Archive for the 'Örja' Category

Page 3 of 4

Medeltida blybleck med magiska runor!

Varje dag hittar vi nya spännande fynd i Örja. I förra veckan, bara en timme innan vi skulle ta ledigt för midsommar, kom Fredrik S. till boden med ett stort leende på läpparna och berättade att Håkan hittat ett ovanligt fynd med detektorn ute på gård 12. Det blev strax en liten samling i grävschaktet där alla ville se och fotografera det unika fyndet – ett litet blybleck med runor på båda sidor.

Håkan visar fyndplatsen.

Håkan visar platsen där runblecket hittades på gård 12. Gårdens boningshus låg på 1300-talet ungefär där skottkärran står (se överst i bilden).

Runblecket hittades strax söder om boningshuset på gård 12, inom en yta där gårdsplanen bör ha legat. Det låg i ett lager som även innehöll vikingatida och tidigmedeltida fynd. Blecket är dock inte från vikingatiden, utan några århundraden yngre. Enligt Thorgunn Snaedal, runexpert vid Riksantikvarieämbetet, innehåller texten både bindrunor och dubbelrunor, något som är typiskt för medeltida runor. En preliminär bedömning är att runblecket är från 1200- eller 1300-talet.

Runbleckets framsida.

Runbleckets framsida. Texten på det knappt tre centimeter (28 X 28 mm) stora blecket är indelad i en liggande och tre stående rader. Den översta raden är en slags rubrik, medan övriga rader innehåller själva brödtexten.

Runbleckets baksida.

På runbleckets baksida finns plats för tre stående textrader. Bara två av dessa innehåller runor. Vi vet ännu inte om texten är en fortsättning på framsidan, eller om den innehåller ett annat budskap.

Vår runexpert Thorgunn har ännu inte hunnit tyda och tolka texten åt oss, utan vi hoppas kunna återkomma i nästa vecka med mer information om vad som står på blecket. Vad vi vet så här långt är att det finns lönnrunor i texten. Detta tyder på att texten innehåller någon slags dold eller kraftladdad information. Vi tror därför att runblecket kan vara någon slags amulett, avsedd att skydda dess ägare mot sjukdomar, olycka och annat ont.

I väntan på runexpertens utlåtande, välkomnar vi alla försök att tyda texten!

Bortglömt slagfält funnet vid Örja!

Undersökningen vid Örja är nu inne på sin sjunde vecka. Det ger anledning att fundera över vilka resultat vi har uppnått så här långt. I veckans blogg berättar vi om utfallet från metalldekteringen. Vi låter vi en av arkeologerna i projektet, Bo Knarrström, berätta om vad han tycker varit mest spännande och vad han hoppas på inför det fortsatta arbetet.

Bo Knarrström detekterar.

Bo Knarrström detekterar matjorden söder om gård 16.

Din främsta uppgift på utgrävningen är att söka efter metallföremål i marken. Vilka resultat tycker du att detekteringen har gett så här långt?

- Ja, jag måste säga att utdelningen har varit mycket god. Vi hittar precis så mycket föremål som vi förväntade oss. Av de cirka 1100 fynd som registrerats hittills är 900 föremål av metall. De flesta metallfynden kommer som väntat i anslutning till husen på de historiska gårdslägena. Det är mycket vardagliga saker som folk säkert har tappat, som t.ex. detaljer till klädedräkten typ spännen, söljor och knappar. Men vi har även hittat en del arbetsredskap och förstås ganska många mynt. Vi är uppe i ungefär 140 mynt vid det här laget, som spänner från 1200-talet och fram till idag.

Vilka är de mest spännande fynden ni har hittat?

- För mig är det nog alla föremålen med militär anknytning. Vi har för närvarande funnit mer än ett hundra projektiler. Det handlar mest om blykulor från pistoler och musköter. Det häftigaste med de här fynden är att vi kunna bekräfta Slaget vid Örja. Här finns allt, vad som ska finnas på ett slagfält från 1600-talet. Tidigare visste vi bara, utifrån en samtida källa, att det skulle ha ägt rum en skärmytsling mellan de danska och svenska trupper 1678 i byn.

1600-tals projektiler.

Olika typer av 1600-tals projektiler. Överst t.v. druvhagel av järn och bly. Nederst t.v. muskötkulor. Överst i mitten deformerad muskötkula. T.h. kulor med gjuttapp. I mitten små pistolkultor.

- Fynden av pistol- och muskötkulor berättar för oss att kavalleriet var inblandat i stridigheterna. Mest oväntat är att vi även hittat projektiler efter artilleri, i form av druvhagel och karteschkulor. Dessutom har vi hittat en grovkalibrig kanonkula av järn. Under alla år då vi har sökt med detektor på olika slagfält både i Sverige och utomlands, har vi aldrig hittat en kanonkula. Det är första gången här i Örja!

- Vi hittade kulan alldeles invid stensyllen till en byggnad. Mest troligt är att kulan har träffat resterna av en byggnad och rullat in under rasmassorna, så den låg gömd. Kanonkulor var eftertraktade och samlades in inte bara av soldaterna själva, utan också av vanligt folk, som gärna använde dem i hushållet som senapskulor och dörrvikter.

Kanonkula.

Kanonkula av järn. Kulan är cirka tio centimeter stor.

- De flesta projektiler hittar vi i anslutning till husen på de historiska gårdslägena. Vi vet att de svenska trupperna redan 1676, dvs. två år före slaget vid Örja, brände ner många gårdar i byarna runt Landskrona. Så när svenskar och danskar drabbade samman i Örja, låg gårdarna troligen i ruiner och kunde användas av soldaterna för att ta skydd.

Råämne av bly.

Råämne av bly som troligen var avsett för att tillverka pistol- eller muskötkulor.

- Det var på sensommaren efter att den svenske kungen Karl XI intagit Kristianstad, då svenskarna följde efter danskarna som efter att ha förlorat striden, drog sig tillbaka mot Landskrona. Vi vet i stort sett ingenting om bakgrunden till slaget vid Örja. Men om vi tänker oss att de svenska trupperna slagit läger vid byn, så gav det danskarna som intagit Citadellet i Landskrona, ett bra tillfälle att överraska och angripa svenskarna.

- Vi vet inte hur många soldater som kan ha varit inblandade. I jämförelse med slaget vid Landskrona året innan (1677), med mer än tjugotusen man, var antalet soldater vid Örja mer blygsamt och uppgick kanske till mellan två eller tretusen man på vardera sidan. Det är troligen förklaringen till att slaget glömdes bort. Det är jättehäftigt att arkeologin nu kan ge oss nya ledtrådar för att förstå vad som egentligen hände.

Vad har du för förväntningar inför den fortsatta undersökningen? Vad skulle du helst vilja hitta?

- Jag ser verkligen fram emot slutet av grävningen när vi ska undersöka gårdarnas brunnar. Vi vet att man i krigstider ofta förstörde brunnar för fienden, genom slänga ned döda hästar eller andra djur som förgiftade vattnet och gjorde det obrukbart. Då kan även andra saker ha följt med ned i brunnarna, som t.ex. remtyg till hästutrustning, hölster till pistoler eller liknande. Det skulle vara spännande!

Personalen i Örja.

Det är vi som jobbar på utgrävningen i Örja.

Till sist vill vi alla på grävningen önska er läsare en riktigt skön midsommar med sill, dans och kanske en liten nubbe!

Det ligger en häst begraven!

Veckans blogg från Örja handlar om fyndet av ett välbevarat hästskelett från gård 20. Skelettet kom i dagen redan i samband med schaktningen. Det låg i ett lager med raseringsmassor av sten, tegelstenar och lera, troligen från en riven byggnad. Bland massorna hittade vi flera delar från lerkärl, bl.a. trefotsgrytor. Detta talade för att hästen inte var nutida, utan grävdes ned på platsen för minst tre eller fyra hundra år sedan. Men varför hade hästen grävts ned på gårdstomten? Hur gammal var den och varför hade den dött?

Skelett av häst under framgrävning.

Claes och Bo gräver fram hästskelettet.

När Bo Knarrström fick ett kraftigt utslag på metalldetektorn efter något järnföremål som låg under hästens bröstkorg, började vi fundera över om hästen hade grävts ned i samband med de dansk-svenska krigen på 1600-talet. Kanske hästen i sådant fall hade ingått i kavalleriet, antingen på den danska eller svenska sidan? Att hästens ena bakben verkade ha avlägsnats innan den lades ned i gropen gav ytterligare näring åt vår hypotes att det kanske rörde sig om en kavallerihäst. Vi enades därför om att tillkalla en tecknare för få gjort en professionell ritning av skelettet. Till vår stora glädje var arkeologen och illustratören Loic Lecareux beredd att med kort varsel ta på sig en sådan uppgift.

Hästskelett.

Hästen ligger utsträckt på vänster sidan, med halsen och huvudet vänt bakåt, så att huvudet vilar på ryggen med mulen riktad åt väster.

Hästhuvud.

Närbild av hästens huvud.

I början på den här veckan var dokumentationen av skelettet äntligen klar och det var dags att plocka upp de olika benen. Under bröstkorgen fann Bo en spik och en nit av järn med detektorn. Några delar till ridutrustning, som t.ex. stigbygel, sadel- och seldonsbeslag, fanns det inga spår efter. Därmed kan vi i nuläget inte heller, vare sig bekräfta eller avstyrka, tesen om en kavallerihäst från de dansk-svenska krigen.

Hästskelettet är mycket välbevarat. En preliminär bestämning av benen, utförd av osteolog Annica Cardell, visar att rör det sig om en ung individ, troligen mellan tre och fyra år gammal. Hästen har haft en mankhöjd på mellan 153-157 cm, vilket innebär att det rör sig om en mindre häst. Fortsatta analyser får utvisa om hästen har fler skador, som kan svara på varför hästen dog.

Under den gångna veckan har vi haft flera besök på grävningen, både av fackfolk och av allmänheten.

Osteologbesök.

Osteolog Annica Cardell diskuterar benfynd med Ulrika.

Fyndtvätt.

Gästande arkeolog Edith Peytremann (t.v) från Frankrike hjälper Karin med fyndtvätten. Edith jobbar som arkeolog vid den statliga byrån INRAP (Institut National Recherhes Archeologiques Préventives), som utför uppdragsarkeologiska undersökningar.

Vi har även haft två visningar. Tisdag fick vi besök av personal från Teknik- och Stadsbyggnadsförvaltningen i Landkrona och på torsdagen kom en grupp med arkeologistuderande från arkeologiska institutionen i Lund.

Regn, slit och släp!

Regn, regn och åter regn faller över de snart avblommade rapsfälten i Skåne och över oss och vår grävningsplats i Örja. Vädrets makter har verkligen inte stått på vår sida under den senaste veckan. Många av våra schakt är delvis vattenfyllda och där jorden inte ligger under vatten är det ställvis rena lervällingen. Alla i gänget kämpar på och försöker hålla humöret uppe. Men när det dags att för andra eller tredje gången rensa bort lervälling från husytor med komplexa lager, stolphål och stenlyft, är det inte utan att en viss matthet smyger sig på.

Vattenfyllda schakt.

Lotten och Sofie betraktar de vattenfyllda schakten på gård 12.

Håkan.

Håkan efter en regnig förmiddag med detektering.

Onsdagkväll var det så dags för den första öppna visningen. Mellan femtiofem och sextio personer valde att trotsa vädret och besöka utgrävningen. Här bjöd Katalin, Anne, Bo och Karin på ett blandat program, med bildvisning, fyndtvätt och visning av fynd och användning av metalldetektor.

Bildvisning i boden.

Bo berättar om de militära fynden från Örja.

I förra bloggen lovade jag återkomma till några av de många vardagssaker vi hittar i Örja som berättar om det vanliga livet i byn. Vad som är intressant är att vi hittar delvis olika saker på de två gårdar, nr 12 och 20, där vi hittills schaktat och grävt. Det beror troligen på att vi på gård 12 har lämningar från flera perioder, som sträcker sig från 1700-talet och ned till 1000-/1100-talet. På gård 20 däremot har vi nästan inga spår efter yngre lämningar, utan här kom vi direkt under matjorden ned på en yta med lerugnar och byggnadsrester, som utifrån fynd av borgarkrigsmynt och äldre rödgods, troligen är från 1300-talet.

På gård 12 hittar vi många handkvarnar (som roterades för hand) och brynen. Två av dessa är tillverkade av s.k. granatglimmerskiffer; en bergart som inte förekommer naturligt i Skåne, utan är importerad troligtvis från södra Norge. Den här typen av kvarnstenar brukar man datera till vikingatid eller tidig medeltid. Handkvarnarna låg i stensyllen till två byggnader, som verkar vara från slutet av 1600- eller början av 1700-talet. I Örja, där det inte finns så mycket naturlig sten i marken, har de gamla kvarnstenarna kommit väl till pass som byggnadsmaterial.

Handkvarn.

Handkvarn av granatglimmerskiffer. Kvarnstenen hittades i syllstengrunden till en byggnad från slutet av 1600- eller början av 1700-talet på gård 12.

Förutom handkvarnar och brynen hittar vi även en del keramik och föremål av järn. Keramiken återkommer vi till i en senare blogg. Trots att vi, vid metalldetekteringen, väljer bort att söka på järn, hittar vi ganska många järnsaker när vi gräver för hand. När Adam grävde i stengrunden till en byggnad på gård 12, hittade han en nästan komplett skära av järn, bara spetsen saknas.

Skära av järn.

Adam gräver fram skäran av järn i syllstensgrunden till den västra längan på gård 12.

Ljuster.

Den här tunna järntenen med hullingar i vardera änden har tillhört ett ljuster för ålfiske.

Vi har även hittat andra typer av bruksföremål, t.ex. flera knivar och en yxa. Bland de lite mer ovanliga fynden kan nämnas delar av ett ljuster med fina hullingar som troligen har använts för att fiska ål.

Urnesspänne funnet i Örja

Avbaningen av matjord på gård 12 och 20 börjar närma sig slutet och vi håller i dagarna på att växla över från undersökningen av handgrävda ytor till hela gårdslägen. Vi fortsätter att hitta metallfynd i stor mängd, men även keramik, föremål av bergart samt djurben förekommer rikligt. Rutinerna för tvätt och registrering av fynd har kommit igång bra. Det är Ulrika som sköter fyndregistrering tillsammans med Torbjörn som specialregistrerar keramiken. I skrivande stund uppgår antalet fynd till över 600 stycken.

Fyndmaterialet är tidsmässigt blandat. Bland de äldsta föremålen märks bygeln till ett dräktspänne från århundradena efter Kristi födelse som hittades på gård 12. Vi har även hittat några föremål från övergången mellan vikingatid och tidig medeltid (dvs. 1000-1100-talen).

Urnesspänne

Urnesspännet hittades i ett lager under matjorden på gård 12. Spännet är cirka tre och en halv centimeter stort.

Det hittills kanske mest spektakulära föremålet från den här tiden är ett s.k. urnesspänne (uppkallad efter platsen Urnes i Norge). Den här typen av spänne eller snarare brosch tror vi bars av personer som var lite mer välbeställda. Vårt spänne är tillverkat av en bronslegering. Spännet är ovanligt välgjort, vilket tyder på att bronsgjutaren var skicklig i sitt arbete. I Lund hittade arkeologerna för en del år sedan rester efter en verkstadsplats där man bl.a. har tillverkat spännen av urnestyp.

Urnesspänne

Ulrika visar hur spännet kan ha burits.

Nästa gång berättar vi mer om några av de många vardagsföremål vi hittar på gårdarna i Örja.

Glöm sedan inte att besöka oss på onsdag i nästa vecka då vi har vår första öppna visning. Vi samlas kl. 18.30 vid våra bodar och beräknas hålla på till cirka kl. 20.00. På hemsidan under fliken Besök en utgrävning hittar du en karta över var grävningsplatsen ligger.