsampullan har dessutom en lokal dimension, av det egendomligare slaget. Inom området där vi har vår utgrävning byggs det nya villor. Och nya gator läggs ut. Och de nya gatorna har förstås fått nya namn. Inte lätt att finna på vad de ska heta, så att alla blir nöjda och det inte går att ta fel på adress. Händelsevis, eller tack vare förslag från bybon och forna kyrkvärden Hans, så döptes en av vägarna till Pilgrimsvägen. Just den vägen, som stryker förbi vår utgrävning. Behöver det säjas, att Hans är väldigt glad för vårt fynd? Vågar man påstå att sammanträffandet är en smula… mirakulöst?

Gatunamnsskylt Pilgrimsvägen

Och där, på andra sidan Pilgrimsvägen, vår utgrävning

Urnegraven på gårdstunet

En dryg vecka in i den arkeologiska utgrävningen i Barsebäcks by har vi fått fram spåren efter en fyrlängad gård, som ska ha legat här fram tills att Laga skiftet genomfördes. Lite naggad i kanten är den, av moderna brunnar och en väg, men också av att plöjningen på sina ställen har gnagt ner lämningarna. Vi ser i alla fall sten i stråk, märken efter fordom resta stolpar i byggnaden, olika lager av lera och sand efter golv samt fläckar med mycket träkol och bränd lera. Visst är det gård 7, precis där vi hoppades hitta den. Än så länge vet vi inte riktigt hur långt tillbaka i tiden som gården har legat här, men i matjorden som täckte resterna av gården har vi hittat mynt från borgarkrigstid (1241-1377) och några skärvor keramik av östersjötyp (1000-1200-talet).

Något ännu äldre har också dykt upp: en urnegrav. Några vitnade bitar brända människoben, jämte några skärvor keramik, omgärdade av några stenar. Keramiken ser ut att härröra från romersk järnålder, så graven är sisådär 1800-2000 år gammal. Helt säkra är vi inte ännu, för graven har inte undersökts på plats. I stället grävde vi oss ner runt graven,  sköt in en bräda under den och slog in hela packen i plast.

Arkeologen gräver runt en liten urnegrav

Adam gräver runt urnegraven, för att sedan kunna skjuta in en platta under och ta upp graven i intakt skick.

Nu får experter gräva ut den försiktigt i lugn och ro inne på kontoret! Ute i fält fortsätter vi att förundra oss över att graven alls bevarats. Den låg nämligen i ena hörnet av den många hundra år yngre gårdens innergård. Tänk, att den inte helt förötts av byggnationer och åratal av vardagsliv på gården.