Archive for the 'GAL' Category

Bronsföremål från Ungern ska nu analyseras i Sverige

Bronsföremål från Ungern ska nu analyseras i Sverige

I början av mars var Eva Hjärthner-Holdar och Lena Grandin från Geoarkeologiskt Laboratorium i Ungern och tog prover från bronsföremål från bronsåldersbosättningen Százhalombatta-Földvár strax söder om Budapest. Det lokala Matrica Múzeum har under många år genomfört arkeologiska undersökningar av platsen och bland fynden finns bronsföremål men också avfall från bronsgjutning. Ett tidigare påträffat depåfynd från samma plats finns på nationalmuseet i Budapest där även råvaror för bronsgjutning finns tillsammans med praktfulla föremål.

 

IMG_9970

Bild 1. Magdolna Vicze som är musei- och forskningschef vid Matrica Múzeum visar var depåfyndet hittades.

Bronsproverna, i form av små avklippta bitar eller borrspån, ska analyseras kemiskt. Deras spårämnes- och blyisotopsignaturer kommer att jämföras med andra analyserade föremål för att kunna följa handel och utbyte av metaller och försöka spåra kopparens ursprung.

De båda museerna visade stort intresse för vårt projekt och ställde helhjärtat upp med material där deras föremål kommer att bidra till en mer övergripande bild än tidigare. Besöket var så uppskattat att den lokala tidningen kom och gjorde ett reportage.

 

provtagning Eva o Lena 0529_01

Bild 2. Eva Hjärthner-Holdar och Lena Grandin på plats i Matrica Múzeum i Százhalombatta. Urvalet för provtagning har börjat.

Analyserna görs som en del i ett forskningsprojekt som är finansierat av Riksbankens Jubileumsfond ”Skandinaviens roll i de europeiska kopparnätverken under bronsåldern”. Vi genomför detta i samarbete med Göteborgs universitet där Johan Ling är projektledare. Projektet är en fortsättning på en tidigare studie, finansierad av Vetenskapsrådet, där vi har analyserat ca 70 föremål från Sverige. Resultaten visade att det finns kronologiska variationer kopplade till metallens geografiska ursprung. Dessutom kunde tidigare teorier som pekat ut Centraleuropa som den viktigaste leverantören av koppar delvis ifrågasättas och vi kunde ge en mer varierad bild där även kopparkällor i Sydeuropa har utnyttjats.

Depåfyndet kan ses på: http://magyarostortenet.gportal.hu/picview.php?prt=490415&gid=2068325&index=3

 

Geologins dag i Stripa gruvmiljö

Den nationella invigningen av Geologins dag gick i år av stapeln i Stripa gruvmiljö i Lindesbergs kommun. Föreningen Industrilandskap i Bergslagen genomförde tillsammans med Lindesbergs kommun och Lindesbergs museum ett tvådagars välbesökt program den 12-13 september.

Under en av dagarna var jag och Svante Forenius från GAL inbjudna för att hålla i visningar av gruvmedjan i Stripa. Smedjan är en borrsmedja som var i bruk under mitten av 1800-talet. Smedjan finns både på foton och på kartor, men har under århundradenas gång helt fallit i glömska. Fram till förundersökningen som vi utförde på platsen i augusti 2012 fanns inget kvar som avslöjar en byggnad i området. Men efter idogt grävande finns den slaggstenbyggda grunden idag att beskåda. Innanför grundmurarna vilar golvet och delar av ässjan. Golvet i smedjan innehåller en stor mängd järn och detaljer som innehåller information om byggnadens rumsliga struktur. En fortsatt undersökning på platsen planeras till våren 2015. Smedjan är också anlagd direkt på utjämnat äldre gruvvarp. Ett varp som resultat av 14C-dateringar visade sig höra hemma i 1500-tal. Med andra ord så väntar medeltiden på oss direkt under smedjans grund!

Denna historia fick vi nöjet att berätta i soligt höstväder i Stripas äldre gruvområde. En strid ström av intresserade besökare kom till platsen för utgrävningen. Barn som vuxna ställde en uppsjö av frågor; Hur hittade ni smedjan? Vem var smeden? När ska ni komma tillbaks och gräva? Hur mycket järn fanns det på platsen? Efter vår dag i Stripa kunde vi åka hemåt med insikten att intresset för vår gruvhistoria minst sagt lever!

För att läsa mer om utgrävningarna i Stripa samt projektet med att bena ut områdets äldre gruvhistoria sök på SAMLA och rapporterna: Stripa – från järnmalmsgruva till industriminne, Stripa i tid och rum samt Gruvsmedjan i Stripa.

Annika Willim

DSC_0045DSC_0031

Gruvbrytning i Torshälla

GAL har i dagarna undersökt en gruva med tillhörande lämningar. Platsen är Eskilstuna kommun i utkanten av Torshälla där en bergtäkt ska anläggas. Gruvan ligger otillgängligt i marker med storblockig terräng, men trots detta har man sökt sig hit för prospektering och brytning. Vad som brutits och när är än så länge okänt. Analyser på provtaget material från gruvan ska förhoppningsvis ge oss svaret. Turligt nog påträffades också ett lager med träkol vilket gör det möjligt att  14C-datera verksamheten.

DSC_0555

Gruvhålet.

Gruvhålet är litet, med ett djup på 3,5 meter och en diameter i överytan på ca 4 meter. Trots de anspråkslösa måtten är det tillräckligt stort för att hålet ska kunna gå under benämningen gruva. Spår efter brytteknik finns också i form av borrhål på tre nivåer i väggarna. Gruvan verkar därmed inte ha brutits med hjälp av tillmakning. Vid tömningen av hålet hittades även någon typ av konstruktionsvirke.

I den direkta omgivningen till gruvan fanns även ett skrotstensvarp, 6 m långt och som högst 1,10 m samt en iordningställd aktivitetsyta. Ytan tyder på att man markberett delar av området, kanske för att använda ytan för skrädning av malm.

Med dessa intressant resultat med oss in från fältfasen finns det anledning att återkomma framöver när analyser och efterarbetet kan presenteras.

DSC_0570
Någon form av aktivitetsyta/terrass  omedelbart norr om gruvan, med iordningställd yta av mindre skrotsten lagd med en flat sida uppåt kanter av större stenar i öst och norr.

 

Annika Willim projektledare

Om konsten att undersöka en gruva

Den 11-12 mars anordnar Riksantikvarieämbet en metodkonferens. GAL deltar med ett angeläget ämne, nämligen gruvlämningar. Eva HH kommer inte bara att prata om konsten att arkeologiskt undersöka en gruva utan också betydelsen av att göra det. Gruvdriften i Sverige är mer än 1000 år gammal. Trots att gruvbrytning och metallproduktionen varit en av de viktigaste näringarna i svensk historia har källmaterialets karaktär, med relativt få dokument under dess tidiga tid, vare sig kunnat belysa teknikfrågor, omfattning eller ålder fullt ut. Arkeologin har här kommit med nya rön som i vissa fall helt omkullkastat rådande teorier.

 DSC_137

Gruva vid Sinäs, norr om Heby, Uppland. Undersökt av GAL i rv56 projektet hösten 2013. Foto: Annika Willim

 Idag pågår saneringar av flera av våra gruvområden och det är därför av vikt att de kulturhistoriska värdena tas till vara. Här fordras att natur och kultur samarbetar. Undersökningar av det här slaget kräver en del insatser och ett tvärvetenskapligt samarbete är en förutsättning. Detta är ett av de ämnen som tas upp på metodkonferensen.

Så ni som planerar att besöka Storgatan och RAÄ i veckan har med andra ord två mycket intressanta dagar framför er!

Fig 15 Långgruvan

 Långruvan i Stripa, Västmanland. Inventerad i forskningsprojeket Stripa. Foto: Annika Willim.

//Eva och Annika

 

 

 

Att tolka blästsmedernas spår

Just nu registreras fynden från järnframställningsplatsen norr om Heby som vi undersökte i höstas. På platsen fanns rester efter flera ugnar och slagglager samt eventuellt också malmupplag och rostningsplatser för malmen. Även två så kallade fällstenar hittades. Med det menas stenar som använts som städ för att rensa det färdiga järnet från slagg. Framställningen har skett i liten skala i schaktugnar. Dateringar avslöjar att man arbetat på platsen under yngre bronsålder, men även äldre järnålder.

Fyndmaterialet består nästan uteslutande av slagg och ugnsvägg, vilket är vanligt för just järnframställningsplatser i utmark. Få andra spår efter aktiviteterna brukar finnas. Detta är platser som människor vistats en kortare tid på, och blästsmederna tog helt enkelt med sig sina saker när de lämnade platsen och gick hem.

I registreringen är det viktigt att beskriva de olika slaggtyperna och ugnsväggarna avseende en mängd variabler. Detta görs i en så kallad särskild registrering som är utformad för att fånga upp viktiga detaljer vad gäller fynden. Det är bland annat dessa detaljer som hjälper oss att kunna svara på frågor som: Hur var ugnarna konstruerade? Har de använts under en längre tid? Hur duktig var man på att framställa järn och bygga ugnar?

IMG_9100ugnsvägg

Ugnsväggarna avslöjar många detaljer om hur ugnarna var byggda.

Redan nu kan vi konstatera att slaggerna generellt sett är tunga, vilket är typiskt för den tidiga järnframställningen. Med moderna mått mätt skulle vi säga att järnutvinningen inte fungerat på topp, då en hel del järnoxid stannat kvar i slaggen. Men detta var alltså ett godkänt resultat för tiden. I några ugnsområden kan vi se att ugnarna har reparerats då de gått sönder och att järnproducenterna verkar ha föredragit olika slags magringsmaterial i ugnsväggarna. Vi kan också ana att det funnits ugnar som byggts på olika sätt. Nya upptäckter ställer nya frågor. Som ni ser har vi säkert anledning att återkomma med resultat allteftersom analysarbetet fortskrider.

IMG_9080

Att väga bottenslagger från järnframställningsugnar gör man inte på en vanlig liten fyndvåg.

Er arkeolog bland slaggerna / Mia Englund