Tag Archive for '1100-tal'

På fiten på Falsterbo

Mord, brand, dråp och tjuveri, illegala drickebodar och utskänkningsställen, innehållande av tullar och avgifter, kungliga fogdar som inte kan röra sig fritt utan att bli nedslagna. Samt i största allmänhet en upprörande nonchalans gentemot kungen. I ett brev från 1417 klagar kung Erik ilsket över alla övergrepp och missdåd som de hanseatiska köpmännen begått på Skånemarknaden. Så här fick det sannerligen inte gå till!

Skånemarknaden uppstod under 1100-talet och utgick ifrån omfattande sillfiske längs Skånes södra kuster. Sillen var en viktig vara i det katolska Europa, som präglades av mängder av årliga fastedagar. Då skulle man avhålla sig från kött, men att äta fisk gick bra. Utöver själva fisket ägnades Skånemarknaden åt beredning och försäljning av fångsterna för vidare distribution. Sillen var basen, men en massa andra varor bytte också ägare på Skånemarknaden.

Handeln på Falsterbo tog fart under 1200-talet och jämfört med Skanör blev orten dominerande under 1300-talet. Det var också under 1300-talet som staden Falsterbo uppstod. Fisket och handeln hade alltså försiggått innan staden fanns – men bara under höstarna, däremellan stod det mest öde.

På Falsterbo sköttes själva fisket av lokala bönder. Handeln bedrevs främst av köpmän från de nordtyska Östersjöstäderna (Hansan). Danzig, Rostock, Greifswald, Anklam, Stralsund, Kolberg och Stettin trängdes på marknadsplatsen med Lübecks handelsmän, som tog störst utrymme. Och det är inom lübeckarnas fit – så kallades de av kronan tilldelade handelsområdena – som det nu ska göras en arkeologisk utgrävning. Den kommer att pågå mellan 26 mars och 17 april, på Fiddevången norr om Falsterbo konsthall (gamla stationshuset).

 

Falsterbo station_1915

Utsikt söderut från Falsterbo station mot hotellet Falsterbohus, cirka 1915 (foto efter vykort, Wikimedia Commons, fotograf okänd, CC-BY-SA).

 

På 1990-talet gjordes en arkeologisk förundersökning på platsen. I smala ”titthålsschakt” kontrollerade arkeologerna vad som fanns bevarat. Det var viss risk att alla äldre spår av marknadsområdet skulle vara utplånade, eftersom det gamla stationsområdet för Falsterbobanan legat inpå. Som tur var fanns en del kvar. Arkeologerna hittade spår efter stolpar (som kanske ingått i huskonstruktioner), gropar och nedgrävda tunnor. Dessutom fanns det diken, som kanske har fungerat som avgränsningar av olika köpmäns tomter.

Vid den nu aktuella utgrävningen kommer vi att öppna upp ett större område, så att vi får överblick och kan undersöka mer och noggrannare. Vi hoppas naturligtvis på spännande fynd, för på fiterna verkar ju både det ena och andra ha försiggått.  Åtminstone på kung Eriks tid!

Nya träfynd förgyller i höstrusket.

Arbetet med att gräva brunnar fortsätter. Så gör även vår träfyndskavalkad. I en av brunnarna på områdets östra del hittades denna vecka en träskål. Typen är helt annorlunda än den svepask vi skrev om i förra veckans blogg. Svepasken består av flera trädelar som är sammansatta till ett föremål. Denna veckas träskålen är gjord av ett enda stycke trä som bearbetats till dess det fått sin fina form.

Håkan gräver försiktigt fram den hela träskålen.

Skålen är för liten för att ha använts till att ta upp vatten ur brunn med. Den mäter bara 13 centimeter i diameter. Träskålar hittas sällan i torra miljöer på arkeologiska utgrävningar eftersom träföremål snabbt ruttnar och försvinner. Därför är vi extra glada för dem vi hittat i våra brunnar under vår vistelse i Lindängelund.

Träskålen är ännu fylld med jord.

Brunnen som träskålen hittades i var tämligen djup, ca 2,5 meter. Kärlet stod i botten av brunnskaret med bara ett tunt sedimentlager som skiljde det från blåleran. Över skålen fanns ett lager som innehöll mycket trädgrenar (med barken bevarad) och fibrer från organsikt material (möjligen vass eller lin). Det exakta innehållet kommer vi reda på först efter att en mackroanalys har gjorts. Mängden organsiskt material är i lagret för stor för att det ska anses som ett naturligt inslag.

Skålen får först ett skyddande hölje av plast...

Arbetet

I lagret kunde arkeologerna också se en stor mängd små korn. Dessa var så kallade mältade korn. Det innebär att kornen har fått groddar. Möjligen har dessa använts till någon typ av mattillverkning. Just de här som hittades i brunnen var brända, kanske från en rostning som gått snett?

... och får sedan ett skyddande gipslager.

Tyvärr hittades inga daterbara föremål, som keramik, i brunnen. Istället får arkeologerna förlita sig till C-14 dateringar (av kornen) och dess stratigrafiska relation till andra omkringliggande anläggningar. Det sistnämnda låter sig väl göras. Brunnen skär nämligen ett dike som har daterats till vikingatid eller tidig medeltid (ca 1000- 1100 e. Kr.). Diket har i sin tur relation till ett hus som ligger i nord-sydlig riktning något norr om platsen. Den preliminära tolkningen är att huset, som har flera byggnadsfaser, under någon period har befunnit sig i samma fas som brunnen.

En bit av en trästege som hittades i ett lager ovanför skålen.

Sist men inte minst vill vi i dagens blogg åter igen flagga för nästa veckas visning. På onsdag 17/11 klockan 14.00-15.30 är alla välkomna att besöka oss. En rundvandring (om vädret tillåter) och fyndvisning utlovas. Oömma och varma kläder är ett måste!

Med tinbl bein tillverkade man snoddar!

Arbetet med schaktningarna på de historiska gårdslägena fortsätter i Örja. Under den gångna veckan har vi tagit bort stensyllen i den norra längan på gård 12. Under huset kom det ytterligare lager och länge såg det ut som att det inte fanns några andra bebyggelsespår. Men så fredag förmiddag, när resterna av den äldre matjorden skalades bort, framträdde rader av stolphål med mörkfärgad jord mot den ljusa undergrunden. I dagsläget ser det ut till att det rör sig om mer än ett hus. Vilken typ av stolphus det rör sig om och vilken del av järnåldern de tillhör är ännu för tidigt att säga.

Maskingrävning på gård 12.

Arkeologerna i team 1 undersöker lager med maskin på gård 12.

Veckans blogg handlar om två små textilredskap av typen tinbl bein, som vi hittat på gård 12. Föremålstypen har fått sitt namn efter ett liknande redskap som arkeologer hittade i Lund för en del år sedan. På det här redskapet fanns inristade runor som bildade ordet tinbl bein.

Våra två tinbl bein är ungefär lika stora (ca 6 cm). De är tillverkade av ett mindre rörben, där man skurit av ändarna och gröpt ur märgen. Båda redskapen är i ena ändan försedda med två utskurna spetsar och en lite bredare tapp, medan basen är rakt avskuren.

Tinbl bein 1.

Tinbl bein från gård 12. Redskapet är 6,5 centimeter långt och vackert dekorerat på alla sidor med vinkelställda linjer.

Tinbl bein 1.

Redskapets plana sida är dekorerad med ett granbarrsliknande mönster.

Sinsemellan är redskapen ganska olika. Det ena tinbl beinet har en väldigt smäcker form och är rikt dekorerat på alla sidor med olika typer av vinkelställda linjer. På det här föremålet sitter de två spetsarna några lägre placerade i förhållande till den breda tappen. Det andra tinbl beinet är av lite enklare slag och uppvisar inte samma hantverksskicklighet.

Tinbl bein 2.

Det andra tinbl beinet är också från gård 12. Föremålet är 6 centimeter långt.

Tinbl bein 2.

Föremålets plana sida är dekorerat med tre grupper av horisontella linjer och ett kryss.

Man har tidigare hittat fynd av tinbl bein, både i tidiga städer som t.ex. Lund och Sigtuna och på landsbygden i byar som t.ex. Filborna vid Helsingborg och Gårdsstånga utanför Lund. Redskapet använde man för att tillverka snoddar för olika ändamål, t.ex. kläder, skosnören eller till att hänga saker i. Själva tekniken att framställa snoddar kallas påtning, och kan jämföras med en slags stickning. Om du vill veta mer om tekniken hittar du illustrativa bilder och beskrivningar på webben. Jag skulle tro att många nickar igenkännande när ni ser bilderna och kanske rent av har påtat själva som barn.

Maria Pettersson.

Gästande arkeolog Maria Pettersson från UV Öst i Linköping undersöker gränsdiken vid gård 20.

Under veckan har vi även haft besök av arkeolog Maria Pettersson. Maria jobbar vanligtvis på vårt kontor UV Öst i Linköping. Hon har under ett par dagar hjälpt oss i Örja med att börja nysta i de många system av diken och rännor som vi har fått fram mellan de historiska gårdslägena.

Linda Rosendahl.

Linda registrerar kontexter i datorn.

Nu tar jag semester i två veckor. Under den här tiden kommer Linda att ta över bloggandet. Linda arbetar till vardags med att skriva in data från undersökningen i vårt dokumentationssystem Intrasis. Alla läsare önskas en fortsatt skön sommar. Så hörs vi igen i början av augusti. Anne.

Fiskhandlarens hus i Örja

Onsdag eftermiddag var det dags för vår andra öppna visning för allmänheten av utgrävningarna i Örja. Mer än sextiotalet besökare i olika åldrar trotsade sommarhettan och kom för att besöka grävningen. Vi vandrade ut i grävschakten för att hälsa på arkeologerna som berättade om sitt arbete.

I förra bloggen kunde du läsa om resultaten från gård 20 och 16. Nu är även de historiska lämningarna på gård 12 till stora delar färdigundersökta. I veckans blogg berättar fältledare Fredrik Strandmark om några av de spännande fynd som han och hans team har hittat på gård 12.

Fredrik berättar för personalen.

Fredrik (t.v.) berättar för personalen om de senaste fynden på gård 12.

Vilka förväntningar hade du inför undersökningen?
– Jag hoppades på att gårdsläget skulle ha varit bebyggt under mycket lång tid och att vi förutom den historiska och medeltida bebyggelsen även skulle hitta lämningar efter hus från järnålder och vikingatid.

Har förhoppningarna infriats så här långt?
– Ja, det måste jag säga. Hittills har vi hittat fynd som sträcker sig från 1800-talet och ner i tidigt 1100-tal och då har vi fortfarande inte undersökt de understa lagren och anläggningar som är nedgrävda i alven. Så det ser mycket lovande ut!

Har ni hittat bebyggelse från samtliga perioder?
– Nej, 1800-talets bebyggelse verkar vara helt raserad. De yngsta husen är från 1600- eller tidigt 1700-tal. Vi har hittat spår efter en fyrlängad gård, där boningshuset har legat i norr. Resterna efter lergolv, raserade klineväggar och stensyllar låg direkt under dagens matjord och var väldigt skadade av odling. I lager som legat skyddade från modern markberedning har vi däremot hittat mer välbevarade huslämningar. Vi har under flera veckors tid undersökt resterna efter en byggnad med syllstensgrund som är otroligt välbevarad.

Syllstenshuset på gård 12.

Lämningarna efter syllstenshuset på gård 12 framrensade i plan. Bilden är tagen från väster.

Den byggnaden måste du berättar mer om!
– Ja, huset avtecknar sig tydligt i marken i form av rader med syllstenar och sotiga golvlager. Byggnaden har varit ungefär 22 meter lång med fyra rum, som vart och ett har haft en egen värmekälla. Det största rummet har legat mitt i huset. Där har vi hittat rester efter en raserad ugn av lera. Kring ugnen finns lager av ett jordstampat golv med mycket sot och träkol. Lagret innehåller jättemycket fiskben.

– Vår benexpert Annica Cardell har tittat på benen. De flesta benen verkar vara från sill, men det finns även ben från torsk, flundra och ål. De här benen är från små individer, så kanske är det fisk man fått med sig i nätet i samband med sillfiske? Det finns även många redskap i anslutning till huset som tyder på att man har hanterat fisk. Vi har t.ex. hittat en metkrok och flera hullingar till ålaljuster. Men vi hittar även många knivar och brynen. Kanske är det fiskhandlarens hus i Örja vi har hittat?

Del av ljuster.

På gård 12 har vi hittat flera hullingar av järn till ljuster.

Hur gammalt är huset?
– Det spännande är att huset i takt med att vi grävt oss ned genom olika lager bara har blivit äldre och äldre. Från början trodde vi att det kunde vara från 1600-talet. Men alla de fynd vi hittar visar tydligt att huset är från medeltiden. De äldsta fynden är från 1100-1200-talet, men det finns även föremål som är från 1300-talet. Vi tror därför att byggnaden har varit i bruk under mycket lång tid, kanske flera hundra år!

Botten till kanna.

Bottendelen till en serveringskanna från 12-1300-talet funnen på gård 12.

Ljushållare av järn.

Medeltida ljushållare funnen på gård 12.

Vad är det mest spännande ni har hittat?
– Ojdå! Fyndmaterialet från gård 12 är så otroligt rikt och det finns massor av intressanta fynd. Ska jag nämna något måste det väl bli runblecket och urnesspännet, som vi berättat om tidigare på bloggen. Och så förstås de många småkorsen och krucifixet. Vi har även hittat flera medeltida vapen, bl.a. en armborstpil och en pilspets av järn.

Medeltida kam.

Medeltida kam från gård 12. Under medeltiden var kammar med dubbla tandrader populära.

– Det vi hittar mest av är förstås olika vardags- och brukssaker. Här finns det många trevliga fynd – bland annat en ljushållare av järn och bottendelen till en serveringskanna. Vi har även hittat flera kammar och små sländtrissor av bly.

Sländtrissor av bly.

Medeltida sländtrissor av bly. Trissorna är cirka två till tre centimeter stora.

Vad händer under de kommande veckorna?
– Vi räknar att bli klara med att undersöka syllstenshuset i början av nästa vecka. Då flyttar de flesta i teamet över till gård 1. Några får dock bli kvar på gård 12, för att schakta bort den äldre matjorden. Jag hoppas mycket på att vi då ska hitta ännu äldre bebyggelselämningar. Det hade varit häftigt om vi hittade ett stolpbyggt hus från vikingatiden under syllstenshuset!

Urnesspänne funnet i Örja

Avbaningen av matjord på gård 12 och 20 börjar närma sig slutet och vi håller i dagarna på att växla över från undersökningen av handgrävda ytor till hela gårdslägen. Vi fortsätter att hitta metallfynd i stor mängd, men även keramik, föremål av bergart samt djurben förekommer rikligt. Rutinerna för tvätt och registrering av fynd har kommit igång bra. Det är Ulrika som sköter fyndregistrering tillsammans med Torbjörn som specialregistrerar keramiken. I skrivande stund uppgår antalet fynd till över 600 stycken.

Fyndmaterialet är tidsmässigt blandat. Bland de äldsta föremålen märks bygeln till ett dräktspänne från århundradena efter Kristi födelse som hittades på gård 12. Vi har även hittat några föremål från övergången mellan vikingatid och tidig medeltid (dvs. 1000-1100-talen).

Urnesspänne

Urnesspännet hittades i ett lager under matjorden på gård 12. Spännet är cirka tre och en halv centimeter stort.

Det hittills kanske mest spektakulära föremålet från den här tiden är ett s.k. urnesspänne (uppkallad efter platsen Urnes i Norge). Den här typen av spänne eller snarare brosch tror vi bars av personer som var lite mer välbeställda. Vårt spänne är tillverkat av en bronslegering. Spännet är ovanligt välgjort, vilket tyder på att bronsgjutaren var skicklig i sitt arbete. I Lund hittade arkeologerna för en del år sedan rester efter en verkstadsplats där man bl.a. har tillverkat spännen av urnestyp.

Urnesspänne

Ulrika visar hur spännet kan ha burits.

Nästa gång berättar vi mer om några av de många vardagsföremål vi hittar på gårdarna i Örja.

Glöm sedan inte att besöka oss på onsdag i nästa vecka då vi har vår första öppna visning. Vi samlas kl. 18.30 vid våra bodar och beräknas hålla på till cirka kl. 20.00. På hemsidan under fliken Besök en utgrävning hittar du en karta över var grävningsplatsen ligger.