Archive for the 'Uppåkra, järnåldersgårdar' Category

Nu vet vi när den begravda kvinnan från Stora Uppåkra som vi tidigare skrivit om levde och dog. Kol från en av hennes tänder har tidsbestämts. Hon dog och begravdes någon gång mellan år 80 och 250 e. Kr, det vill säga under romersk järnålder. Hon levde därmed något tidigare än vad vi förut trodde. Nu väntar vi bara på att hennes dräktnål av järn ska komma tillbaka från konserveringen.

Vi har nu fått de flesta kol-dateringarna från undersökningen. Dateringarna visar att boplatsen har en väldigt kort livslängd och att den i stort sett endast fanns under romersk järnålder. Frågan är var människorna kom ifrån och var de flyttade?

Nu har vi också en datering av isläggen. Den visade sig också vara äldre än vi trodde, från yngre romersk järnålder. Skridskoåkning har således gamla anor i trakten.

Analysarbetet efter sommarens undersökning vid Stora Uppåkra är i full gång. Analyserna medför ibland att vi måste göra nya tolkningar. När benen undersöktes av Annica Cardell fann hon att en mängd brända ben inte var djurben utan människoben. Det vi trodde var en härd med matrester i visade sig vara en bålplats. Kremeringen av den döde har skett inte långt från husen men det är inte säkert att husen och bålplatsen är samtida.

Caroline Arcini som är vår expert på människoskelett har tittat på de brända benen. Hon kunde se att de har tillhört en vuxen individ. Hon fann delar av skalltak, underkäke och en del rörben. Däremot gick det inte att könsbestämma benen ifråga.

Annica fann ytterligare ett obränt människoben. Det hade slängts ned i en stor lertäktsgrop när den fylldes igen. Enligt Caroline Arcini är benet ett överarmsben från en mycket kraftig individ, förmodligen en man. Benet kan komma från någon förstörd grav men det kan också vara från någon person som inte fick någon begravning. Inte långt från platsen där vi fann detta ben hittade vi en grav där en vuxen kvinna begravts.

Benen är nu skickade till Uppsala universitet för att dateras med kol-14 metoden.
Håkan Aspeborg

Arkeologi handlar mycket om att jämföra. Därför är det intressant att gräva på en fyndfattig boplats från äldre järnålder, strax norr om Sveriges fyndrikaste från samma tid. På centralplatsen har man funnit ca 30 000 fynd av guld, silver eller brons, medan vi på våran plats har funnit högst fyra bronsföremål som är från äldre järnålder. Centralplatsen har varit centrum för religiös kultutövning, för hantverk, innovationer och maktutövning. Men nästan inget av detta har spridits till de boende i närheten. Inte heller de nymodigheter som kommer till centralboplatsen under romersk järnålder, som vridkvarnen, verkar man ha sett till att sprida till sina närmsta grannar.

Hittills har vi på våran boplats på Stora Uppåkra endast påträffat enkla föremål som minner om dagligt liv, jordbruk och boskapsskötsel. Håkan Svensson hittade förvisso ett dräktspänne i brons igår. Spännet tillverkades någon gång för ca 1 800 år sedan. I en stor grop hittade Håkan Aspeborg flera klumpar med tusentals brända linfrön. Vi tror att de är spår efter framställning linolja. Vi har hitta mängder med djurben. Dessa ska artbestämmas senare av osteolog Annica Cardell men redan nu kan vi slå fast att såväl ben från nötkreatur, svin och får/get hittats.

Betraktade tillsammans ger de båda boplatserna en intressant bild av makt, ekonomi och fördelningspolitik under äldre järnålder i Skåne, som vi ska fortsätta att studera. Men imorgon kanske vi finner något som förändrar hela bilden. Den som gräver får se.