Archive for the 'Falsterbo' Category

Analysera trätunnor från Skånemarknaden

Tunna efter tunna efter tunna. Inte så konstigt att det blir många sådana, på en plats som ingått i Skånemarknaden och där det under delar av året har packats sill så att gälarna rykte. Men, det ska sägas direkt att vi hittade inga hela tunnor, i bästa fall bara den nedre fjärdedel som bevarats tack vare att den varit i kontakt med väta. Tänk om tunnorna skulle kunna säga oss mer, än att de på olika sätt använts i sillhanteringen?

Vi hittade drygt tjugo tunnor, varav några var fullkomligt uppluckrade och bara bestod av en brun smet. Mer intakt trä har vi kunnat ta tillvara från tio tunnor och nu lämnar vi prover från dessa till analys. En expert ska få titta närmare på träslag, men också utifrån årsringar göra en bedömning av när det träd som använts kan ha fällts samt till och med om det går att bedöma var trädet har vuxit.

DSC_0214

Delar av en tunna som vi tog upp under utgrävningen i Falsterbo. Titta extra noga längst ner på stavarna i mitten, där kan man se ett bomärke. Både tunnbindare och sillhandlare lär ha satt märken på tunnorna, som en slags kvalitetsstämpel. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

På så vis hoppas vi får intressant information om vilket träslag som man föredragit när man bundit tunnorna, en närmare datering av dem plus i bästa fall en vink om det rör sig om trämaterial/tunnor som varit på vift någon annanstans innan de hamnat i Falsterbo. Det sägs ju, att det inte bara var sill, pengar och lokalproducerade varor som bytte ägare och/eller transportmedel här, utan också mer långväga handelsgods.

DSC_0225

I brådskan sista dagen i fält hittade vi den här tunnan. Sofia försöker få fram den innan vattnet väller in från sidorna. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Vi har grunnat en hel del på varför man över huvudtaget har grävt ner så pass många tunnor. Det här är för övrigt inte den enda platsen i Falsterbo där man stött på tunnor, som satts ner i gropar, det har man hittat på många ställen och i stora mängder. De flesta av våra tunnor hade en massa hål i botten eller långt nere på stavarna. Ibland fanns ingen botten alls. Antingen måste det vara för att något ska rinna ut – eller rinna in. Vi har knappt hittat några fiskben alls, så just dessa tunnor kanske inte har använts till sillförvaring. Vi har heller inte upptäckt några direkt spår av att tunnorna skulle ha använts som toaletter… När vi undersökte tunnorna på plats märkte vi att vatten snabbt sipprade in och fyllde dem. Kanske har det varit meningen att de ska dra in vatten, inte främst för att dricka, men kanske för att tvätta i. Hade jag gällat eller saltat några tusen sillar om dagen så hade jag verkligen velat skölja händerna ibland!

Tyska tomter med tunnor

Den stora frågan, när vi skulle börja undersökningen i Falsterbo, var om vi skulle lyckas få överblick över hur en del av ett medeltida handelsområde tett sig. Hade man ordnat det med vägar och tomter och fanns det några spår efter bebyggelse? Tidigare utgrävningar i orten har ofta varit ganska små och spridda, men nu skulle vi få tillfälle att se en större, sammanhängande yta på en gång. Ett bra läge, när det gäller överblick. Hade lübeckarna haft någon ordning, inom sin fit?

Vår undersökningsyta var cirka 100 meter långt och 15 meter brett och låg i ungefär nord-sydlig riktning. När en grävmaskin hade flått av det täckande jordlagret framträdde spår efter gropar, resta stolpar, smala och breda diken samt märken efter nedgrävda tunnor. Vi kunde se att i den norra delen av ytan fanns stora prydligt svängda diken, som antagligen är avgränsningar av tomter. Mellan dem fanns en långsmal yta, som kan ha varit en gata.

 

DSC_4544

Sand överallt! Undersökningsytan i Falsterbo från söder. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Mitten av undersökningsytan låg aningens lägre än övrigt och var blöt och sank. Vår undersökning verkar ha lyckats beröra det lokalt kända Lyktekärret, som numera har dikats ut. Här fanns åter en del diken, men vi hittade också resterna efter tunnor som varit nedgrävda.

I den södra delen fanns mängder av hål, vari det stått resta stolpar. För en arkeolog signalerar det spår efter byggnader, där väggarna och tak burits upp av de resta stolparna. Det var dock att avgöra vilka stolphål som skulle knytas till vilka, för att urskilja respektive byggnad. Merparten av de byggnader som stått här lär ha varit av enklare slag, bodar och kanske rentav lätta tältkonstruktioner (kom ihåg att de bara skulle fungera under en kort period, augusti-oktober, årligen). Det finns uppgifter om att man årligen rest nya bodar, så undra på att det blir många stolphål. Nu har vi dock undersökt en massa av stolphålen och det ser ut som om det kommer att gå att reda ut det hela i grova drag.

DSC_0177

Christoffer och Sofia undersöker verkstaden. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Bland alla stolphålen upptäckte vi också en rektangulär plätt med lera. Än se´n då? Jo, lera finns inte alls här naturligt. I Falsterbo finns blott sand, sand, sand. Så leran måste ha hämtats hit från längre inåt land och lagts ut för att konstruera något. Alla Falsterbo-historiskt bevandrade kommer nu att utbrista ”en lerbotten!”, men det tror vi faktiskt inte alls att det är. För vi kunde se att det legat stora stenar på leran. Strax intill hittade vi en grop proppfull med träkol. Vi hittade både slagg och järnföremål ovanpå leran. Så vi menar att det antagligen är spåren efter en verkstad, säj en enkel smedja. Och det är klart att på Skånemarknaden har det behövts också smeder, som kunnat tillverka och laga saker.

DSC_0115

Det såg ut som en helt vanlig grop, men visade sig innehålla resterna av en tunna. Mollie och Christoffer fick ett sjå att få upp alla delarna, innan sanden rasade över alltihop. Foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer.

Nu är undersökningen avslutad och vi ser fram emot att analysera allt vi samlat in och skriva en rapport. Hur är det egentligen med alla dessa nedgrävda tunnor? Vad har de använts till? Den funderingen ber vi att få återkomma till.

Fina fynd från Falsterbo

Nu gräver vi för glatta livet i Falsterbo. Och till alla er som undrar om vi hittar något, så kan vi säga att det gör vi! Diken, nedgrävda tunnor, diverse gropar samt en svärm av stolphål. Dessutom kvarlämnade tingestar, främst skärvor från krus gjorda i stengods, men smått och gott annat. Se här, några fina fynd:

 

DSC_0134

DSC_0143

Ovan foten till två olika krus (foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer). Det rör sig om så kallat Siegburg-stengods, som under senmedeltiden importerades från trakten av Bonn i Tyskland. Vi hittar faktiskt riktigt många skärvor av stengods likt den här typen, men det kanske inte är så konstigt eftersom vi är på lübeckarnas handelsområde (läs mer om detta under tidigare blogginlägg från Falsterbo). Som ett lustigt sammanträffande gräver vi strax intill Siegburgska vägen i Falsterbo.

 

mynt  beskuren vänd

Ett av våra mynt (foto: Annika Knarrström, Statens Historiska Museer). Våra få mynt, ska påpekas. Trots idogt sökande med metalldetektor har vi än så länge hittat mycket färre mynt än vi väntade oss – vi föreställde oss att inom ett sådant här handelsområde hade pengarna rullat. Men så fick vi trevligt och upplysande besök av den arkeolog som ägnat betydande del av sin forskning åt Falsterbo, nämligen Lars Ersgård. Och han var inte särskilt förvånad, utan förklarade att betydligt fler mynt har hittats vid utgrävningar inom fiskarnas områden, längre utåt strandlinjerna kring Falsterbo och Skanör. Det tycks som om transaktionerna ägde rum där, snarare än inom handelsområdena!

Vi har inte hunnit titta närmare på var silvermyntet ovan kommer ifrån eller under vilken tid det användes, men eftersom det är i så gott skick lär det gå lätt att ta reda på.

 

Inlägg: SILL!

Rensa sill – för många ett bestyr i påsktider. Hur många pillrar du själv igenom inför din specialinläggning? … jaså, inte fler? Skänk då en tanke till det medeltida Falsterbos gällekonor, som kunde rensa uppåt 7000 sillar om dagen. Under ett par månaders tid. Varje år.

Gällekonor kallades de kvinnor som rensade sillen, som fiskarna hade landat på Skånemarknaden i Falsterbo och Skanör. Läggekoner kallades kvinnorna som packade sillen med salt i tunnor – för tre tunnor sill användes en tunna salt. Och nåde den som slarvade, straffet kunde bli döden! Kvalitén var viktig och markerades noga på tunnorna. Sillavfallet, som kallades grum, fick inte ligga mer än två dagar, utan skulle snarast hämtas av grumkarlar. I särskilda bodar fick renset ligga och ruttna, varvid fiskoljan separerades. Den stinkande sörjan kunde användas som bränsle i lampor. Grumbodarna låg på Grumhöjebackarna.

Under höjdarsäsongen 1494 fanns det 174 gällekoner i Falsterbo och Skanör. Varje kvinna lär ha packat 5-6 tunnor om dagen. Den säsongen hanterades cirka 60 000 tunnor. En formlig fors av fet, salt sill vällde via de tyska köpmännen ut i Europa från den sandiga halvön i sydvästra Skåne!

DSC_0055

Mollie och Annika beundrar en tunna i ett smalt rörschakt. Foto: Sofia Lindberg, Statens Historiska Museer Arkeologiska Uppdragsverksamheten.

Nu har vi schaktat bort matjorden från vårt utgrävningsområde i Falsterbo. Och tänk, vi har faktiskt hittat spår efter tunnor, som grävts ner i marken. Först har vi upptäckt dem som onaturligt perfekta, mörka cirklar mot den ljusare sandytan. Längs ytterkanten följer en mörkare rand, som antagligen är resterna av de förmultnade trälaggarna. Framöver ska vi undersöka cirklarna, för att kontrollera om det verkligen är tunnor och om det finns något i dem.

I ett smalt schakt som grävdes för att lägga ner ett rör fick vi snabba oss att gräva ut och då hittade vi bevarade trärester, där den nedersta delen av tunnan inte hade förmultnat helt. En dryg decimeter var kvar av de stående laggarna, men bäst bevarad var botten. Av någon anledning hade man borrat hål i bottenträet.

DSC_0061

Mollie håller fram en bit Falsterbohistoria, i form av tunnans botten. Foto: Sofia Lindberg, Statens Historiska Museer Arkeologiska Uppdragsverksamheten.

Frågan är förstås varför man grävt ner tunnorna. Man kan tänka sig flera olika skäl. För förvaring kanske, för att stabilisera den på sina ställen lite sanka marken eller som latriner. Det där får vi utforska vidare, när utgrävningen nu går vidare.

 

På fiten på Falsterbo

Mord, brand, dråp och tjuveri, illegala drickebodar och utskänkningsställen, innehållande av tullar och avgifter, kungliga fogdar som inte kan röra sig fritt utan att bli nedslagna. Samt i största allmänhet en upprörande nonchalans gentemot kungen. I ett brev från 1417 klagar kung Erik ilsket över alla övergrepp och missdåd som de hanseatiska köpmännen begått på Skånemarknaden. Så här fick det sannerligen inte gå till!

Skånemarknaden uppstod under 1100-talet och utgick ifrån omfattande sillfiske längs Skånes södra kuster. Sillen var en viktig vara i det katolska Europa, som präglades av mängder av årliga fastedagar. Då skulle man avhålla sig från kött, men att äta fisk gick bra. Utöver själva fisket ägnades Skånemarknaden åt beredning och försäljning av fångsterna för vidare distribution. Sillen var basen, men en massa andra varor bytte också ägare på Skånemarknaden.

Handeln på Falsterbo tog fart under 1200-talet och jämfört med Skanör blev orten dominerande under 1300-talet. Det var också under 1300-talet som staden Falsterbo uppstod. Fisket och handeln hade alltså försiggått innan staden fanns – men bara under höstarna, däremellan stod det mest öde.

På Falsterbo sköttes själva fisket av lokala bönder. Handeln bedrevs främst av köpmän från de nordtyska Östersjöstäderna (Hansan). Danzig, Rostock, Greifswald, Anklam, Stralsund, Kolberg och Stettin trängdes på marknadsplatsen med Lübecks handelsmän, som tog störst utrymme. Och det är inom lübeckarnas fit – så kallades de av kronan tilldelade handelsområdena – som det nu ska göras en arkeologisk utgrävning. Den kommer att pågå mellan 26 mars och 17 april, på Fiddevången norr om Falsterbo konsthall (gamla stationshuset).

 

Falsterbo station_1915

Utsikt söderut från Falsterbo station mot hotellet Falsterbohus, cirka 1915 (foto efter vykort, Wikimedia Commons, fotograf okänd, CC-BY-SA).

 

På 1990-talet gjordes en arkeologisk förundersökning på platsen. I smala ”titthålsschakt” kontrollerade arkeologerna vad som fanns bevarat. Det var viss risk att alla äldre spår av marknadsområdet skulle vara utplånade, eftersom det gamla stationsområdet för Falsterbobanan legat inpå. Som tur var fanns en del kvar. Arkeologerna hittade spår efter stolpar (som kanske ingått i huskonstruktioner), gropar och nedgrävda tunnor. Dessutom fanns det diken, som kanske har fungerat som avgränsningar av olika köpmäns tomter.

Vid den nu aktuella utgrävningen kommer vi att öppna upp ett större område, så att vi får överblick och kan undersöka mer och noggrannare. Vi hoppas naturligtvis på spännande fynd, för på fiterna verkar ju både det ena och andra ha försiggått.  Åtminstone på kung Eriks tid!