Archive for the 'Örja' Category

Fynd från Örja

Efter det att fältarbetet i Örja avslutades har bloggen legat nere. Det innebär naturligtvis inte att arbetet med Örja är avslutat. Tvärtom är det arbete som nu vidtar minst lika omfattande som arbetet i fält. Här ska vi kort beskriva vad som händer med de fynd som vi tagit tillvara.

Fynden från Örja sorterades i fält under 4 900 registerposter. Då är inte djur- och fiskben inräknade. En sådan registerpost består oftast av ett föremål men innehåller ibland fler. Det kan till exempel röra sig om keramikskärvor av samma slag som fanns i ett visst lager, eller flintavslag från en och samma grop.

Alla fyndbackarna för Örjafynden

Alla föremål har packats i små kartonger som ryms i ett åttiotal backar

Med hjälp av databasen kan vi nu skapa sammanställningar och spridningsbilder över fynden med några enkla knapptryck. Men för ögonblicket pågår ett mer grannlaga arbete. Vilka föremål ska vi välja ut till konservering? Prioriteringar krävs eftersom resurserna är begränsade. Många föremål råder det ingen tvekan om. Men samtidigt ska vi göra urval som i någon mening är representativa.

För närvarande har vi fått tillbaka ett femtiotal föremål från konserveringsateljen på Lunds universitets historiska museum. Utöver dessa ligger bortemot 400 konserverade mynt kvar på ateljen, i väntan på numismatisk analys.

Totalt räknar vi med att välja ut omkring 700 föremål för någon form av konservering. Det rör sig främst om metallföremål. Eftersom metalldetektering användes i särskilt stor omfattning i Örja är denna kategori omfattande. Vissa metallföremål – av till exempel bly – behöver bara en grundlig rengöring. I andra fall krävs större insatser.

Cellemaljfibula. Notera de vackert komponerade olikfärgade cellerna.

Ett av de föremål som behöver mer omfattande konserveringsinsatser är en så kallad cellemaljfibula. Tillverkningen av detta lilla runda spänne har gått till så att man har lött på celler på en vågrät liggande kopparplatta. Cellerna har man sedan fyllt med pulvriserat glas i olika färger. Därefter har plattan värmts upp till cirka 800 grader. Eftersom pulvret har en tendens att minska vid smältning måste processen ofta upprepas flera gånger. Smycket har sedan kylts av, för att slutligen slipas och poleras.

Emaljerade fibulor av detta slag kan ha tillverkats i Skandinavien men bruket att bära dem härrör från kontinenten, där de kända verkstäderna också fanns. Dräktskicket introducerades här under vikingatiden, och fibulan från Örja härrör troligen från 1000- eller 1100-talet.

Den korsformiga fibulan berättar om dess ägares kristna tro. Flera föremål från Örja ger uttryck för detta, till exempel ett krucifix, flera små kors av bly och några mynt eller myntavbildningar (se bild) vilka burits som hängsmycken.

Hänge med spår av förgyllning som avbildar en biskop med kors och kräkla.

Eftersom det rör sig om föremål som i samtliga fall påträffats med hjälp av metalldetektor är det svårt att säga hur representativa de är i sitt sammanhang, i den medeltida byn. Så omfattande detektorinsatser som i Örja har aldrig tidigare skett inom ramen för en by-undersökning.

För några av föremålen ligger det nära till hands att tänka sig att de tillhört individer i byn som var knutna till kyrkliga institutioner.

Digital arkeologi i Örja – dåtiden möter framtiden

Försök med digital arkeologi i Örja
Under Örjas slutundersökning genomfördes det ett försök inom digital arkeologi. Metoden som användes kallas structure from motion och går ut på att ta ett antal vanliga digitalfoton med en vanlig kamera och omvandla dessa till 3d-modeller med hjälp av ett par olika datorprogram.  

Testerna genomfördes på initiativ av arkeologen Fredrik Larsson projektanställd av UV Syd under Örjagrävningen i samarbete med UV Syd, UV Teknik och Ingvar Kamprad Designcenter på Lunds Tekniska Högskola. Tanken bakom försöken var att se om metoden fungerade i exploateringsarkeologiska sammanhang och även se vilka möjligheter och svårigheter det var att genomföra structure from motion på arkeologiskt material. Över 10 000 bilder togs med helt olika motiv. Kulturlager, ett flertal konstruktioner såsom ugnar men även på olika typer av föremål togs stora mängder foton för vidare bearbetning.  

Stenpackning på gård 12 i Örja

Stenpackning på gård 12 i Örja

Tidigare har olika typer av 3d-tekniker använts för rekonstruktioner av byggnader eller av föremål inom arkeologin genom laserscanning men även 3d-modellering från grunden har genomförts. Framförallt att 3d-modellera från grunden kräver ofta en stor arbetsinsats vilket gjort metoden mindre intressant inom exploateringsarkeologin som forskningsmaterial. Genom structure from motion är det möjligt att på enkla sätt för arkeologerna själva ta bilder i fält och göra 3d-modeller som kan användas för att arbeta med ute i fält men även under grävningens efterbearbetning under rapportskrivning och publicering.  

Ofta har arkeologiska utgrävningar en ganska snäv tidsram vilket fotografering för 3d-modellering måste anpassas till om materialinsamlandet ska kunna genomföras. Utgrävningen i Örja visade sig vara ett utmärkt studiematerial då det framkom ett mycket stort arkeologiskt material med lämningar från neolitikum till nutid där bebyggelse och olika typer av konstruktioner fanns i flera faser samt ett mycket rikt fyndmaterial.  

Kvarnsten, gård 12 i Örja

Kvarnsten, gård 12 i Örja

Arkeologi innehåller idag stora informationsmängder som arkeologer måste ta hänsyn till när vi tolkar de lämningar som framkommer under utgrävningar. Genom att visualisera det vi arkeologer gräver bort kan det bli enklare att förstå och tolka fornlämningarna. 3d-modellerna från Örja gör det också möjligt för arkeologer att visualisera sina resultat för allmänheten och uppvisa hur vi nått fram till våra tolkningar. 

Nyckel från gård 12 i Örja

Nyckel från gård 12 i Örja

En 3d-modell är fullt vänd- och vridbar i alla led och kan på detta sätt ge mer information än ett vanligt foto som är i 2D. Arbetet med att utvärdera foton och modeller från Örja har nyligen påbörjats. Arbetet med att analysera Örjamaterialet kommer att fortsätta och kommer ge ytterligare en dimension till det övriga dokumentationsmaterial som producerades under Örjagrävningen. Ett tjugotal modeller från Örja-materialet är redan producerade. Bland annat användes Arc3D utvecklat av VISCIS forskningsgrupp K.U. Leuven i Belgien samt programmet Meshlab utvecklat av universitetet i Pisa och 3d-CoForm.  

Arkeolog Fredrik Larsson har också startat ett nätverk med inriktning på arkeologi och teknik. På nätverkets hemsida kommer mer av Örja-materialet att läggs ut framöver och kommer att kunna beskådas på www.archntech.com   

Nedan finns en filmsekvens som visar exempel från Örja av både konstruktioner och föremål. 

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=P0tDRxuf0j4[/youtube] 

Det är också möjligt att själv titta på några av 3d-modellerna i din webbläsare. För att göra detta ladda först ner denna plugin som finns här: Cortona-3D Viewer  

Sedan kan du titta på dessa modellerna i din webbläsare genom att öppna filerna här: 

Brunn
Sked
Dös
Nyckel
Stenpackning
Ugnsgrop

Text, bild och 3D: Fredrik Larsson

En stenkammargrav från yngre stenålder

Ett stenkast från järnåldersbebyggelsen uppe på höjden har vi funnit resterna efter en dös. Det handlar alltså om en 5500 år gammal stenkammargrav från yngre stenålder. Dösen har varit uppbyggd av flera stenblock på vilka ett stort takblock vilat.

Eskilstorpsdösen söder om Malmö

Ja, något liknande Eskilstorpsdösen såg nog vår dös ut en gång tiden innan den raserades. Vi vet inte när den förstördes, men det kan ha skett i samband med att man behövde sten till byggnader eller för att komma åt platsen för jordbruk.

Översikt

Fastän dösen är förstörd har vi kunnat urskilja spår efter gravkammaren. Ljusa avtryck i marken visar bland annat var flera väggblock har stått. Gravrummet framträder som en tydlig mörkfärgning mellan väggblocken. Ingången markeras en rad med knytnävestora stenar att likna vid en tröskel.

Anna putsar på keramiken med bukornamentik

Gravrummet har varit ganska så litet och trångt. Troligen har bara en människa gravlagts i detta. Den döda måste ha gravlagts sittande med ryggen mot ena kammarväggen. Utrymmet medger inte mera. Vi har funnit flera söndertrasade keramikkärl längs väggarna i gravkammaren. Brända djurben efter bland annat ko och gris ligger bland skärvorna. Troligen har dessa ingått i begravningsritualen där den döde har fått med sig färdkost på vägen till andra sidan.

Keramikkärlet

Det har krävt en hel del insatser för att bygga en dös. Stenblocken väger ofta åtskilliga ton och kan i vissa fall ha kommit långväga ifrån. Troligen har blocken i vår gravkammare hämtats i rasbranterna längs kusten vid Glumslöv några kilometer bort.

Till sist en bild på två yxfragment som har hittats i dösen.

Yxfragment

Tack till Cia som har bidragit med texten samt Anna, Bo och Cia som ställt upp på bild!

System av diken under lupp i Örja

Senaste nytt från gård 1
Undersökningarna i Örja börjar närma sig upploppet och det jobbas intensivt inom i stort sett alla delar av de schaktade ytorna. Ett ihållande regn fyllde i början av veckan på nytt våra schakt med vatten, men nu har solen återvänt och marken torkar sakta upp.

Sofie och Ulrika.

Sofie och Ulrika gräver i norra längan på gård 1.

På gård 1 har arkeologerna frilagt en välbevarad syllstensgrund till ett bostadshus. Byggnaden har varit cirka 15 meter lång och har haft flera rum. I två av rummen finns fundament till ugnar, den ena byggd av sten och den andra av tegel. Fyndmaterialet från huset är ganska sparsamt. Däremot finns det mycket djurben och ben från fisk. De keramikfynd vi hittar tyder på att huset är från 1500-talet.

Norra längan gård 1.

På gård 1 har arkeologerna frilagt en välbevarad syllstengrund till ett bostadshus med flera rum.

System av diken under lupp
Förutom lämningar efter bebyggelse har vi även spår efter omfattande system av diken. Under de senaste veckorna har en av våra arkeologer, Marie Svedin, jobbat intensivt med att söka bringa reda i vad dikena har använts till och hur gamla de är.

Marie, kan du berätta om hur du har jobbat med dikena?
- Ja, jag började med studera dikena i plan för att se om jag kunde upptäcka några mönster i systemen. Därefter valde jag ut en antal strategiska ställen, där jag genom att gräva tvärsnitt igenom, ville ta reda mer om dikenas historia. Hur breda och djupa var de? Har dikena stått öppna och fyllts igen efterhand? Finns det några diken som är omgrävda flera gånger, det vill säga, som man har velat hävda?

- En annan viktig sak är om vi spåra någon inbördes stratigrafi mellan dikena. Detta kan hjälpa oss att klargöra vilka diken som är äldst respektive yngst?

Marie Svedin.

Marie letar efter diken.

Vilka resultat har du kommit fram till så här långt? Är alla diken likadana?

- Nej, det verkar som att det finns tre typer av diken i Örja.
Den första typen, som troligen är yngst, består av breda och ganska raka diken som löper i öst-västlig riktning. De här dikena sammanfaller i plan ganska bra med gränserna mellan de historiska gårdarna som vi kan se på äldre kartor. Det tyder på att de har använts som gränsmarkeringar.

- Den andra typen av diken är något smalare och löper både i nord-syd och i öst-väst. En del av dessa diken kan knytas samman till långsträckta linjer som ramar in de stolpbyggda hus från 12-1300-talet som vi undersökt på de historiska gårdslägena. Ibland finns det även mindre öppningar som kan vara in- och utgångar. Även de här diken har troligen fungerat som gränser. Kanske har de, tillsammans med en mindre vall, använts för hägna in gårdarnas trädgårdsodlingar?

Dikessystem.

De stora dikessystemen i Örja kan följas i nord-sydlig riktning (grön färg) inom ett närmare 200 meter långt och 30 meter brett område i östra kanten av de historiska gårdslägena. Diken markerade med blå färg tillhör andra system.

Hur ser den tredje typen ut?
- Den tredje typen av dikessystem löper strax öster om de historiska gårdslägena. De flesta diken löper i nord-sydlig riktning. Det är ett mäktigt system med uppemot femton till tjugo parallella diken som löper bredvid varandra. De kan följas i våra schakt på en sträcka av närmare 200 meter och har en bredd på uppemot trettio meter. Det finns även stråk av diken som vrider av västerut.

- Vi vet ännu inte vad dessa diken har använts till. Därför jobbar jag utifrån flera teorier. Det faktum att terrängen öster om gårdarna är väldigt fuktig skulle kunna tyda på att dikena har grävts för att dränera marken. Men de kan också vara en slags åkerbegränsningar. Eller så rör det sig om en äldre färdväg eller fägata med diken på ömse sidor, som grävts om och hävdats många gånger.

Finns det liknande system på andra platser?
- Ja, några av de platser jag känner är Fosie i Malmö och Tårnby i Danmark. De finns säkert även på andra platser, men det som är speciellt i Örja, är att vi har kunnat frilägga så stora delar av dikessystemen i plan.

Hur gamla är de här dikessystemen?
- Det vet vi inte ännu säkert. Vi kan på flera ställen se att dikena skärs av yngre lämningar, t.ex. hus, brunnar och vattenhål. Det tyder på att de är gamla – troligen från 12-1300-talet – eller rent av ännu äldre! Personligen skulle jag tycka det var spännande om systemen visar sig kunna knytas till byns allra äldsta historia!

Katalin och Bo

Två glada arkeologer - Katalin och Bo K. - schaktar i Örja.

Arkeologidagen
Innan jag slutar veckans blogg vill jag påminna våra läsare om att det nästa söndag – den 29 augusti – är dags för årets Arkeologidag!

Från kl. 14.00 till 16.30 bjuder vi i Örja på ett kul och varierat program för både stora och sm.å (se nedan). Vi bjuder på guidningar varje timme av utgrävningsplatsen, visningar av föremål och djurben.

I Barnens grävhörna får barnen gräva och känna på hur det är att vara arkeolog. Även våra stora grävmaskiner finns på plats att titta på. För dig som vill veta mer om arkeologi – kommer vi att ha ett bokbord med många intressanta böcker till försäljning. Har du egna fornsaker? Ta gärna med dem – så hjälper vi till med bestämningen!

Hoppas vi ses på Arkeologidagen i Örja!

Sofie

Sofie visar upp det ovanliga fyndet av en välbevarad trästolpe från gård 12.

Program kl. 14.00 – 16.30

Visningar av utgrävningsplatsen vid Örja by
Kl. 14.00 – 14.45
Kl. 15.00 – 15.45
Kl. 15.45 – 16.30

Barnens grävhörna
Kl. 14.00 – 14.45
Kl. 15.00 – 15.45

Vi visar föremål och djurben från utgrävningen
Kl 14.00 – 16.30

Titta på våra maskiner

Bokbord med arkeologiska böcker till försäljning

Vi hjälper till med att bestämma dina fornfynd

Vägvisning se arkeologiuv:s startsida under Besök en utgrävning.

Från och med nästa vecka lämnar jag Örja för att starta upp en stor utgrävning vid Lindängelund 1 i södra Malmö. Jag vill tack alla läsare och lämnar med varm hand över bloggandet till Linda. Hejdå / Anne.

Gårdar från järnålder vid Örja!

Vi är framme i mitten av augusti och det är drygt en månad kvar på fältarbetet i Örja. Det har hänt mycket under de två veckor jag haft semester. Området för yta A i sydväst är nästan färdigschaktat och precis som vi förväntade oss kommer det massor av stolphål efter järnåldershus. Däremot har vi inte hittat några spår efter järnåldersbebyggelse på yta B – dvs. under de historiska gårdslägena.

Schaktning på yta A.

Marie L. och Anna schaktar fram spår efter järnåldersbebyggelse på yta A.

I dagsläget har vi lämningar efter mer än tiotalet långhus och flera mindre stolpbyggnader från järnålder på yta A. Husen ligger på en svag nord-sydlig höjdrygg väster om de fyra historiska gårdslägena i Örja by. Vi har ännu inte börjat undersöka järnåldershusen mer systematiskt. Men flera huslämningar tycks vara välbevarade och har ställvis även spår efter ytterväggar. Vi tror, av planlösningen att döma, att de flesta av husen är från den mellersta delen av järnåldern (ca 200/300-talet till 600/700-talet efter Kristus).

Översikt yta A.

Stora delar av yta A är nu avschaktad och rader med stolpbyggda järnåldershus avtecknar i alven.

Det är ännu för tidigt att säga hur stor bebyggelsen har varit och hur många gårdar som funnits samtidigt på platsen. En spännande sak är att flera av långhusen ligger grupperade två och två med öppna ytor emellan. Detta skulle kunna tyda på att bebyggelsen under någon tid varit organiserad med stationära tomter, så att husen legat kvar på samma gårdsplats under mer än en byggnadsfas.

Vi har också spår efter flera diken i anslutning till järnålderbebyggelsen. Två av dessa diken löper bredvid varandra med några meters mellanrum i nord-sydlig riktning. Till vår stora förvåning överlagras ett av dessa diken av ett järnålderhus; ett av stolphålen i husets takbärande konstruktion var nämligen nedgrävt i dikesfyllningen! Vi vet ännu hur gamla dikena är och vilken funktion de har haft. Har dikena lagts ut som gränser? Eller har de kanske tillhört en äldre färdväg?

Vattenfyllda schakt.

Vädret har under den senaste tiden varit ostadigt och efter flera veckor av torka är schakten nu åter fyllda med vatten.

Nu hoppas vi bara på lite tur med vädret så att våra stolphål och diken inte försvinner under vatten i schakten!