Archive for the 'Okategoriserat' Category

Nytt om analysresultat från Linderödsprojektet

Det har varit ganska tyst ett tag här på bloggen från Linderödsprojektet. Men nu börjar analysresultaten så smått att ramla in och med dem följer förstås en del spännande resultat. En av våra viktiga frågeställningar i projektet handlar om när man började odla och stenröja marken på Linderödsåsen. Tesen är att de små kolbitar vi hittade i jordlagren i och under rösena, har hamnat där i samband med att människorna röjde marken genom att bränna ris och stubbar.

Innan vi skickade kolbitarna till kol14-datering, fick vi hjälp av vår vedartsspecialist Ulf, med att bestämma trädslaget och från vilken del av trädet kolbitarna härrör. Med vedartsbestämningen får vi inte bara information om egenåldern på det kol vi daterar, utan denna ger även en bild av vilka träd och buskar som växte på platsen vid tidpunkten för bränningen. Nu behöver inte alla bränder ha utförts av människohand, utan kolet kan även komma från naturliga skogsbränder. Av de omkring 80-talet kol14-dateringar, vi fått så här långt, har vi faktiskt skäl misstänka att inte mindre än en fjärdedel av de daterade kolbitarna härrör från naturliga skogsbränder. Det rör sig om kolbitar från tall, där i stort sett samtliga prover har gett dateringar till äldre stenålder (ca 8 800-6 500 f. Kr.). Resultaten berättar att det innan människorna började röja mark uppe på åsen, fanns stora tallskogar här, som då och då kanske vid blixtnedslag, brandhärjades.

Det är först i början av den yngre stenålder (ca 3 700 f. Kr), som förkolnade bitar av ek, berättar om röjningsbränningar i den ekblandskog, som då präglade landskapet på åsen. Ett litet slipat fragment från en flintyxa, är några av de kulturspår vi hittat, i anslutning till dateringarna från denna tid. Röjningarna vid den här tiden var förmodligen ganska små till ytan och hade mer karaktären av trädgårdsodlingar.

Koldateringarna berättar sedan om återkommande röjningsbränningar under loppet av den yngre stenåldern och fram i äldre bronsålder (ca 2 400-1 200 f. Kr.). Några säkra spår efter stenröjning, i form av anläggande av röjningsrösen, har vi inte hittat från den här tiden. Däremot har vi möjligen lämningar efter något slags ceremoniellt monument. Anläggningen består av ett cirka 2,9×2,6 meter stort flackt stenlager omgiven av en fyrsidig kantkedja, som har anlagts invid och norr om ett markfast, kluvet stenblock. Det intressanta är att det finns spår efter upphettning på blocken norra sida, vilket visar att man har eldat på plattformen. En kolbit av ek från fyllnadsjorden mellan stenarna i plattformen daterar troligen konstruktionen till mellanneolitikum (MNB – 2 880-2 620 f. Kr.). Liknande konstruktioner har påträffats bland annat i Uppland, men i Skåne är typen inte känd sedan tidigare.

I slutet av yngre bronsålder och början av äldre järnålder (ca 800-400 f. Kr.), ser vi tecken i kol14-dateringarna på en intensifiering av röjningsbränningarna. Under den här tiden glesnar ekskogen och spår efter hassel bekräftar bilden av ett mer öppet och troligen även betespåverkat landskap. Under det andra århundradet efter Kristi födelse intensifieras röjningsbränningarna ytterligare på åsen. Det är med dessa röjningar som vi nu har även får de första säkra beläggen för stenröjning i landskapet. Under loppet av några århundraden bryter man mängder med sten och lägger denna i små runda flacka rösen. Rösena placerar man gärna på rader, så att dessa ramar in de stenröjda odlingsytona.

Det är också till de här två perioderna – yngre bronsålder och romersk järnålder – som vi med kol14-dateringarnas hjälp, nu med säkerhet kan knyta de spår efter boplatslämningar vi hittade inom den fossila åkermarken på local 10b. Detta är dock bara ett axplock av resultaten från Linderödprojektet och vi hoppas snart att återkomma med fler spännande analysresultat.

Ny rykande färsk rapport

rorby

Ladda ned den här: http://kulturarvsdata.se/raa/samla/html/10012

I dagarna har följande rykande färska rapport kommit från Uppsala: Nabor och samfälldhet vid det förhistoriska Rörby.

Under åren 2012 och 2013 genomförde Arkeologerna, Statens historiska museer, en arkeologisk undersökning av fornlämningen Bälinge 446 vid Rörby i Uppland. Undersökningen har gett en rik och varierad bild av förhistorien både lokalt och i den omgivande bygden.

Under senneolitikum utgörs området vid Rörby av en mindre ö där man kring 2100 BC reser bland annat ett mindre hus på pålar i vattenbrynet och begraver lårben från en man invid en större rest stolpe. Under övergången mot yngre bronsålder och några hundra år framåt, cirka 1200–850 BC ägnar man sig åt olika verksamheter såsom matlagning, benhantverk och vatteninsamling i brunnar. Flera av sysslorna har förmodligen utförts i utkanterna till en eller flera gårdar som legat i närområdet.

Under förromersk järnålder med start kring 300 BC anläggs den första gården och en familj tar platsen i anspråk. Först under romersk järnålder kring 200 AD får familjen mer närliggande grannar i form av en mindre gård som anläggs ungefär hundra meter åt norr. Med tiden växer den norra gården i storlek och kring 350 AD reser man här en av flera på varandra följande hallbyggnader som bland annat varit till för fest och representation. I hallen påträffades både speciella föremål och djur som offrats i husets stolphål för att skydda och berika människorna på gården samt rester efter de måltider som intagits. I hallen fanns även föremål som avspeglar att den använts i familjens vardag. Kring 600 AD överges båda gårdarna och familjerna flyttar bort från platsen, troligen till ett gemensamt läge längre söderut i Rörby.

Röjningsröse med spår efter rituella handlingar

Undersökningarna vid Linderöd går nu snart in på sista fältveckan. Under de senaste veckorna har arkeologerna jobbat hårt i det gassande solskenet. Brunjord har schaktats och på lokal 10b har vi fått en fin utdelning med boplatslämningar i form av gropar, stolphål och härdar. På lokal 10c har vi undersökt en välbevarad källa. Men mest har vi förstås undersökt röjningsrösen av olika storlekar och utseende. De flesta rösen har vi valt att maskingräva ena halvan och för att kunna samla in prover för vedart, makro och pollen.

Röjningsrösen som vi misstänker innehåller komplexa drag, såsom kantkedja, mittblock och inre stenkonstruktioner, undersöker vi däremot med en mer detaljerad metodik; detta för att fånga spår efter handlingar.
DSC_1106

På lokal 10b undersöker Lotten och Andrea just nu ett sådant komplext eller ceremoniellt stenröse.
– Vi uppmärksammade röset K526 redan vid schaktningen på grund av det stora mittblocket och fyllningen med sorterade småstenar i ytan, berättar Lotten. Efter att vi har grävt oss ner ungefär halvvägs i rösefyllningen, har det kommit fram fler intressanta detaljer.

DSC_0971

– När vi rensade bort jord och stenar kring mittblocket hittade vi en tät packning med mindre stenar kring blockets bas. Vi tror därför att blocket avsiktligt har lagts på platsen i samband med att röset byggdes.

– En annan spännande detalj, fortsätter Andrea, är att vi under stenpackningen vid blockets bas har hittat ett tiotal små stavliknande kvartsstenar, som verkar vara tillhuggna. Vi vet ännu inte vad de representerar, men kanske har de använts i samband med fruktbarhetsriter av något slag.

DSC_1125

– Vi har också hittat en liten samling med keramikskärvor inte långt från mittblocket, berättar Lotten med ett stort leende. Skärvorna är odekorerade och av en ganska grovt gods. Kanske har de tillhört ett lerkärl med matoffer, spekulerar hon.

DSC_1124

– Ja, säger Andrea. Fast det roligaste vore förstås om skärvorna är från en gravurna och att vi hittar själva gravgömman med brända människoben. Det hade varit spännande.

Alla vägar bär till östra Fyrislund

I ett låglänt parti av området undersöker vi just nu ett 20 meter långt parti av en väg. Den syns som stenfyllda parallella rader med sten, som har lagts i hjulspår. Mellan hjulspåren är det knappt en meter.

Vägen ligger i anslutning till ett av gårdslägena från järnåldern. Genom jämförelser med andra vägar, som vi har undersökt tidigare, är det troligt att även vägen har anlagts under samma period.

I vägfyllningen finns även obrända djurben, som vi kommer att använda för datering med 14 C-metoden. Vi återkommer framöver med resultat!

Karin rensar fram vägen

DSC_6106

Tidigmedeltida hus i Hjärup

Ur det som från början mest ser ut som spridda mörka fläckar i jorden har nu minst ett tidigmedeltida hus utkristalliserat sig. Huset har varit byggt med jordgrävda stolpar, där väggarna har burit hela husets tyngd. Detta innebär ett skifte från äldre traditioner då det vanliga under förhistorisk tid var att kraftiga stolpar inuti husen bar upp taket. Huset daterar vi bland annat med hjälp av Östersjökeramik, som hittats i groparna där stolparna har stått. Just den här typen av keramik var vanlig under ett par hundra år, mellan ca 1000 – 1200 e Kr. Huset som vi nu undersöker i Hjärup kan troligen dateras till 1100-talet och berättar om en återetablering på platsen. Efter att storgården strax västerut försvann i mitten av 1000-talet odlades marken under ett par generationer men sedan valde man åter att bosätta sig i området.

På fotot står Sofia inne i det tidigmedeltida huset i Hjärup. Groparna efter de jordgrävda stolparna har markerats med små ”kubbar” för att visualisera storlek och form.  Huset har varit ca 5 meter brett.  Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.

På fotot står Sofia inne i det tidigmedeltida huset i Hjärup. Groparna efter de jordgrävda stolparna har markerats med små ”kubbar” för att visualisera storlek och form. Huset har varit ca 5 meter brett. Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.


Idag har vi haft besök av Torbjörn Brorsson, Kontoret för keramiska studier, som hjälper oss att bestämma keramikens ålder och proveniens.  Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.

Idag har vi haft besök av Torbjörn Brorsson, Kontoret för keramiska studier, som hjälper oss att bestämma keramikens ålder och proveniens. Foto: Katalin Schmidt Sabo, Statens historiska museer.