Archive for the 'Lindängelund, Malmö' Category

Page 2 of 3

Nya träfynd förgyller i höstrusket.

Arbetet med att gräva brunnar fortsätter. Så gör även vår träfyndskavalkad. I en av brunnarna på områdets östra del hittades denna vecka en träskål. Typen är helt annorlunda än den svepask vi skrev om i förra veckans blogg. Svepasken består av flera trädelar som är sammansatta till ett föremål. Denna veckas träskålen är gjord av ett enda stycke trä som bearbetats till dess det fått sin fina form.

Håkan gräver försiktigt fram den hela träskålen.

Skålen är för liten för att ha använts till att ta upp vatten ur brunn med. Den mäter bara 13 centimeter i diameter. Träskålar hittas sällan i torra miljöer på arkeologiska utgrävningar eftersom träföremål snabbt ruttnar och försvinner. Därför är vi extra glada för dem vi hittat i våra brunnar under vår vistelse i Lindängelund.

Träskålen är ännu fylld med jord.

Brunnen som träskålen hittades i var tämligen djup, ca 2,5 meter. Kärlet stod i botten av brunnskaret med bara ett tunt sedimentlager som skiljde det från blåleran. Över skålen fanns ett lager som innehöll mycket trädgrenar (med barken bevarad) och fibrer från organsikt material (möjligen vass eller lin). Det exakta innehållet kommer vi reda på först efter att en mackroanalys har gjorts. Mängden organsiskt material är i lagret för stor för att det ska anses som ett naturligt inslag.

Skålen får först ett skyddande hölje av plast...

Arbetet

I lagret kunde arkeologerna också se en stor mängd små korn. Dessa var så kallade mältade korn. Det innebär att kornen har fått groddar. Möjligen har dessa använts till någon typ av mattillverkning. Just de här som hittades i brunnen var brända, kanske från en rostning som gått snett?

... och får sedan ett skyddande gipslager.

Tyvärr hittades inga daterbara föremål, som keramik, i brunnen. Istället får arkeologerna förlita sig till C-14 dateringar (av kornen) och dess stratigrafiska relation till andra omkringliggande anläggningar. Det sistnämnda låter sig väl göras. Brunnen skär nämligen ett dike som har daterats till vikingatid eller tidig medeltid (ca 1000- 1100 e. Kr.). Diket har i sin tur relation till ett hus som ligger i nord-sydlig riktning något norr om platsen. Den preliminära tolkningen är att huset, som har flera byggnadsfaser, under någon period har befunnit sig i samma fas som brunnen.

En bit av en trästege som hittades i ett lager ovanför skålen.

Sist men inte minst vill vi i dagens blogg åter igen flagga för nästa veckas visning. På onsdag 17/11 klockan 14.00-15.30 är alla välkomna att besöka oss. En rundvandring (om vädret tillåter) och fyndvisning utlovas. Oömma och varma kläder är ett måste!

Mysteriet med barnet i ”brunnen” fortsätter…

För några veckor sedan skrev vi om flera skelettdelar av ett barn som hittades i en brunn. Nu har det hänt igen.

Rebecka undersöker skelettdelarna.

I tisdags upptäcktes ett kranie, skulderblad och en bröstkorta djupt nere i ett brunnslager. Delarna pekar på att det är överdelen av en människa som hittats. Underligt nog är det just dessa delar av barnet som saknades i den andra brunnen. Tyvärr har inte Uv Syds expert på humanosteologi fått tillgång till benen ännu. Därför vet vi inte om även dessa delar tillhör ett barn, ”vårt barn” eller kanske en vuxen.

Kraniet i närbild.

Längre ner i brunnen, ned mot botten, gjordes ett annat intressant fynd. I lerlagret låg en grävkäpp av något annorlunda slag. Den undre delen, själva grävdelen, var formad som en spjutspets. Den övre delen hade inte en traditionell rund form utan var istället fyrkantig.

Grävkäppen med dess annorlunda form.

Grävkäppen är bara ett av många välbevarade träfynd som hittats i våra brunnar. Vi har tidigare beskrivit tre andra grävkäppar som alla låg i samma lager. I veckan hittades också en svepask. Denna typ av förvaring har använts troligen redan på stenåldern. En svepask består av ett spån som böjts kring en bottenplatta till det fått en rund form (eller oval).

Svepasken in situ.

Vårt fynd togs upp i preparat, det vill säga den lera som skyddade kärlet fick sitta kvar för att det inte ska förstöras. Därför vet vi ännu inte om asken är intakt eller om den innehåller några intressanta föremål. Vi har dock redan tagit mackroprover som senare ska analyseras och ge svar på vilka växter som finns i leran.

Det var en glad Anne som hittade svepasken.

Klas Holger och Håkan gräver fram svepasken.

Vi hittade fler träfynd i brunnarna i veckan, till exempel träpålar. Dessa var dock inte lika spektakulära som de ovan nämnda. Men vi kan konkludera att brunnarna är några av de mest intressanta och innehållsrika kontexter vi har på utgrävningen. Och än har vi några kvar. Hittills har drygt 10 stycken grävts ut, vilka ligger någorlunda samlade i våtmarksområdet. Men vi har ännu inte börjat utforska dem som ligger i gårdsbebyggelse. Det arbetet påbörjar vi nästa vecka. Förhoppningsvis får vi då fram ännu fler (trä)föremål.

Våra fina träfynd har körts till LUHMs magasin i Gastelyckan där de kommer förvaras till grävningen är slut. Då börjar arbetet med att prioritera vilka som ska konserveras. På de allra finaste kommer analyser göras där man kan se vilken sorts trä som använts. Troligen är det sorter som funnits lokalt i området. Dateringen på veckans fynd har vi redan ett hum om. Äldre järnålderskeramik hittades i brunnarna och ger en preliminär datering runt år 0. Men naturvetenskapliga prover kommer också tas för att bekräfta detta.

Vi kan redan i fält konstatera att flera av träpålarna har spår efter huggmärken och öppna snittytor. Dessa ska självklart undersökas för att få ut så mycket information som möjligt om vilka redskap som använts.

Svepasken är väl inlindad för att den inte ska falla sönder under transporten.

Alla träfynd är lastade och redo för sin nya tillvaro i magasinet.

Detta var en sammanfattning av veckans brunnsaktivitet. Vi fortsätter vårt arbete i ur och (hagel)skur och ser fram emot nästa veckas, förhoppningsvis intressanta, utgrävningsresultat.

Fler hus och fina fynd!

Förra veckan beskrev vi några av de gårdar och byggnader som hittats på den östra delen av utgrävningsplatsen. Men vi har också fin bebyggelse på den västra änden.

Redan på förundersökningen, som gjordes 2004, hittades ett fint och tämligen välbevarat hus från järnåldern.
Tyvärr har ena gaveln skadats av ett senare anlagt dike och det är därför omöjligt att säga exakt hur långt huset har varit. Den del som är bevarad fram till idag har en imponerande längd på cirka 29 meter. Troligen har det funnits en bostadsdel i den västra delen och ett stall i den östra. Dess konstruktion ger en preliminär datering på 200 e. Kr.

Hus från järnåldern.

Det har också framkommit ett hus som antagligen byggdes under den yngre stenåldern, det vill säga för ca 4000 år sedan. Huset ligger ca 100 meter norr om järnåldershuset och sträcker sig i öst- västlig riktning. I nuläget vet vi inte så mycket om det eftersom det inte är utgrävt ännu. Förhoppningsvis hittar vi daterbara fynd likväl som tydliga strukturer när vi väl gräver ut det.

Huset från stenåldern, inmätt i Intrasis.

Veckan har också bjudit på flera fina fynd. I en grop från tidig medeltid (ca 1100-talet e. Kr.) hittades en keramikansamling. En expert i ämnet, Torbjörn Brorsson, har tidigare tittat på keramik från samma grop och konstaterat att typen är så kallad Östersjökeramik. Den här typen av keramik har starka slaviska influenser och det är troligt att stilen nådde vårt område genom keramiktillverkande slaver som vandrat norrut. Ornamentiken består av vågband, linjer och intryck.

Tyvärr kommer inte skärvorna från ett och samma kärl. Det kunde konstateras redan i fält och vid fyndtvätt. Mynningsbitarna skiljer sig nämligen åt både i dekoration och i form. Och de skärvor som kommer från bukregionerna är har olika grad av rundning.

I högra nedre hörnet av bilden kan man se en mynningsbit med vågbandsornamentik.

Sammanlagt hittades 48 bitar i samlingen. Antalet skärvor i gropen kommer dock att bli fler eftersom de olika lagren också innehöll keramik.

Annica Cardell och Sofie Ekstrand diskuterar lagrens olika beninnehåll.

I samband med utgrävning av en annan grop gjordes ett annat fint fynd. En dolkstav från neolitikum, ca 5000 år sedan, dök plötsligt upp i ett lager. Fyndets geografiska position är lovande. För precis intill gropen finns en stenpackning som påminner om en grav. Ytterligare en stenpackning hittades också senare i veckan inte långt därifrån. Hittills har vi endast hunnit rensa den första stenpackningen. Men redan nu har flintavslag hittats.

Dolkstav i flinta hittad i närheten av en förmodad grav.

I den nyschaktade delen kan man tydligt se ett mönster i packningen. Antagligen har det bildats då stenar lyfts bort från platsen. Den keramik som hittades i anläggningen var tyvärr i dåligt skick. Dess karaktär pekar dock på att den tillverkades under förhistorisk tid. Så vi håller nu tummarna för att de båda gravkandidaterna blir vad vi förväntar oss!

Personalen på utgrävningen vill gärna tacka de tio tappra själar som besökte oss på vår visning i onsdags. Trotts regn och blask. Förhoppningsvis ses vi igen på nästa visning, onsdagen den 17 november klockan 14.00- 15.30, tillsammans med nya intresserade!

Välkommen på guidad tur i Lindängelund!

Under veckan som varit har grävledarna Anne och Anna arbetat hårt med att se över de resultat som framkom vid intensivschaktningen föregående veckor. Flera intressanta områden har dykt upp medan andra är mer slätstrukna. Att få prioriteringarna rätt är ett måste i det här skedet, med bara 7 veckor kvar innan slutdatumet.

Vad är det då arkeologerna tycker är mest intressant i Lindängelund?
I en uppsjö av stolphål har Anne och Anna identifierat två gårdslägen, område 1 och 3. Det vill säga områden med boningshus med tillhörande ekonomibyggnader, hägn, härdar, brunnar och gropar. Människorna på gårdarna livnärde sig framförallt på boskapsskötsel och åkerbruk. Därför måste enheten också ha haft tillgång till betesmark och odlingsbara ytor. De flesta husen dateras till järnåldern. Men tidigmedeltida inslag finns också. Tyvärr hittades inga hus från stenåldern. Material från den tiden har överhuvudtaget varit tämligen sparsamt hittills.

På område 1 finns vad arkeologerna kallar ”ett trelleborgsliknande hus”. Det är cirka 23 meter långt och 8 meter brett och ligger i öst-västlig rikning. I båda ändarna har huset fyra takbärande stolpar, placerade i en fyrkant, medan mittendelen av huset är en ”fri yta”. På den fria ytan fanns utrymme till att utföra de dagliga aktiviteterna. Hus av denna typ dateras till sen vikingatid, det vill säga kring slutet av 1000-talet e. Kr. Omkring huset ligger ett antal gropar. Förhoppningsvis innehåller de daterbara fynd så de säkert kan knytas till huset och dess brukningsperiod.

Det trelleborgsliknande huset med sina rektangulärt placerade takbärande stolpar

Lite söder om det trelleborgsliknande huset finns en möjlig L-formad gård som visar likheter med tidigmedeltida (slutet av 1000-talet till början av 1100-talet e. Kr.) hustypologier. Hus från denna tidsperiod kan vara mycket varierande eftersom det ”experimenterades” inom byggtekniken. Därför är det ibland svårt att urskilja dess exakta form samt att de blir svårdaterade. Vårt tidigmedeltida hus i Lindängelund består av en nordlig byggnad som går i öst-västligt riktning samt en västlig länga i nord-sydlig led.

Förutom dessa två ovan nämnda hus finns ytterligare två möjliga hus på område 1. De har daterats till den mellersta järnåldern. Vidare undersökningar får avgöra om dessa kan få en mer exakt datering.

På en annan del av utgrävningsytan, område 3, finns också möjliga gårdslämningar. Området består av ett hav av stolphål vilket gör det svårt att se tydliga konstruktioner. Därför är det hög prioritering på att komma igång med utgrävningsarbetet här. Genom att bekräfta eller dementera stolphål, samt att se till deras karaktär, blir det enklare att gruppera dem tillsammans. Men redan nu är vi kan vi säga att där finns mellan 5 och 10 byggnader. Det är för tidigt att ge dem exakta dateringar. Men möjligtvis döljer sig ett eller annat hus från folkvandringstid-vendeltid (ca 500-700 e. Kr.) här. Utöver huslämningarna kan skymtas en mängd möjliga hägn, brunnar och gropar.

Prioriteras bara stolphål, brunnar och gropar?
Förutom gårdslägen har vi fått fram ett område med en stor mängd härdar. Arbetet med dem har precis startat men redan nu har keramik hittats. Genom att se på form, innehåll i leran, tjocklek m.m. kan det konstateras att kärlet tillverkades runt år noll. Det återstår att se om resten av härdarna kommer från samma tidsperiod, om vi kan knyta dem till någon gårdsbebyggelse samt om de har något samband med det skärvstenslager som beskrevs i förra veckans blogg. Området har fått en egen grupp av ”härdutredare” som kommer att besvara frågorna.

En av de många härdarna har rensats fram innan utgrävning.

Keramiken ses vid pilarnas spets. Vissa delar är grövre, andra av finare karaktär.

Vem vill besöka vår utgrävning?
Till sist vill arkeologerna på Lindängelund bjuda in alla intresserade till publika visningar under hösten/vintern. Datumen för dessa är den 27/10 kl. 17.30-19.00 samt den 17/11 kl. 14.00- 15.30. Under visningen guidas gästerna runt på området (oömma vinterkläder och gummistövlar rekommenderas!) samt får ta del av några av de fynd som hittills hittats. Varmt välkomna önskar vi alla intresserade!

Personalen på Lindängelund önskar alla välkomna

Kokkonst à la förhistorien

Hösten har nu slagit till med full kraft i Malmö och har bjudit på både frost och dimma under den gångna veckan. I Lindängelund arbetas det dock vidare. Utgrävningen är just nu inne i en intensiv schaktningsfas. Nya ytor öppnas upp var dag för att hitta spår efter den förhistoriska bebyggelsen. Stolphål till inhägnader, gropar och härdar är vanligt förekommande på platsen. Men vi har även funnit en stor mängd diken. Dessa är så kallade toftdiken och användes som gränsmarkörer vid markindelning. Ännu har vi inte kunnat datera dem då de inte är utgrävda.

Bengt schaktar i den nordvästra delen av utgrävningsområdet. Katrinetorps gård kan nätt och jämnt ses i dimman.

Toftdiken som använts som markgränser.

Under veckan har också arbetet med våtmarken fortsatt. På samma område som brunnen med barnskelettet ligger ett skärvstenslager som innehåller mycket djurben. Skärvsten är stenar som blivit upphettade, vilket leder till att de spricker och lätt fäller isär. Skärvstenslagret i Lindängelund är stort, ca 12x8m. Man kan tänka sig att skärvstenslagret har legat vid våtmarkens gräns under den period det bildades. Det var då enkelt att slänga, eller kanske offra, ben och eventuella andra föremål. Det är också troligt att lagret bildats vid ett fåtal antal tillfällen, då större mängder sten deponerats. Kanske efter att storkok har gjorts, t.ex. vid festliga sammankomster.

Ett djurben, en mynningsbit till ett keramikkärl samt en glättsten hittade i skärvstenslagret.


I lagret har också hittats keramik. Bland annat mynningsbitar. Med hjälp av dessa kan skärvstenslagret dateras till äldre romersk järnålder, perioden kring år noll eller några århundranden efter. Ett annat fint fynd som gjorts är en glättsten. Dessa hittas relativt ofta på utgrävningar och användes till att polera med, bland annat tyger och keramikkärl.

Från och med nästa vecka kommer vi endast arbeta med en grävmaskin istället för tre. I och med detta koncentrerar vi oss mer på utgrävning än schaktning. Det betyder förhoppningsvis att fler daterbara fynd kommer hittas. Så besök oss snart igen för att se hur det arbetet framskrider!