Archive for the 'Örja' Category

En stenkammargrav från yngre stenålder

Ett stenkast från järnåldersbebyggelsen uppe på höjden har vi funnit resterna efter en dös. Det handlar alltså om en 5500 år gammal stenkammargrav från yngre stenålder. Dösen har varit uppbyggd av flera stenblock på vilka ett stort takblock vilat.

Eskilstorpsdösen söder om Malmö

Ja, något liknande Eskilstorpsdösen såg nog vår dös ut en gång tiden innan den raserades. Vi vet inte när den förstördes, men det kan ha skett i samband med att man behövde sten till byggnader eller för att komma åt platsen för jordbruk.

Översikt

Fastän dösen är förstörd har vi kunnat urskilja spår efter gravkammaren. Ljusa avtryck i marken visar bland annat var flera väggblock har stått. Gravrummet framträder som en tydlig mörkfärgning mellan väggblocken. Ingången markeras en rad med knytnävestora stenar att likna vid en tröskel.

Anna putsar på keramiken med bukornamentik

Gravrummet har varit ganska så litet och trångt. Troligen har bara en människa gravlagts i detta. Den döda måste ha gravlagts sittande med ryggen mot ena kammarväggen. Utrymmet medger inte mera. Vi har funnit flera söndertrasade keramikkärl längs väggarna i gravkammaren. Brända djurben efter bland annat ko och gris ligger bland skärvorna. Troligen har dessa ingått i begravningsritualen där den döde har fått med sig färdkost på vägen till andra sidan.

Keramikkärlet

Det har krävt en hel del insatser för att bygga en dös. Stenblocken väger ofta åtskilliga ton och kan i vissa fall ha kommit långväga ifrån. Troligen har blocken i vår gravkammare hämtats i rasbranterna längs kusten vid Glumslöv några kilometer bort.

Till sist en bild på två yxfragment som har hittats i dösen.

Yxfragment

Tack till Cia som har bidragit med texten samt Anna, Bo och Cia som ställt upp på bild!

System av diken under lupp i Örja

Senaste nytt från gård 1
Undersökningarna i Örja börja närma sig upploppet och det jobbas intensivt inom i stort sett alla delar av de schaktade ytorna. Ett ihållande regn fyllde i början av veckan på nytt våra schakt med vatten, men nu har solen återvänt och marken torkar sakta upp.

Sofie och Ulrika.

Sofie och Ulrika gräver i norra längan på gård 1.

På gård 1 har arkeologerna frilagt en välbevarad syllstensgrund till ett bostadshus. Byggnaden har varit cirka 15 meter lång och har haft flera rum. I två av rummen finns fundament till ugnar, den ena byggd av sten och den andra av tegel. Fyndmaterialet från huset är ganska sparsamt. Däremot finns det mycket djurben och ben från fisk. De keramikfynd vi hittar tyder på att huset är från 1500-talet.

Norra längan gård 1.

På gård 1 har arkeologerna frilagt en välbevarad syllstengrund till ett bostadshus med flera rum.

System av diken under lupp
Förutom lämningar efter bebyggelse har vi även spår efter omfattande system av diken. Under de senaste veckorna har en av våra arkeologer, Marie Svedin, jobbat intensivt med att söka bringa reda i vad dikena har använts till och hur gamla de är.

Marie, kan du berätta om hur du har jobbat med dikena?
- Ja, jag började med studera dikena i plan för att se om jag kunde upptäcka några mönster i systemen. Därefter valde jag ut en antal strategiska ställen, där jag genom att gräva tvärsnitt igenom, ville ta reda mer om dikenas historia. Hur breda och djupa var de? Har dikena stått öppna och fyllts igen efterhand? Finns det några diken som är omgrävda flera gånger, det vill säga, som man har velat hävda?

- En annan viktig sak är om vi spåra någon inbördes stratigrafi mellan dikena. Detta kan hjälpa oss att klargöra vilka diken som är äldst respektive yngst?

Marie Svedin.

Marie letar efter diken.

Vilka resultat har du kommit fram till så här långt? Är alla diken likadana?

- Nej, det verkar som att det finns tre typer av diken i Örja.
Den första typen, som troligen är yngst, består av breda och ganska raka diken som löper i öst-västlig riktning. De här dikena sammanfaller i plan ganska bra med gränserna mellan de historiska gårdarna som vi kan se på äldre kartor. Det tyder på att de har använts som gränsmarkeringar.

- Den andra typen av diken är något smalare och löper både i nord-syd och i öst-väst. En del av dessa diken kan knytas samman till långsträckta linjer som ramar in de stolpbyggda hus från 12-1300-talet som vi undersökt på de historiska gårdslägena. Ibland finns det även mindre öppningar som kan vara in- och utgångar. Även de här diken har troligen fungerat som gränser. Kanske har de, tillsammans med en mindre vall, använts för hägna in gårdarnas trädgårdsodlingar?

Dikessystem.

De stora dikessystemen i Örja kan följas i nord-sydlig riktning (grön färg) inom ett närmare 200 meter långt och 30 meter brett område i östra kanten av de historiska gårdslägena. Diken markerade med blå färg tillhör andra system.

Hur ser den tredje typen ut?
- Den tredje typen av dikessystem löper strax öster om de historiska gårdslägena. De flesta diken löper i nord-sydlig riktning. Det är ett mäktigt system med uppemot femton till tjugo parallella diken som löper bredvid varandra. De kan följas i våra schakt på en sträcka av närmare 200 meter och har en bredd på uppemot trettio meter. Det finns även stråk av diken som vrider av västerut.

- Vi vet ännu inte vad dessa diken har använts till. Därför jobbar jag utifrån flera teorier. Det faktum att terrängen öster om gårdarna är väldigt fuktig skulle kunna tyda på att dikena har grävts för att dränera marken. Men de kan också vara en slags åkerbegränsningar. Eller så rör det sig om en äldre färdväg eller fägata med diken på ömse sidor, som grävts om och hävdats många gånger.

Finns det liknande system på andra platser?
- Ja, några av de platser jag känner är Fosie i Malmö och Tårnby i Danmark. De finns säkert även på andra platser, men det som är speciellt i Örja, är att vi har kunnat frilägga så stora delar av dikessystemen i plan.

Hur gamla är de här dikessystemen?
- Det vet vi inte ännu säkert. Vi kan på flera ställen se att dikena skärs av yngre lämningar, t.ex. hus, brunnar och vattenhål. Det tyder på att de är gamla – troligen från 12-1300-talet – eller rent av ännu äldre! Personligen skulle jag tycka det var spännande om systemen visar sig kunna knytas till byns allra äldsta historia!

Katalin och Bo

Två glada arkeologer - Katalin och Bo K. - schaktar i Örja.

Arkeologidagen
Innan jag slutar veckans blogg vill jag påminna våra läsare om att det nästa söndag – den 29 augusti – är dags för årets Arkeologidag!

Från kl. 14.00 till 16.30 bjuder vi i Örja på ett kul och varierat program för både stora och sm.å (se nedan). Vi bjuder på guidningar varje timme av utgrävningsplatsen, visningar av föremål och djurben.

I Barnens grävhörna får barnen gräva och känna på hur det är att vara arkeolog. Även våra stora grävmaskiner finns på plats att titta på. För dig som vill veta mer om arkeologi – kommer vi att ha ett bokbord med många intressanta böcker till försäljning. Har du egna fornsaker? Ta gärna med dem – så hjälper vi till med bestämningen!

Hoppas vi ses på Arkeologidagen i Örja!

Sofie

Sofie visar upp det ovanliga fyndet av en välbevarad trästolpe från gård 12.

Program kl. 14.00 – 16.30

Visningar av utgrävningsplatsen vid Örja by
Kl. 14.00 – 14.45
Kl. 15.00 – 15.45
Kl. 15.45 – 16.30

Barnens grävhörna
Kl. 14.00 – 14.45
Kl. 15.00 – 15.45

Vi visar föremål och djurben från utgrävningen
Kl 14.00 – 16.30

Titta på våra maskiner

Bokbord med arkeologiska böcker till försäljning

Vi hjälper till med att bestämma dina fornfynd

Vägvisning se arkeologiuv:s startsida under Besök en utgrävning.

Från och med nästa vecka lämnar jag Örja för att starta upp en stor utgrävning vid Lindängelund 1 i södra Malmö. Jag vill tack alla läsare och lämnar med varm hand över bloggandet till Linda. Hejdå / Anne.

Gårdar från järnålder vid Örja!

Vi är framme i mitten av augusti och det är drygt en månad kvar på fältarbetet i Örja. Det har hänt mycket under de två veckor jag haft semester. Området för yta A i sydväst är nästan färdigschaktat och precis som vi förväntade oss kommer det massor av stolphål efter järnåldershus. Däremot har vi inte hittat några spår efter järnåldersbebyggelse på yta B – dvs. under de historiska gårdslägena.

Schaktning på yta A.

Marie L. och Anna schaktar fram spår efter järnåldersbebyggelse på yta A.

I dagsläget har vi lämningar efter mer än tiotalet långhus och flera mindre stolpbyggnader från järnålder på yta A. Husen ligger på en svag nord-sydlig höjdrygg väster om de fyra historiska gårdslägena i Örja by. Vi har ännu inte börjat undersöka järnåldershusen mer systematiskt. Men flera huslämningar tycks vara välbevarade och har ställvis även spår efter ytterväggar. Vi tror, av planlösningen att döma, att de flesta av husen är från den mellersta delen av järnåldern (ca 200/300-talet till 600/700-talet efter Kristus).

Översikt yta A.

Stora delar av yta A är nu avschaktad och rader med stolpbyggda järnåldershus avtecknar i alven.

Det är ännu för tidigt att säga hur stor bebyggelsen har varit och hur många gårdar som funnits samtidigt på platsen. En spännande sak är att flera av långhusen ligger grupperade två och två med öppna ytor emellan. Detta skulle kunna tyda på att bebyggelsen under någon tid varit organiserad med stationära tomter, så att husen legat kvar på samma gårdsplats under mer än en byggnadsfas.

Vi har också spår efter flera diken i anslutning till järnålderbebyggelsen. Två av dessa diken löper bredvid varandra med några meters mellanrum i nord-sydlig riktning. Till vår stora förvåning överlagras ett av dessa diken av ett järnålderhus; ett av stolphålen i husets takbärande konstruktion var nämligen nedgrävt i dikesfyllningen! Vi vet ännu hur gamla dikena är och vilken funktion de har haft. Har dikena lagts ut som gränser? Eller har de kanske tillhört en äldre färdväg?

Vattenfyllda schakt.

Vädret har under den senaste tiden varit ostadigt och efter flera veckor av torka är schakten nu åter fyllda med vatten.

Nu hoppas vi bara på lite tur med vädret så att våra stolphål och diken inte försvinner under vatten i schakten!

Arbetet på Gård 1 är igång

Nu har arbetet på Gård 1 gått igång och den ser ut att bli lika spännande som Gård 12. Bland annat hittades en kanonkula i en raserad vägg någon av de första dagarna.

Kanonkula

Kanonkula i rasering

Kanonkulan från Gård 1

Kanonkulan hittades i den södra väggen på vad som tolkas vara ett 1600-talshus. Inne i huset hittades även ett mynt från 1670-talet.

Schaktning i norra längan

Arbetet koncentreras just nu till den norra längan på gårdsläget och efter en tids handgrävning är det dags att plocka bort resterna av 1600- och 1700-talsbyggnaderna med maskin.

Henrik schaktar

Inne i huset påträffades två ugnar. Sofie och Ulrika undersöker resterna av den ena ugnen.

Sofie och Ulrika undersöker en ugn

Området gås över med metalldetektor flera gånger under arbetets gång.

Anders K detekterar

Några andra intressanta fynd från Gård 1 är ett bearbetat ben, troligen en slags mortel och en glättsten av glas.

Bearbetat ben

Glättsten av glas

Förhoppningen är att komma ned på 1500-talsnivå innan veckans slut!

Nästa vecka är Anne tillbaka och då tar hon över bloggandet igen, tack för denna gång.

Inte bara arbete i Örja by – här fanns även tid för spel och lek

I ett raseringslager på gård 12 påträffades ett tåben från ko med en smälta av bly inuti. Från början visste vi inte vad detta var för ett märkligt ben, men Tobias Bondesson, som så lägligt var på besök, berättade att det var ett så kallat kastben eller Wepkoot som det kallas i Holland, där många av denna typ har hittats.

Kastben

Kastben gjort av tåben från en ko

Liknande ben har påträffats runt om i bland annat Danmark och många gånger tolkats som nätsänken. Benen har varit mer eller mindre intakta eller så har endast smältan påträffats. Smältan har ett väldigt karaktäristiskt utseende, då den har fyllt ut håligheterna inuti kastbenet. Tåbenen kommer ofta från nötkreatur, men har även påträffats från gris och får/get.

Vårt kastben har ingått i ett sorts kägelspel, kallat kasta kota, känt från i alla fall tidig medeltid, men som kanske har spelats ännu längre tillbaka i tiden. I Danmark finns uppgift om att kasta kota har spelats så långt fram i tiden som 1800-talet och i Holland ända in på 1900-talet.

Kastben

Spelet bestod av ett kastben samt fem käglor, också de tåben dock utan bly. De käglor som har påträffats har ibland varit bearbetade i botten för att kunna stå stabilt och även ibland ornerade med geometriska mönster och prickar. Syftet med orneringen är oklar, kanske har det bara varit utsmyckning eller så kan mönstren ha varit en sorts poängmarkeringar. Kasta kota påminner lite grand om bowling och går ut på att välta så många käglor som möjligt.

Enligt holländska bildkällor från 1500- och 1700-talen, placerades käglorna på rad framför en lodrät yta såsom en vägg eller en mur varpå speldeltagarna kastade sina kastben. På de bilder som finns är det uteslutande barn som har ägnat sig åt detta spel.

Vi har för närvarande inte hittat några andra kastben eller käglor här i Örja, men nu när vi har fått upp ögonen för dessa föremål, är det inte omöjligt att det dyker upp fler allteftersom.

Informationen är hämtad från Nordisk detektorforum; http://www.detekt.dk/sdf/funddatabase/displayimage.php?pos=-6571

Med tinbl bein tillverkade man snoddar!

Arbetet med schaktningarna på de historiska gårdslägena fortsätter i Örja. Under den gångna veckan har vi tagit bort stensyllen i den norra längan på gård 12. Under huset kom det ytterligare lager och länge såg det ut som att det inte fanns några andra bebyggelsespår. Men så fredag förmiddag, när resterna av den äldre matjorden skalades bort, framträdde rader av stolphål med mörkfärgad jord mot den ljusa undergrunden. I dagsläget ser det ut till att det rör sig om mer än ett hus. Vilken typ av stolphus det rör sig om och vilken del av järnåldern de tillhör är ännu för tidigt att säga.

Maskingrävning på gård 12.

Arkeologerna i team 1 undersöker lager med maskin på gård 12.

Veckans blogg handlar om två små textilredskap av typen tinbl bein, som vi hittat på gård 12. Föremålstypen har fått sitt namn efter ett liknande redskap som arkeologer hittade i Lund för en del år sedan. På det här redskapet fanns inristade runor som bildade ordet tinbl bein.

Våra två tinbl bein är ungefär lika stora (ca 6 cm). De är tillverkade av ett mindre rörben, där man skurit av ändarna och gröpt ur märgen. Båda redskapen är i ena ändan försedda med två utskurna spetsar och en lite bredare tapp, medan basen är rakt avskuren.

Tinbl bein 1.

Tinbl bein från gård 12. Redskapet är 6,5 centimeter långt och vackert dekorerat på alla sidor med vinkelställda linjer.

Tinbl bein 1.

Redskapets plana sida är dekorerad med ett granbarrsliknande mönster.

Sinsemellan är redskapen ganska olika. Det ena tinbl beinet har en väldigt smäcker form och är rikt dekorerat på alla sidor med olika typer av vinkelställda linjer. På det här föremålet sitter de två spetsarna några lägre placerade i förhållande till den breda tappen. Det andra tinbl beinet är av lite enklare slag och uppvisar inte samma hantverksskicklighet.

Tinbl bein 2.

Det andra tinbl beinet är också från gård 12. Föremålet är 6 centimeter långt.

Tinbl bein 2.

Föremålets plana sida är dekorerat med tre grupper av horisontella linjer och ett kryss.

Man har tidigare hittat fynd av tinbl bein, både i tidiga städer som t.ex. Lund och Sigtuna och på landsbygden i byar som t.ex. Filborna vid Helsingborg och Gårdsstånga utanför Lund. Redskapet använde man för att tillverka snoddar för olika ändamål, t.ex. kläder, skosnören eller till att hänga saker i. Själva tekniken att framställa snoddar kallas påtning, och kan jämföras med en slags stickning. Om du vill veta mer om tekniken hittar du illustrativa bilder och beskrivningar på webben. Jag skulle tro att många nickar igenkännande när ni ser bilderna och kanske rent av har påtat själva som barn.

Maria Pettersson.

Gästande arkeolog Maria Pettersson från UV Öst i Linköping undersöker gränsdiken vid gård 20.

Under veckan har vi även haft besök av arkeolog Maria Pettersson. Maria jobbar vanligtvis på vårt kontor UV Öst i Linköping. Hon har under ett par dagar hjälpt oss i Örja med att börja nysta i de många system av diken och rännor som vi har fått fram mellan de historiska gårdslägena.

Linda Rosendahl.

Linda registrerar kontexter i datorn.

Nu tar jag semester i två veckor. Under den här tiden kommer Linda att ta över bloggandet. Linda arbetar till vardags med att skriva in data från undersökningen i vårt dokumentationssystem Intrasis. Alla läsare önskas en fortsatt skön sommar. Så hörs vi igen i början av augusti. Anne.

Fiskhandlarens hus i Örja

Onsdag eftermiddag var det dags för vår andra öppna visning för allmänheten av utgrävningarna i Örja. Mer än sextiotalet besökare i olika åldrar trotsade sommarhettan och kom för att besöka grävningen. Vi vandrade ut i grävschakten för att hälsa på arkeologerna som berättade om sitt arbete.

I förra bloggen kunde du läsa om resultaten från gård 20 och 16. Nu är även de historiska lämningarna på gård 12 till stora delar färdigundersökta. I veckans blogg berättar fältledare Fredrik Strandmark om några av de spännande fynd som han och hans team har hittat på gård 12.

Fredrik berättar för personalen.

Fredrik (t.v.) berättar för personalen om de senaste fynden på gård 12.

Vilka förväntningar hade du inför undersökningen?
- Jag hoppades på att gårdsläget skulle ha varit bebyggt under mycket lång tid och att vi förutom den historiska och medeltida bebyggelsen även skulle hitta lämningar efter hus från järnålder och vikingatid.

Har förhoppningarna infriats så här långt?
- Ja, det måste jag säga. Hittills har vi hittat fynd som sträcker sig från 1800-talet och ner i tidigt 1100-tal och då har vi fortfarande inte undersökt de understa lagren och anläggningar som är nedgrävda i alven. Så det ser mycket lovande ut!

Har ni hittat bebyggelse från samtliga perioder?
- Nej, 1800-talets bebyggelse verkar vara helt raserad. De yngsta husen är från 1600- eller tidigt 1700-tal. Vi har hittat spår efter en fyrlängad gård, där boningshuset har legat i norr. Resterna efter lergolv, raserade klineväggar och stensyllar låg direkt under dagens matjord och var väldigt skadade av odling. I lager som legat skyddade från modern markberedning har vi däremot hittat mer välbevarade huslämningar. Vi har under flera veckors tid undersökt resterna efter en byggnad med syllstensgrund som är otroligt välbevarad.

Syllstenshuset på gård 12.

Lämningarna efter syllstenshuset på gård 12 framrensade i plan. Bilden är tagen från väster.

Den byggnaden måste du berättar mer om!
- Ja, huset avtecknar sig tydligt i marken i form av rader med syllstenar och sotiga golvlager. Byggnaden har varit ungefär 22 meter lång med fyra rum, som vart och ett har haft en egen värmekälla. Det största rummet har legat mitt i huset. Där har vi hittat rester efter en raserad ugn av lera. Kring ugnen finns lager av ett jordstampat golv med mycket sot och träkol. Lagret innehåller jättemycket fiskben.

- Vår benexpert Annica Cardell har tittat på benen. De flesta benen verkar vara från sill, men det finns även ben från torsk, flundra och ål. De här benen är från små individer, så kanske är det fisk man fått med sig i nätet i samband med sillfiske? Det finns även många redskap i anslutning till huset som tyder på att man har hanterat fisk. Vi har t.ex. hittat en metkrok och flera hullingar till ålaljuster. Men vi hittar även många knivar och brynen. Kanske är det fiskhandlarens hus i Örja vi har hittat?

Del av ljuster.

På gård 12 har vi hittat flera hullingar av järn till ljuster.

Hur gammalt är huset?
- Det spännande är att huset i takt med att vi grävt oss ned genom olika lager bara har blivit äldre och äldre. Från början trodde vi att det kunde vara från 1600-talet. Men alla de fynd vi hittar visar tydligt att huset är från medeltiden. De äldsta fynden är från 1100-1200-talet, men det finns även föremål som är från 1300-talet. Vi tror därför att byggnaden har varit i bruk under mycket lång tid, kanske flera hundra år!

Botten till kanna.

Bottendelen till en serveringskanna från 12-1300-talet funnen på gård 12.

Ljushållare av järn.

Medeltida ljushållare funnen på gård 12.

Vad är det mest spännande ni har hittat?
- Ojdå! Fyndmaterialet från gård 12 är så otroligt rikt och det finns massor av intressanta fynd. Ska jag nämna något måste det väl bli runblecket och urnesspännet, som vi berättat om tidigare på bloggen. Och så förstås de många småkorsen och krucifixet. Vi har även hittat flera medeltida vapen, bl.a. en armborstpil och en pilspets av järn.

Medeltida kam.

Medeltida kam från gård 12. Under medeltiden var kammar med dubbla tandrader populära.

- Det vi hittar mest av är förstås olika vardags- och brukssaker. Här finns det många trevliga fynd – bland annat en ljushållare av järn och bottendelen till en serveringskanna. Vi har även hittat flera kammar och små sländtrissor av bly.

Sländtrissor av bly.

Medeltida sländtrissor av bly. Trissorna är cirka två till tre centimeter stora.

Vad händer under de kommande veckorna?
- Vi räknar att bli klara med att undersöka syllstenshuset i början av nästa vecka. Då flyttar de flesta i teamet över till gård 1. Några får dock bli kvar på gård 12, för att schakta bort den äldre matjorden. Jag hoppas mycket på att vi då ska hitta ännu äldre bebyggelselämningar. Det hade varit häftigt om vi hittade ett stolpbyggt hus från vikingatiden under syllstenshuset!