Den som väntar på något gott väntar ibland förgäves

Det såg minst sagt väldigt lovande ut. En avlång stenpackning under en grav i krönläge, en stenpackning som dessutom sammanföll med en rektangulär försänkning i mitten av graven (se flygfotot i senaste inlägget). En kammargrav förstås! Eller åtminstone en enklare skelettbegravning, inte fel det heller. Spekulationerna var många, i alla fall hos några (någon) av oss. ”Idag blir det fynd av förgyllt beslag med granatinläggningar, och kanske en finfin fingerring av guld också. Och varför inte en romersk glasbägare, helt intakt förstås”.

Så under stenarna fanns: Minst två kubik jord med en massa lösa djurben som t.ex. ett revben av ko och käkdelar av får eller get, med andra ord slaktavfall och matrester. I öster en fyndtom grop. I väster en liten stenpackning. ”Okej då, var hygglig nu, ge mig åtminstone ett helt kärl fyllt med gravgåvor, helst ett bronskärl”. Bort med stenarna, en till grop med lös jord och längst ner… en bit bränt ben, 5 millimeter stor…

Mycket jord, och äntligen, en liten stenpackning. Foto Anton Seiler.

I annat sammanhang hade dessa skräpfyllda gropar utan tvekan tolkats som avfallsgropar. Här kanske gäller annat. Foto Anton Seiler.

Men vad är detta nu? Man kan mycket tänka sig ett gäng ungdomar som festade på toppen av graven en sommarkväll år 518 e.Kr. Köttet i grytan är av prima kvalité, stämningen är på topp men det blir kanske lite för mycket mjöd. Det brukar vara då de bästa idéerna dyker upp. ”Hörrni grabbar, ska vi inte gräva upp gamle farfar, han behöver ju inte sina fina prylar längre”. Till verket, gräva gräva, bytet delas i lika delar och sen framåt morgontimmarna… ångest. ”Ånej, nu åker vi på stryk, var så säkra på det, vi måste undanröja va’ vi gjort!” In med festresterna, lite sten över, ingen som märker nåt…

Ja, det finns ju andra scenario förstås, plundring av kammargravar under förhistorisk tid är ett välkänt fenomen, med en annan bakgrund än ungdomsfylleri. Eller så har det aldrig funnits en begravning på toppen. Fast å andra sidan, hade vi inte obrända människoben som låg ytligt på stenlagret nedanför? Och vissa av fynden Maria hittade, var kommer de ifrån egentligen? Vi återkommer med en slutgiltig tolkning i rapporten så småningom, var så säkra på det.

Snart jobbar vi med pannlampa. Foto Christina Holm.

Nästa gång berättas om… Nej, den här gången är det faktiskt NI som får bestämma. Detta har ni att välja mellan:

A: Detta fanns i och under treudden, The Giant from The Hill of the Devil.

B: Detta fanns i de två stensättningarna närmast kröngraven, päls och en etta för två.

C: Detta fanns i brandgraven A700, täcksten och högkvalitativ konst.

Rösta genom att lämna en liten kommentar i bloggen, inga fina priser att vinna, förutom helt färsk ny kunskap (var det inte det som lovades i ett av de första inläggen? Lovar runt, håller tungt, vårt motto på UV…).

0 Response to “Den som väntar på något gott väntar ibland förgäves”


Comments are currently closed.