Archive for the 'Uppåkra, järnåldersgårdar' Category

Ny artikel om användning av lin och oljedådra under äldre järnålder

Photo: Staffan Hyll Riksantikvarieämbetet staffan.hyll@raa.seDen vetenskapliga bearbetningen och publiceringen av resultaten från undersökningen fortsätter. Mikael Larsson har skrivit en artikel om användning av lin och oljedådra under äldre järnålder, med utgångspunkt från fynden från Stora Uppåkra 2:25. Artikeln är nyligen publicerad i tidskriften Vegetation History and Archaeobotany. Läs den! Bilden ovan visar en klump med linfröer.

NU är rapporten klar

Projektledarna Håkan Aspeborg och Nathalie Becker med den nytryckta rapporten

Projektledarna Håkan Aspeborg och Nathalie Becker med den nytryckta rapporten

Nu har den kommit, rapporten från undersökningen av den stora järnåldersbyn på Stora Uppåkra 2:25. Undersökningen är den största som gjorts i centralplatsen omedelbara omland. Boken ger en inblick av hur bebyggelsen såg ut och hur människor levde i maktens närhet under äldre järnålder. I boken berättar vi om hur livet var för de som bodde grannar med härskarna. Platsen, fynden och människorna diskuteras hela tiden i förhållande till centralplatsen och den där boende eliten. En fråga som diskuteras är, i vilka avseenden och hur mycket påverkades människorna i byn av närheten till makten? Dessutom diskuterar vi orsakerna till byns uppkomst och dess upphörande.

Rapporten innehåller många spännade resultat. Den som är intresserad av järnåldershus får sitt lystmäte. Sammanlagt 35 stolphus presenteras och diskuteras liksom bebyggelseutvecklingen. I byn fanns sammanlagt 8 gårdar. De har varit av varierande storlek, haft olika många faser och livslängd. Byns storhetstid var under äldre romersk järnålder, från vår tideräknings början 200 e. Kr . Vi presenterar en spännande kvinnograv från romersk järnålder. Skelettet låg i en märklig position vilket Caroline Arcini utreder. På boplatsen hittade vi många djurben som Annica Cardell har analyserat. Hon gör jämförelser med de osteologiska materialen från centralplatsen och andra undersökta järnålderboplatser i närheten. I byn påträffades t ex mer ben av nötkreatur än på centralplatsen. En intressant iakttagelse var att ben från ”stekarna” saknades från får och svin i byn. Kan detta bero på att dessa lämnats som tribut till hövdingen? Mikael Larsson gjorde analysen av ett stort och spännande makrofossilmaterial som bland annat innehöll det största fyndet av linfö som gjorts i Norden. Han skriver om jordbruket och växtutnyttjande på platsen. Vi hittade mycket keramik. Torbjörn Brorsson analyserade materialet och skriver om detta. Trots att platsen låg drygt 500 meter från centralplatsen och trots intensivt metalldetekterande påträffades nästan inga metallfynd som var samtida med boplatsen. Orsaken till detta diskuteras. Däremot hittade vi fina medeltida fynd som ett franskt silvermynt präglat för Filip IV (den Sköne ) och en doppsko. Håkan Svensson skriver om hur detekteringen genomfördes. Detta och mycket mer kan man läsa om i rapporten. Tanka ned en pdf! UV Rapport 2013:61

Rapporten kommer att följas upp av flera vetenskapliga artiklar som behandlar centralplatsen Uppåkras omland. Där kommer frågor kring problemområden som rumslig organisation, centralitet och maktrelationer att utvecklas.
Huvudförfattare till rapporten är Håkan Aspeborg, Nathalie Becker, Mats Anglert och Stefan Larsson.

Damen från Stora Uppåkra daterad

Den begravda vuxna kvinnan från Stora Uppåkra

Den begravda vuxna kvinnan från Stora Uppåkra

Nu vet vi när den begravda kvinnan från Stora Uppåkra som vi tidigare skrivit om levde och dog. Kol från en av hennes tänder har tidsbestämts. Hon dog och begravdes någon gång mellan år 80 och 250 e. Kr, det vill säga under romersk järnålder. Hon levde därmed något tidigare än vad vi förut trodde. Nu väntar vi bara på att hennes dräktnål av järn ska komma tillbaka från konserveringen.

Vi har nu fått de flesta kol-dateringarna från undersökningen. Dateringarna visar att boplatsen har en väldigt kort livslängd och att den i stort sett endast fanns under romersk järnålder. Frågan är var människorna kom ifrån och var de flyttade?

Nu har vi också en datering av isläggen. Den visade sig också vara äldre än vi trodde, från yngre romersk järnålder. Skridskoåkning har således gamla anor i trakten.

Benmaterialet antyder att kött betalades som tribut till ledaren på centralplatsen

Tvättade ben från stora Uppåkra liggandes på tork. Foto Håkan Svensson.

Tvättade ben från stora Uppåkra som ligger och soltorkar. Foto Håkan Svensson

Vi fortsätter oförtrutet med analysarbetet. Annica Cardell har nyss lämnat sin rapport över djurbensfynden från undersökningen. Hon har fått fram många spännande resultat. De arter hon funnit är nötboskap, får/get, svin, häst och hund. Jämfört med centralplatsen så fanns det procentuellt mer nötboskap men färre svin och får på gårdarna i Stora Uppåkra. Det mesta av materialet var slaktavfall. På gårdarna har man slaktat såväl ungdjur som vuxna individer.

Det förefaller också som om de finare bitarna på djuren saknas eller är kraftigt underrepresenterade. Från såväl får som svin är bålen underrepresenterad i benmaterialet. Dessutom saknas bakre delen av fåren. Den ”bästa” biten på fåret, steken eller kylen saknas helt. Även för nötkreatur så var andelen av lårben alltför liten, här saknas alltså också stora stekar. Resultatet antyder att människorna på boplatsen har försett centralplatsen med kött. Det är troligt att människorna som bodde på Stora Uppåkra fick lämna ifrån sig de bästa bitarna som tribut till ledaren som satt i sitt residens på centralplatsen.

Nya gravar i Stora Uppåkra

Analysarbetet efter sommarens undersökning vid Stora Uppåkra är i full gång. Analyserna medför ibland att vi måste göra nya tolkningar. När benen undersöktes av Annica Cardell fann hon att en mängd brända ben inte var djurben utan människoben. Det vi trodde var en härd med matrester i visade sig vara en bålplats. Kremeringen av den döde har skett inte långt från husen men det är inte säkert att husen och bålplatsen är samtida.

Caroline Arcini som är vår expert på människoskelett har tittat på de brända benen. Hon kunde se att de har tillhört en vuxen individ. Hon fann delar av skalltak, underkäke och en del rörben. Däremot gick det inte att könsbestämma benen ifråga.

Annica fann ytterligare ett obränt människoben. Det hade slängts ned i en stor lertäktsgrop när den fylldes igen. Enligt Caroline Arcini är benet ett överarmsben från en mycket kraftig individ, förmodligen en man. Benet kan komma från någon förstörd grav men det kan också vara från någon person som inte fick någon begravning. Inte långt från platsen där vi fann detta ben hittade vi en grav där en vuxen kvinna begravts.

Benen är nu skickade till Uppsala universitet för att dateras med kol-14 metoden.
Håkan Aspeborg