Det förflutna gör sig påmint

I veckan som gått har vi funnit rester efter minst ett långhus från järnåldern. I nära anslutning till boplatsen finns än idag bevarade gravfält och det är fascinerande när man inser att de personer som en gång bodde här sannolikt fick sin sista vila på något av dessa.

Järnålderns landskap såg inte ut som dagens, strax norr om boplatsen fanns en sjö, men som efter landhöjning och senare tiders utdikning försvunnit. I dag används den forna sjöbottnen som åkermark. Sjön var förmodligen mycket viktig för människorna på platsen, där kunde man fiska men kanske även jaga sjöfågel. På andra sidan sjön, inom synhåll, fanns en ytterligare gård som är samtida med den vi undersöker. Var folket på de båda gårdarna släkt med varandra?

Strax utanför ett av husen fann vi direkta spår efter en av de människor som bott på platsen. Någon har här tappat en skobrodd (isbrodd), den har glidit av skon och försvunnit i snön en kall vinterdag för länge sedan. Fantastiskt att den återfinns först under 2000-talet, mer än 1000 år efter att den försvann!

Brodd

Brodd

För dem som levde och verkade på denna plats var dagens sopsortering ett okänt begrepp. Människor kunde däremot slänga hushållsavfall på specifika platser. I en förhistorisk avskrädeshög norr om huset har vi funnit flera bitar av trasig keramik tillsammans med djurben.

Söder om gårdsläget finns spår efter stora härdar. Härdarna har använts för matlagning och små brända benrester efter får skvallrar om vad för slags djur man konsumerat.

Kom gärna och besök oss i fält om ni har tid över!

0 Response to “Det förflutna gör sig påmint”


Comments are currently closed.